HannaKJonsson

Denna höst har vart upp och ner lite nu och då. Jag har tappat mycket av mitt lugn i ridningen. Mitt förtroende. Mitt mod. Vad det beror på? Jag vet inte helt säkert men jag skriver allt som kan ha påverkat mer eller mindre. Jag hade två hästar i sommar och blev helt slut i min kropp. Alltså trött, sliten och det blev jobbigt och svårt med en helt ny häst. På grund av all tid som gick till enbart ridning och borstning så försvann lite av charmen med att bara vara i stallet. Jag flög av Ratata och slog svanskotan och jag har fortfarande riktigt ont i den om jag sitter ner i mer än en kvart och får ont när jag rider. Winston drog iväg i språng i en backe så jag flög av honom och så klev han mig på armen. Winston drog iväg efter Dansa en dag då vi red i Sörfly och han brydde sig inte en skvatt om att jag satt på. Jag känner att han tappar fokuset på mig då vi rider med andra speciellt i fart. Jag har riktgit ont i min kropp, i leder och knän och handlederna så varje sak tar typ dubbelt så mycket ork och energi som när jag inte har så ont.

 

Jag tror att allt detta har gjort att det har skapats en ond cikel då jag gärna i huvudet har tänkt att allt är som vanligt och kul. Men så blir jag besviken gång på gång av att jag inte gör det jag tänker eller att jag inte vågar göra det som vi brukar göra. Jag blir stressad och det mesta känns skit.

Jag har grunnat i vad som verkligen är mina önskningar i hästlivet. Lina har ju så klara drömmar/mål och allting blir faktiskt lite lättare om man har någonting att gå tillbaka till då saker inte går bra. Så jag har nu utan verklighetsanknytning eller kollat upp sannolikheter satt upp mål för mig och Winston. Jag har satt upp mål för att komma ur det vi är i nu. Praktiska mål ska jag diskutera med Lina någon dag så de är inte klara.

 

* Jag ska alltid vara den människa jag vill vara mot Winston, Tydlig! 

* Uppsittning ska jag finna en bra metod för. Det får ta tid!

* Vi rider så fort som känslan säger! Jag kan inte trava och ge honom dubbla signaler med hela kroppen som vill bromsa och ändå säga åt honom att gå framåt.

* Ge Winston en rättvis möjlighet att vara sitt bästa jag! Blir jag rädd för något, hoppa av och gå förbi sitt inte kvar och va spänd och förvänta mig att han ska kunna vara lugn då.

* Sluta klanka ner på mig själv. Det finns inget som säger att vi måste rida varje dag, hålla igång, gå förbi järnvägen i mörkret, rida förbi de bockande hästarna. Det finns så mycket annat som är viktigare!

 

Så som ni ser så ska vi bygga på vår relation. Hänga mycket med varandra och vara lyhörda. 

 

Ett annat rent praktiskt mål som jag har är att rida en vanlig ridtur i alla gångarter med Lina och Dansa med ett lugn i själen och ett leende på läpparna innan jul! Ett stort mål är att kunna rida Winston i alla gångarter utan bett med Lina och Dansa som sällskap!