HannaKJonsson

Jag fick en fråga av Lina idag när hon kom till stallet, "Tycker du att det är roligt att rida nu?". Mitt svar kom fort och var helt chockande och ärligt "Nej". Jag fattade det inte själv, tycker inte jag att det är kul att rida? Jag har tänkt och tänkt på detta i flera timmar nu och jag blir så ledsen. Jag har liksom inte insett det själv att jag inte tycker att det är kul. Lina hade läst min blogg från förra året och jag hade inte tyckt att det var roligt att rida med dom då på grund av att jag hade ont i kroppen. Det är ju exakt samma som nu. Om jag inte har ont så gruvar jag mig inför att få ont efteråt. Men jag vill så gärna. Så känner jag att jag mår dåligt om jag inte rider för jag vill ju men ändå inte, jag mår dåligt i kroppen om jag rider och i knoppen om jag inte rider som jag vill och så vill jag ju att Winston ska få komma ut.

 

 Om jag tänker efter så har jag den senaste tiden mått som bäst då jag bara skrotat runt i stallet eller vart med Lina på träning. Då det inte krävts någon ansträngning av mig inser jag nu. Varit superglad när Hanna har ridit Winston så att jag vetat att han fått vara ut på en riktig runda som jag inte kan ge honom(känns det som). Hur sjukt?

 

Jag vill att det ska vara roligt att rida igen! Jag tror att Winston också märker av att jag är konstig. Herregud alltså jag trodde aldrig att jag inte skulle tycka att det är roligt att rida. Jag är nog lite i chock om jag ska vara ärlig. Men om jag ser till min vardag i stort så känns det som att den värk som jag har i min kropp just nu grusar typ allt.