HannaKJonsson

Ikväll var jag och Winston ut på tur till E i mörkret. Först red vi iväg och Winston ville bara springa hela tiden. När vi kommer till verkstan så inser jag att jag har glömt sätta på honom reflexer så vi vänder hem igen. Nu hade han coolat ner sig lite så nu kunde han gå från stallet och gick på i bra tempo hela vägen ut på E. Vid kyrkan kom det där stannande tåget som skriker, brummar och gnisslar. Winston brydde sig inte alls men jag bryr mig, vilket är störande. Vi tåget började det plinga precis när vi är typ 2 meter ifrån, Winston rörde inte en fena! Men jag hoppade av och gick till stenen 40 meter längre fram och hoppade upp. Sen travade vi en del tills vi mötte människor i mörkret. Vände vid Magda och travade en hel del hem också. Hoppade av vid tåget och sprakade bort bajs men hoppade upp på stenen igen och red hem.

 

Winston var totalt otittig. Lyssnade jättebra på skänklar och proo. Han kändes glad! Jag känner mig såå himla glad och stolt! Det var verkligen så roligt att rida ikväll!

Har såå länge velat ha ett snyggt lila schabrak, och vad får jag i julklapp av Lina?! Ett superfint schabrak som är den finste lila man kan tänka sig! Ni kan tänka er lyckan då jag öppnar paketet. Saker kan verkligen göra mig till en lite lyckligare människa!

 

Mitt nästa önskemålsdröm är ett mossgrönt! Hur snyggt?

Det är himla mysigt med sällskap i stallet! Förut då jag sällan var själv i stallet kunde jag tycka att det var skönt ibland att strosa runt ensam och lyssna på podd och dona. Men nu när vi oftare är själva i stallet så är det riktigt mysigt de dagar vi är där ihop. Även om vi inte alltid rider tillsammans så är det mysigt att bara ha någon härlig människa i närheten.

 

Ikväll red vi till åkern och skrittade runt. Winston kändes cool till en början men på åkerns fick han för sig att han ville börja trava hela tiden mest. Kanske blev det tungt? Eller så var han bara framåt. Efter en stund coolade han ner sig och vi gick lite olika vägar och provade även programmet en gång.

 

Känner att det gick bra och att han verkligen var med mig trots att Lina och Dansa strosade runt både nära och långt bort.

Jag har hitills i januari inte brytit mot min tanke för året en enda gång! Det är att jag ska göra så mycket jag vill men utan att stressa. Jag kan alltså ha mina härliga fulla dagar men det får inte bli stress av det. Just nu har jag skalat av mycket, bokar inte in så mycket i förväg och tagit mer familjetid. Känner att jag behöver komma hem dit och bara vara ibland. Tar även många bad och kollar på sinnessjukt mycket serier.

 

Jag har också insett att jag nu kommer att ha detta jobb till maj och kan nu skapa nya vanor. Alltså när mitt liv redan är ganska uppstrukturerat på grund av jobbet så blir resten lite lättare att anpassa eftersom det involverar andra människor. Jobbet tar så himla mycket tid när man jobbar vardagar. Och som det är just nu så trivs jag superbra på denna tjänst och jag känner att det bara ger mig utmanaingar och gör mig glad. Jag kommer under inga omständigheter sätta mig i en jobbsituation där jag inte trivs.

 

Jag har prioriterat att laga matlådor och se till att jag alltid har saker hemma samt med mig. Det är en lättnad!

 

Värken i kroppen är helt okej!! Om det finns något som gör mig glad så är det det. Att kunna vakna och vara utvilad för att jag har fått sova utan att vakna av värk. Att kunna vakna och bara kliva upp och va redo för nått skoj. Att kunna känna att jag orkar rida. Att inte hela tiden känna mig som 67 år. Det är lite en dröm!

Vad jag har gjort? Uteslutit mjöl(har ätit lite allt möjligt) Just nu äter jag strikt LCHF. Äter Magdalena Graafs All in one boost! Rekommenderar dom starkt! Äter även Gurkmeja och MSM, lite mer än tidigare. Det är ju för leder och smärtstillande. Jag har även börjat gå hos en sjukgymnast och ska göra det under hela 2017(har börjat många gånger men slutar alltid men nu ska jag prioritera dessa tider lite högre).

 

Ja men summasumarum så mår jag bra just nu. Det knorrar lite i hästlivet eftersom jag har fått någon hangup på att vara rädd för för mycket saker än vad jag tycker är sunt. Men när restan av livet går smidigt så klarar jag av denna kampen lätt.

 

 

 

Äntligen en kväll där allt bara gick bra i stallet! Winston var aspigg. Jag känner att jag får nog lov att lära mig hantera det bara. Det är ju faktiskt väldigt skönt när man bara behöver dutta lite för att få trav eller till och med galopp. Jo jag kunde inte låta bli idag. Jag måste komma tillbaka till min älskagaloppkänlsa.

 

Vi red på åkern tills han var pustig och frustig. Skrittade mest och travade en hel del på långsidorna. Och sen tog vi en galopp då, en kort men kul! Kul är huvudsaken. Efter det var det kört att trava, så fort jag smackade så tog han ett galoppsprång istället för trav. Vi gick från åkern och red bort till Kyrkan och vände. Tog galopp från Annika till mitten på raksträckan för då kom det en bil! Man kan inte fatta att Winston är samma häst som för 3 år sedan. I galoppen alltså, den är så stark. Idag var det bara härligt stark. Hemåt gick han snällt och travade när jag bad honom. Ingen galoppsatsning där inte. Jag behövde det här.

I lördags hade jag en riktig hästfylld dag! Åkte till stallet vid 9 och mötte upp Alice som hängde med oss ut och tolkade med madrass efter Winston ut på E. Det var lite för mycket grus för att det skulle vara perfekt men det var nästintill perfekt! Vi red ut till huset på kullen. Så himla roligt!! 

 

När vi kom tillbaka till stallet så åkte Alice hem och vi skrittade ut med Maja på Noa till Iris och Björn skogen. Så himla snöigt men väldigt mysigt! Stötte på 5 rådjur som hoppade omkring på en åker bredvid oss i skogen. Så läckert! Vi tog en tur till skogen till höger också men det var lite för halt för Nosan så vi vände vid branten. Noa gick först hela tiden och W skötte sig exemplariskt bakom!! Inga pigghetsfasoner och inga ryck. Underbart!

 

Sen fixade jag allt i stallet och pysslade runt till typ tre. Då åkte jag hem, badade och stannade under filten resten av kvällen. Var så frussen men lycklig ända in i hjärtat!

 

Första dagen på nya jobbet idag och åkte direkt till stallet. Var verkligen superpepp på att ta en tur i mörkret med Winston. Lina hade fixat hela stallet och var kvar när jag kom dit, det är så mysigt i stallet när det är klart när man kommer dit och hästarna är inne!

 

Hur som så jävlades Winston så in i bängen med uppsittningen. Han flyttar rumpan, backar och är så himelskt jobbig. Alltså jag blir galen snart. Jag fick tankarna ikväll att han kanske har ont och massa annat skit! Huvudspöken för han gör bara på det här viset när andra är med och ikväll då. Jag känner inte att jag var ofucuserad heller. Åhh jag blir så ledsen. På riktigt. Det är så jävla jobbigt.

 

Så en gång backade han in i en soptunna och blir rädd och hoppar framåt och puttar ner mig från stubben och jag ramlar rakt ner på mitt dåliga knä. Då bröt jag ihop en stund där på marken. Sen gick jag upp och andades och kämpade på en stund till. Till slut stod han helt stilla och jag hoppade upp men då gjorde knät så ont så jag red lite hemma innan jag hoppade av. Gick in i stallet och plockade av alla saker och satte mig i boxen. Han var helt ointresserad av mig idag. Jag känner mig helt tom.

Hursom så åkte jag till stallet imorse för att hänga lite med Lina. Jag skuffade runt och fixade innan hon kom så att jag och Winston kunde hänga med på en promenad sen. Det var en riktigt mysig morgon!

Vi har några fina stunder tillsammans med sadeln också! Det är just nu när vi rider till Skogen bakom Iris och Björn. Jag tyckte förut att den var så läskig, kommer nog att tycka det när björnarna kommer igen dock. Nu finns det mest rådjur där!

 

I den här skogen går vi över diken, äter gräs, strosar, undersöker och umgås. Det är så himla mysigt och jag önskar att den vore gigantisk!

Jo men jag strugglar på med Winne Winston! Vet ni att vi försökte ha smeknamn på honom i början? Inget fastnade. W det är väl det som jag kan använda annars heter han mest Hjärtat! Jag älskar det ordet!

 

I måndags skrittade vi ut med Lina och Dansa! Det gick bäst bortåt! Det bästa var att Lina gav förslag på att vi skulle rida till lastbilen och vända! (en strålande idé för att slippa inte klara saker, att jag aldrig tänkt på det). Winston är så pigg nu och jag vette fan hur jag ska få det ur honom. För jag vill inte springa. Men men vi skrittade iaf dit och tillbaka och i svängen så fick W för sig att vi skulle ha bråttom hem så han tog galopp i två steg innan han stannade. Tur att Dansa är så cool och bara står i sånna lägen! Sen blir han hispig(så hispig W blir) och jag hatar det. Vet inte heller där hur jag ska göra för att få honom lugn för även om han blir lugn så kan han bli pigg på en sekund. Så ja vi hopplade några till gånger på vägen hem men han drog inte iväg. Han är så duktig som lyssnar men jag vill att han ska vara lugn!! Och det sjuka är ju att det är det här jag har strävat efter, att få honom att lyssna på mina signaler och jag blir ju spänd och jävlig. Men jag är ändå nöjd med att jag inte drar i honom i onödan eller skäller för mycket på stackarn. Jag har en plan för helgen och sen hoppas jag verkligen att han är lite tröttare och jag är lite modigare så att vi kan rida på riktigt(även om det bara är skritt så vill jag rida med Lina och Dansa utan att vara så nojjig utan bara vara liksom).

Det är himla mysigt att vara i stallet nu! Allt stalljobb flyter bara på och det går så bra för Lina och Dansa också. Lina är expert på att hitta metoder som funkar för henne och Dansa och de ger verkligen utdelning lite titt som tätt! Jag har också hittat en metod för mig och Winston men jag skulle ju egentligen vilja ha en quickfix, men när jag försökte quickfixa och tvinga mig och skynda på så gick det bara neråt. Så vi får vänta på vår utdelning haha..

 

Ikväll tog jag med mig kött, grädde, sambal oelek och drog till morfar. En mysig kväll med skidåkning(på tvn), matlagning, korsord, te och väldigt härligt sällskap! Min morfar är typ den mest kloka människan jag känner. Jag har en plan att jag ska göra någon typ av längre tur med Winston i sommar och då hoppas jag att morfar kan hänga med på någon sträcka om vi kanske kör eller nått. Han är den enda som alltid frågar hur det är med Winston när vi träffas! Bara det liksom, hur stort?!

Jag ska försöka ta tag i det jag har saknat under förra året. Typ yoga fast utan stress flr att hinna. Fler träffar med mina vänner och familj. Om jag prioriterar och strukturerar upp så kommer jag ha ett så fint och roligt 2017.

2016 hade jag lite för mycket dåligt samvete på slutet. Mot hästarna, Baltazar, mormor och annat som jag bortprioriterade för att hinna andas. Målet i år är att andas hela tiden. Ett totalt lugn ska omsvärma mig!