Ridningen

Shit vad jag har slitit med tryggheten i ridningen det senaste året. Jag hade kommit till en bra punkt då jag kände mig rätt bra. Sen kom den där nedrans osäkerheten och rädslan igen. Jag känner att det är något jag inte kan kontrollera. Alltså jag kan göra sakerna men jag kan inte göra det med den känslan jag vill göra det med vilket gör att jag inte vill göra det. Jag är grymt noga med min känsla i ridningen nu och jag känner att det har gett resultat. Jag mår bra på en uteritt med sällskap nu och det har jag inte gjort tidigare. Då mådde jag bra efter när allt hade gått bra. Känner mig tryggare och känner jag mig inte trygg så hoppar jag av och klappar och gör ingen större grej av det. Winston är den bästa hästen jag kunde ha haft! Jag gillar fortfarande inte fart med sällskap men jag hoppas det kommer snart.
 
I övrigt så rider vi alla gångarter ute nu. Kortare galopper men det är också för att vi tappat lite av galoppen. Traven är Winston såå fin i nu och han går så stabilt. Han håller inte alls på och jollar sig för saker i dikena eller studdsar runt så mycket. Han verkar bara tycka att det mesta är roligt!
 
Försöker rida en längre runda i veckan, minst 1 mil. Resten blir lite si och så. Mest skritt men vi har nu en helt annan skritt än för 2 år sedan. Winston har ett eget goo som han inte haft tidigare.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0