HannaKJonsson

Igår när jag red ut i mörkret helt ensam så kändes jag sådär härligt inbäddad och lugn. Älskar den känslan och det var precis den jag kände förut när jag red på kvällarna. Ett sånt lugn och trygghet liksom. Ljuvligt. Winston var lite hispig men mest traskade han bara på. Jag har inte gillat tanken på att rida i mörkret på länge men näe jag tror att det vände ikväll.

 

Imorgon blir det också en kvällstur men med Maja och Nosan som sällskap. Kul!