HannaKJonsson

Jo ni nu har W lärt sig att byta galopp mitt i galoppen. Han gör det liksom av sig själv. Om vägen svänger så byter han och även om jag omfördelar vikten. Tidigare har han ju vart väldigt duktig på "förvändgalopp" haha.. alltså han har stenhårt hållt den galopp vi hade när vi gick in i svängen. Men nu har han alltså helt på egen hand lärt sig att byta till den galopp han tycker passar. Det är inte så att han byter på kommando. Men det är ändå lite coolt att han kan om han vill :P. Patrik lyckades få ett byte på film..

 

Idag red vi Björnvägen med Lina och Dansa. Det var min önskan och jag vill så gärna kunna rida där utan att vara vettskrämd. Men jag vet inte hur det ska gå. Jag hoppas jag kommer över det. Jävla björnar. W var lite knackig trots att vi red bakom men väldigt pigg men stretig. Jag är supernöjd med ridturen och jag skötte mig bra! Dansa går som bara den nu och det är så himla roligt! Vilken pärla hon kan vara alltså!

 

Just det, jag såg en orm också!! Den slingrade sig i diket snabbt som attans. Dansa hade precis hoppat rakt över vägen för nått och jag hann tänka att jag hade tur att W inte hoppade med och så prasslar ormen till och W flyger över vägen hahaha.. 

Katja kom till stallet även på måndagen och hjälpte mig. Winston är hur cool som helst med allt som gäller sele och vagn. Han tycker dock inte att det är jätteskoj att gå iväg själv från gården men det gör han ju inte i ridningen heller. Dock är det lättare att komma åt honom i ridningen än med bara rösten bakifrån.

 

Vi provade nu med att Katja gick fram och jag gick bakom och skötte allt med tömmarna. Det är inte lätt men det är tur att W är så snäll och seg. Jag hoppas verkligen att han kommer att gilla att bli körd framöver. Ska bara försöka hålla i detta nu så att det inte "glöms bort" igen. Finns ju så mycket roligt att göra och körningen faller oftast bort eftersom jag behöver hjälp.

Häromdagen när vi var ute och red så fick jag en snabb dipp rakt ner i grinlandet. Grejen är den att W är väldigt annorlunda då vi rider ensam motför med sällskap och väldigt olika om vi rider först eller sist. Att rida själv går bäst rent ridmässigt men att rida med sällskap är ju roligare. Denna dag så red vi ut på E och W fick gå först hela tiden för att Dansa kan vara lite fjompig där. OCH han blir som en segråtta som inte är pepp på någonting, vilket i sig är helt okej. Han har rätt att vara precis hur han vill men vi vill ju hålla igång när vi rider med Dansa och då rider jag på ett sätt som är inte okej för mig själv. Jag tror såhär i efterhand inte att det skadar honom men jag mår inte bra av det. Jag vill känna att han tycker det vi gör är kul och att han vill framåt. Det är min grundtanke i allt vi gör. Men denna dag ville han inte alls göra någonting och jag red på alla sätt och vis utan att få honom någonvart. Jag använde mycket skänklar, spöt och tappar balans och tar mer i munnen än vad jag vill för att han springer i sidled och ja jag är en hemsk ryttare.

 

Jag hanterar detta rätt bra i vanliga fall men just denna dag kände jag mig sämst och när vi vände hemåt och han blir "glad" igen så rann tårarna nerför mina kinder och jag satt där och kände mig hopplös i nån minut. Sen frågade jag Lina om vi kunde vända bortåt igen och "göra om göra rätt". Så det gjorde vi och han tog galopp som om ingenting och jag red så följsamt och snällt jag kunde.

 

W brukar göra så att jag känner mig bra, duktig, tillräckligt kunnig för att rida honom allt som oftast. Men ibland känner jag bara för att ge upp och att någon annan kan göra allting mycket bättre. Jag är glad att jag känner på det här sättet för det innebär att jag reflekterar över hur jag rider och hur jag vill rida. Sen är det självklart inte roligt att känna att han inte tycker att det är skoj men det får vi öva på och hitta fler sätt att få honom att tycka att det vi gör är kul!

 

 

W har de senaste veckorna gått ner massor i vikt. Just nu ser han förhemsk ut och det skär i mitt mammahjärta. Vi har ökat hö och Lucern och han vilar de dagar vi inte rider med Lina och Dansa. Han var lika förra våren och man känner sig som en dålig matte som inte korrigerar maten i tid. För nu är det egentligen försent. Jag hoppas verkligen att gräset blommar ut snart så att han blir tjock och fin igen.

Idag tog vi en prommis ut på Holmen med Lukas och E. Winston fick gå lös och Lukas tömkördes. Det gick strålande! Winston passade på att ta en vattenpaus.

 

Vi fick besök av Sune i stallet också och han skällde ut både den ena och den andra haha..

Jag är så himla glad att jag äntligen hittat tid och en människa som kunde hjälpa mig. Så i lördags hjälpte Katja och Patrik mig. Vi började med att han bara skulle gå med vagnen bakom sig och jag gick fram vid huvudet. Utrustning var sele, vagn, repgrimma och rep. Efter en stund fick Patrik sätta sig i vagnen och innan vi kom hem igen satt både Katja och Patrik i vagnen. Winston bryr sig inte ett dugg om själva vagnen som skramlar och låter, så skönt! Dock gillar han att någon annan går först som vanligt. Vi gick till Ysteriet och vände!

 

 

Just nu kör vi en högre växel med Dansas dressyrande igen. De ska tävla nästa helg och därför behövs det lite extra paddträningar. Det innebär längre tid till stallet de dagar vi ska iväg med henne eftersom W ändå ska ridas hemma. Men det har funkat fint denna vecka. Medans jag rider så mockar Lina och fixar klar Dansa, när jag kommer tillbaka lastar vi Dansa och sen fixar vi resten i stallet när vi kommer tillbaka. Övrigt om Dansa är att hon blitt lite crazy i hagen igen, annars är hon nog finare än någonsin skulle jag säga!.

 

 

W är lite huller om buller. Vi åkte på en tvärnit i veckan då Dansa nitade på grund av någonting och vi hann inte stanna innan så W tvärnitade strax innan Dansas rumpa och jag flög fram och landade på halsen, igen. Efter det har han jollat sig och inte velat gå fram på bortåt vägen och tvärstannat och vrångat sig. Jag blir ju knäpp i huvudet och tror att han har ont och nå fel och gud vet allt men jag tror helt ärligt att han bara kommit på att han KAN göra dessa saker IGEN. Himla tråkigt men jag hoppas det går över fort. Galoppen är sisådär. Ridkänslan överhuvudtaget denna vecka är lite on and off vilket är förståligt med mycket vila förra veckan och nu denna nyhet om tvärnitar.

 

Nosan är mer gravid än nånsin och jag längtas till lilla fölet "pluppar" ur(helst när jag inte är där :O). Hon vill gärna vara nära och är alltid den första som kommer ute i hagen. Jag önskar att hon vore nån dm större så att jag kunde rida på henne också.

Lukas mår bra och ser minst lika gravid ut som Nosan. Måste ut på lite mer turer med honom. Får passa på nu när det blir bättre underlag igen.

 

Björnjävlarna har vaknat och det lägger lite som en dimma över ridningen för mig. Jag får lite panik av att rida på våra vägar som mestadels har skog och åkrar runt sig. Jag ville ju rida massor mot Sörfly men just nu kan jag inte ens tänka tanken. Och våran Landaväg som också kallas Björnvägen som jag ändå börjat gilla lite känns inte alls lockande. När fy fan för björnar! Varg har dom också sett fast bortanför Sibo men det är typ 1 mil vilket inte är mycket i vargvärlden.

 

Underlaget på vägarna är perfekt just nu!

Denna vecka har vart tuff! Jag får ju inte skriva någonting om mitt jobb egentligen men det påverkar ju mitt liv väldigt mycket. Det jag kan berätta är att jag har otroligt mycket ansvar och att det är utmanande och roligt men samtidigt tar det massor med energi av mig. Jag är en person som vill göra allting jag tar mig för "toppen bra", inte "bra" eller "funkar". Jag fungerar inte så och därför kväver jag mig själv ibland med press. Det finns ingen annan som har högre press på mig än jag själv. Min chef har till och med sagt till mig att jag inte behöver satsa på "Toppen bra" ALLTID. Men jag vill ha det. Jag vill vara nöjd med mitt jobb och det är jag också men det tar mycket av mig.

 

Därför var det himla skönt med långhelg!! Katja är hemma och det ska bli riktigt skoj att få tid med henne. Hon är ju alldeles lycklig och spralllig nu! Vi ska nog ta oss en tur ut på krogen också om vi hinner, har lust och orkar. Sen skulle jag vilja ha hjälp med att börja köra in W så vi får se om hon kan hjälpa mig med det någon dag. Imorgon ska vi på middag i Växbo med La familja.

 

Jag var precis ut med Baltazar på en kissrunda. Jag kände ett obehag. Jag är fan rädd för mänskligheten just nu. Jag hörde steg som kom från bakom ett hus och visste inte om jag skulle skynda mig hem till porten eller gömma mig i skogen? eller om jag bara skulle stå stilla och hoppas på det bästa. Jag stod kvar och när människan uppenbarade sig så var det min granne. Jag fattar inte riktigt hur det har blitt såhär. Men jag hör så himla mycket skit som händer att jag till slut blir alldeles matt. Ska man behöva vara rädd för att gå ute på kvällarna? Eller dagarna till och med? En kille blev hotad och spottad på av en helt främmande karl häromveckan mitt på dagen.

 

Jag vill inte behöva vara rädd för att vara ute själv. Men jag får nog inse att jag tråkigt nog är påverkad av det här som händer i vårat samhälle. Tidigare undvek jag Gärdet på kvällar och nätter men just nu känns det inte tryggt någonstans. Helt sinnessjukt!

Storkillen har just nu en liten paus på grund av min kropp igen. Känner inte att det är jättejobbigt faktiskt. Min ljumske har fått någon typ att sträckning så det har gjort väldigt ont. Nu börjar det gå över men jag är rädd att det kommer bli värre av ridning igen. Men imorgon ska vi försöka ta oss ut på en tur. Vet dock inte hur jag ska kunna få över benet i sadeln men det visar sig haha..

 

Det känns inte som att W blir för mycket påverkad av dessa små vilor som blir på grund av mina krämpor. Och det känns riktigt skönt! Har dock såklart vart i stallet och mockat, borstat och pussat. En dag gick vi en prommis till en åker med Lina och Dansa och mumsade gräs. Han är verkligen en underbar häst som anpassar sig till det vi gör(eller inte gör).

Jag vet inte ens om jag har skrivit om min hemska magvärk här. Hursom så har jag i 3-4 veckor haft väldigt ont i magen, magkatarr. Så jag bestämde mig för en helrensning av kroppen för att försöka få någon typ att makt över kroppen och en startpunkt. Jag började i måndags så idag är det 5e dagen. Har mått så himla bra! Ni fattar vilken lycka att ha en smärtfri mage!! Dessutom har jag känt mig gladare och piggare i kroppen än på länge. Men jag kräver otroligt mycket sömn. Är trött vid åtta på kvällarna och kan sova i 10 timmar varje natt!!

 

Det känns väldigt konstigt att inte äta några mjölkprodukter what so ever och inte heller fett eller kött eller ja ingenting äter jag ju utan jag dricker bara. Det är inte jättegott men det är nyttigt!

 

På morgonen tar jag massa tillskott(både i och vid sidan av smootiesen)!

Bland annat: MSM, Chlorella,  Spirulina, Gurkmeja och Serotomin.

 

Mina smooties innehåller alltid

Vatten

Linfrön

 

I övrigt blandar jag i det jag känner för av

Blåbär

Hallon

Lingon

Ruccula

Paprika

Spenat

Avokado

Ingefära

Citron

 

Red ut med Lina och Dansa till Hårga! Helt underbart!! Hästarna var på topp och allting var så himla roligt! Först red vi till sågen och sen ner till badplatsen. Vi galopperade mest hela tiden och det är så härligt!

 

Vi galoppade uppför backen vid hembygdsgården och W hurtade fram som en galen häst i svängarna haha.. så himla impad!

Det är en väldigt osann bild av hur mitt hästliv ser ut egentligen haha.. Men det är när vi är ute på dessa turer som vi är som allra lyckligast. 

Jag mår som ett as några timmar varje dygn och det är sjukt jävla energikrävande. Min mage har kraschat och det är så tråkigt. Jag känner att jag kan stå ut med att den gör ont nu men den här tröttheten är helt sjuk. Troligtvis är det magkatarren som är tillbaka med buller och bång.

 

Jag känner att jag blir stressad eller trött av hela min situation. Jobbet är intensivt och jobbtiderna gör att jag känner att jag aldrig riktigt har tid i stallet och om jag dessutom har någonting mer under veckorna så får jag typ lite panik för att jag inte kommer att vara hemma och kunna ta det lungt. Jag har tidigare haft stallet som "ta det lugnt" tid men just nu funkar inte det utan det blir mer som en till sak att hinna/orka med. A jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta just nu men till sommaren får jag ju andra arbetstider och jag hoppas det ändrar läget. Just nu bokar jag inget mer än det jag verkligen måste och det innebär även att jag gick min sista gång på yogan för den här gången. Jag vill ha energiii! Tack!

 

 

Idag red vi ut med Lina och Dansa till Hårga! W var inte direkt på hugget då vi gick först på bortåtvägen. Det är så dumt för båda våra hästar gillar bäst att gå sist bortåt och först hemåt haha och det går ju inte. Fast W går nästan bäst bakom alltid nuförtin. Han är så lämpligt pigg då haha..

 

Jag är osäker på hur hård ridturen var då jag kände att den var väldigt lätt men samtidigt lite jobbig då och då. Så den var kanske mittimellan. W var väldigt glad och pigg iaf och det gör mig glad i själen! Tror inte Dansa gjorde något endaste knas idag utan bara hurtade på. Solen sken och fåglarna kvittrade och livet kändes sådär alldeles härligt för en stund!

 

Just det, mitt under en galopp så flög min telefon upp ur innefickan i en båge och landade med en studs på manen innan jag famlande fick tag i den hahaha... hur sjukt bra gjort var inte det? 

 

När vi kom hem så gick W rakt ut i hagen och rullade sig. I nerförsbacke. Sen låg han där och bara "mamma kom och hjälp mig uuuupp!!"