HannaKJonsson

Idag var jag inte taggad på att rida ute i mörkret. Det känns skönt och trygg med Winston nu igen och det är så befriande. Men jag var lite knackig och så är jag lite trött på all trafik och saker i mörkret. Lina skulle också rida lugnt så då hade vi tur och fick hänga på dom. Jag blev klar lite innan så jag red lite hemmakring innan de kom ut och joinade oss. Vi red bara hemmakring och sen på Skolåkern.

 

Jag har haft det struligt med att Winston inte lyssnar på min höger skänkeln när den är på insidan på en volt. Så jag tog chansen att fråga Lina idag och fick tips som funkade på en gång. Jag måste släppa och ta i innertygeln och inte hålla kvar alls, sen ska jag trycka ut med skänkeln så bogen åker ut(eller mer tillbaka på rätt spår) om det inte funkar kan jag dutta med pisken och efter det tar han skänkeln bättre. Han rätade liksom upp sig och blev jämnare i takten också och jag har mest bara känt att han ligger på lite på benet och inte reagerar på den skänkeln. Vi red några varv i trav åt båda hållen. Winston är så himla jämn och fin nu att jag inte kan fatta att det är samma häst som för typ 1-2 månader sedan. Så himla roligt!

 

Just nu är det mitt knä som bromsar mig mest i hur vi rider. Vissa dagar skulle jag nog inte ens skritta ut egentligen för knät är så ostabilt och jag känner verkligen att om han gör nått knas så är jag körd. Men det går ju ändå så jag känner mig för och hoppas på det bästa. Ska ta upp knät som "mest akuta" nästa gång jag är hos sjukgymnasten. Axeln känns helt ok nu, det känns väldigt sällan som att den ska glida ur led och det är så skönt!! Jag har ont om jag höjer den och sen är jag stel i nacken liksom. Men det är så stor skillnad motför tidigare så jag är jätteglad! Så nu hoppas jag att hon kan ge mig övningar som gör mitt knä bra också haha.. 

 

Bilder från februari 2015

Alltså det här med ägg är ju så dubbelt. Att det kan vara så gott med kladdkaka med ägg i är för mig ett mysterium då jag verkligen inte gillar ägg. Men ägg är en av hörnstenarna för att jag ska lyckas gå ner i vikt. Så ett mål per dag ska vara ägg, endast ägg inte ägg i en måltid utan typ kokta ägg eller stekta ägg, möjligtvis omelette.

 

Jag har grunnat på varför jag spårat ur tidigare, tror det var typ 2015. Träningen tog sjukt mycket på mig. Alltså att jag fick ont av att träna. I kroppen fick jag mycket mer värk än jag någonsin haft och knät har jag fått riktiga problem med. Jag hade nog mer och mer övergått från fullt fokus på maten till mycket mer fokus på träning med kilometrar och minuter och prestationer i träningen. Det var sååå kul att se resultat och jag blev lika beroende av det som jag är av socker. Jag byter beroende hela tiden. Så jag får ha koll på det så jag inte går bananas in i någonting annat nu för det vill min hjärna så himla mycket.

 

Jag är inte motiverad tyvärr, men tänker att det är ett bra utgångsläge. Jag kommer just nu endast ha fokus på vikten, går jag inte ner i vikt så tänker jag att jag ska ändra kosten. Jag tänker använda min envishet.

 

Jag anser inte att jag har varit helt urspårad i flera år utan jag tror mest att jag ätit för mycket. Främst för mycket av det som är "godkänt" men även annat.

 

Det var min bikt för idag!

Jag vill gå ner 11 kilo till min födelsedag. Känner mig superpepp just för sekunden. Det är typ 1 kilo i veckan plus 2 kilo. Ingen träning är inkluderad utan jag vill lyckas med detta på enbart kosten. Har dock som mål att vara på gymmet minst 2 gånger per vecka för knäts skull.

Jag har fått ett specialdressyrprogram av Lina! Det är alla gångarter och volter samt ökning och minskning. Allt som vi behöver öva på med andra ord. Det är så himla kul och jag tycker att det går bättre och bättre ju mer vi övar på svängarna och tempoväxlingarna.

 

Häromdagen red Lina igenom programmet och jag fick stå på sidan och kolla på. Såå himla kul! Winston såg faktiskt ganska pigg ut även med henne på ryggen(jag kan annars uppleva att han ser sååå seg ut när andra rider honom). Jag tror han gillar banarbete ibland. De tog även galopperna i båda varven! HAn blir så glad när Lina berömmer och tjoar lite! Det finns ett klipp på min Insta.

Jag befinner mig i lite av ett dilemma. Eller jag läre bara kanske ta ett beslut och denna gång tänkte jag tänka först och sen bara leva med det. Jag trivs bra på förskolan jag är på nu. Det finns ingenting som gör att jag inte vill jobba där förutom personalbristen som är inom förskola just nu. En möjlighet har dykt upp. Men om jag får den och tar den så förlorar jag hela min "lediga" sommar då jag jobbar dygn på boende. Jag känner inte att det gör något om jag byter bort förskolan. Men sommaren känns tuff att förlora.

 

Så lite upppunktat:

 

Alternativ 1

+ Jätteroligt och härligt jobb på förskola fram till maj.
+ Härliga och bra jobbarkompisar.
- Vikariebrist och frånvaro på personal.
++ Väldigt bra varierande schema.

För då får jag hänga med min favorit!! Det finns ingen hund som jag är lika kär i som Baltazar. Såklart! Jag blir en lite lyckligare människa när jag har honom vid min sida! Han hatar dock att vara i stallet speciellt då han måste vara ensam när jag rider eller gör annat. Det är så himlans synd eftersom jag älskar att vara i stallet och då blir det lite dubbelt eftersom jag har mest tid på helgen men det är även då jag har B. Jaja sålänge vi busar och pratar så lider han inte för mycket. Han slipper ju alla vardagkvällar i stallet nu när han bor hos mamma och pappa på veckorna åtminstone. Han älskar att följa med ut på ridtur! Så jag ska försöka låta han göra det nå tag framöver då jag har sällskap med på marken!

Han är bara för härlig nu min stora plutt. Jag tycker att det är roligt att rida! Känns så himla skönt att verkligen ha kommit tillbaka dit. Vi galopperar inte oftast men jag känner ärligt att det inte ger mig någon känsla alls. Jag kan bli lycklig efter att vi har galopperat och jag belv glad när jag såg Lina galoppera på honom men näe jag är så himla glad att jag kommit till att jag inte känner mig nå dålig eller nått för att jag inte gör det. Jag längtar tills vi kommer ha galoppen som en naturlig del av vardagen men det är bra så.

 

Istället kör vi på i mycket skritt och trav. Övergångar, lyssna på varandra och trygghet jobbar vi mest med. Jag tar mig tid och det känns verkligen som att det går framåt!