HannaKJonsson

Imorgon ska fällan ut igen och vi hoppas på att få in ungkattens syskon. Sen finns det även en till kattunge till de två syskonen vi tog in häromdagen. En helsvart. Åhh gash det kommer bli tufft att inte behålla någon av alla dessa sötnosar.

Jag var ledig igår och tog tillfället i akt att spendera tid med allt jag gillar. Började dagen med att fixa lite här hemma. Jag har så mycket grejer "påväg" nu och jag vet inte om jag bara ska slänga allt kanske?! Men jag gjorde hursom inte det. 

 

Hade haft en lite dålig känsla för att jag inte hade tagit tag i att fånga in kattungarna som huserar i en bondgård. Så jag ringde Amanda och plockade upp henne och åkte förbi för att ställa ut kattfällan. Vi lyckades hitta 2 kattungar i källaren så det blev riktigt lyckat! Två katter får behålla sina liv!! Nu bor dom i ett jourhem i Huddik.

Efter det åkte jag till stallet och satt i hagen länge! Red Winston till Hårga och tjuvred på en åker några varv. Winston var så pigg och glad! När jag kom hem till stallet så hade Veronica, Johanna, Alice, Liv och Harry kommit. Småtjejerna fick provrida Winston. Kort kommer en annan dag, jag tog av tränset på vägen hem och glömde nämligen att sätta på Winston grimma så de red honom lös haha.. Säkert gulliga kort! Sen skulle jag få in Lucas för det var honom de kom för att pyssla med. Men herregud vilket shjå att få in dom. Samson och Dansa levde loppan för att jag tog in Nosan först och Lucas var längst bort i hagen. Till slut fick alla hästar komma in och Lucas blev ordentligt ompysslad. Sen sadlade vi och tjejerna red igen fast nu på lillen då. Sen åkte dom hem.

 

Jag donade på och så kom Maja och pysslade med Nosan. Älskar när våra hästar blir ompysslade. Sen kom Lina och skulle rida en lugn tur. Winston och jag hakade på! Det var inte någon lugn tur såklart! Det var nästintill en hurtrunda fast med rätt långa skrittpauser och kort. Men det var såå mysigt och jag uppskattar verkligen sällskap!

 

Sen var jag en snabbis till bondgården och kollade till buren och om det var fler katter i källaren men inga fler syntes till. Kom hem 21 minuter innan jag skulle vara på möte uppkopplad och förberedd. Jag hann! Dock blev jag bara uppkopplad och hade inte dagordningen i ordning vilket gjorde att mötet tog 2 timmar drygt. Men det var det värt. Nu har vi en ny plan med Tjejjouren och det känns skönt!

Nu är det dax att ta tag i mig. Jag har förslappat mig lite med städning, ordentlig matlagning och vardagen liksom. Nu ska det bli ordentliga veckostädningar, veckohandlingar och ta hand mer om mig själv. Började med naglar häromdagen, jag känner mig såå mycket bättre med fina naglar. Klickade hem 11 nya gellack också, ops! Ska bada mer badkar och kocka mastiga höstiga soppor!!

 

Tror detta är första gången jag ska ta nya tag med mig själv som inte gäller vikt eller träning. Livet är ju faktiskt lite mer än det. Vardagen är viktig. Bara massa härligheter har jag framför mig!

 

Lina fyller år idag! Känns som att hon fyller ikapp mig. Trots att jag är den rätt mycket äldre av oss så är Lina alltid den mest ordningsamma och oroade. Det är bra för mig. Jag har aldrig tidigare i mitt liv umgåtts så mycket med en person som är så olik mig och trivts så bra! Hon gör min vardag(och liv) så mycket roligare och större. Inte genom att göra någonting utan genom att vara hon. Hur coolt?!

 

Jag har ju en deal med mig själv och Winston att inte utsätta oss för sånt jag inte klarar av. Just nu är det får. Så därför red vi en väg där vi inte stöter på några får haha..

 

Winston var dötrist på bortåtvägen. Ville till och med vända någon gång. Men när vi väl kom till backen på Björnvägen så taggade han igång och brallade på i traven. Sen vände vi och han var en dröm hela vägen hem.

Såå mysigt med allt det gröna och vattnet men jag kan inte låta bli att tänka på vad som gömmer sig i buskarna. Älskar hösten!

Shit vad jag har slitit med tryggheten i ridningen det senaste året. Jag hade kommit till en bra punkt då jag kände mig rätt bra. Sen kom den där nedrans osäkerheten och rädslan igen. Jag känner att det är något jag inte kan kontrollera. Alltså jag kan göra sakerna men jag kan inte göra det med den känslan jag vill göra det med vilket gör att jag inte vill göra det. Jag är grymt noga med min känsla i ridningen nu och jag känner att det har gett resultat. Jag mår bra på en uteritt med sällskap nu och det har jag inte gjort tidigare. Då mådde jag bra efter när allt hade gått bra. Känner mig tryggare och känner jag mig inte trygg så hoppar jag av och klappar och gör ingen större grej av det. Winston är den bästa hästen jag kunde ha haft! Jag gillar fortfarande inte fart med sällskap men jag hoppas det kommer snart.

 

I övrigt så rider vi alla gångarter ute nu. Kortare galopper men det är också för att vi tappat lite av galoppen. Traven är Winston såå fin i nu och han går så stabilt. Han håller inte alls på och jollar sig för saker i dikena eller studdsar runt så mycket. Han verkar bara tycka att det mesta är roligt!

 

Försöker rida en längre runda i veckan, minst 1 mil. Resten blir lite si och så. Mest skritt men vi har nu en helt annan skritt än för 2 år sedan. Winston har ett eget goo som han inte haft tidigare.

Jag har ett barn på förskolan som frågar om Baltazar varje gång vi träffas. Jag tänker att det är någons plan för bearbetning för mig. Men jag vill inte bearbeta. Jag vill sakna honom. Barnet säger "Vart är din hund?" Han finns inte mer säger jag. Barnet "han är död" och slår sig i huvudet. Sen säger han "min katt är död". Sen pratar vi om hur fina våra djur är/var på ett sånt sätt som bara 2-3 åringar kan. Tänk om vi vuxna vore lika okomplicerade!

Jag kanske är lite avstängd. Jag känner mig avslappnad, glad och lugn men samtidigt obrydd över saker som jag brukar bry mig om. Men jag ser verkligen mycket gott i nuet och njuter så mycket jag kan av alla fina i mitt liv. Man vet aldrig när det inte finns. Det finns inget jag ångrar med Baltazar och det är jag stolt och glad för.