HannaKJonsson

Idag har jag prioriterat middag med vänner före ridtur med vänner. Jag har prioriterat stallet och längre ridtur före umgänge med familjen. Jag prioriterade sovmorgon istället för tidig morgon i stallet och umgänge med familj. Imorgon prioriterar jag tvättid före att kolla på Linas träning för att kunna ha en till fri ridkväll i veckan som kommer. Jag prioriterar ridtur före vänbesök. Prioriterar middag med familj före senare ridtur så jag hinner med att titta på Linas träning och egen ridtur på W. Jag prioriterar flera saker högre än att åka på en intressant clinic i Gävle imorgon.

Min högsta prioritering just nu är NO stress. Känner att min mage är lite på gränsen till att balla ur ibland och det skulle sänka mig totalt.

Ikväll valde jag att stanna hemma istället för att gå ut trots att jag har haft en urhärlig kväll och ville ut och schejka loss lite. Kände dock att det inte var riktigt värt varken pengarna eller orken. Så nu ligger jag här på sängen ur snyggt sminkad och väldigt glad i hjärtat. Jag längtar som en tok tills imorgon då jag ska ut på tur med min prins igen. Jag får se till att alla saker jag väljer att göra är roligare och mer värda än allt jag inte väljer att göra just nu.

Gonatt 😙

Jag har helt glömt bort att berätta om att jag träffade en död människa. Det var på djupavslappningen under vårt första Yogatillfälle. Helt plötsligt ser jag en lång kö av människor som har kläder i bara vitt, blått, rött och gult som liksom kommer och går från höger till vänster. De kollar inte på mig eller nått utan går bara förbi och sen försvinner dom kanske?! De ser lite tomma ut. Så dyker det upp ett mansansikte uppe till vänster som är målat/skissat med en blå färg som glimmar lite. Ansiktet är som levande men ändå målat. Som 3D fast bara sträck ändå. (jag har googlat och googlat men det finns inte ens en bild som påminner om hur det såg ut)

 

Han verkar snäll och bara finns där men så tänkte jag i huvudet att jag måste ta reda på om detta är något typ av skämt, för det var såå tydligt. Namnet Kent poppar då upp i mitt huvud och jag frågar om han heter det. Jag frågar alltså i huvudet som en tanke bara haha.. Han blir då jättearg och kluddar massa hårda streck över hela vänster sida av det jag ser framför mig. Jag provar då olika namn som jag nu inte kommer ihåg men han kluddar bara och påminner mig om Kent. Till slut frågar jag Kenneth? Och han blir då helt lugn och verkar nöjd med det. Sen händer ingenting mer utan vi kommer ur avslappningen och ska gå vidare i yogan.

 

När jag sätter mig upp frågar jag Johanna som är med mig om hon såg mannen?? Haha.. hon bara va? Nej. Vad menar du? Jag sov. Det här vara så himla tydligt att jag kan inte förklara det på något annant sätt än att det kändes som en död människa som ville säga vad den hette.

 

I tisdags var jag faktiskt lite nervös inför yogan på grund av detta. Hur sjukt? Men jag körde inte all in i avslappningen utan tjuvkikade upp några gånger för att försäkra mig om hur rummet såg ut mm. I den här situationen så var rummet mörkare och i trästockar längs väggarna samt att det fanns en dörr bredvid till höger där det nu finns en bar.

 

Det här var en av de sjukaste sakerna jag upplevt i mitt liv. Vad tror ni att det kan vara? En dröm? En fantasi? Ett minne av en film?

Sitter i soffan och känner hur himla trött jag är. Inser att jag inte har ett enda måste förrän på måndag klockan halv tio!! Men jag har flera härliga saker inbokade i helgen som jag ser fram emot. Stallet blire såklart både lördag och söndag, rida ut och njuta av ljuset! Kicki kommer kanske med sin häst och rider en tur med oss. Lördagen är tänkt sovmorgon, rida, middag med vänner och sen utgång! Söndag är tänkt Sovmorgon, tvättid, rida och middag med familjen på Strand. Känns som en helt lagom helg!

 

Jag känner mig väldigt peppad på livet! Jobbet känns riktigt bra och lite lugnare. Känns som att jag nästan hinner med allt jag vill med Winston. Jamen saker börjar ordna upp sig lite och nu hoppas jag att allt håller i sig framöver!

 

Har inte ridit på hacket på länge på grund av att jag ansett att W har vart för pigg. Hack är starkt men W har mycket mindre respekt för det än för träns med bett. Det är så oavsätt om det är min känsla eller om det verkligen är så så känns det som att han kan bralla runt mer på hacket om han vill. Känner inte att det är något problem men jag väljer mina tillfällen att rida på det likasom att jag väljer mina tillfällen till det svarta respektive det bruna tränset(olika bett på dom). Jag vill ju helst rida i repgrimman haha..

 

W blir så himla glad på hacket och traskar på som aldrig förr. Vi red till E och började trava direkt efter tåget. Mina ben har blitt lite fit tror jag för jag kan utan problem rida lätt till bron och nästa tågräls nu för tiden. Kul att W orkar också. Han känns lite knackig i frambenen men vi ska sko på torsdag så jag hoppas han blir bättre då. Provade att rida mer med kroppstyngden i halter och det gick riktigt bra. Sen trav direkt från halt och det är han riktigt duktig på nu. Han gick rakt över nya tågrälsen och det känns jävligt skönt med tanke på hur ofta vi kommer att få rida över den i vinter. Han gjorde allt jag bad om och var överlycklig samtidigt vilket är det optimala för en bra känsla! På hemvägen blev han lite sprallig och så kom tåget på nya rälsen så då passade han på att galoppa iväg några steg innan han insåg att det nog inte var så farligt. Sen travade vi i en fin och jämn takt från bron till asfalten trots att han flera gånger ville gasa på och ta galopp. Tänk att han vill springa fortare och längre än han får. Vi var väldigt nöjda och glada när vi kom tillbaka till stallet!

Red ensam igår morse innan vi skulle på träning med Dansa. Det gick sviinbra! Var längesen jag kände mig så nöjd på vägen hem mot stallet som igår. Tänkte då att jag skulle kolla på klockan för att se vart vi låg i tiden eftersom vi läre hem till då Lina skulle komma. Märker då att telefonen är borta. Den finns inte i någon ficka och jag vet att jag hade med den från stallet. Frågan är då vad gör jag? Skynda hem och åka iväg med bilen? åka vägen över Hårga med transporten mot träningen? Eller rida hela vägen en gång till? Jag hade ingen aning om vad klockan var men jag borde ha vart ute ett bra tag. Bestämde mig för att åtminstonde rida tillbaka till galoppsträckan upp mot timmerhuset eftersom vi skuttade runt lite där. Så W och jag satte fart, den högsta farten vi nånsin haft tror jag. Vi travade, galoppade och mitt enda mål var att ta oss framåt så fort som möjligt.

 

Winston var HELT med på noterna och tyckte nog att jag var totalt knäpp i huvudet som ville springa som en galning. Kom till timmerhuset, ingen telefon. Bestämde mig för att rida ner vid Blåvita också för att göra en snabb koll. Winston flög fram men orkade inte så långt i galopp så då tog vi trav och kämpade på. Jag svängde fram och tillbaka över vägen för att kolla i dikena och W hängde bara på och hade öronen spikrakt framåt. Alldeles efter där vi hade vänt hemåt första gången vi red dit låg telefonen mitt på vägen. Vi tvärstannade och jag kastade mig av. Winston flåsade och pustade och jag lika så. Upp igen och galopp hemåt! Tror att det tog 10-11 minuter hem, drygt 2 km och då skrittade vi i nerförsbackarna såklart. Vi var genomsvettiga men med den bästa känslan vi haft på en ridtur på länge. Som mina barbackaturer ut på E förr när jag vågade rida barbacka haha.. Det var bara KUL, inget tjabbel, ingan skyggningar, inga ivägdragningar, inga tvärnitar och så himla roligt! Vi såg nog ut som hej kom och hjälp oss men det gör inget för jag känner mig så himla glad i hjärtat!

Gav mig själv sovmorgon till ljuset väckte mig idag. Det är helt fantastiskt att få sova tills man vaknar. Var hyffsat pigg och åt Rysk yoghurt med kanel och valnötter till frukost. Gick en lite promenad med Baltazar innan vi åkte mot stallet. Kom dit vid nio men hann knappt någonting. Pysslade massor med Winston och donade med svans och hovar och tiden försvann. En sjukt jobbig men perfekt ridtur(skriver om den sen) senare så kom Lina och vi donade klar Dansa för träning. Träningen gick kalas! Tillbaka i stallet så mockade jag och fixade lite mat innan jag åkte hemåt. Klockan var då nästan tre.

 

Då åkte jag och handlade kyckling, creme fraiche och provensalska örter. Katja kom och hälsade på medans jag kockade en sviingod kycklinggryta som jag ska leva på i veckan. Efter det har vi rotat runt lite i förrådet efter vintergrejer och hårinpackningar och så har jag badat, gjort hårinpackning och lyssnat på politiska poddar, det finns fan vettigheter och dumheter från alla partier.

 

Känns som att det här har vart en helt perfekt söndag! Känner mig skönt lugn och glad i kropp och sinne vilket är en perfekt sinnesstämmning inför veckan.

Idag red vi ut med Lina och Dansa till Sågen. Winston var pigg allert och tyckte livet var roligt igen! Detta innebär att min tanke att han skulle gå någon färre dag per vecka SPRACK. Det verkar inte fungera med hans kropp att vila mer. Han blir knackig och på dåligt humör. Så jag får försöka pilla ihop tid så att det funkar med minst 5 tillfällen per vecka.

 

Jag vill ju köra in honom också. Men det är himla svårt utan bra sele och utan trygg hjälp. Ska försöka få med mig Lina någon dag så att jag ser att det funkar för då kan jag ju säkert själv sen. Tänken är då att köra minst 1 pass per vecka. Gärna de längre rundorna så att han får jobba men utan tyngd på ryggen. Det vore så himla roligt att kunna köra!!

 

Idag har jag vart på Clinic i Ockelbo, det var western och lite NH inspirerat. Himla roligt att få lite nya övningar och även påminnas av övningar vi har gjort men som hamnat lite i skymundan för allt annat vi gör. Veckan framöver är vi all by oss själva då Lina och Dansa ska ut på lite träningar och jag jobbar eller har möten. Kanske ska passa på att försöka få till körningen? Han känns inte lika pigg nu heller. Kanske är bra tidpunkt. Eller vad vill jag göra helst?! Svårt val.

 

Källa: Vår andlinga värld

 

Känns väldigt pricksäkert! Eller ja det känns exakt såhär just nu men jag hoppas saker blir lite annorlunda innan året är slut. Jag hoppas fan att jag får ett jobb!

Jag kan just nu inte ens fundera på vad meningen med livet är. Att ha ett vardagsjobb är inte att leva livet till max för mig. Jag vill ge så mycket på ett jobb att jag nog inte orkar med ett vardagsjobb. Sen vill jag hinna så mycket i mitt liv att jag inte hinner ha ett vardagsjobb. Ett vardagsjobb ger helgerna massa press och knappt någon avslappning alls med tanke på allt man vill göra då. Hur klarar människor det här?

 

I helgen har jag vart däckad av någon konstig sjukdom som givit mig värk i hela kroppen. Mina tänder, leder, hårbotten, fingrar och hela jag har liksom värkt. Otroligt jobbigt. Sen har jag nog haft feber, både feberfrossa och febersvettning. Har känt mig helt fluffig i hjärnan.

 

Idag är det måndag och det hade känts bra om det var fredag. Idag jobbade jag till 16. Hade möte 16.30-18.30. Gick på bio med den jag är kontaktperson till och nu är jag nyduschad och sitter här i soffan i några minuter innan jag ska sova. Imorgon har jag bytt arbetstid för att det behövdes på jobbet så då ska jag jobba 6.30-15, åka till stallet och rida, skynda hem(eller bli hämtad direkt i stallet) och sen åka på Yoga och sen hem och sova! Onsdag öppnar jag! Det tar så mycket energi av mig att gå upp tidigt på morgonen.

 

Det är en himla tur att jag gillar själva jobbet och att vi för tillfället har grymma vikarier! Barn är verkligen så härliga att umgås med!

 

Nu gäller det bara att orka, på ett bra sätt, på ett sätt som gör att jag mår bra hela tiden och inte stressar eller tar på mig för mycket. Jag upplevs kanske inte som en människa med höga målsättningar men det har jag. Jag vill inte att barnen ska ha haft en "bra dag", jag vill att dom ska ha haft en rolig, lärorik, skön, fin, lugn, härlig och toppen dag!

 

Förra året klipptes han 7 december, vi var lite tidigare iår 28 september. Det känns väldigt härligt för honom att slippa bli så svettig. Han svettas otroligt mycket. I söndag när han kom in från hagen var han redan då lite smått svettig och det var alltså innan vi ens hade ridit. Han får tillsatt salt i sin kost på grund av detta och jag hoppas det hjälper.

Vet ni vad det sjukaste är när vi är ute och rider? Folk knäpper kort på oss. I förrgår var det en tjej som åkte förbi i en bil som stack ut telefonen och tog kort på oss. Häromdagen var det två som var ute och promenerade som ställde sig och plockade upp telefonerna och fotade oss. Detta alltså helt utan att fråga om de kan ta ett kort. Jag är allt som oftast svettig och hårig och allmänt ofräsch och man vet fan inte vart de där korten hamnar haha.. 

 

Ofta kommer det fram folk som vill prata och minst några gånger i månaden kommer det fram människor och frågar om det får ta kort. Vissa har haft med sig riktig kamerautrustning. Så det är inte bara vi som fotar ALLT ur alla vinklar.

 

Men han är ju hur cool som helst den här hästen så det är ju inte så konstigt kanske!

 

Igår red vi ut med Lina och Dansa. Den enda planen vi hade var att de skulle rida förvänd galopp i svängen upp mot timmerhuset. Det är vägen mot Björnvägen fd Landavägen där björnarna huserat. Jag fick då en tanke om att vi kanske skulle kunna rida en sväng in på den vägen. Jag gillar den inte alls på grund av att om det kommer en björn så är vi körd för det finns bara 1 väg dit och därifrån. Sen har det varit stora vassa stenar på vägen vilket har gjort den lite lurig att rida på. Men Lina gillar verkligen den där vägen och jag vill inte känna mig låst att inte kunna rida överallt. Jag har inte ridit den alls på jättelänge och jag har inte känt mig begränsad av det men idag fick jag för mig att vi kunde prova. Så när vi är vid timmerhuset nämner jag det för Lina och hon är på, hon är på det mesta som tur är!

 

Det gick över förväntan. Vi travade och galoppade sen uppför backen, då i fart går det rätt bra. Väl där uppe får jag lite panik för då är det typ 10 minuter skritt tillbaka innan vi kan springa hem. Fy fan för björnar. Det ÄR en mysig väg säkert men jag kan inte njuta av den. Frustrerande.

 

Winston var som en dröm! Det "problemet" jag känner att vi har nu som är ett inslag i typ varje ridtur är flera galoppfattningar på rad. Vid 3-4 fattningen på samma sträcka så taggar W igång lite för mycket för att det ska kännas bra och fungera. Så vi övar nu med att trava lite längre emellan, ibland blir det svårt när Dansa galopperar iväg(om jag inte ber dom stanna) men det är ju just det vi måste öva på, oftast saktar Lina av också så att vi verkligen kan coola ner oss lite.

Började dagen med att umgås med Veronica och Johanna med barn. Vi var ute i min lilla skog här på området och lät barnen och hunden hoppa, springa och åla sig runt medans vi satt och de drack kaffe. Så himla härligt att dricka kaffe ute! Fast jag dricker det inte längre men doften var härlig. Känns som att jag umgås alldeles för lite med dom där två.

Efter det blev det stallet, ett besök hos mormor och sen åkte jag till Växbo. Väl här tog jag hand om några fler "Växbo på Hoj" burkar. Sen har jag mest bara varit och legat i soffan och kollat på tv. Jag kollar ju aldrig på tv men så kommer jag hit och det är "Det Okända" vilket är mitt favorit program! Fick supergod mat av mamma och nu ska dom sova medans jag funderar på att ligga kvar här under filten och kolla klart på filmen med Annika Bengtsson - Nobels testmente.

Vår nya favoritväg är den längre rundan på andra sidan stora vägen. Vi red dit i lördags och tog även några extra galoppsträckor. W var på topp och jag var också hyffsat pigg. Känner mig nöjd med min ridning. Den är ju inte jättebra men för att vara mig så red jag mitt bästa. Vi rider dit för att träna längre sträckor galopp och det känns som att vår lilla förändring i våra ridturer ger effekt. W och jag övar mycket på längre sträckor med hålligång på våra egna ridturer också.

 

Den största anledningen till att det just nu går så pass bra är att Dansa går fram så himla bra. Därför får vi ett superbra flyt och vi kan där bakom utnyttja den extra framåtandan till att utveckla mer styrka och lite energi.