HannaKJonsson

Jäklar vad halt det är ute nu. Har varit i stallen tidigare ikväll och skrotat runt. Winston vilade men fick ändå boxen mockad och massa mat såklart. Efter det åkte jag direkt till en vän och blev kvar tills nyss då vi insåg att klockan snart var 1. Det är inte ovanligt för mig att vara uppe nu för jag är ju en riktig nattuggla men hon ska upp och jobba imorgon den stackarn. Har haft med mig kameran idag och slänger därför in lite härliga vardagliga pix..

 

Vet ni hur jag mer kan se att mitt liv är mer ointressant? Ni läsare har halverats och just i denna stund känns det ganska skönt. Tänk om man har en släktträff och dubblar alla mina släktingar från både mamma och pappas sida och så ska jag stå där och säga någonting. Skrämmande. Men ändå lite coolt.

 

Igår när jag tog av Baltazar reflexvästen så pep han till precis så som han brukar göra ibland när han anser att någonting kanske gör ont. Men så började han halta vilket han också kan göra i några steg innan han inser att han inte har ont. Men det gick inte över. Han vägrade gå ner för trappan när vi skulle ut och han låg bara och kollade på mig. Så vi somnade väl omkring halv fyra i natt. Imorse vaknade jag av att han kräktes på mattan bredvid sängen. Så jag gick upp och tog bort det. Då kräktes han på den andra mattan. Så när jag hoppade in i duschen stängde jag in honom i sovrummet medans för där fanns nu inga mattor. Då har han hoppat upp och kräkts i sängen. Det positiva är ju ändå att benet måste vara bättre eftersom han kom upp i sängen men han haltar fortfarande lite. Tänkte gå till skogen strax så han får lyfta lite på det.

Idag blire hästdag delux. Winston ska skos och jag är lite nervös för det. Vill att allting ska bli så bra som det bara går och att allting fungerar som det ska. Så det känns som att en stor lättnad kommer att översvämma mig ikväll. Igår var vi ute på en promenad, bara han och jag. Vi träffade på två gubbar som pratade om hur fin Winston är!! Det gör mig så glad i hjärtat, jag tror inte Winston inser hur uppskattad han är. Han är så himla härlig. Vi busade runt och sprang och tvärnitade och svängde och kollade att han var uppmärksam. Han sullade sig en gång(stannade inte bakom mig utan tog nått steg framför på grund av att han kikade på något ute i mörkret) och jag sullade mig nog fler gånger så han får såklart mer än godkänt. Det är verkligen så roligt att se hur roligt han tycker det är att göra rätt. Men han tjurar gärna lite först och visar att om han hade fått välja HELT själv så hade han inte travat eller ökat farten precis när jag vill. Men när han väl gör det så blir han lycklig igen och kutar på som attans. Roliga knasiga häst.

Vi ska även provköra lite med transporten och göra den klar för vintern. Sen blir det la massa pyssel i stallet och med våra fina hästar. Tänk att det här är mitt liv. Jag är galet glad för det.

Lina skriver väldigt kloka och genomtänkta inlägg. Vi skriver ganska ofta om samma saker fast utifrån våran egen synvinkel såklart. Igår skrev hon om Winston och jag blir alldeles varm i hjärtat.

Kopierade rakt av..

Jag har blitt kär i en häst. Sjukt men sant, jag har som fjärilar i magen för att jag är så glad. Ikväll tog vi vår första ridtur. I ett total mörker strosade vi runt. Han var pigg och nyfiken vilket jag i framtiden kommer att gilla. Idag var det lite läskigt men ändå helt underbart. När Lina gick in med Dansa så började han backa för att han inte ville gå bort från stallet. Jag kan förstå det men det funkar inte att backa sig ur saker så jag fick till slut fram honom och gick några varv för att avsluta med en bra känsla. Jag ska berätta lite mer om hur jag har tänkt planera allting och så en annan dag. Jag kommer berätta om varje litet steg vi tar både framåt och bakåt framöver så ni får ha lite tålamod med mig.

 

Det känns som att vi gillar varandra i alla fall. Han kikar efter mig i stallet när jag går iväg och myser gärna ner sig i min famn så fort han kan. Jag har liksom fått min egen variant av Dansa. 

Har vart på stan idag för att kika efter saker jag skulle kunna vilja ha. Hittade ingenting roligt men köpte hundmat, deo och "kolla mask". Tur att jag inte hittade något roligt för det nödvändiga blev inte så billigt. Jag lämnade Baltazar hemma för han behöver ensamtränas. Han är ju med mig eller någon annan varje sekund av varje minut. Men det är väldigt behändigt att ha möjlighet att lämna honom hemma ibland. Förut när jag jobbade dagtid så var han hemma själv hela dagen.

 

Jag filmar lägenheten när jag är borta så jag kan se och höra vad han gör. Idag var han sten cool. Hoppade upp i soffan och la sig efter ca 1 minut och sen skällade han på brevbäraren sen upp i soffan igen. Jag är mycket nöjd med min prins! Stolt matte :)

 

Jag är överlycklig, nervös och känner att vi har en otroligt lärorik tid framför oss. Vi ska börja med att lära känna varandra nu och såklart rida massor! Wiiiie jag känner mig så lyckligt lottad som kan och gör detta!

Hela dagen idag har gått väldigt bra med tanke på omständigheterna men ikväll kraschade jag totalt. Är så himla ledsen och tårarna slutar aldrig rinna. Fruktansvärt jobbigt. Baltazar går och puffar på mig hela tiden och Katten ligger nära nära. Vilken nedrans tur att jag har mina fina kompanjoner.

 

Jag vill vara ledsen. Visa har varit en så himla stor del av mitt liv det senaste 1.5 året så det vore konstigt om jag inte var ledsen. Men såhär ledsen. Jag hoppas att hon nu är smärtfri och leker runt pigg och glad på fina gröna ängar!

Jag är helt galet glad ikväll efter ridningen. Jag typ fnittrar. Känslan är helt sinnessjuk och jag är så glad att jag började med hästar igen efter alla år. Jag har väldigt mycket att öva på(ALLT) och det ser jag fram emot. Men alltså känslan när jag klarar av saker jag aldrig trodde jag skulle klara av. Lina tycker att min balans är bättre och det tycker jag känns. Tror mycket beror på inställningen. Jag är inte dörädd längre. Jag är lugn och glad när jag rider. Förut var jag enbart glad efteråt. Men alltså herregud, tänk att man kan få vara såhär sprudlande glad i kroppen. Hela jag pirrar. Vi galopperade idag också, jag på Tage alltså. Aldrig gjort det förr men grejen var att jag tyckte att det var så roligt så jag släppte på tyglarna och brassade på istället för att rida kontrollerat och bra. Sen fick jag en överdos "må så super jävla bra" känslor att jag började skratta. Lina den stackarn stod där och försökte förklara hur jag skulle ha knäna och händerna och att jag ska bromsa. Men jag var uppe i ett lyckorus så jag lyssnade lite och nästa varv så skötte vi oss mycket bättre enligt Lina. Det var så jävla roligt!

Har ju lovat att ni ska få ta del mer av min vardag så här kommer en glimt. Jag älskar ju klipp för det blir mycket mer personligt och levande tycker jag. Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på The Closer. Imorgon ska jag provrida W igen, Lina ska också rida honom. Ska bli spännande!

Jag bestämde mig för ett barbacka pass. Tycker att det är lättare att känna hur hästen går då och jag kommer åt lättare med skänklarna. Josse tyckte nog att det var lite konstigt. Vet inte om de brukar rida honom barbacka. Men vi struttade runt mest i skritt och gjorde volter, och red olika vägar för att han skulle göra som jag ville. Han blev lite svår idag och ville smita undan men till slut hittade vi ett bra sätt och sen provade vi allting i trav och då sprack det. Haha jag kunde inte vara lika stabil i traven så det var helt klart mitt fel. Är dock väldigt glad att jag har förmånen att öva mig på massa saker på denna goding.

.. jag är överlycklig. Jag har varit iväg och provat två hästar idag. En bastant herre som är stark som en oxe men tydligen väldigt snäll och orädd. Det kändes som att vi klickade men jag måste vara mycket tydligare. Inte så känslig för skänklarna utan vill mest gå dit han ville. Han har dock inga "farliga" dumheter för sig. Han ville gärna springa fort fort hemåt och då blev han stark.

En lite tittig, känslig och sprallig häst med massa motor och som hoppar bra. Om mina ben var rätt död imorse efter berget igår så är det ingenting motför nu. Men jag är så nedrans lycklig att jag vågar chansa mer nu och att jag klarar av så himla mycket jag aldrig trodde jag skulle göra. Idag har mitt självförtroende fått sig ett uppåt hopp. Jag galopperade en helt främmande häst med massa motor i en helt ny skog och jag var livrädd en stund men samtidigt väldigt lycklig. Vilken kraft!!

 

Haha jag har nog inte nämnt det för er men jag har ju alltid haft djur av olika slag. Kaniner hade vi i mängder, hamstrar likaså och en gång fick jag för mig att skaffa en chinchilla. Chili hette han. Världens finaste chinchilla skulle jag säga. Han skaffade jag på grund av att jag bodde ihop med en person som var allergisk mot alla pälsdjur och då tål man chinchillor. Han var min bästa kamrat och skuttade runt överallt.

 

Hanna min fina vän hade också en chinchilla så då fick vi för oss att para våra chinchillor. Det blev två super små söta ungar. Hittade en bild på dom igår. Vet att jag knäppte massa bilder när de var jättesmåa och kröp runt på mina armar och axlar men dom är nog tyvärr borta. Bebisarna flyttade och senare dog Chili. Chillan lever och mår prima i Stockholm som vanligt. Hon är dock lite fräsigare och lite mer som ett marsvin än Chili var. Underbara djur!

Så himla roligt! Kände mig lite nervös efter att ha hört allt den här hästen kan göra men kände att man måste chansa för att leva lite. Så jag hoppade upp och red i paddocken som de hade på gården. Och det kändes riktigt bra. Travade runt och snurrade lite. Han var känslig i skänklarna och var rolig att rida. Det var så jäkla härligt att vara uppe i sadeln igen! Åhhh känner jag bara.

Det här är så roligt så jag dör litegrann. Det är hemskt att vi tycker att detta är kul men det går inte att låta bli. Och det var helt sjukt att se Lina när grisarna kom och gick ute på gården. Hon bara grisarna har rymt, Taaa Dansa, fort då.. Så då stod jag där med två hästar som på något sätt skulle in genom stalldörrarna. Dansa ville dock inte gå in hon ville kolla på grisarna. Så jag fick släpa henne in och Noa fick klara sig själv lite bakom. Sen fick jag trixa in Dansa i Boxen och Noa fick bli lös en stund så jag kunde vända om Dansa. Sen in med Noa och av med alla Dansas grejer samtidigt som den här grisen kommer in i stallet och bökar runt. Det är en himla tur att vi har coola gris vana hästar som finner sig i det mesta. Allt gick bra och alla tre grisar kom tillbaka till sin stia.

 

Jag har otroligt svårt att förstå syftet med spö/piskor många gånger. Tycker att väldigt många missbrukar användningen. Men det är väldigt accepterat att piska sin häst i hästvärlden. De ska lära sig. Jag tänker att det troligtvis är därför vissa hästar går bra på träning och inte sen på  tävling då ryttaren inte kan/får Säga till på samma sätt, jag har hört det flera gånger. Men det var inte allmänt jag tänkte skriva om idag.

 

Jag var på ridhuset och råkade då hamna så att jag såg en "lektion". De skulle träna hästarna för hand och alla hade en häst och ett spö. Eleverna fattade inte alla gånger vad läraren menade så ofta stod de bara och snurrade och snurrade och eftersom hästen inte fattade vad de ville så slog dom den med spöt eftersom de inte gjorde rätt så blev det bara hetsigt och hemskt att se. Vissa gånger tog läraren över och hon slog och slog och ryckte hästen i munnen, allt för att den skulle flytta sig så som hon ville. En hemsk förebild för dessa unga människor skulle jag säga.

 

Det värsta är också att läraren säger att det hon och de gjorde var det naturliga för hästen. Hon sa "Ja ni vet det här är det naturliga sättet för hästen, om en annan häst vill fram i hagen så använder de kroppsspråket och om de andra hästarna inte förstår så kommer det en spark eller ett hugg, så det är inget konstigt med att vi måste vara tydliga(Slå hästen med spöt tills den flyttar sig)". Jag känner att då läre man vara tydlig med vad det är man vill också. Tex när de skulle backa så gick en elev som en hösäck och hästen fattade ju ingenting så då skulle hon använda spöt. Om hon hade gått med lite pondus eller iaf sträckt lite på sig så hade ju hästen kanske reflekterat över att hon ville något. Att missbruka makt är väldigt lätt för de flesta som blir frustrerade därför tycker jag att det är dumt att sätta ett spö i handen på människor som inte har kunskapen. 

 

Jag är mycket för NH trots att jag inte är speciellt insatt. Men jag gillar att man ska använda kroppspråket och vara tydlig på ett sätt som hästen uppmärksammar. Man måste vara hård i det med, men det känns ändå som en belöningsträning istället för en straffträning. Just lugnet känns bättre.

 

Kan avsluta med att jag är inte emot spö/piska när det används som en hjälp. Jag använder sällan spö själv för Visa är livrädd för spöt och Lukas bryr sig inte ett dugg om spön. Det jag tycker är hemsk i spöhantering är när man använder det fel, för mycket eller helt i onödan. Speciellt jobbigt tycker jag att det är när en person som andra ofta yngre människor litar på visar att det är okej att straffa en häst utan att det fått en chans att göra rätt.

 

Nu sitter jag hemma i soffan och solen lyser utanför fönstret. Jag borde vara där ute men jag behövde en paus. Var uppe tidigt imorse och ringde veterinären, hon är poppis så det var upptaget ett tag. Sen åkte jag till ett stall och hälsade på. Tittade på en stor och grov snygging som tyvärr inte är till salu längre, fast det är kanske tur för han är starkare än en oxe och verkar vara riktigt pigg. Men när han reds önskade jag att det var jag som red honom underligt nog. Jag tog även en prommis med Baltazar, Fia och hästen Viktor en sväng.

Jag har en stark önskan efter att rida igen. Även om livet i stallen är galet härligt så känns det som att en bit saknas nu. Här under ser ni Tage som jag brukar rida ibland..

 

Det är tråkigt att inte kunna gå några längre promenader eller hurtrundor faktiskt. Vet liksom inte hur jag ska lägga upp dagarna utan dom haha..

 

Jag har den bästa hunden i världen. Jag vet att jag är lite dålig på att lyfta Baltazar här inne men han är verkligen min bästa kompanjon i livet. Så följsam i alla situationer och anpassar sig till vad jag än hittar på. Idag har vi enbart slappat runt och det gör honom ingenting. Lite senare ikväll ska vi ta en lång ganska långsam promenad runt i stan. 

 

Nu kollar vi på tv och jag käkar färska jordgubbar och blåbär, Baltazar käkar hundmat och tandben. Rättvist?! Nja.