HannaKJonsson

Igår satt jag utanför hagen i flera timmar sammanlagt. Det kändes mycket bättre motför dagen innan då jag bara kände, Shiit vad fan har jag gjort?! Den lilla bruna är lite dryg på W och skriker, sparkar och bits. Men Freja har tagit til sig W och försvarar honom med tänder och hovar. Så det känns jätteskönt!!

Efter ridturen tog vi en promenad hem till mamma och pappa och åt gräs och sen gick vi en sväng i Trolldalen. Alla människor kom fram och klappade och berömde min fina häst! Han snosade på barnens hår och stod snäll och lät folk klappa. Vilken pärla!

 

Jag gick ner dit för att kolla om han skulle gå över en bro som är där. Vi behöver gå över den för att lämpligast komma till vissa ridvägar. Han gick över utan att tveka. Skönt! Det blir nog en runda däråt imorgon på förmiddagen. På kvällen får vi sällskap av Mia och Freja!

Jag var lite nervös för att rida ut alldeles själv på helt nya vägar idag. Sen så är mamma så himla nojjig att hon stressar upp mig men så fort jag kom bort till Winston blev jag lugn. Han var lite tittigare än igår men skötte sig jättebra! Donade runt i stallet och gav honom lite hö på stallgången medans jag borstade och gjorde honom klar. Så hoppade jag upp och red iväg. Kände mig som världens modigaste människa. Om ni hade sett Winston lunka fram hade ingen tyckte att jag VAR världens modigaste men det kändes så.

 

Vi red upp i skogen på andra sidan vägen och red mot Höle. Winston är en jäkla häst alltså, jag blir så himla lycklig att han är hos mig!! Vi skrittade mest men tog några trav och galoppsträckor. Han var pigg och framåt och väldigt otittig. Det var lite läskigt att rida sådär helt ensam omgiven av skog och inga människor eller hus. Vi mötte en fyrhjuling som Winston blev livrädd för och skuttade iväg men annars såg vi ingen, ingen bil, människa, djur eller nått. Heelt sjukt! Många olika underlag och Winston verkade verkligen trivas!!

 

På hemvägen gick vi förbi mamma och pappas hus och sa hej! Det här är som en barndomsdröm som blir sann!! Känner mig lycklig från topp till tå!

Åh jisses vilken dag alltså. Jag har inte ens velat skriva någonting om dessa planer då jag någonstans tappat förhoppningen om att det skulle bli verklighet. Men nu står mitt stora hjärta i Växbo, typ 100 meter från mina föräldrars hus! Vilken lycka och vilket jävla orosmoln som svävar runt mig.

 

Allt ordnade sig till slut halv fem idag på eftermiddagen. Lina följde med som mentalt mod sällskap! Min syster lånade ut sin bil till mig. Mia var super snäll och åkte med oss till Söderhamn för att hämta en transport som jag har hyrt, plocka upp Winston i Kilafors och köra hem honom till Växbo. Det är fördjävla krångligt att flytta denna dunderklump. Det bra i allt är att han var supersnäll i transporten och gick in nästan på en gång.

 

Väl framme i Växbo var han coolingen själv. Strosade runt och kikade efter gräs trots att vi stod på en ny gård med nya människor, traktorer och grejer. Jag är impad måste jag säga. Hade förväntat mig lite runttrippande och mer spänning. Först fick han gå i en hage bredvid de två tjejerna han nu går med. Han var cool även där, strosade runt, åt lite gräs, kom och pratade med oss men kikade lite på de andra två som sprang runt en del.

 

Så gick vi till betes hagen och Winston var stencool. Lina gick runt hela hagen med honom och visade stängslet så att han ska vet vart det är utifall de rejsar runt. Sen hämtade vi de andra två och släppte in dom. De sprang runt en hel del och jag kände att jag var dum som gjorde detta mot honom. Sätta in honom med helt nya hästar i en hage för att jag ska få rida i Växbo liksom. Den tanken har slagis mig så många gånger under dessa timmar. Varför utsätta honom och mig för detta?! Men i slutändan så hoppas jag att det här är värt det och jag tänker(försvarar mig) att det finns dom som åker runt med sina tävlingshästar hela tiden och det finns hästar som inte ens får en puss varje dag. Jag får tänka så just nu att det iaf finns folk som är lite sämre hästfolk än mig. Nu hoppas jag att de håller sig i hagen inatt och att de inte har jagat ihjäl honom till imorgon.

 

Ähnej fy det här är så jobbigt, allt nytt och all osäkerhet. Men vafan jag måste våga lite för att vinna!

 

Jag drog ihop ett gäng vänner för en utgång på Helsingenatta igår. Jag ville se Pelle med två och nån till men dom missade vi med sisådär 3 timmar. Men vi hade roligt!! Jag bjöd på middag, en matig sallad med kyckling och lax på sidan av. Dessert var Citronsorbet i botten på ett glas och chokladmousse ovanpå som jag hade haft i frysen i några timmar. Riktigt god!

Idag fick vi sällskap av Lina och Dansa till Ängsvägen. En ny favorit helt klart! Vi red lugnt bortåt och lite mer fart hemåt. Winston tar alla chanser han får att sega ner stegen i skritten men hurtar på bra i trav och galopp. Såå kul att galoppera! Det kan vara det bästa jag vet!!

Fotograf: Lina och Sune

Känns som att jag spenderar massa tid i stallet just nu. Jag behöver nog det. Sen är det ju många dagar jag inte är dit också i och med att jag jobbar dygn. Men idag kom jag dit, fixade Winston och red iväg. Planen var Eh och mycket skritt. Så vi var bara ute i en timme men det kändes som två vilket var härligt för det brukar ju kännas kortare annars. Red en ny väg in mot Raskerns som sen efter järnvägen en bit. Winston tyckte att det var svinläskigt.

 

 

Hemma i stallet fick alla hästar komma upp på gården och beta. Baltazar sprang ut framför Dansa så idag hade vi änglavakt på den där lille hunden igen. Dansa tyckte att han var helknasig och pustade och frustade åt honom innan hon gav upp och lät honom vara och kom till mig i hagen istället. 

Det är min allra bästa tid på dygnet. Då allting är gjort och klart och jag vet att jag kan sova hur länge jag vill imorgon. Ikväll känns det ännu bättre då jag har haft en slapp dag i stallet med ridtur med Lina och Dansa och sen ett besök till Bronzac. En kväll hos Veronica och pratat livet och Tindrat! Alla borde ha en Veronica i sitt liv! Jag känner ju lite så om alla mina vänner egentligen men jag mår alltid så himla bra när jag åker från Veronica. Tänk att ha en effekten på folk. Så himla härligt! Hon tyckte att jag borde starta eget företag som konsult och prata med anställda och förmedla till chefen, inte en så dum idé!

 

Saker som legat över mig som jag borde ha fixat i en veckas tid är nu gjorda. Beställt 4 nya ridbyxor för skattepengarna jag fick tillbaka. Betalat tillbaka 4000 kr som jag var skyldig "resekontot". Räknat ut hur mycket jag lånat av mina sparpengar under året, tanken är att jag ska betala tillbaka en hel del nu under sommaren. Skickat in håranalysen. Bokat läkartid skulle jag vilja skriva, men det var tydligen svårt att få under sommaren. Ställt min i lägenhetskö. Gjort någon låneansökan. Bokat visningar på lägenheter. Beslutat mig för att skita i att byta bil fram till augusti(det bara stressar mig just nu, veligheten). Beslutat att i slutet av månaden bedömma om jag ska ta mig råd att köpa en ny telefon. Bestämt mig för att ta Baltazar till veterinären igen. Många tankar har blitt rensade och beslut är tagna vilket gör livet lite härligare att leva igen.

Efter stallet åkte jag hem och gjorde mig redo för kvällen. Sen åkte jag på mataffärn och planerade ihop en trerätters. Älska att bara gå runt på en affär full med glada härliga människor som planerar festligheter!!

Det blev supergott och alla blev mätta och nöjda. Eller ja de fortsatte med godis, chips och whiskey. Men jag blev väldigt nöjd åtminstonde.

 

Innan middagen tog jag fyrhjulingen och drog med Johan på en provridrunda i skogen. Fick låna kläder av mamma och pappa haha.. Kände mig ursnygg! Johan kör som en galning och jag har inte en chans att hänga med trots att han slirar runt över hela vägen samtidigt. Men det är sjukt skoj att köra fyrhjuling. 8 km blev det och det känns ju helt okej. Såå mysiga vägar här att jag dör. Tänk att traska runt här med Winston!! Och allt som allt blev det ca 8 meter asfalt!! Hittade ett hinder också. Ser ni så mysigt?

Imorse när jag slutade åkte jag till stallet och red Winston. Vilken underbar varelse han är. Lugnet jag får när jag kommer dit och andas är helt fantastiskt. Det tog en halv evighet att göra honom ridfärdig, vi plockade blommor och flätade manen och mös runt.

Vi red bort till en ny väg som jag kallar Ängsvägen. Den är bortanför renarna och hembygdsgården. Lina kommer älska den här vägen! Det kommer kanske i framtiden att bli en galoppfavorit för mig med men idag snubblade W mycket och det är så himla läskigt.

 

Idag utforskade vi vägen som skulle gå runt Österberget och gena tillbaka mot Bergesvägen. Den funkar inte. Träffade en snäll karl på vägen som sa att det nog inte skulle gå nu på sommaren men att det är skoterspår där på vintern. Men jag ville ändå kolla säkert. Så istället vände jag mot Golfbanan och tänkte gå hem den vägen men så var det så himla härligt så jag tog vägen runt Hårga istället. En omväg på sisådär 6 kilometer. Winston tyckte att det var superskoj att vara ute på äventyr bortanför våra vanliga svängar.

 

Det är läskigt att gå från korsningen mot Sörfly och till bondgården där vi svänger mot Hårga. Vägen är smal och idag kom 3 olika traktorer och köre om oss och mötte oss. Sen är det dessutom kossor på båda sidorna av vägen en bit nu också och W hatar kossor. Så synd på en annars så fin väg men Lina hade en ny idé som vi ska prova någon dag så att vi slipper just den biten men ändå får Hårga och skogen.

 

Från att vi hade gått över storvägen och hem så var Winston sådär superfin som han bara är då vi typ hoppar av och går hem i vanliga fall. När han gåt "ett pass" liksom. Det är så himla coolt och härligt! Han galopperade i både vänster och höger och hade ett riktigt härligt goo. Vid sista sträckan mot fåren så tog han högergalopp och så skyggade han för en grusplätt på vägen så vi flög över vägen och bytte galopp och allt blev kaos men jag satt kvar och Winston fick gå fram riktigt ordentligen trots att jag hängde lite löst några sekunder. Blir så himla arg på det där fjantigheterna. Sen rörde han inte ens ett öra för grävskopan och traktorerna som jobbade i dikena längre fram. Knäppa häst.

Jag kan inte förstå vad som händer med mormor. Hon har liksom alltid varit ett samtal bort och funnits där. Jag kan vara som vanligt men frågar någon nått eller om jag kommer på någonting som mormor kommer med i så brister jag. Tårarna rinner mest för att jag inte vet någonting. Denna ovisshet är sjukt jobbig. Folk som säger att "det kommer bli bra hur det än blir" känner jag bara för att smälla till rakt i ansiktet. Stör mig i allmänhet mycket på folk just nu. Jäkla människor och lägga sig i. Om jag eller vi i min familj inte vet så vet ju fan inte någon annan heller. Igår när jag stod och diskade insåg jag att mormor troligtvis inte kommer vara med på Lindas bröllop, alltså jag kan inte ens skriva den meningen utan att börja grina. Hur fan ska vi kunna ha en lyckodag i detta virrvarr i hjärnan?! Jag är bara så himla ledsen och tom.

Jag åkte till stallet efter jobbet idag, tänkte åka dit borsta W och åka hem. Jag blev kvar i över 2 timmar. Tog upp W på Gården och satt i gräset och pratade med honom. Rensade bilen och packade in allt bra. Winston var med hela tiden och kikade och luktade på allt jag hade ute på gården. Sen städade jag ur ett skåp som jag nu har mina parasoll och flaggor i som jag miljötränar W med. Han är nu totalt obrydd om flaggorna, små stunder här och där har gjort susen. Sen borstade jag såklart honom grundligt. Världens bästa häst! och välbehövliga timmar för mig för att bara tänka på annat och pyssla med nått. 

 

När jag kom hem hade Elina några kompisar här så jag tog matlådorna som jag lagat till morfar och åkte dit en sväng. Nu har tjejerna gått ner på stan och jag ska duscha och bädda ner mig i soffan och försöka sova. Sov över imorse också. Linda ringde och väckte mig så jag blev pigg men sen somnade jag tydligen om. Imorgon är det ett dygnspass igen.

 

Vi gav oss ut på björnjakt. Jag vill inte se björnar åt Kilafors hållet så vi åkte åt alla andra håll. Inte vargar heller. Eller alltså jag behöver inte se björnar alls. Men jag älskar att åka bil och umgås. 

Idag red vi upp på Hårgaberget! Mysig tur som suger kraften ur Winstons ben. Tycker så synd om honom haha.. Men vi tog det lugnt innan den branta delen av backen och han blev bara otroligt seg den sista biten. På vägen ner gick jag så att han skulle slippa min vikt på frambenen. Han tyckte nog att det var skoj att komma ut i skogen. Är supermysigt där men det känns som att björnarna är nära.

 

Provade en stig också som nog går runt om vi kan komma över ett större dike mitt i skogen. Lina ville ha det som galoppsväng och jag tyckte att det var alldeles tillräckligt att gå där sakta i höggräset. Winston är pigg och glad så det är superkul att rida!

 

Regn och rusk är vi vana vid i vårt stall. Vi rider i typ alla väder utom om vi bedömmer att det är för farligt med åska eller storm. Idag var inget undantag och jag skulle ljuga om jag sa att jag längtade ut och rida när det porlar ner vatten från himlen.

 

Vi red lite längre än till Sågen och vände. Dansa gick först så jag hade det enkelt där bak. Det var ju massa nyheter efter vägen så hon struttade fram och tillbaka över vägen i varierad hastighet. Winston kollade på grejerna men nöjde sig med att kolla på vad Dansa hade för sig vilket var skönt då jag tycker att det är lite slirigt i regnet om han börjar jolla sig. Vid blåvita huset bytte vi jag jag och Winston tog täten. Vi travade och galopperade nästan resten av bortåtvägen. Winston körde en tvärnit då han inte ville gå förbi en jordhög som var jätteläskig. På hemvägen gick han rakt över den utan att reagera. Mupphäst.

 

Väl hemma var vi genomblöta och genomlyckliga! Det är alltid värt att ta sig ut efteråt!

Tar inlägget om ridturen idag istället. Jag hade bestämt mig för att prova att rida med sporrar för att komma åt bra med skänkeln för att försöka jobba honom lite och göra honom sådär mjuk och härlig som efter paddpassen. Men när jag väl kom till stallet och allting var kaos i huvudet så gjorde jag honom bara klar och red iväg och tänkte ta en strostur mot Raskerns typ.

 

Men någonstans där i vimlet av energi som han hade idag så började jag fingra med tyglarna och han svarade direkt och började tugga på bettet och böja sig hur jag än ville. Det är lite klurigt kan jag tycka för jag vill ju inte göra fel. Men jag försöker prova mig fram och göra det som känns rätt. Han trivs verkligen med att få jobba lite nu och det går så mycket lättare när han har energin i steget. Vi skrittade ända bort till sommarstugorna innan vi tog trav och galopp. Hemåt tog vi högergalopp vid skylten och jag höll i honom lite mer och tryckte på honom istället för att släppa allt som jag brukar för att jag inte vill störa honom när han väl tar höger. Men idag pressade jag honom lite och han kortade sig direkt och fick mer kraft i sprången. Så coolt. Kändes typ som vänster galopp gjorde för ett år sedan. Så den är mycket sämre men ändå helt ok nu.

 

På hemvägen stannade vi och stod stilla medans jag pratade i telefon. Winston tyckte inte att det var okej så han försökte gå iväg flera gånger. Men det rä bra att öva på att stå stilla också. Men sen när vi började trava och fatta högergalopp så vill han inte fatta den så jag lägger på spöt bak på högersida och då får han frispel och sparkar bakut så högt att jag bara ser marken framför mig, alltså vilka skutt han kan få till. Sen korsgalopp och hopp och studs lite överallt och ingenstans. Sen världens ljuvligaste och härligaste högergalopp vi någonsin haft! När vi kom hem så fick Annikas praktikant rida en sväng till verkstaden och tillbaka.

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur härlig dagens ridtur var. Men just idag känns det helt orelevant. Min mormor ligger på sjukhuset och är riktigt dålig. Det är sjukt jobbigt och bara helt vidrigt. Vi är dit varje dag men några i taget. Det är bara att vänta säger dom, på att medecinerna ska fungera. Linda, morfar, Vidar och jag var dit igår. Vi var jävliga anhöriga. Det ska man vara.

 

Idag ringer Linda och säger "Vidar har ramlat ner från en stor sten och slagit ryggen". Igår pratade han om att han också ville åka ambulans. Vi bara nej men ush säg inte sådär. Jag trodde att hon skämtade och skrattade lite. Då blev hon allvarlig och sa att de nu var på sjukhuset och att det inte ser bra ut. Han har 2 möjligvis 3 frakturer på ländryggenskotor. Vi är nog alla lite i chock.

 

Sen är Baltazar halt också.

Suget på choklad och salt lakrits är på topp idag och det är så drygt. Sen jag kom hem från stallet har jag lagat matlådor, tvättat 8 maskiner tvätt haha alltså hur kan man ens hitta så mycket tvätt i den här lägenheten?!, sorterat in nästan all tvätt,möblerat om, rensat ena hyllan och byrån, rensat papper, rensat en del av garderoben, blåst upp min nya kontorsstol, sorterat bort alla vinterridkläder och lagt i förrådet, lagt alla vantar och mössor i förrådet, vart på möte i 2 timmar och äntligen(sådär 1 år senare) spikat upp den sista av mina 4 små tavlor!

Jag har hållt mig undan affärer och ätit lunch, sen glömde jag äta middag så det gör jag nu haha.. Snart ska jag krypa ner i min nybäddade säng och njuta av en ledig dag även imorgon. Funderar på en långtur med Winston om vädret är okej. 

Idag åkte jag till stallet när jag slutade jobba imorse. Winston var livrädd för att gå förbi korna vid vattenkaret så att komma in tog lång tid. Väl inne åt han sina morötter med MSM på riktigt fort och bra. Kanske börjar lära sig att han inte slipper undan nu.

Bestämde mig för att rida till Sågen och ta lite längre galoppsträckor. Han var riktigt pigg och lycklig idag. Inte en enda tvärnit eller försök till att vända hemåt. Snart kommer jag väl slappna av lite för mycket och då kommer han väl kasta av mig med buller och bång. De håller på och gräver vid Hårga berget men när vi kom stängde de av grävmaskinerna så att vi kunde smita förbi på den metern som blev över av vägen. Winston var rädd för rullarna som kablarna är upprullade på men grävskoporna gick han förbi. Direkt vi kommit förbi den första så startade de den och kom körandes efter oss och det tyckte W var lite läskigt för när vi sedan skulle fram till och förbi den andra så hällde den precis ut en skopa grus som smattrade. Det är bra med miljöträning. Vi travade till Blåvitahuset, skrittade ner och höll sedan igång hela vägen(eller vi skrittade ner vid hundarna) till sista sträckan på backen förbi sågen. Bara jag började tänka galopp så skuttade han iväg. Lycklig och taggad! Så himla roligt att han är så även på bortvägen. Vid sågen var det en som höll på med veden och Winston tittade lite snabbt men galopperade snällt förbi. Vi vände och skrittade ner till lite neranför Sågen och tog trav till kurvan och sen högergalopp till Renarna! Kul! Han blev lite rädd för fåren i skogen så jag vet inte om det var ett skutt eller lite korsgalopp där nått steg också. Sen travade vi till Hårgavägen och skrittade sedan förbi maskinerna och travade sen till nerförbacken och skrittade hem.

 

Han är himla rolig att rida nu min goding! Lite på men det blir bra bara jag pillar med fingrarna tillräckligt mycket. 

Lina har hjälpt mig med Winston i veckan då jag inte kunnat rida för knät. En dag red de ut och roade sig när jag var på jobbet. En dag red hon båda hästarna i paddocken då jag var med som hästhållare. Det är riktigt kul att se Winston från sidan och se hur fin han kan vara. Jag bad henne hoppa lite men Winston fattar inte riktigt grejjen med att hoppa utan lyfter (ibland) bara benen lite. Han kan dock galoppa ett helt varv nu med Lina och det är ju ett framsteg!! Höger är fortfarande tungt. Men visst är han fin min goding?

När jag var till Linda så fick jag se hennes pyssel som hon fipplar med. Jag blir så avundsjuk på människor som har ro att pyssla och fixa sina egna grejer. Det är så lätt, roligt och rogivande!! Men jag bara näe det går inte. Så därför är det otroligt bra att ha vänner som pysslar så jag får ta del av resultaten haha.. Fick med mig två blomkrukor hem och de är så fina!