HannaKJonsson

Ska bli så skönt att få lite fria dagar igen nu trots att det känns som att denna vecka gått hur fort som helst. Idag slutade jag tidigt och plockade då upp Baltazar innan jag åkte mot stallet. Hade med mig granris till hästarna så dom kom snällt hem så att jag kunde ta in Winston!! Måste komma ihåg fördelarna med vintern och en hage utan mat ;).

Vi gjorde oss klara och red iväg mot Hårga. Jag hade längtat lite till att rida själv faktiskt. Winston är ju lite coolare då och lyssnar enbart på mig när inte Dansa finns nära. Bilarna var jävliga idag. En körde en halvmeter från oss så att det stänkte snöslask på Winstons ben, alltså va fan är det för fel på människor?? Om jag hade haft ett spö med mig hade jag kastat det på bilen. Puckade människa. Två bilar som vi mötte på grusvägen kom lite fortare än vad de ville och när de bromsade så bara gled dom, rakt mot oss såklart. Jag förstår att de läre ha lite mer fart idag för det var blankis på vägen så annars skulle de inte ta sig framåt i backarna men näe jag är inte taggad på en ridtur bland bilar imorgon om detta väder fortsätter.

 

Winston halkade 5-6 gånger rejält med bakbenen. Otroligt läskigt så vi red till Blåvita och sen hem. Skritt typ hela tiden utom en kortare galopp. Efter ridturen övade vi lite markövningar och mös runt. Sen fixade jag hela stallet innan jag åkte hemåt. En skön super lugn eftermiddag i stallet med mina två killar.

 

Sen jag kom hem har jag haft spa och skrubbat hela kroppen med SOCKER?! Ja eller någon skrubb som jag fick av mamma och pappa i julklapp som är typ rent socker. Ni vet att huden är typ vårt störta organ? Så jag skrubbade fort och sköljde bort ännu fortare. Körde sedan någon tvålmousse och sedan en duschgel med olja. Känner mig mjuk som en bebisrumpa. Resten av kvällen har jag spenderat i soffan med min favoritserie "Person Of Interest", tjejjouren och så har jag sökt lite jobb faktiskt.

 

Nu ska jag ut i stormen med min lilla puff innan vi kryper till kojs.

 

W går hur bra som helst nu och vi rider väldigt mycket. Nästa vecka ska de vaccineras vilket innebär en lugn vecka. Jag längtas lite. Kommer säkert att längtas efter snabba galopper och långa krävande turer nästa vecka men just nu känner jag att en lugn vecka känns kalas. Winston är ju så himla pigg så jag vette tusan hur det kommer att gå efter en veckas lugn. Men det visar sig.

 

Känner mig trygg när jag rider W nu. De gånger jag blir osäker är bara då vi rider med Dansa eller Noa. Då jag inte kan ha samma kontroll som när vi är ensamma. W vill gärna dra iväg lite när vi rider E hemåt i både trav och galopp. Traven går bra för där kan jag böja och klura lite med honom men i galoppen är det bara ett tungt huvud och en jävla fart ibland. Han taggar igång på hemvägen vilket han alltid gjort men nu har han så himla mycket mer kraft. Även om jag var räddare förut då han inte var i närheten av så på som han kan vara nu så känner jag mig inte livrädd vilket är skönt. Men det är ju inte optimalt att ha en halvt okontrollerad häst.

 

Men det är typ det som är vårt "problem" just nu, allt annat funkar perfa. Har dock ingen aning om hur jag ska lösa detta. Jag blir lätt hängande i handen vilket är det sämsta alternativet men annars kommer vi ikapp Dansa och det vill jag inte göra i fart. Får klura på detta och hoppas att vi löser det snart.

Tiden bara springer iväg och man vet aldrig vad som händer. Idag slutade Kicki på jobbet för en tid framöver och det känns riktigt skit faktiskt. Hon underlättar mina dagar och jobbet blir ännu roligare med henne där. Jag jobbar ju kvar i några månader till.

 

Jag blev sen från jobbet och kände mig stressad i bilen vilket inte alls är bra för körningen. Men kände att jag verkligen längtade till stallet för idag har kanske inte vart den bästa dagen. När jag kom till stan skriver Lina att hon tar stallet! Hon har gjort det alldeles för ofta nu på slutet men gud va tacksam jag och min kropp är för dessa kvällar. Jag bestämde mig för att strunta i stallet och ta hand om hemmet så ikväll har jag städat och lagat matlådor. Jag skulle ha gjort det även om jag hade åkt till stallet och mockat en sväng men då skulle jag vart klar mycket senare. Nu är jag tokslut och tänker faktiskt lägga mig och sova.

 

Igår var jag på bio - The 5th wave, helt sjukt film om utomjordingar och barnsoldater. Läskigt nära vissas verklighet ibland.

 

Jag känner mig äntligen redo för 2016!

 

Lägg den frysta torsken i en ugnsfastform (jag använde en avlång sockerkaksform). Strö över salt, basilika, klicka över creme fraiche och häll över grädde. In i ugnen i 1 timme typ. Jag har ätit det med gröna bönor!

Alltså hur sjukt är det inte när man gör saker som man gjorde när man var liten och får tillbaka barnglädjen. Ni vet den där löjligt härliga känslan i kroppen? Denna vecka har vi åkt matta i en lång härlig backe(att åka ner för inte gå uppför, pust). Jag var den som tjoade och skrattade mest. Alla barn ville åka med mig och det älskar jag! Att min äkta glädje kunde smitta av sig är helt underbart och känslan av att susa fram med fnittrande barn är så härligt.

 

Och så idag fick jag ett infall att gå till skogen med några barn och pulsa i snön och så kastade vi oss i snön och gjorde snöänglar. Sen låg vi där och tittade på trädtopparna och månen som var stor och härlig.

 

Näe mer vardags ljusglimtar till folket! Jag övar på att se det fina i varje stund men ibland är det förbannat svårt. Känns som att jag är på rätt väg just denna vecka haha.. 

Jag älskar min yoga på tisdagar! Har precis satt mig i soffan efter en dag fylld av roligt jobb, iskallt stall och sen yoga. Nyss slängde jag ihop en fiskgratäng också som jag ska ha som matlådor. Det är därför jag sitter här, för att jag väntar på att den ska bli klar i ugnen innan jag får sova. Jag öppnade imorse så jag är galet trött.

 

Men just det yogan är så himla härlig att ha som ett återkommande moment varje vecka. Jag fick den som tur var av mamma och pappa i julklapp, skulle nog inte riktigt ha tagit mig råd annars. Jag tror helt ärligt att jag blir en lite bättre människa av att gå på yogan.

 

Tänk vilket lyx att få sovmorgon! Alla får ju inte det någon gång i livet så jag är glad för mina 2 per vecka just idag. Efter en lång morgon i sängen åkte jag till Växbo och fixade min naglar. Hade lite smått ont i huvudet och tänkte att detta kan gå åt vilket håll som helst antingen försvinner det eller så blir det "under täcket" läge. Graderna varierade från minus 10 till minus 25 på vägen till Växbo. Så himla sjukt väder. Svängde förbi mamma och pappa och åt lite mat, kastade in en tvätt och lämnade Baltazar.

 

Hann hem en sväng och bytte om, tejpade knät och smörjde halva mig i Voltaren innan jag plockade upp Lina och åkte mot stallet. Vi var väl inte super taggade utan mer "vi får se hur kallt det är" läge. Det är verkligen inte roligt att rida när det är för kallt, i stallet var det minus 15. Hästarna var hemma vid stallet så vi tog in dom och tänkte att vi åtminstonde kunde försöka rida en sväng och Lina kunde rida något varv på åkern. Men när vi kom ut så kändes det helt okej så vi red iväg till E. Winston var väldigt pigg. Dansa var också pigg. Vi red ända ut och höll igång allt vi kunde. När vi vände hemåt trippade Winston i sidled efter Dansa, så pigg var han. Bestämde ändå att vi nog skulle kunna galoppera fram till tåget. Winston tyckte att det var latjolajban och galopperade snabbt ikapp Dansa och jag fick be Lina sakta av för jag vet fan inte hur jag ska göra för att han ska coola ner sig i dessa situationer. Jag lyckades få Lina uppfatta att vi behövde sakta av långt senare men det gick bra. Efter det travade vi bara hemåt. Även traven var klurig då W känns som att han bara vill krypa ur skinnet och dra. Men han skötte sig utan krumbukter och var super glad hela ridturen. Under ridturen kände jag av huvudvärken lite nu och då och i slutet blev den så hemsk att jag knappt kunde kolla på ena ögat. Jag kände hur jag började må illa och jag hatar hur påverkad jag blir av en jävla huvudvärk. Väl hemma i stallet var den som bortblåst och efter det har jag inte känt av den något mer på hela dagen. Så konstigt. Var dock sjukt underbart att rida utan att känna av knät en endaste gång och handleden funkade också okej! 

 

Ikväll åkte jag tillbaka till Växbo och fick rester av en middag jag missade. Sjukt god baconinlindadfläskfile fylld med beasås. Efter det har vi pratat om resor som vi vill göra iår. Vi är lite oöverens för jag vill inte åka länge eller långt utan typ en vecka till Mallis. Men känns tråkigt att inte följa med också. Men vad är värt vad, i pengar, tid och ångest?? Efter det kollade vi på handbollen, jag kan inte låta bli att bli påverkad av den. Jag vill helt plötsligt såå gärna att Sverige ska vinna fast jag 10 minuter tidigare inte ens haft en aning om att de spelade ett EM.

 

Nu ska jag hoppa i säng och imorgon ska jag träffa Mina och Linda som är hemma från Malmö! Mina är en av de allra finaste människorna som jag har i mitt liv. Hon är väldigt olik mig men samtidigt väldigt lik mig i många tankar och känslor vilket är helt underbart skönt. Längtas!

Jag känner att jag lite smått blir dränerad av att ha ett vardags jobb. Så mitt mål med 2016 är väl mest att försöka fixa jobbsituationen på något sätt. Känner att en dag mindre per vecka skulle lösa mycket men det innebär även mycket mindre pengar i månaden. Ja jag vet inte hur jag ska tänka. Denna vecka har varit tråkig i hästlivet då det är väldigt kallt. Men det har givit mig mer tid till annat vilket jag känner att jag vill ha. Ja herre gud tid alltså, tänk den som kunde sälja det på burk!

 

Vi har ridit en hel del i år och W är i toppform! Han är pigg och glad. Snön älskar han verkligen och kylan verkar inte bekomma honom speciellt. Vi har börjat rida ut på E igen och himmelen vilken skillnad på ork det blir på hästarna på nästan plan mark motför alla galoppbackar åt Hårga hållet. Häromdagen blev W så sprallig bortåt att han knappt visste vart han skulle ta vägen. Så roligt att han är så här men så irriterande att jag rider med 7 lager kläder och därför känner mig som en klump.

 

Baltazar bor ju mest hos mamma och pappa nu för tiden. Det grumlar lite mitt liv. Jag vill ju ha honom med mig, han är ju min bästa kompanjon. Men det fungerar inte och jag vet det men ibland kan inte hjärnan övertyga hjärtat helt. Den senaste veckan har han blivit halt på höger framben, alltså inte det som är krossat. Häromdagen fick mamma nog och krävde veterinär, det är himla svårt att bedömma för mig som träffar honom så lite. Så jag bokade en tid och vår underbara veterinär anpassade så att jag fick komma efter jobbet ikväll. Benet är helt men ligament och ledband är utdragna i den vänstra klokotan. Så han har ont och ska fortsätta äta sin medicin som han har för vänsterbenet och röra sig begränsat. Jag hoppas det går över snabbt för just nu lider man när man ser honom hoppa runt på tre ben. Idag var jag hem och rastade honom på lunchen och jösses så fint det är ute nu!! Iskallt men fint! Och nu har jag behållt honom hemma inatt, får se hur det blir i helgen då jag inte vill att han ska röra sig för mycket och jag är ju i stallet massa.