HannaKJonsson

Igår efter stallet så åkte jag direkt till Sanna som är hemma i stan. Så himla mysigt att bara sitta ner och prata om allt vi inte har pratat om på länge. Hon fattas mig så himla mycket när hon inte bor här, fast det har hon knappt gjort sedan vi slutade skolan. När vi gick på Granberg så umgicks vi hela dagarna och pratade i telefon varje kväll. Mysigt! Men nu umgås vi mest på Skype och så när hon är hemma då såklart. 

 

Hon hade handplockat fika till mig! Hur omtänksamt! 

 

Idag åkte jag direkt till stallet efter att jag slutade jobba. Så mysigt att komma dit på morgonen och idag visste jag att det skulle bli riktigt varmt senare också. Jag plockade direkt in grejerna i bilen och åkte till sommarhagen där Winston och Lukas går. Gjorde dom redo för ridturen och sen kom jag knappt upp. Alltså denna rumpa är inte att leka med, men jag kom upp och iväg. Winston fick gå i repgrimma för dagen då vi mest bara lullar runt.

 

Det kändes rätt bra så vi travade en del och Winston var pigg och glad som han alltid är på repgrimma. Sån himla skillnad! Lukas var lite trött idag så istället för att han skulle trava ikapp hela tiden så övade jag och W på skritt, halt och skritt.

 

 

Ett filmklipp publicerat av Hanna Jonsson (@hannakjonsson)Jul 24, 2016 kl. 8:34 PDT

 

Tillbaka i stallet så tog jag ut Ratata i vinterhagen och övade på att stå stilla ute medans jag borstade och fixade. Han var himla duktig!! Sen fick han gå på volt runt mig i repgrimma och idag provade vi alla gångarter. Alltså han är så lydig och lättlärd! Han verkar tycka allt är roligt! Så himla spännande med en sån häst som bara går på istället för att stanna så fort det inte händer nått. Jag är impad och vill att han ska bli skodd nu så att vi får galoppa lite när min rumpa blitt bra!!

Jag tog hjälp av Linda häromdagen och körde Winston. Lite mer på riktigt! Han är så himla cool med utrustningen och det gick så bra! Vi gick först bredvid och efter efter storvägen. Linda gick där framme och jag gick bakom vagnen och körde. Han brydde sig inte om någonting som hände runt i kring. Efter en stund satte jag mig på vagnen men efter en kort sträcka fick jag hoppa av för det gjorde för ont att sitta med min slagna rumpa. Så då satte sig Linda och sen satt hon mestadelen av turen som gick till korsningen mot Björnvägen. På hemvägen provåkte jag lite igen och det kommer nog att bli riktigt kul det här!

 

Alltså det här med att hästar har skor. Winston har ju fått väldigt fina hovar motför tidigare så jag är glad för det. Men jag är ju livrädd för att han ska tappa en sko och att hoven ska trasas sönder helt. Förra måndagen(den 11/7) drog vi av en sko på Ratata som var helt lös. På tisdagen kom hans hovslagare och slog på den och kontrollerade alla andra hovar för att de ska sitta till han ska skos om 2-3 veckor. Winston fick för typ en vecka sedan en lös sko som glappar och min panik stiger varje minut eftersom jag vet hur det kan bli med hans hovar. Igår kom våran hovslagare och slog på den ordentligt. Eller han sa att hovarna nu var dåliga och att han behöver gå på grus en del(jag har ingen möjlighet till det) och att den nog kommer glappa snart igen. Skon satt på idag iallafall och jag hoppas den sitter nån vecka. Winston ska också skos egentligen om typ 2 veckor. Det är för tidigt nu för hovarna hade inte växt tillräckligt. Det vore ju bra om de båda kunde skos samtidigt.

 

Så idag skickar Lina och säger att Ratata tappat en framsko. Jag orkar inte. Det är inte bara det att det måste finnas tid för vår hovslagare och att det kostar pengar utan jag måste också ha tiden att vara där. Sen stressen över att hoven kan gå sönder! Och jag kan ju inte rida heller.

 

Nu är ju ridningen sisådär eftersom jag har ont i rumpan. Alltid ska det vara nått. Jag som tänkte att det kan lugna sig lite nu. Men tydligen är det ett riktigt "tappa skorna år" iår enligt hovslagarna så det är väl bara att bita ihop, alla andra gör ju tydligen det.

Det gick mycket över förväntan då jag upplever Ratata överlag lugnare nu. Det var ett tåg som gnisslande på nya rälsen också men det brydde sig inte hästarna om.

Kul riktigt kul var det!

PS.  Vi hade ingen person med på marken. Kortet togs av en granne som var ute på promenad 😀.

 

Idag när vi kom till stallet så red Lina Dansa medans jag målade i stallet. Sen kom Linda och Lina kom tillbaka och vi gav oss iväg med Ratata ut på en skrittur. Jag har ont i rumpan eller nedre delena av ryggen sedan jag flög av igår så det blev en kort skrittning på åkern bredvid stallet. Helt sjukt att det kan göra så ont i vissa lägen. Ratata var hur cool som helst idag. Gick bara och lullade på. Ingen stress eller gnäggningar eller stissigheter. Han kanske kände att jag hade ont. Det gick bra nån meter sen behövde jag böja mig framåt för att lätta på ondheten(ni ser det på vissa av korten haha). Men jag ville mest upp i sadeln och kolla så att jag inte blitt rädd eller tyckte att det var obehagligt. Det tyckte jag inte. Hemåt då han började traska på fortare så gjorde det mycket ondare i ryggen så då hoppade jag av och det gjorde asont så sen stapplade jag hem. Fy tusan, hoppas jag är bättre imorgon!

 

Sen gick vi till Winston och Lukas och jag red Winston och Hedvig körde Lukas med Linas hjälp. Winston var seg och ville bara gå nära människorna hela tiden. Inte världens roligaste häst när det är människor på marken. Rumpan gjorde inte alls lika ont när jag satt på honom underligt nog. Det gjorde ont men inte jätteont. Jag försökte trava och det gick inte. Blir så himla glad varje dag han är ohalt! Linda fick rida sista biten hem!

 

Winston har en lös sko också, gaaah!!

 

Igår skulle jag ut på nya vägar med Ratata! Vi har bara ridit hemmavid och till E under tiden han stått hos mig. Men jag vill börja trava och så och Hårga är lite roligare att rida till ibland. Så vi tog med oss Lina på cykel och traskade iväg. Det gick superbra! Han var cool och skrittade bara på ganska avslappnat. Spände upp sig lite vid fåren och vände om och kikade på dom. I backen vid blåvita huset så är det något som smäller till/knakar i skogen och helt plötsligt så sitter jag på marken. Jag är medveten om att ljudet kom och sen vet jag inget förrän jag sitter på marken och Lina ropar "släpp" och sen "Upp". Ratata stannade och kollade bara på mig medans jag satt på marken och sedan kravlade mig upp. Det gick så himla fort!

 

Jag gick bort till backen vid Renarna och hoppade upp från stubben som jag brukar använda när jag rider Winston. Jag hade ont i rumpan men det gick bra. Kände mig inte rädd eller spänd så det var ju skönt. Ratata hade lite bråttom hemåt¨och småtravade lite. Vid bergetvägen hoppade jag av och gick hem. Lina red Ratata efter vi hade kommit förbi fåren.

 

Det känns helt okej att ha flygit av. Det känns dock läskigt att han är så kvick. Jag kan inte se att jag kommer att kunna häva dessa situationerna i framtiden eftersom jag inte ens uppfattade att han gjorde nått förrän jag var på backen redan. 

Det har varit en lite tuff tid i stallet. Dels på grund av att jag har haft ett heltidsjobb på vardagar vilket har gjort att det blitt mer stress än bara avkoppling. Dels på grund av att Winston har varit skadad. Dels på grund av att jag inte riktigt vetat vad jag velat eller vill. Allt ska komma överens hjärna, hjärta och livet. Jag känner att den här sommaren kan ge svar på mycket. Vart jag vill och hur jag vill ha det med hästeriet i framtiden. Känner att jag har en sjukt bra chans att få veta vad jag tycker är roligast och vad som är värt mest. Jag känner mig nästan pirrig av att jag får ha så mycket fina hästar runt mig och livet i stallet känns så himla roligt!

 

Det enda kruxet är att jag vet att efter denna sommar kommer beslut att behöva tas. Men just nu bara för den här tiden så vill jag njuta och ha en härlig tid!

Igår red jag Ratata med Lina som sällskap. Jag hade bestämt mig för att prova att komma över bron. Jag hade en plan på hur jag skulle bete mig och det kan gå lite hursom efter som en tanke sällan vinner över en känsla. Men i vilket fall så red jag ut mot E och Ratata var pigg men gick med en lugnare skritt. Vi kom till bron och det var en pappa med två barn där och fiskade med två spön också. Ratata stannade långt före bron och försökte vända om hemåt redan där. Men jag var stabil och kvick och stoppade tillräckligt fort så han gick till slut fram till bron och över bron. Även om han kanske inte tyckte att det var jätteskoj. Men han gjorde det och fick massor med beröm hela tiden. Duktig häst! och Duktig Hanna! Efter det vände vi och jag provade på att trava någon lite sträcka för att komma in i takten. Det känns lite vingligt men ändå bättre motför tidigare. Snart vill vi galoppa runt Sörfly!!

Min pappa blir snart galen på mig när jag säger att jag inte har tid. Jag har ju tid men jag prioriterar och har lite för mycket planer ibland. Men annars tycker jag att jag har ett skönt flyt mellan alla delar i livet just nu haha.. Imorse hade jag sovmorgon!! Så himla härligt att kunna sova länge än till halv åtta. När jag vaknat och ätit en mugg med hallon och vispad grädde som var kvar efter desserten igår så åkte pappa och jag och tittade på en bil till mig. Jag har ju behövt köpa bil nån vecka men inte tagit mig tiden och när jag väl hittat en bil så har den blitt såld redan. Men idag köpte jag mig en bil! En ljusblå Ford Focus.

Efter det var jag i stallet fram till typ 20 ikväll. Jag red Ratata och sen var vi på tävling med Lina och Dansa. När vi kom hem till stallet igen så åkte vi och åt köpemat hos Linas mamma och Anders och sen så var det urstädning av allt i stallet eftersom det ska skuras imorgon.

 

Min kropp och ögon är så trötta. Känner mig nästan som att jag håller på att bli sjuk men jag hoppas jag slipper. Baltazar är hos mamma och pappa och det är så tomt här hemma. Men nu ska jag kolla klart på sista snutten på ett Castleavsnitt innan jag somnar. Imorgon är det jobb på agendan och det känns skoj!

 

Det porlade ner regn igår när Lina, Dansa, Ratten och jag skulle gå till paddocken. Vi avvaktade och avvaktade men regnet ville liksom aldrig ta slut. Så till slut bestämde vi oss för att gå trots regnet. Jag gillar inte att rida i regn då jag tycker att jag tappar lite kontroll. Sen så var det första gången vi skulle rida med en annan häst. Men ja det måste ju hända någon gång haha..

 

Jag hoppade upp på gården och Lina gick med Dansa. Allting gick bra och Ratata hade full koll på allt Lina och Dansa pysslade med där bakom. Vi träffade på Bihusets automatiska gräsklippare också och Ratten spände upp sig lite men GICK framåt. När vi nästan var framme så åskade det för andra gången och vi vände då hemåt. Vid verkstaden hoppade Lina upp och det första Dansa gör är att bli rädd för en bil som plaskar bakom hennes rumpa så hon flyger fram och Ratten blir rädd för henne så han tog typ 2 galoppsprång. Sen skrittade vi lite till innan jag hoppade av och Lina travade  lite fram och tillbaka för att känna av Dansa inför tävlingen idag. Ratten blev stissig och stressade runt när Dansa sprang förbi och ifrån oss. Men jag tycker ändå att det gick bra då han blev lugnare och lugnare. Efter en stund gick vi hem för jag var genomblöt och frös så mycket. Ratten fick stå ute i ladan både före och efter ridturen eftersom Winston stod i deras box. Han fick en säck hö och var superlugn med att stå utan de andra hästarna. Impad!

Min älskade lilla skadade plupp är fortfarande bra. Jag är så himla glad varje dag Winston inte har ont och vi kan göra skojjiga saker tillsammans. Igår tog jag med mig båda hästarna ut på en ridtur. Winston och Lukas står ju i en annan hage en bit bort från stallet så att lämna Lukas ensam är inte ett alternativ och det är roligt att han får hänga med och röra lite på tjockmagen.

 

Vi red ut till bron på E och sen hem till stallet. Dom var så himla duktiga! Vi provade till och med att trava några sträckor och Winston var helt ohalt! Alltså en sån lycka!! Han äger verkligen mitt hjärta och det är jobbigt hur påverkad jag blir när han mår dåligt men när han mår bra och är glad så blir mitt hjärta också såå varmt!

 

Hemma istället fick han en dusch och sedan stå inne och slippa krypen någon timme medans Lina och jag pysslade om de andra hästarna. Sen gick vi tillbaka till sommarhagen med dom i regnet som aldrig ville sluta. Nöjda och glada hästar!

Jag undrar om tisdagen var första motgången med Ratata. Det har ju gått ganska bra med allt vi har tagit oss för. Eller det har varit lite tufft men ändå känts okej. Men så i tisdags då vi red ut med Lina som sällskap på E. Ratata var lugnare än någonsin hemifrån och till kyrkan typ. Vi skrittade på och provade sedan att trava några steg vid fågelladan. Det gick väl sådär då min balans inte alls hängde med och vi kom bara inte framåt så bra haha.. Sen kom vi till bron och Ratata vill inte gå över. Han svänger om flera gånger och backar ner i diket och känns allmänt ostabil. Jag tycker att det är obehagligt då det känns som att han ska sno om och dra iväg hemåt. Jag hatar den känslan. Jag tror nog inte att det är så han funkar egentligen men det spelar liksom ingen roll just i det läget för jag vill bara inte något. Jag vill bara att han ska sluta. Han gillar ju inte heller att stå stilla vilket gör att även om jag tänker att jag ska andas och ta det lite stilla en stund så går inte det för hans ben fortsätter liksom. Efter några försök så har han ändå coolat ner sig lite så då väljer jag att hoppa av och gå över bron. Hoppade upp på andra sidan och sen red vi på igen. Efter detta blir jag lite off för även om jag gillar mycket annat så vill jag inte ha en häst som vänder och drar. Då blir piggheten en liten osäkerhet istället för en rolig grej. 

 

Ute på E var det vansinnit mycket mygg, knott, flugor och bromsar. Så himla hemskt att sitta på en häst och inte kunna slå bort dom. Ratata skötte sig yppeligt och skrittade på utan tvekan. Vi vände hemåt och han började trava någon gång men lyssnade direkt jag satte mig i sadeln typ. Så otroligt lyhörd på vad jag gör trots att han är så pigg. Efter en stund hoppade jag av och Lina red resten av vägen hem. Hon travade lite och donade. Hon tycker att han känns trygg och stabil och det är bra. Jag hoppas jag vänjer mig med all extra energi snart.

 

Jag har såklart grubblat lite på det här med vändingarna och jag tror att jag kanske kommer att kunna parera bättre i framtiden och inte hamna i dessa situationer så ofta eller länge. Alla spända situationer som jag tidigare tänkte att jag aldrig skulle vänja mig vid har jag ju accepterat nu så det går ju framåt. Jag tänker att vi båda är nya med varandra och om man ser på hur snäll han är i alla situationer hittills så borde vi komma förbi detta också. Tyvärr är det ju bara min hjärna som tänker så just nu inte min känsla haha..

 

Innan ridturen kom hovslagaren och slog på den tappade skon och kollade igenom de andra hovarna så nu ska vi hålla till nästa skoning!

I måndags hade jag heldag med E och vi pysslade i stallet mest hela dagen. När vi kom dit tog vi ut Winston och Lukas på en tömkörningstur. Jag ska ju försöka bli lite bättre på att ta mig för att tömköra. Jag tycker inte att det är speciellt skoj förrän efter jag har gjort det för då tycker jag att det var roligt. Winston funkar så otroligt bra att tömköra nu när han fattat hela grejen.

 

Efter det byggde vi ny hage till Lukas och Winston. När vi tog in Ratata för att rida en sväng märkte vi att en sko satt riktigt lös. Så istället för en ridtur utan hästkunnigt sällskap så blev det till att dra av en sko och ringa in en hovslagare. Så himla tråkigt och jag hatar verkligen hästskor och hovar. Men med Annikas hjälp fick vi till slut av skon och Ratata fick massa ompyssling och sen återvända till hagen.

Det kan vara det bästa som finns! Johanna skickade ett sms när jag var i stallet igår och frågade om jag ville ha grekisksallad när jag kom till henne. Jaaa! Sa jag och vi bestämde att jag kunde handla på vägen. Jag gick in på affärn och gick därefter bananas på något sätt. Kände inte alls för en lätt sallad utan mer för gott kött, goda ostar och jordgubbar!

 

Så jag kom ut med rostbiff, parmaskinka, brie, gräslöksost, paprika, ishavsröra, räkor, aioli, svamp och bröd och potatissallad till Johanna. Dessert jordgubbar och grädde!

På andra försöket så kom vi äntligen iväg ut på E. Linda var snäll och följde med mig och Ratata ut på de nya vägarna. Ratata var ganska lugn i stallet och även när jag hoppade upp ute på gården. Sen stapplade han ju på som "vanligt" den första biten till verkstaden, det är som om han måste gå av sig lite fart. Vid verkstaden så kommer Winston och Lukas nergallopperande genom skogen i deras nya hage. Ratata blir stissig och börjar drutta runt på vägen, vill vända om och struttar fram. Jag bestämmer mig för att hoppa av efter att ha gått fram och tillbaka lite. Så går vi förbi Annikas hus och tar fram en cykel till Linda och en stubbe till mig. Sen börjar evighetsövningen att komma upp på hästen. Herre gud alltså. Han går bredvid stubben men vill inte stå stilla och sen svänger han ut rumpan till höger så det är omöjligt att komma upp. 20 minuter senare har jag fått honom att stå stilla och tagit mig upp. Linda berömde mig för mitt tålamod hahaha.. det var helt galet vad vi snurrade och donade. Men till slut kom vi till någon slags ro och jag hoppas han lärt sig att jag är envisast.

 

Sen gick vi vidare mot E och han traskade bara på förbi bron, järnvägar, skrot efter vägen och alla nya saker som han aldrig sett förut. Jag är impad!! Sicken cool häst! I vissa avseenden i alla fall och det är kanske de viktigaste?! Jag tog några travsteg för att visa Linda att skritten är hans mest fartiga gångart då traven är rätt sansad. Jag hoppade av vid gamla tåget och gick hem för att jag blev så biten och hade ont i vristerna.

 

Känner mig väldigt nöjd med våran första runda ute på E!

En väldigt lättläst och spännande bok! Personerna var många men man fick ändå en bild av vem Och hur de var. Lite väl enkel ibland. Rekommenderas! 

Igår flyttade jag, Linda och barnen Lukas och Winston till en annan beteshage. Winston kan inte gå med Ratata eftersom han blir biten. Så nu har vi löst det på det här sättet och det känns jättebra!

 

Barnen red till betet och Lukas fick massa pyssel innan. När de skulle välja hästar att rida så tog Vidar snabbt Winston och sa att "han passar med perfekt!!" och Juni blev nog även hon glad för hon vågade knappt gå nära storahjärtat. Lukas var mer i hennes smak.

Om jag får välja fritt vad som jag helst köper till lunch i Bollnäs så vinner detta! Det är en räksallad fast lite omgjord. Jag ringer och ber om en sallad med räkor, rivenost och lite isbergssallad. Sen köper jag 2 såser. Jag behöver också säga inget bröd, men det glömmer jag ibland eftersom jag inte tänker på att det är bröd till.

 

Denna goding finns enbart på La Perla, brevid Strandrestaurangen. De har så himla super goda räkor!

Priset är oftast 100 kr! Det får man ta ibland.

O gud jag är ibland dålig på att ställa om mig när jag tänkt ut något riktigt noga. Så blev det med Ratatas ridtur igår. Jag hade bestämt mig för att rida ut på E och komma över alla "hemska" saker där för att inom en ganska snar framtid kunna rida dit själv. Så syrran skulle med och jag hade tänkt att hon skulle kunna gå en rask hurtprommenad och kanske jogga lite. Ratata går väldigt fort. Men så fick hon barn med sig och jag har föklarat läget och anledningen till sällskapsbehovet och jag föreslog cyklar till barnen. Men de kommer utan.

 

Grejen är att jag är inte jättetrygg på Ratata, han är en för mig väldigt sprallig häst med mycket motor och har just nu inte så lätt att finna ro. Så jag vill ha med någon hästkunnig för att den ska kunna hoppa in och hjälpa mig om det "blir nått". Men igår fick jag tänka om jag vara glad för att jag hade någon i närheten åtminstonde. Ridturen blev lika lång som tidigare typ till kyrkan och Ratata var lite mer på tårna eftersom barnen rörde sig och donade och för att vi måsta stanna hela tiden för att invänta alla. Bra övning kan jag känna såhär i efterhand. Men det kanske var lite för mycket lite för tidigt. Amen nu är det gjort och Ratata skötte sig väldigt bra med tanke på hur vi red. Jag skötte mig också väldigt bra trots att jag brusade upp och skällde massa på min stackars syster som ändå ställde upp och kom dit. Tur hon är tålig. Annars hade jag inte ridit alls för det känns inte som att det är dax för det riktigt än. Kanske på lördag :P?!

I tisdags följde Lina med mig ut på en tur med Ratata igen. Jag hoppade upp från pallen ute på vägen då han var lite väl stissig inne på gården. Vi gick till kyrkan och gick lite fram och tillbaka. Han kändes coolare och kunde till och med stå stilla. Lina höll sig så mycket i bakrunden att jag fick ropa på henne haha.. Det är himla svårt att veta hur modig man ska vara eller inte vara. Jag kände då att jag vill ha någon med nära. Eller iaf så att de kan rycka in om jag tappar allt.

Joni nu har jag suttit på Ratata två gånger hemma. Första gången gick Lina med oss i grimskaft för han var stissig och ville gärna kontakta de andra hästarna. Men vi gick en liten sväng och jag tänkte att det här kommer nog ta en stund att vänja sig vid. Men det var ändå otroligt intressant och spännande att sitta där på en helt annorlunda häst. Han ville inte stå stilla och ville bestämma mycket över fart och vart han ville gå. Lugnade sig dock när man fipplade lite och flyttade honom för skänklar och så.

 

Idag red jag för andra gången. Jag hoppade upp direkt hemma på gården och red iväg med Lina som sällskap fast vi red släppta. Han var trippig och väldigt pigg och lite stimmig. Han tittade på lite saker men gjorde liksom inget utav vad han tyckte om sakerna utan traskade mest på framåt bara. Svårt att stå stilla och blir då lite slirig och vill åt sidorna eller ner i diket eller bara röra sig helt enkelt. Jag fick öva på sitsen, avslappning, alla hjälper och försöka känna in hur och vad har reagerade på att jag gör. Han är så himla lätt att påverka vilket säkert är toppen om ett tag men just nu är det lite klurigt att hitta rätt. Tycker ändå att jag lyckades bra med ridningen idag. Jag höll mig lugn och gjorde mitt allra bästa för att ge honom de bästa förutsättningarna till att gå skritta en runda för att se sig lite omkring. Bortanför kyrkan stannade han och stirrade på någonting och sen svepte han runt och det kändes i hela kroppen på honom att han gärna skulle vilja springa fort fort därifrån MEN han lyssna de och coolade ner sig innan vi var tillbaka vid kyrkan. Lina som var i närheten blev lite nervös och jag tänkte att "det här var kanske inte såå kul" men jag känner mig på något sätt rätt så lugn. Jag skulle lika gärna kunna vara livrädd för hela denna ridning är så himla ny och snabb. Allting händer så fort och han är så kvick liksom. Men jag har bestämt mig för att försöka mitt allra bästa för att få det här att fungera. Jag kommer inte utsätta mig för onödiga risker men jag kommer att pressa mig lite mer än jag kanske i vanliga fall vågar men aldrig gå över den gränsen bara för att. Jag kommer gå på känsla och försöka tänka lite mer att "Jag kan" istället för "det här är för svårt, för nytt, för läskigt för mig".

 

Här kommer lite kort från turen.

Här kan man se att han är lite spänd och uppmärksam men också hur himla fin han är! Neranför ser man hur modig jag var som slog bort en broms hahaha.. och han stod stilla i 3 sekunder samt den gången han fick syn på någonting superläskigt bortanför järnvägen som han sedan ville springa ifrån. Efter det ser man lite hur han rör sig när han inte vill stå stilla, i sidled och trippar liksom. Det man inte ser är hur himla fort han går haha.. 

 

Imorse var vi till veterinären med min älskade WinneWinston och han fick bedömningen ohalt. Om man skulle nämna på en skala så blev det "kanske en markering" men inte några grader eller sånt. Jag blev så glad så att jag grinade en skvätt. Så nu ska han börjas skritta igång! Dock så har Rattis bitit Winston över ryggen så att lägga på en sadel eller sitta på hans rygg går inte just nu. Så det blir 30 minuterspromenader!

Idag gick vi med Lina och Dansa bort mot E. Winston verkade tycka att det var skoj men han ville gärna hänga på Dansa när dom skulle Rida lite haha.. Vi stannade då och åt gräs och det nöjde Winston sig med efter en stund.

Väldigt spännande bok med sjukt bra flow. Man vill inte sluta läsa den! Jag ska leta efter hans nästa bok och kanske att han har hunnit ge ut flera? Trodde inte att det var en kille som skrivit den. Språket är så lätt och detaljrikt. Rekommenderas verkligen!

Jo då jag har väldigt dåligt samvete för att jag har tagit hem en till häst. Jag har sällan dåligt samvete men gentemot Winston känns det tufft. Jag skulle ta bilder från dropboxen häromdagen och där låg massa kort på Winston och mig och jag börjar bara grina. Det är ju ingenting bestämt, det är ingen som vet någonting om hur allt ska bli, det mesta är oklart men ändå så vandrar ju tankarna iväg. Det jag vet är att han har ont i vänster bakben och jag vet inte om han kommer att hålla att sätta igång igen. Jag har inte tagit något beslut om Winston. Jag vet inte hur det kommer att bli alls. Just nu strosar han i hagen och det får vara så. På måndag ska vi till veterinären igen och efter det kanske vi vet mer? Sen har ju Winston blitt både sparkad och biten av Rattis och det är så himla hemskt.

 

Tankarna bakom varför jag gör detta!

Med Winston hittar jag mest glädje i ridningen på de fartfyllda ridturerna och på de strosturerna vi red i repgrimma, även hans positivitet och lydighet att ta galopp från skritt samt att han lyssnade så himla bra. Men är det för att han inte var lika positiv i annan utrustning? Eller är det verkligen i repgrimma jag vill utvecklas? Jag vet inte. Det känns så ofta. Men så är jag med Lina på en träning och blir så himla sugen på att lära mig goet som de får när allt liksom stämmer. Är det det jag vill? Rida mer strikt liksom och inte lalla runt?
Anledningen till att jag har tagit hem en till häst är för att jag vill känna av och veta hur jag vill ha mitt hästliv i framtiden. Vill jag ha häst? Vill jag ha en lugnare? Vill jag ha en piggare? Vill jag träna? Tävla? Vad vill jag träna tävla? Vad vill jag med en häst?

 

Jag känner ändå oftast att det är värt att ta denna chans. Det finns ju faktiskt människor som har mer än en häst och jag tror inte dom mår sämre. Tror inte heller att jag skulle kunna få ett bättre upplägg än detta. Jag har verkligen fått en unik chans och jag tänker ta tillvara på den.