HannaKJonsson

Just nu kör vi en högre växel med Dansas dressyrande igen. De ska tävla nästa helg och därför behövs det lite extra paddträningar. Det innebär längre tid till stallet de dagar vi ska iväg med henne eftersom W ändå ska ridas hemma. Men det har funkat fint denna vecka. Medans jag rider så mockar Lina och fixar klar Dansa, när jag kommer tillbaka lastar vi Dansa och sen fixar vi resten i stallet när vi kommer tillbaka. Övrigt om Dansa är att hon blitt lite crazy i hagen igen, annars är hon nog finare än någonsin skulle jag säga!.

 

 

W är lite huller om buller. Vi åkte på en tvärnit i veckan då Dansa nitade på grund av någonting och vi hann inte stanna innan så W tvärnitade strax innan Dansas rumpa och jag flög fram och landade på halsen, igen. Efter det har han jollat sig och inte velat gå fram på bortåt vägen och tvärstannat och vrångat sig. Jag blir ju knäpp i huvudet och tror att han har ont och nå fel och gud vet allt men jag tror helt ärligt att han bara kommit på att han KAN göra dessa saker IGEN. Himla tråkigt men jag hoppas det går över fort. Galoppen är sisådär. Ridkänslan överhuvudtaget denna vecka är lite on and off vilket är förståligt med mycket vila förra veckan och nu denna nyhet om tvärnitar.

 

Nosan är mer gravid än nånsin och jag längtas till lilla fölet "pluppar" ur(helst när jag inte är där :O). Hon vill gärna vara nära och är alltid den första som kommer ute i hagen. Jag önskar att hon vore nån dm större så att jag kunde rida på henne också.

Lukas mår bra och ser minst lika gravid ut som Nosan. Måste ut på lite mer turer med honom. Får passa på nu när det blir bättre underlag igen.

 

Björnjävlarna har vaknat och det lägger lite som en dimma över ridningen för mig. Jag får lite panik av att rida på våra vägar som mestadels har skog och åkrar runt sig. Jag ville ju rida massor mot Sörfly men just nu kan jag inte ens tänka tanken. Och våran Landaväg som också kallas Björnvägen som jag ändå börjat gilla lite känns inte alls lockande. När fy fan för björnar! Varg har dom också sett fast bortanför Sibo men det är typ 1 mil vilket inte är mycket i vargvärlden.

 

Underlaget på vägarna är perfekt just nu!

Storkillen har just nu en liten paus på grund av min kropp igen. Känner inte att det är jättejobbigt faktiskt. Min ljumske har fått någon typ att sträckning så det har gjort väldigt ont. Nu börjar det gå över men jag är rädd att det kommer bli värre av ridning igen. Men imorgon ska vi försöka ta oss ut på en tur. Vet dock inte hur jag ska kunna få över benet i sadeln men det visar sig haha..

 

Det känns inte som att W blir för mycket påverkad av dessa små vilor som blir på grund av mina krämpor. Och det känns riktigt skönt! Har dock såklart vart i stallet och mockat, borstat och pussat. En dag gick vi en prommis till en åker med Lina och Dansa och mumsade gräs. Han är verkligen en underbar häst som anpassar sig till det vi gör(eller inte gör).

W går hur bra som helst nu och vi rider väldigt mycket. Nästa vecka ska de vaccineras vilket innebär en lugn vecka. Jag längtas lite. Kommer säkert att längtas efter snabba galopper och långa krävande turer nästa vecka men just nu känner jag att en lugn vecka känns kalas. Winston är ju så himla pigg så jag vette tusan hur det kommer att gå efter en veckas lugn. Men det visar sig.

 

Känner mig trygg när jag rider W nu. De gånger jag blir osäker är bara då vi rider med Dansa eller Noa. Då jag inte kan ha samma kontroll som när vi är ensamma. W vill gärna dra iväg lite när vi rider E hemåt i både trav och galopp. Traven går bra för där kan jag böja och klura lite med honom men i galoppen är det bara ett tungt huvud och en jävla fart ibland. Han taggar igång på hemvägen vilket han alltid gjort men nu har han så himla mycket mer kraft. Även om jag var räddare förut då han inte var i närheten av så på som han kan vara nu så känner jag mig inte livrädd vilket är skönt. Men det är ju inte optimalt att ha en halvt okontrollerad häst.

 

Men det är typ det som är vårt "problem" just nu, allt annat funkar perfa. Har dock ingen aning om hur jag ska lösa detta. Jag blir lätt hängande i handen vilket är det sämsta alternativet men annars kommer vi ikapp Dansa och det vill jag inte göra i fart. Får klura på detta och hoppas att vi löser det snart.

Jag längtar som tusan till helgerna eftersom vi får rida i ljuset då. Mörkret känns inte alls lockande i år.

Vi rider som vanligt väldigt mycket men vissa veckor har han fått vila en dag extra. Känns som att det går lika bra för ben och allt som att ha två vilodagar. Vilket känns otroligt skönt då mitt vardags liv är lite av ett tidspressat kaos.

Vet ni vad det sjukaste är när vi är ute och rider? Folk knäpper kort på oss. I förrgår var det en tjej som åkte förbi i en bil som stack ut telefonen och tog kort på oss. Häromdagen var det två som var ute och promenerade som ställde sig och plockade upp telefonerna och fotade oss. Detta alltså helt utan att fråga om de kan ta ett kort. Jag är allt som oftast svettig och hårig och allmänt ofräsch och man vet fan inte vart de där korten hamnar haha.. 

 

Ofta kommer det fram folk som vill prata och minst några gånger i månaden kommer det fram människor och frågar om det får ta kort. Vissa har haft med sig riktig kamerautrustning. Så det är inte bara vi som fotar ALLT ur alla vinklar.

 

Men han är ju hur cool som helst den här hästen så det är ju inte så konstigt kanske!

 

Igår red vi ut med Lina och Dansa. Den enda planen vi hade var att de skulle rida förvänd galopp i svängen upp mot timmerhuset. Det är vägen mot Björnvägen fd Landavägen där björnarna huserat. Jag fick då en tanke om att vi kanske skulle kunna rida en sväng in på den vägen. Jag gillar den inte alls på grund av att om det kommer en björn så är vi körd för det finns bara 1 väg dit och därifrån. Sen har det varit stora vassa stenar på vägen vilket har gjort den lite lurig att rida på. Men Lina gillar verkligen den där vägen och jag vill inte känna mig låst att inte kunna rida överallt. Jag har inte ridit den alls på jättelänge och jag har inte känt mig begränsad av det men idag fick jag för mig att vi kunde prova. Så när vi är vid timmerhuset nämner jag det för Lina och hon är på, hon är på det mesta som tur är!

 

Det gick över förväntan. Vi travade och galoppade sen uppför backen, då i fart går det rätt bra. Väl där uppe får jag lite panik för då är det typ 10 minuter skritt tillbaka innan vi kan springa hem. Fy fan för björnar. Det ÄR en mysig väg säkert men jag kan inte njuta av den. Frustrerande.

 

Winston var som en dröm! Det "problemet" jag känner att vi har nu som är ett inslag i typ varje ridtur är flera galoppfattningar på rad. Vid 3-4 fattningen på samma sträcka så taggar W igång lite för mycket för att det ska kännas bra och fungera. Så vi övar nu med att trava lite längre emellan, ibland blir det svårt när Dansa galopperar iväg(om jag inte ber dom stanna) men det är ju just det vi måste öva på, oftast saktar Lina av också så att vi verkligen kan coola ner oss lite.

Vi rider på och trivs i varandras sällskap. Han har galet mycket energi och vilja just nu och jag är väl inte den bästa på att ta tillvara på den. Han är helt underbar ena stunden och nästa sprallar han runt eller vägrar gå framåt. Känner mig ganska orkeslös och skulle mest bara villa glida runt nån vecka men det fungerar inte alltid. Vill kunna rida bättre men vill inte ta tag i att lära mig. Så for time beeing kör vi på utan större utmaningar.

 

Han är nyskodd och det känns skönt med tanke på att han den senaste tiden tappat framskor och slitit sönder hovarna. Vi ska sko med kortare intervall nu framöver. Jag smörjer med ekologiskt hovfett varje dag och ska börja med en till produkt för skadade hovar så fort den finns i lager. Funderar även på Biopromin alternativt andra mineraler.

 

Har mer sällskap på ridturerna nu igen och det är ju roligt. Dansas tävlingsperiod är nästan slut och de rider då mer hemma vid. Hanna har hängt med på Nosan ibland också vilket är riktigt skönt!

 

Det är så himla spännande att titta på LDs pass nu för det går så himla bra emellanåt. Jag skulle ju bli vansinnig med en häst som Dansa det skulle aldrig gå. Mitt tålamod är för kasst. Lina är metodisk och kämpar igenom trasslet om och om igen. Visst hon lessnar ibland men taggar om fort igen när mitt pass skulle vart över. Anette och guideade lite också och det var toppen! Jag fick dock en häst bland filmkamera och vanlig kamera som slickade mig i håret och puttade på mig haha.. Söta Tage.

 

Ja men såklart tappade Winston sin sko och hoven fläktes upp. Hovslagaren kommer på måndag. Mmm måndag. Gud så himla trött jag är på hans hovar. Bitter? Arg? Tankspridd? Oroad? Japp alla! När jag någon gång ska ha en ny häst ska den ha perfekta hovar och vara barfota!

 

Hittade en snäll karl som kom och slog på en sko efter några timmar i alla fall så får se om det håller till på måndag. Håller alla tummar jag har!

Winston har en lös sko så jag vågar knappt rida. Idag tänkte jag snabbt och kort och jäklarns vad bra det gick. Så himla härlig att rida idag. Tror att det beror repgrimmeridningen, han är lite lyckligare inbillar jag mig. Fast idag red vi med sadel och träns med bett. Tok nöjd med hela honom och varje meter på ridturen!

Det är hårdkörning på Dansa fronten för tillfället! Hon har tränats lite oftare och ska komma i väg på lite tävlingar. Så roligt! Hon är dock inne i en liten vrångperiod och Lina får jobba järnet för att allt ska gå fint och bra! Men varje träning ger resultat och de är så fina!

Ett av de största målen jag har haft med Winston är att rida en ridtur i repgrimma! Jag red ju till badet med Johanna i repgrimma häromdagen men den turen räknas inte eftersom vi hade sällskap. Dock gjorde den ridturen att jag vågade ge mig ut idag.  Idag var det dax för en tur helt själva! Han är helt ljuvlig i repgrimman! Jollade sig lite i början och ville vända hemåt men jag kunde korrigera det med enbart ledrepet. Vi travade från Tåget till Fågelladan och tog galopp till bron. Jag har ju inte samma snabba kontroll att kunna flytta honom åt sidorna men ändå helt över förväntan. Vi red upp till huset på kullen och sen hem igen. Det kom bilar, en lastbil och två traktorer och Winston tog allt med ro till och med när ena traktorn släpper en skopa rakt ner i marken så att det dånar.

 

Vi tog alla gångarter hemåt också och han lyssnade klockrent på både igångsättningar och avsaktningar. Tog trav och galopp även sista sträckan efter fågelladan vilket är Ws tagga till sträcka. Turen var en lugn med kortare hålligångsträckor eftersom han har en lös jävla sko. 

 

Det som märktes mest idag är att jag har min balans mer i händerna är vad jag trodde och vad jag såklart vill ha. Sjukt irriterande! Men jag får öva på det i framtiden. Nu är jag taggad på en NH kurs! Har kollat på galet mycket klipp på youtube och det är så mycket jag inte kan. Vill kunna allt!

Sitter i min nystädade lägenhet och funderar på hur jag ska lägga upp dagen imorgon. På lördag är det tävling och vi ska iväg väldigt tidigt vilket gör att jag vill få sova hur länge jag vill imorgon. Men 13.30 ska jag hämta upp killarna och vi ska hitta på något skoj är det tänkt. På kvällen ska jag umgås med Anna och kanske käka räkor?! Är sjukt sugen på skaldjur! Jag hinner nog stallet på 2 timmar på förmiddagen. Så om jag åker 10.30? Eller om jag rider efter tävlingen på lördag? Men vill jag verkligen inte rida imorgon? Kanska kan rida imorgon OCH på lördag? Mmm lite så går mina tankar nu..

 

Har ni sett att det är REA på Röhnish?? 70% Love it! 

 

Sett min nya header? Har velat bytt ett tag men inte orkat ta tag i det men nu fick jag ju en urhärlig bild som symboliserar det jag strävar efter väldigt bra. Harmoni, naturen, lugn och glädje!

 

Idag fick vi sällskap till stallet av Johanna och Liv. Jag hade bestämt mig för att rida till badet och ge Winston tid att ta sig ner i vattnet en gång för alla. Har inte lyckats på hela tiden han vart hos mig. Jag har även haft en "dröm" om att kunna rida honom i enbart repgrimma så jag var lite taggad på att prova det idag när vi ändå hade sällskap. Antingen repgrimma och sadel eller barbacka och träns.

Det blev repgrimma och sadel. I repgrimman hade jag långa repet och så satte jag fast reptyglarna i "nosgrimman". Jag gick efter storvägen och hoppade upp efter Kallebacken. Winston är helt underbar i repgrimma. Han är lyhörd, lydig och nyfiken. Vi skrittade och ibland så travade vi ikapp Johanna som gick med vagnen. Vid Berget kom en stor traktor så jag valde att hoppa av och gå en stund igen. Vid Blåvita huset hoppade jag upp och red sedan hela vägen till Badet. Vi gick även före för att kolla hur han gillade det. Han blev lite segare men tog allt med ro och brydde sig inte om varken gräsklippare, bilar med släp eller skällande hundar. Han känns annorlunda i repgrimma det är helt klart. Just idag känns det som att repgrimma kommer att vara ett självklart alternativ till våra lite längre långsamma turer och som till badet. Han lyssnar bättre på den än på hacket och hacket känner jag mig riktigt trygg med. Med tyglarna på nosgrimman känns repgrimman som ett ännu säkrare alternativ. Jag älskar att jag vågade prova!

 

Väl vid badet hoppade jag av och gick runt lite grann så att han skulle följa mig utan att tänka så som vi gör när vi tränar från marken hemma och sen gick jag i vattnet och INOM en minut gick han efter mig och sen ville han inte gå upp. Haha han skvätte med mulen och plaskade med frambenen och verkade verkligen tycka att det var härligt! Det var så himla roligt att se honom och så lugn!

 

 

.. har aldrig känts så långa. Vi hann med så himlans mycket idag och jag fattar inte riktigt hur. Men härligt att det händer eftersom vi oftast annars står där och bara "Ops nu har det gått 6 timmar.... igen"!. Vi red först ut på Winston och Dansa. En tur mot Hårga där Dansa fick rejsa på åkern medans jag och W gick lite lugnt runt på en volt och sedan ställde oss på sidan av och kollade på. Var lite läskigt med en springande häst och så ville jag inte att han skulle bli trött eller bråka.

 

Sen red vi till Blåvitahuset och vände. Tog galopp hemåt och W blev taggad till tårna innan vi ens börjat trava. Han gjorde inget bus men var lite övertänd. Lina ville öka efter en bit men jag vågade inte. Bockningarna från igår satt i mitt huvud och jag fegade ur så irriterande. Men de sista 100?! metrarna så sa jag okej och vi brassade på. W tänkte bara framåt i galoppen och traven idag och fjantade ingenting med saker i dikena vilket kändes så skönt! Skritten var mestadels förfärlig, är så trött på att han blir sådär när Dansa är med, broms broms broms.

 

När vi kom hem hade vi massor av tid innan Anders skulle hämta Sune så Lina kom på att vi kunde flytta hindren från Vithebre till Åkern. Jag ville hellre pyssla med de andra hästarna så jag gav på förslag att Lukas kunde dra bommarna och Noa fick haka på som sällskap. Lukas tyckte att det var roligt att få hjälpa till tror vi haha.. och Noa vilken jäkla skillnad det har blitt på den donnan! Så cool och orädd och härlig! Vi kastade dunkar och släppte grejer i marken och ingen av dom reagerade utan stod där som två trygga och härliga arbets?hästar!

Jag känner mig hyffsat trygg alltid med Winston nu. Men vissa saker gör vi inte så ofta ändå för att det bara inte blir så. Som det här med åkrar, jag tycker att det är mycket roligare att rida ut än att rida runt runt på en åker. Men idag tog jag tag i mig själv och begav mig till åkern borta vid Hårga. Winston har haft en tendens till att busa runt lite på åkrar också men det kändes lugnt idag. Vi började med att skritta med power. Han skulle lyssna på skänklarna och var jätteduktig. Gräset är högt, till ovanför knäna så det blir tungt fort. Sen tänkte jag att vi tar lite trav och nån galopp. Så vi travade kanske ett varv och sen tog jag galopp och W flyger iväg i galoppen typ 3 språng och sen bockar han 2 språng innan jag får han att fortsätta galoppera. Vi provade en gång till men samma sak. Så då tyckte jag att vi ridit klart på åkern dels för att jag inte ville vara där helt ensam när han bråkade och för att jag inte ville att han skulle få kämpa mer i gräset.

 

Vi red då till Berget och vände. Galoppen satt som en smäck! Traven var supermjuk och helt ljuvlig! Skritten var framåt! Så slutsatsen är att jag nog alltid ska börja passen på åkern så han blir mjuk och fin haha.. Men med det mjuka och fina kommer mycket energi som gärna blir bus och galopp från skritt och lite hipp som happ. Men det är väl bara för mig att börja lära mig rida bättre så att jag kan ta tillvara på denna energiknutte till häst som han faktiskt kan vara!

 

Fick äran att hänga med och rida en häst som Sofie har hemma. En super tjock och fin bruksnordis. Hon blev helt knäpp första gången jag träffade henne, hon pep och flämtade. Men lördags var hon lite coolare när vi pysslade i ordning inför ridturen.

 

Det var ganska underligt att rida den minsta hästen haha.. Hon var snäll men väldigt kvick och pigg motför W vilket är ovant men i slutet tyckte jag ändå att vi hade hittat varandra lite. Det blir lätt att jag jämför med W eftersom det är honom jag har till vardags. Hon kändes dock coolare än Gubben som jag red förut någon gång. Men det är himla ovant att inte kunna ta i tyglarna riktigt utan att hon tror att vi ska springa. Vill jag flytta med skänkeln så vill hon öka så då kommer träden ännu fortare haha.. Nämen hon är verkligen en super härlig häst och med ett sjukt roligt Goo i.

 

Vägarna är helt underbara med stigar, grusvägar och sandvägar i skogen!

Jag kom till stallet sent igår då jag valde att inte rida i värsta hettan på dagen och på morgonen var jag och red en annan häst. Så när jag kom började solen gå ner. Ganska mysigt men ovant. Gick ut i hagen och de var längst bort vid Holmen. Fick för mig att jag ville rida hem så jag mötte upp Winston och ställde honom fint vid en sten och svingade mig upp(eller la över benet och gled på). Jag vill ju kunna rida i grimma i framtiden så att träna i hagen kändes lagom just idag. Det gick ganska bra. Vi kom iväg och jag kunde svänga runt med lite svårigheter. Styrde hemåt och höll tummarna på att de andra skulle stanna kvar och fortsätta äta. Tji fick jag, efter typ 50? meter kom de efter med fart och jag valde då att hoppa av för att inte W också skulle dras med och galoppa hem. Sen gick alla hem tillsammans med oss så de hade säkert saktat av om W hade valt att fortsätta skritta men det vet man ju inte.

Efter det fixade jag i ordning honom ganska fort och så red vi iväg mot E. Han var pigg men lite bråkig och ville vända hemåt. Vi ändrade tempot mycket så att han skulle ha fokus på något annat. Tog galopp utan att blinka och var allmänt lycklig. Hemåt skrittade vi mest. Innan vi hade kommit hem hade det blitt riktigt skumt ute. Annika gick med oss från huset till stallet och alldeles vid grusvägen hemma så ligger det en hög med gräs som Winston blev livrädd för och drog iväg i galopp. Alltså denna fjant! Känns att han har mycket energi vilket är skoj men vi behöver använda den på rätt sätt och inte skutta runt sådär. Väl i stallet smörjde vi hovar och åt morötter innan han fick återgå till sina vänner.

Det är människor i min omgivning som ibland undrar hur jag(eller vi hästmänniskor i allmänhet) orkar varje dag. Jag tycker inte att det är jobbigt att "orka". Men ibland slås även jag av vilket annorlunda liv man har motför andra. Jag tycker dock att det är svårt att koppla bort stallet när jag inte är där, tex som häromdagen då jag valde bort stallet för att åka till Vinströmmarna för att bara vara! Man har ett väldigt ansvar hela tiden och det är alltid någon annan som har ens första prioritet. Sen är man ju sjukt många timmar i stallet vilket blir en stor del av ens liv. Men även nu efter 2 veckors ridvila så är det bland det bästa jag vet. 

 

Idag har jag vart i stallet typ 5 timmar. Var där på eftermiddagen och donade allt med Winston. Sen var jag iväg på fotbollsmatch. När Lina kom så åkte vi iväg till Storstallet med Dansa och Lukas. Dansa blev tränad och Lukas fick leka runt lite och så tränade vi lite på lina han och jag. Tillbaka i stallet tog jag in Winston och pysslade med honom en kort stund innan jag åkte hemåt. Känns inte som så mycket men gud så gott det gör med mitt psyke!