HannaKJonsson

Igår flyttade jag, Linda och barnen Lukas och Winston till en annan beteshage. Winston kan inte gå med Ratata eftersom han blir biten. Så nu har vi löst det på det här sättet och det känns jättebra!

 

Barnen red till betet och Lukas fick massa pyssel innan. När de skulle välja hästar att rida så tog Vidar snabbt Winston och sa att "han passar med perfekt!!" och Juni blev nog även hon glad för hon vågade knappt gå nära storahjärtat. Lukas var mer i hennes smak.

O gud jag är ibland dålig på att ställa om mig när jag tänkt ut något riktigt noga. Så blev det med Ratatas ridtur igår. Jag hade bestämt mig för att rida ut på E och komma över alla "hemska" saker där för att inom en ganska snar framtid kunna rida dit själv. Så syrran skulle med och jag hade tänkt att hon skulle kunna gå en rask hurtprommenad och kanske jogga lite. Ratata går väldigt fort. Men så fick hon barn med sig och jag har föklarat läget och anledningen till sällskapsbehovet och jag föreslog cyklar till barnen. Men de kommer utan.

 

Grejen är att jag är inte jättetrygg på Ratata, han är en för mig väldigt sprallig häst med mycket motor och har just nu inte så lätt att finna ro. Så jag vill ha med någon hästkunnig för att den ska kunna hoppa in och hjälpa mig om det "blir nått". Men igår fick jag tänka om jag vara glad för att jag hade någon i närheten åtminstonde. Ridturen blev lika lång som tidigare typ till kyrkan och Ratata var lite mer på tårna eftersom barnen rörde sig och donade och för att vi måsta stanna hela tiden för att invänta alla. Bra övning kan jag känna såhär i efterhand. Men det kanske var lite för mycket lite för tidigt. Amen nu är det gjort och Ratata skötte sig väldigt bra med tanke på hur vi red. Jag skötte mig också väldigt bra trots att jag brusade upp och skällde massa på min stackars syster som ändå ställde upp och kom dit. Tur hon är tålig. Annars hade jag inte ridit alls för det känns inte som att det är dax för det riktigt än. Kanske på lördag :P?!

I tisdags följde Lina med mig ut på en tur med Ratata igen. Jag hoppade upp från pallen ute på vägen då han var lite väl stissig inne på gården. Vi gick till kyrkan och gick lite fram och tillbaka. Han kändes coolare och kunde till och med stå stilla. Lina höll sig så mycket i bakrunden att jag fick ropa på henne haha.. Det är himla svårt att veta hur modig man ska vara eller inte vara. Jag kände då att jag vill ha någon med nära. Eller iaf så att de kan rycka in om jag tappar allt.

Joni nu har jag suttit på Ratata två gånger hemma. Första gången gick Lina med oss i grimskaft för han var stissig och ville gärna kontakta de andra hästarna. Men vi gick en liten sväng och jag tänkte att det här kommer nog ta en stund att vänja sig vid. Men det var ändå otroligt intressant och spännande att sitta där på en helt annorlunda häst. Han ville inte stå stilla och ville bestämma mycket över fart och vart han ville gå. Lugnade sig dock när man fipplade lite och flyttade honom för skänklar och så.

 

Idag red jag för andra gången. Jag hoppade upp direkt hemma på gården och red iväg med Lina som sällskap fast vi red släppta. Han var trippig och väldigt pigg och lite stimmig. Han tittade på lite saker men gjorde liksom inget utav vad han tyckte om sakerna utan traskade mest på framåt bara. Svårt att stå stilla och blir då lite slirig och vill åt sidorna eller ner i diket eller bara röra sig helt enkelt. Jag fick öva på sitsen, avslappning, alla hjälper och försöka känna in hur och vad har reagerade på att jag gör. Han är så himla lätt att påverka vilket säkert är toppen om ett tag men just nu är det lite klurigt att hitta rätt. Tycker ändå att jag lyckades bra med ridningen idag. Jag höll mig lugn och gjorde mitt allra bästa för att ge honom de bästa förutsättningarna till att gå skritta en runda för att se sig lite omkring. Bortanför kyrkan stannade han och stirrade på någonting och sen svepte han runt och det kändes i hela kroppen på honom att han gärna skulle vilja springa fort fort därifrån MEN han lyssna de och coolade ner sig innan vi var tillbaka vid kyrkan. Lina som var i närheten blev lite nervös och jag tänkte att "det här var kanske inte såå kul" men jag känner mig på något sätt rätt så lugn. Jag skulle lika gärna kunna vara livrädd för hela denna ridning är så himla ny och snabb. Allting händer så fort och han är så kvick liksom. Men jag har bestämt mig för att försöka mitt allra bästa för att få det här att fungera. Jag kommer inte utsätta mig för onödiga risker men jag kommer att pressa mig lite mer än jag kanske i vanliga fall vågar men aldrig gå över den gränsen bara för att. Jag kommer gå på känsla och försöka tänka lite mer att "Jag kan" istället för "det här är för svårt, för nytt, för läskigt för mig".

 

Här kommer lite kort från turen.

Här kan man se att han är lite spänd och uppmärksam men också hur himla fin han är! Neranför ser man hur modig jag var som slog bort en broms hahaha.. och han stod stilla i 3 sekunder samt den gången han fick syn på någonting superläskigt bortanför järnvägen som han sedan ville springa ifrån. Efter det ser man lite hur han rör sig när han inte vill stå stilla, i sidled och trippar liksom. Det man inte ser är hur himla fort han går haha.. 

 

Imorse var vi till veterinären med min älskade WinneWinston och han fick bedömningen ohalt. Om man skulle nämna på en skala så blev det "kanske en markering" men inte några grader eller sånt. Jag blev så glad så att jag grinade en skvätt. Så nu ska han börjas skritta igång! Dock så har Rattis bitit Winston över ryggen så att lägga på en sadel eller sitta på hans rygg går inte just nu. Så det blir 30 minuterspromenader!

Idag gick vi med Lina och Dansa bort mot E. Winston verkade tycka att det var skoj men han ville gärna hänga på Dansa när dom skulle Rida lite haha.. Vi stannade då och åt gräs och det nöjde Winston sig med efter en stund.

Jo då jag har väldigt dåligt samvete för att jag har tagit hem en till häst. Jag har sällan dåligt samvete men gentemot Winston känns det tufft. Jag skulle ta bilder från dropboxen häromdagen och där låg massa kort på Winston och mig och jag börjar bara grina. Det är ju ingenting bestämt, det är ingen som vet någonting om hur allt ska bli, det mesta är oklart men ändå så vandrar ju tankarna iväg. Det jag vet är att han har ont i vänster bakben och jag vet inte om han kommer att hålla att sätta igång igen. Jag har inte tagit något beslut om Winston. Jag vet inte hur det kommer att bli alls. Just nu strosar han i hagen och det får vara så. På måndag ska vi till veterinären igen och efter det kanske vi vet mer? Sen har ju Winston blitt både sparkad och biten av Rattis och det är så himla hemskt.

 

Tankarna bakom varför jag gör detta!

Med Winston hittar jag mest glädje i ridningen på de fartfyllda ridturerna och på de strosturerna vi red i repgrimma, även hans positivitet och lydighet att ta galopp från skritt samt att han lyssnade så himla bra. Men är det för att han inte var lika positiv i annan utrustning? Eller är det verkligen i repgrimma jag vill utvecklas? Jag vet inte. Det känns så ofta. Men så är jag med Lina på en träning och blir så himla sugen på att lära mig goet som de får när allt liksom stämmer. Är det det jag vill? Rida mer strikt liksom och inte lalla runt?
Anledningen till att jag har tagit hem en till häst är för att jag vill känna av och veta hur jag vill ha mitt hästliv i framtiden. Vill jag ha häst? Vill jag ha en lugnare? Vill jag ha en piggare? Vill jag träna? Tävla? Vad vill jag träna tävla? Vad vill jag med en häst?

 

Jag känner ändå oftast att det är värt att ta denna chans. Det finns ju faktiskt människor som har mer än en häst och jag tror inte dom mår sämre. Tror inte heller att jag skulle kunna få ett bättre upplägg än detta. Jag har verkligen fått en unik chans och jag tänker ta tillvara på den.

Rattis är otroligt uptagen med att vilja vara med de andra hästarna. Även om de nu inte går i samma hage. De går dock i hagarna mot varandra. Imorse när jag gick ut i hagen så ville han inte komma till mig trots att jag hade en hink med mat i. Han stod och gick vid staketet och tittade knappt mot mig. Jag kände att nu får han fasiken ta och släppa dom lite så jag hämtade honom och gick och gick och gick till han hade fokuset på mig. Han fick inte gå förbi och han fick inte stanna och stirra hur han ville. Det var typ de kraven jag hade. Att han skulle ha koll på vart och när jag svängde. Efter ett tag slappnade han av och följde mig som en hund. När hästarna visade sig så tappade han det lite igen men blev snabbare och snabbare med att komma tillbaka. Jag borstade honom, smörjde ett sår på benet och gav honom massor av beröm. Sen släppte jag honom och då valde han att stanna hos mig. Han strosade runt lite men så fort jag gick en bit så hade han koll och flyttade sig mot mig och gärna lite för nära.

 

Det som är klurigt är att jag är så van Winston och han har stor respekt för vad jag gör och vart jag är. Rattis får lära sig det. Jag vill ha uppmärksamhet och kommer kräva det framöver så jag hoppas vi snart blir mer samspelta. Det är himla kul att ha en annorlunda häst att "jobba" med. Tror faktiskt att detta kan bli hur bra som helst!

Ikväll när jag var i stallet så tog jag ut honom på gårdsplanen och övade lite på gå stanna och gå på cirkel. Han vill inte stanna, bara gå på i samma tempo hela tiden. Men med lite godis(grovfoder) så gick det till slut att få stopp på honom och han stod fint och väntade på beröm. Han är lite slirig och det är spännande för jag har inte haft hand om en sådan häst förut. Vill gärna trycka bort mig med bogarna och om hästarna visar sig så försvinner allt fokus på mig. Så himla kul att vi har massa att öva på och pyssla med.

 

Han stod även ensam i stallet för första gången ikväll för jag hittade inte riktigt någon annan lösning och jag behövde flytta runt hästarna en del. Han snurrar och låter lite men han får helt klart godkänt.

Det är ju inte det roligaste man kan pyssla med. Det jag är mest nojjig över är att Winston ska bli sämre i sitt ben. För det känns som att de ändå har koll på sina sparkar och de sparkar ju och bits först när hoten inte funkar. Men så ikväll så kom en ny vändning, Dansa är brunstig och vill bjuda ut sig lite till den nya killen i hagen. Detta kan tydligen ge rejäla skador och det vill vi såklart undvika. Så nu kör vi en provisorisk lösning att Dansa och Rattis inte går i samma hage fram tills de här första brunstdagarna är över. Sen hoppas vi att det ger sig av sig själv. Dansa är ju inte brunstig hemma i vanliga fall så det är klurigt att veta riktigt när hon är brunstig då hon inte verkar bli påverkad av brunsten.

 

Idag gick det bra att ha Rattis, Winston, Noa och Lukas ihop medans Dansa var på träning. Han verkar ta det lugnt och kommer nog anpassa sig fint i flocken!

Vi tog en promenad ikväll också, förbi "de farliga" hästarna haha.. Rattis brydde sig inte mycket alls idag. Var mer avslappnad och hade mer koll på vad jag gjorde och ville. Han har svårt att stå stilla så det får vi öva på. Men just nu känns han coolare än vad jag trodde och det känns skönt! Det sjuka är att jag sa till Lina ikväll att "Han går ju framåt av sig själv så man kan ju ta en skrittrunda på honom utan att vara slut då man kommit till kyrkan", det är så konstigt att han går så fort och är obrydd liksom. En burk som låg och rullade på vägen tittade han på lite fort men saktade inte direkt ner farten. Ja det känns hoppfullt!

På något sätt har jag känt på mig att hela grejen med Winston skulle ta ett tag. Jag har önskat och hoppats att han ska vara bra varje dag vi provsprungit men inte riktigt trott på att det skulle vara bra. Jag vet inte riktigt så mycket mer nu efter att vi var till veterinären heller. Men min känsla är ändå lugn. Lina som inte är särskilt vidskeplig säger att allt kanske händer av en anledning. Kanske är det så? Frågan är bara, Vad är anledningen? Tänk om jag visste det i förväg, vilken dröm. Ovisshet är inte min starka sida. Inte heller förändring. Men man vet aldrig. Kanske är detta en chans att ta det lite lugnare nån månad? Eller en chans att skaffa en till häst? 

 

Det känns himla konstigt att inte få rida men nu får jag åtminstonde gå en promenad med honom. Så det ska jag njuta av framöver och att sitta i hagen och filura mycket. 

Jag tycker att det är himla svårt att bedömma när det gäller mina djur. Winston är fortfarande halt i traven och har nu vart det i drygt 2 veckor. Han känns bättre och bättre men häromdagen kändes det inte som någon förändring alls. Igår kollade jag på volt på gården och då upplevdes han mycket bättre än sist jag provade på volt. Så det känns som att det blir bättre men inte bra. 

 

Min plan nu är att han vilar och går i lilla hagen fram till torsdag då massören kommer och kollar igen. Om han inte blir bra eller om han ser något som vi inte ser så kör jag honom till veterinären på måndag. Skulle nog ha åkt på torsdag denna vecka om inte massören hade kommit då. Får se om jag kanske ändrar mig senare idag igen.

 

Hästarna får hö 4 gånger per dag varav 2 ute i hagen. Så för att underlätta för Annika (som äger stallet) så packar vi oftast höpåsar dagen innan. Nu har ju Winston en egen hage och därför även egen mat. Så igår gjorde jag ett fin beskrivning på vår infotavla till Annika haha.. Tur att vi har många påsar i alla olika färger!

Det är ett enda kaos i mitt huvud just nu. Ikväll var jag på bio och det snurrade så mycket i mitt huvud att jag ett tag funderade varför jag satt där. Men nu är det gjort och filmen var ruskigt bra! Bästa filmen jag sett på flera år! Djungelboken!

 

Winston är halt och det stör mitt fokus från allt annat. Jag fyller år på lördag. Har partaj på fredag. Jobbet är... jobbet. Jag vill ha Baltazar hemma. Måste städa. Måste fixa mat till fredag, vet inte ens vad jag ska göra, känns som havregrynsgröt är passande?! Vi har en biljett för lite. Tvätten borde förflyttas från vardagsrummet in i garderoberna. Efterrätt? Bilen har slut på bensin och jag orkade inte tanka ikväll. Bilen startade knappt när jag åkte från bion. Damsuga nu? Det är ett enda virrvarr i min hjärna.

 

Fixade stallet idag efter jobbet och innan bion. Winston är helt olycklig i sin "lilla" hage. Jag hoppas så mycket att benet ser bättre ut imorgon. Jävla skit ben! Jag skyndade mig i stallet så att jag skulle hinna hålla honom sällskap. Borstade, smörjde hovar och sen satt jag där en stund och lyssnade på podd. Underbara häst!

W har ju även gått ner i vikt så jag frågade vad han hade för tips då jag sa att W äter hö, Lucern, mineraler, havre och kli. Han rekommenderade olja och det började jag med för några dagar sedan. Sen bör jag fortsätta rida så att han inte tappar mer muskler.

Jag har lagt upp en plan på hur jag ska träna honom. Vi ska köra skritt och fler paddpass med bommar mm. Ska försöka skriva mer om passen igen också. Lina tipsade om att galoppera igång honom innan jobb i skritt och det känns som en realistisk lösning på framåtbjudningsproblemet som annars kanske uppstår.

Idag trodde jag att han skulle vara fräsch. Möjligtvis lite stel eller öm efter genomgången igår men inte dålig. Men han var halt, inte i skritt men i trav. Inte som igår men märkbart störd av något med bakbenet. Jag red med Lina till Berget men skrittade/gick sedan hem. Väl hemma tog jag av sadeln och jobbade i skritt runt hela hagen ett varv. Jag känner bättre när han jobbar utan sadel. Så nu är det bara att hoppas att det ger med sig fort.

Jo ni nu har W lärt sig att byta galopp mitt i galoppen. Han gör det liksom av sig själv. Om vägen svänger så byter han och även om jag omfördelar vikten. Tidigare har han ju vart väldigt duktig på "förvändgalopp" haha.. alltså han har stenhårt hållt den galopp vi hade när vi gick in i svängen. Men nu har han alltså helt på egen hand lärt sig att byta till den galopp han tycker passar. Det är inte så att han byter på kommando. Men det är ändå lite coolt att han kan om han vill :P. Patrik lyckades få ett byte på film..

 

Idag red vi Björnvägen med Lina och Dansa. Det var min önskan och jag vill så gärna kunna rida där utan att vara vettskrämd. Men jag vet inte hur det ska gå. Jag hoppas jag kommer över det. Jävla björnar. W var lite knackig trots att vi red bakom men väldigt pigg men stretig. Jag är supernöjd med ridturen och jag skötte mig bra! Dansa går som bara den nu och det är så himla roligt! Vilken pärla hon kan vara alltså!

 

Just det, jag såg en orm också!! Den slingrade sig i diket snabbt som attans. Dansa hade precis hoppat rakt över vägen för nått och jag hann tänka att jag hade tur att W inte hoppade med och så prasslar ormen till och W flyger över vägen hahaha.. 

Katja kom till stallet även på måndagen och hjälpte mig. Winston är hur cool som helst med allt som gäller sele och vagn. Han tycker dock inte att det är jätteskoj att gå iväg själv från gården men det gör han ju inte i ridningen heller. Dock är det lättare att komma åt honom i ridningen än med bara rösten bakifrån.

 

Vi provade nu med att Katja gick fram och jag gick bakom och skötte allt med tömmarna. Det är inte lätt men det är tur att W är så snäll och seg. Jag hoppas verkligen att han kommer att gilla att bli körd framöver. Ska bara försöka hålla i detta nu så att det inte "glöms bort" igen. Finns ju så mycket roligt att göra och körningen faller oftast bort eftersom jag behöver hjälp.

Häromdagen när vi var ute och red så fick jag en snabb dipp rakt ner i grinlandet. Grejen är den att W är väldigt annorlunda då vi rider ensam motför med sällskap och väldigt olika om vi rider först eller sist. Att rida själv går bäst rent ridmässigt men att rida med sällskap är ju roligare. Denna dag så red vi ut på E och W fick gå först hela tiden för att Dansa kan vara lite fjompig där. OCH han blir som en segråtta som inte är pepp på någonting, vilket i sig är helt okej. Han har rätt att vara precis hur han vill men vi vill ju hålla igång när vi rider med Dansa och då rider jag på ett sätt som är inte okej för mig själv. Jag tror såhär i efterhand inte att det skadar honom men jag mår inte bra av det. Jag vill känna att han tycker det vi gör är kul och att han vill framåt. Det är min grundtanke i allt vi gör. Men denna dag ville han inte alls göra någonting och jag red på alla sätt och vis utan att få honom någonvart. Jag använde mycket skänklar, spöt och tappar balans och tar mer i munnen än vad jag vill för att han springer i sidled och ja jag är en hemsk ryttare.

 

Jag hanterar detta rätt bra i vanliga fall men just denna dag kände jag mig sämst och när vi vände hemåt och han blir "glad" igen så rann tårarna nerför mina kinder och jag satt där och kände mig hopplös i nån minut. Sen frågade jag Lina om vi kunde vända bortåt igen och "göra om göra rätt". Så det gjorde vi och han tog galopp som om ingenting och jag red så följsamt och snällt jag kunde.

 

W brukar göra så att jag känner mig bra, duktig, tillräckligt kunnig för att rida honom allt som oftast. Men ibland känner jag bara för att ge upp och att någon annan kan göra allting mycket bättre. Jag är glad att jag känner på det här sättet för det innebär att jag reflekterar över hur jag rider och hur jag vill rida. Sen är det självklart inte roligt att känna att han inte tycker att det är skoj men det får vi öva på och hitta fler sätt att få honom att tycka att det vi gör är kul!

 

 

Jag är så himla glad att jag äntligen hittat tid och en människa som kunde hjälpa mig. Så i lördags hjälpte Katja och Patrik mig. Vi började med att han bara skulle gå med vagnen bakom sig och jag gick fram vid huvudet. Utrustning var sele, vagn, repgrimma och rep. Efter en stund fick Patrik sätta sig i vagnen och innan vi kom hem igen satt både Katja och Patrik i vagnen. Winston bryr sig inte ett dugg om själva vagnen som skramlar och låter, så skönt! Dock gillar han att någon annan går först som vanligt. Vi gick till Ysteriet och vände!