Pinpointed

Jag fick en fråga av Lina idag när hon kom till stallet, "Tycker du att det är roligt att rida nu?". Mitt svar kom fort och var helt chockande och ärligt "Nej". Jag fattade det inte själv, tycker inte jag att det är kul att rida? Jag har tänkt och tänkt på detta i flera timmar nu och jag blir så ledsen. Jag har liksom inte insett det själv att jag inte tycker att det är kul. Lina hade läst min blogg från förra året och jag hade inte tyckt att det var roligt att rida med dom då på grund av att jag hade ont i kroppen. Det är ju exakt samma som nu. Om jag inte har ont så gruvar jag mig inför att få ont efteråt. Men jag vill så gärna. Så känner jag att jag mår dåligt om jag inte rider för jag vill ju men ändå inte, jag mår dåligt i kroppen om jag rider och i knoppen om jag inte rider som jag vill och så vill jag ju att Winston ska få komma ut.
 
 Om jag tänker efter så har jag den senaste tiden mått som bäst då jag bara skrotat runt i stallet eller vart med Lina på träning. Då det inte krävts någon ansträngning av mig inser jag nu. Varit superglad när Hanna har ridit Winston så att jag vetat att han fått vara ut på en riktig runda som jag inte kan ge honom(känns det som). Hur sjukt?
 
Jag vill att det ska vara roligt att rida igen! Jag tror att Winston också märker av att jag är konstig. Herregud alltså jag trodde aldrig att jag inte skulle tycka att det är roligt att rida. Jag är nog lite i chock om jag ska vara ärlig. Men om jag ser till min vardag i stort så känns det som att den värk som jag har i min kropp just nu grusar typ allt.
 

Hästlivet

Denna höst har vart upp och ner lite nu och då. Jag har tappat mycket av mitt lugn i ridningen. Mitt förtroende. Mitt mod. Vad det beror på? Jag vet inte helt säkert men jag skriver allt som kan ha påverkat mer eller mindre. Jag hade två hästar i sommar och blev helt slut i min kropp. Alltså trött, sliten och det blev jobbigt och svårt med en helt ny häst. På grund av all tid som gick till enbart ridning och borstning så försvann lite av charmen med att bara vara i stallet. Jag flög av Ratata och slog svanskotan och jag har fortfarande riktigt ont i den om jag sitter ner i mer än en kvart och får ont när jag rider. Winston drog iväg i språng i en backe så jag flög av honom och så klev han mig på armen. Winston drog iväg efter Dansa en dag då vi red i Sörfly och han brydde sig inte en skvatt om att jag satt på. Jag känner att han tappar fokuset på mig då vi rider med andra speciellt i fart. Jag har riktgit ont i min kropp, i leder och knän och handlederna så varje sak tar typ dubbelt så mycket ork och energi som när jag inte har så ont.
 
Jag tror att allt detta har gjort att det har skapats en ond cikel då jag gärna i huvudet har tänkt att allt är som vanligt och kul. Men så blir jag besviken gång på gång av att jag inte gör det jag tänker eller att jag inte vågar göra det som vi brukar göra. Jag blir stressad och det mesta känns skit.
Jag har grunnat i vad som verkligen är mina önskningar i hästlivet. Lina har ju så klara drömmar/mål och allting blir faktiskt lite lättare om man har någonting att gå tillbaka till då saker inte går bra. Så jag har nu utan verklighetsanknytning eller kollat upp sannolikheter satt upp mål för mig och Winston. Jag har satt upp mål för att komma ur det vi är i nu. Praktiska mål ska jag diskutera med Lina någon dag så de är inte klara.
 
Så här kommer målen!
* Jag ska alltid vara den människa jag vill vara mot Winston, Tydlig! 
* Uppsittning ska jag finna en bra metod för. Det får ta tid!
* Vi rider så fort som känslan säger! Jag kan inte trava och ge honom dubbla signaler med hela kroppen som vill bromsa och ändå säga åt honom att gå framåt.
* Ge Winston en rättvis möjlighet att vara sitt bästa jag! Blir jag rädd för något, hoppa av och gå förbi sitt inte kvar och va spänd och förvänta mig att han ska kunna vara lugn då.
* Sluta klanka ner på mig själv. Det finns inget som säger att vi måste rida varje dag, hålla igång, gå förbi järnvägen i mörkret, rida förbi de bockande hästarna. Det finns så mycket annat som är viktigare!
 
Så som ni ser så ska vi bygga på vår relation. Hänga mycket med varandra och vara lyhörda. 
 
Ett annat rent praktiskt mål som jag har är att rida en vanlig ridtur i alla gångarter med Lina och Dansa med ett lugn i själen och ett leende på läpparna innan jul! Ett stort mål är att kunna rida Winston i alla gångarter utan bett med Lina och Dansa som sällskap!

Hästarna räddar mig

Idag har inte vart världens roligaste dag. Den har faktiskt vart rätt jävlig. Min kropp jävlas rätt rejält med mig igen så jag har riktigt ont och knät tjafsar en hel del. Rumpan som har varit bättre rätt länge nu gör förbannat ont igen. Sen är jag typ förkyld eller allergisk?! Täppt i näsan, ögonen känns och lock för öronen så jag hör kasst och känner mig lite som i ett vakum, sjukt konstig känsla. 
 
Men jag var till stallet de 2 timmarna jag hade över och det gjorde min dag! Ratten har jag ju skrivit om och hur kan man ens tänka på något annat när man har en väldigt glad häst bredvid sig? Han är riktigt charmig när han vill. Sen ingår såklart pysslande med sysslorna så som mockning och vatten. Och denna eviga borstningen, alltså hur lortig kan man bli på en dag?! Jag kan inte förstå hur hästarna kan vara så lortiga när man borstar dom precis hela tiden. Och vad gör Ratten när jag släpper ut honom i hagen igen? Rullar sig TVÅ gånger innan jag knappt kommit in till stallet haha herregud. Efter det hade jag en halvtimme till övers så jag la mig i Winston, Noa och Lukas hage på en sten. Det känns verkligen som att Winston mår bra nu och det är helt underbart!! Jag bara låg där och andades. Helt ljuvligt!
 
 

Myspys i hagen 😀

Ett filmklipp publicerat av Hanna Jonsson (@hannakjonsson) Aug 11, 2016 kl. 3:06 PDT


Galopp

Jag tycker att den absolut roligaste gångarten är galopp. Ändå kan jag inte galoppera på Ratata. De gånger jag har provat har jag typ tappat balansen. Helt. Det är som att han galopperar uppåt och runt liksom. Jag kan tänka mig att den är skoj sen men just nu känns det svårt. Han har ju gått lugnt i igångsättningen och sen blev det allt med skorna så det är först nu vi ens börjat öva på galoppen.
 
Har bara provat galopp när Lina varit med tror jag. Känns bra att ha någon med sig när man flyger av ;). Näe men jag ska nog lära mig detta också. För någon vecka sen så tyckte jag att traven var klurig.
 
Idag gick vi till paddan och Ratata var så sprallig att han höll på att krypa ur skinnet innan vi ens var framme. Han trippade och stuttade runt och var allmänt glad. Väl i paddan så körde vi våra övningar och han kan allting som vi provat klockrent nu förutom backen. Han gillar inte att bli tillsagd att backa. Men han gört för lite godis.
 
Sen fick han gå på volt i alla gångarter och jag tror att han har saknat galoppen för han bockade och sparkade och hade sig. En väldigt lycklig häst såg han ut som! 
 
Har börjat lära honom "Nudda" leken nu också. Idag fick han tex nudda en vägskylt som han inte gillar och så får han godis. Så efter det ville han gnaga lite på allt som kom i hans väg hahaha.. han lär sig fort!

Äntligen igång med körningen!!

 
Körde själv på riktigt för första gången idag. Såå kul!! Nu är jag peppad att fixa vagnen så att den passar mig lite mer.. Mina ben får ligga som kringelkrokar och balansen blir då svajig.

Min kille

Winston är världens finaste häst! Han ger hela min kropp lugn. Jag älskar att han nu går i en helt underbar hage med sina kompisar och trivs. I helgen var Katja hemma och hälsade på och när vi var i hagen och pysslade så galopperade hästarna runt och visade upp sina finaste sidor. Så ljuvligt!
 
 

Stolt

En grej som vi övat på med Ratata är att stå stilla när jag ska hoppa upp i sadeln. Han stod stilla i någon sekund innan han druttade runt eller ut med rumpan eller gick framåt. Nu står han som ett ljus. Han går nästan självmant fram till min "hoppa upp stubbe" på gården och står sedan kvar där till jag hoppar upp. Jag kan numera till och med hämta saker som jag glömt och han står kvar. Jag är otroligt impad vilken förändring han gjort!
 
När vi rider ute så är det lite kvar att jobba med men han står iaf stilla tills jag hoppat upp men tar gärna något steg då. Han ställer sig fint och struttar inte runt. I paddan är det svårast och det är även där vi tränat minst. Så vi fortsätter att öva och mitt tålamod är stort när det gäller att stå stilla.
 

Badplatsen

Idag red vi till Badplatsen med Lina och Dansa. Det var inte jättekul då jag är lite nojjig. Mindre nojjig än vad jag kan vara men ändå nojjig. Ratata skötte sig ypperligt måste jag säga! Så mycket nytt och han är ändå cool. Han vill inte stå stilla men vad skjutton han lär ju ha någon dåligare egenskap. Han står stilla då det behövs och det är huvudsaken. Jag hoppade av på både bortåt och hemvägen förbi fåren då de springer efter oss och Ratata tycker det är lite småläskigt.
 
Vid badet blev han spänd och struttade runt en del då vi ville vara lite stilla en stund.
 

En morgon i stallet

Idag åkte jag direkt till stallet efter att jag slutade jobba. Så mysigt att komma dit på morgonen och idag visste jag att det skulle bli riktigt varmt senare också. Jag plockade direkt in grejerna i bilen och åkte till sommarhagen där Winston och Lukas går. Gjorde dom redo för ridturen och sen kom jag knappt upp. Alltså denna rumpa är inte att leka med, men jag kom upp och iväg. Winston fick gå i repgrimma för dagen då vi mest bara lullar runt.
 
Det kändes rätt bra så vi travade en del och Winston var pigg och glad som han alltid är på repgrimma. Sån himla skillnad! Lukas var lite trött idag så istället för att han skulle trava ikapp hela tiden så övade jag och W på skritt, halt och skritt.
 
 
Tillbaka i stallet så tog jag ut Ratata i vinterhagen och övade på att stå stilla ute medans jag borstade och fixade. Han var himla duktig!! Sen fick han gå på volt runt mig i repgrimma och idag provade vi alla gångarter. Alltså han är så lydig och lättlärd! Han verkar tycka allt är roligt! Så himla spännande med en sån häst som bara går på istället för att stanna så fort det inte händer nått. Jag är impad och vill att han ska bli skodd nu så att vi får galoppa lite när min rumpa blitt bra!!
 

Körning

Jag tog hjälp av Linda häromdagen och körde Winston. Lite mer på riktigt! Han är så himla cool med utrustningen och det gick så bra! Vi gick först bredvid och efter efter storvägen. Linda gick där framme och jag gick bakom vagnen och körde. Han brydde sig inte om någonting som hände runt i kring. Efter en stund satte jag mig på vagnen men efter en kort sträcka fick jag hoppa av för det gjorde för ont att sitta med min slagna rumpa. Så då satte sig Linda och sen satt hon mestadelen av turen som gick till korsningen mot Björnvägen. På hemvägen provåkte jag lite igen och det kommer nog att bli riktigt kul det här!
 
 

Blir tokig

Alltså det här med att hästar har skor. Winston har ju fått väldigt fina hovar motför tidigare så jag är glad för det. Men jag är ju livrädd för att han ska tappa en sko och att hoven ska trasas sönder helt. Förra måndagen(den 11/7) drog vi av en sko på Ratata som var helt lös. På tisdagen kom hans hovslagare och slog på den och kontrollerade alla andra hovar för att de ska sitta till han ska skos om 2-3 veckor. Winston fick för typ en vecka sedan en lös sko som glappar och min panik stiger varje minut eftersom jag vet hur det kan bli med hans hovar. Igår kom våran hovslagare och slog på den ordentligt. Eller han sa att hovarna nu var dåliga och att han behöver gå på grus en del(jag har ingen möjlighet till det) och att den nog kommer glappa snart igen. Skon satt på idag iallafall och jag hoppas den sitter nån vecka. Winston ska också skos egentligen om typ 2 veckor. Det är för tidigt nu för hovarna hade inte växt tillräckligt. Det vore ju bra om de båda kunde skos samtidigt.
 
Så idag skickar Lina och säger att Ratata tappat en framsko. Jag orkar inte. Det är inte bara det att det måste finnas tid för vår hovslagare och att det kostar pengar utan jag måste också ha tiden att vara där. Sen stressen över att hoven kan gå sönder! Och jag kan ju inte rida heller.
 
Nu är ju ridningen sisådär eftersom jag har ont i rumpan. Alltid ska det vara nått. Jag som tänkte att det kan lugna sig lite nu. Men tydligen är det ett riktigt "tappa skorna år" iår enligt hovslagarna så det är väl bara att bita ihop, alla andra gör ju tydligen det.
Igår låg jag i hagen på en filt och väntade på hovslagaren i 2 timmar.. 

En uteritt med sällskap

Idag hände det, Ratata och jag red ut tillsammans med Linda på Winston. Min plan var att hoppa av om det blev nått knas. Det blev inget knas. Ratata skötte sig ypperligt och kunde till och med stanna och vänta på Winston ibland. Stå stilla alltså. Ibland fick Winston trava ikapp istället. Det gick bättre på bortåtvägen, hemåt var det lite svårare att hålla sig till skritten. Provade att trava men min rumpa gör för ont. Den mådde riktigt bra imorse men efter ridturen blev den mycket sämre igen. Vi skrittade i över en timme så det är ju lite gungningar.

Det gick mycket över förväntan då jag upplever Ratata överlag lugnare nu. Det var ett tåg som gnisslande på nya rälsen också men det brydde sig inte hästarna om.

Kul riktigt kul var det!

PS.  Vi hade ingen person med på marken. Kortet togs av en granne som var ute på promenad 😀.

Söndag

Vi har haft finbesök i stallet den senaste veckan. Linda är hemma på semester och eftersom jag inte gör typ nått annat än att är i stallet så hänger hon med oss där. Väldigt kul med fler härliga människor i stallet!
 
Idag när vi kom till stallet så red Lina Dansa medans jag målade i stallet. Sen kom Linda och Lina kom tillbaka och vi gav oss iväg med Ratata ut på en skrittur. Jag har ont i rumpan eller nedre delena av ryggen sedan jag flög av igår så det blev en kort skrittning på åkern bredvid stallet. Helt sjukt att det kan göra så ont i vissa lägen. Ratata var hur cool som helst idag. Gick bara och lullade på. Ingen stress eller gnäggningar eller stissigheter. Han kanske kände att jag hade ont. Det gick bra nån meter sen behövde jag böja mig framåt för att lätta på ondheten(ni ser det på vissa av korten haha). Men jag ville mest upp i sadeln och kolla så att jag inte blitt rädd eller tyckte att det var obehagligt. Det tyckte jag inte. Hemåt då han började traska på fortare så gjorde det mycket ondare i ryggen så då hoppade jag av och det gjorde asont så sen stapplade jag hem. Fy tusan, hoppas jag är bättre imorgon!
 
Sen gick vi till Winston och Lukas och jag red Winston och Hedvig körde Lukas med Linas hjälp. Winston var seg och ville bara gå nära människorna hela tiden. Inte världens roligaste häst när det är människor på marken. Rumpan gjorde inte alls lika ont när jag satt på honom underligt nog. Det gjorde ont men inte jätteont. Jag försökte trava och det gick inte. Blir så himla glad varje dag han är ohalt! Linda fick rida sista biten hem!
 
Winston har en lös sko också, gaaah!!
 
 
 
 

Flög av Ratata

 
Igår skulle jag ut på nya vägar med Ratata! Vi har bara ridit hemmavid och till E under tiden han stått hos mig. Men jag vill börja trava och så och Hårga är lite roligare att rida till ibland. Så vi tog med oss Lina på cykel och traskade iväg. Det gick superbra! Han var cool och skrittade bara på ganska avslappnat. Spände upp sig lite vid fåren och vände om och kikade på dom. I backen vid blåvita huset så är det något som smäller till/knakar i skogen och helt plötsligt så sitter jag på marken. Jag är medveten om att ljudet kom och sen vet jag inget förrän jag sitter på marken och Lina ropar "släpp" och sen "Upp". Ratata stannade och kollade bara på mig medans jag satt på marken och sedan kravlade mig upp. Det gick så himla fort!
 
Jag gick bort till backen vid Renarna och hoppade upp från stubben som jag brukar använda när jag rider Winston. Jag hade ont i rumpan men det gick bra. Kände mig inte rädd eller spänd så det var ju skönt. Ratata hade lite bråttom hemåt¨och småtravade lite. Vid bergetvägen hoppade jag av och gick hem. Lina red Ratata efter vi hade kommit förbi fåren.
 
Det känns helt okej att ha flygit av. Det känns dock läskigt att han är så kvick. Jag kan inte se att jag kommer att kunna häva dessa situationerna i framtiden eftersom jag inte ens uppfattade att han gjorde nått förrän jag var på backen redan. 

Tufft

Det har varit en lite tuff tid i stallet. Dels på grund av att jag har haft ett heltidsjobb på vardagar vilket har gjort att det blitt mer stress än bara avkoppling. Dels på grund av att Winston har varit skadad. Dels på grund av att jag inte riktigt vetat vad jag velat eller vill. Allt ska komma överens hjärna, hjärta och livet. Jag känner att den här sommaren kan ge svar på mycket. Vart jag vill och hur jag vill ha det med hästeriet i framtiden. Känner att jag har en sjukt bra chans att få veta vad jag tycker är roligast och vad som är värt mest. Jag känner mig nästan pirrig av att jag får ha så mycket fina hästar runt mig och livet i stallet känns så himla roligt!
 
Det enda kruxet är att jag vet att efter denna sommar kommer beslut att behöva tas. Men just nu bara för den här tiden så vill jag njuta och ha en härlig tid!
 

Bron och tävling

Igår red jag Ratata med Lina som sällskap. Jag hade bestämt mig för att prova att komma över bron. Jag hade en plan på hur jag skulle bete mig och det kan gå lite hursom efter som en tanke sällan vinner över en känsla. Men i vilket fall så red jag ut mot E och Ratata var pigg men gick med en lugnare skritt. Vi kom till bron och det var en pappa med två barn där och fiskade med två spön också. Ratata stannade långt före bron och försökte vända om hemåt redan där. Men jag var stabil och kvick och stoppade tillräckligt fort så han gick till slut fram till bron och över bron. Även om han kanske inte tyckte att det var jätteskoj. Men han gjorde det och fick massor med beröm hela tiden. Duktig häst! och Duktig Hanna! Efter det vände vi och jag provade på att trava någon lite sträcka för att komma in i takten. Det känns lite vingligt men ändå bättre motför tidigare. Snart vill vi galoppa runt Sörfly!!
På bilden ovan ser man lite hur han är. Totalt cool eller myror i brallan.

 
Efter det var vi på tävling med Dansa och Lina och dom var sååå himla duktiga! Det var asvarmt, åskade och allmänt konstigt väder. Men de bara red fram hur bra som helst. Red in på banan och Dansa nojjade lite för dommaren men sen gick det så bra. De såg harmoniska ut och det tycker jag är viktigast haha.. Dansa ville lite mycket ibland kanske men hur kan det vara fel? Äsh jag är så stolt och det är så himla kul att de verkligen hittar varandra och lär sig klara av alla svårigheter i dressyren tillsammans.
Hur snygga???

Ratten i regnet

Det porlade ner regn igår när Lina, Dansa, Ratten och jag skulle gå till paddocken. Vi avvaktade och avvaktade men regnet ville liksom aldrig ta slut. Så till slut bestämde vi oss för att gå trots regnet. Jag gillar inte att rida i regn då jag tycker att jag tappar lite kontroll. Sen så var det första gången vi skulle rida med en annan häst. Men ja det måste ju hända någon gång haha..
 
Jag hoppade upp på gården och Lina gick med Dansa. Allting gick bra och Ratata hade full koll på allt Lina och Dansa pysslade med där bakom. Vi träffade på Bihusets automatiska gräsklippare också och Ratten spände upp sig lite men GICK framåt. När vi nästan var framme så åskade det för andra gången och vi vände då hemåt. Vid verkstaden hoppade Lina upp och det första Dansa gör är att bli rädd för en bil som plaskar bakom hennes rumpa så hon flyger fram och Ratten blir rädd för henne så han tog typ 2 galoppsprång. Sen skrittade vi lite till innan jag hoppade av och Lina travade  lite fram och tillbaka för att känna av Dansa inför tävlingen idag. Ratten blev stissig och stressade runt när Dansa sprang förbi och ifrån oss. Men jag tycker ändå att det gick bra då han blev lugnare och lugnare. Efter en stund gick vi hem för jag var genomblöt och frös så mycket. Ratten fick stå ute i ladan både före och efter ridturen eftersom Winston stod i deras box. Han fick en säck hö och var superlugn med att stå utan de andra hästarna. Impad!
 
 

Winnie

Min älskade lilla skadade plupp är fortfarande bra. Jag är så himla glad varje dag Winston inte har ont och vi kan göra skojjiga saker tillsammans. Igår tog jag med mig båda hästarna ut på en ridtur. Winston och Lukas står ju i en annan hage en bit bort från stallet så att lämna Lukas ensam är inte ett alternativ och det är roligt att han får hänga med och röra lite på tjockmagen.
 
Vi red ut till bron på E och sen hem till stallet. Dom var så himla duktiga! Vi provade till och med att trava några sträckor och Winston var helt ohalt! Alltså en sån lycka!! Han äger verkligen mitt hjärta och det är jobbigt hur påverkad jag blir när han mår dåligt men när han mår bra och är glad så blir mitt hjärta också såå varmt!
 
Hemma istället fick han en dusch och sedan stå inne och slippa krypen någon timme medans Lina och jag pysslade om de andra hästarna. Sen gick vi tillbaka till sommarhagen med dom i regnet som aldrig ville sluta. Nöjda och glada hästar!
 

Motgång?

Jag undrar om tisdagen var första motgången med Ratata. Det har ju gått ganska bra med allt vi har tagit oss för. Eller det har varit lite tufft men ändå känts okej. Men så i tisdags då vi red ut med Lina som sällskap på E. Ratata var lugnare än någonsin hemifrån och till kyrkan typ. Vi skrittade på och provade sedan att trava några steg vid fågelladan. Det gick väl sådär då min balans inte alls hängde med och vi kom bara inte framåt så bra haha.. Sen kom vi till bron och Ratata vill inte gå över. Han svänger om flera gånger och backar ner i diket och känns allmänt ostabil. Jag tycker att det är obehagligt då det känns som att han ska sno om och dra iväg hemåt. Jag hatar den känslan. Jag tror nog inte att det är så han funkar egentligen men det spelar liksom ingen roll just i det läget för jag vill bara inte något. Jag vill bara att han ska sluta. Han gillar ju inte heller att stå stilla vilket gör att även om jag tänker att jag ska andas och ta det lite stilla en stund så går inte det för hans ben fortsätter liksom. Efter några försök så har han ändå coolat ner sig lite så då väljer jag att hoppa av och gå över bron. Hoppade upp på andra sidan och sen red vi på igen. Efter detta blir jag lite off för även om jag gillar mycket annat så vill jag inte ha en häst som vänder och drar. Då blir piggheten en liten osäkerhet istället för en rolig grej. 
 
Ute på E var det vansinnit mycket mygg, knott, flugor och bromsar. Så himla hemskt att sitta på en häst och inte kunna slå bort dom. Ratata skötte sig yppeligt och skrittade på utan tvekan. Vi vände hemåt och han började trava någon gång men lyssnade direkt jag satte mig i sadeln typ. Så otroligt lyhörd på vad jag gör trots att han är så pigg. Efter en stund hoppade jag av och Lina red resten av vägen hem. Hon travade lite och donade. Hon tycker att han känns trygg och stabil och det är bra. Jag hoppas jag vänjer mig med all extra energi snart.
 
Jag har såklart grubblat lite på det här med vändingarna och jag tror att jag kanske kommer att kunna parera bättre i framtiden och inte hamna i dessa situationer så ofta eller länge. Alla spända situationer som jag tidigare tänkte att jag aldrig skulle vänja mig vid har jag ju accepterat nu så det går ju framåt. Jag tänker att vi båda är nya med varandra och om man ser på hur snäll han är i alla situationer hittills så borde vi komma förbi detta också. Tyvärr är det ju bara min hjärna som tänker så just nu inte min känsla haha..
 
Innan ridturen kom hovslagaren och slog på den tappade skon och kollade igenom de andra hovarna så nu ska vi hålla till nästa skoning!

Nådde målet

På andra försöket så kom vi äntligen iväg ut på E. Linda var snäll och följde med mig och Ratata ut på de nya vägarna. Ratata var ganska lugn i stallet och även när jag hoppade upp ute på gården. Sen stapplade han ju på som "vanligt" den första biten till verkstaden, det är som om han måste gå av sig lite fart. Vid verkstaden så kommer Winston och Lukas nergallopperande genom skogen i deras nya hage. Ratata blir stissig och börjar drutta runt på vägen, vill vända om och struttar fram. Jag bestämmer mig för att hoppa av efter att ha gått fram och tillbaka lite. Så går vi förbi Annikas hus och tar fram en cykel till Linda och en stubbe till mig. Sen börjar evighetsövningen att komma upp på hästen. Herre gud alltså. Han går bredvid stubben men vill inte stå stilla och sen svänger han ut rumpan till höger så det är omöjligt att komma upp. 20 minuter senare har jag fått honom att stå stilla och tagit mig upp. Linda berömde mig för mitt tålamod hahaha.. det var helt galet vad vi snurrade och donade. Men till slut kom vi till någon slags ro och jag hoppas han lärt sig att jag är envisast.
 
Sen gick vi vidare mot E och han traskade bara på förbi bron, järnvägar, skrot efter vägen och alla nya saker som han aldrig sett förut. Jag är impad!! Sicken cool häst! I vissa avseenden i alla fall och det är kanske de viktigaste?! Jag tog några travsteg för att visa Linda att skritten är hans mest fartiga gångart då traven är rätt sansad. Jag hoppade av vid gamla tåget och gick hem för att jag blev så biten och hade ont i vristerna.
 
Känner mig väldigt nöjd med våran första runda ute på E!
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0