HannaKJonsson

Hade glömt hur bra det är att gå på boxningen med Lina. Jag har lite mer pepp och ork än när jag kör själv, jag kämpar liksom lite till bara för att hon står där framför mig. Det var ett riktigt bra pass idag som passade vår smak. Vi kände oss starkare och bättre än sist(som var typ i våras) och det är ju alltid kul.

 

Imorgon ska jag springa 12 minuter enligt min "lär dig springa 5 km" grej. Det är det längsta jag sprungit i hela mitt liv. Jag fattar inte hur det ska gå till om jag ska vara ärlig. Tänkte springa på bandet men det går ju inte för då tror GPSen att jag bara stått stilla. Ska vara minusgrader hela dagen så det lär vara svinhalt. Mmm får klura på det här.

 

Jag har kommit på att jag har räknat fel, jag har 6 pass minst i veckan kvar hela detta år. Jag lär få vila hela januari. Funderar faktiskt på att ha en fokucera enbart på maten månad då. Vi får dock se, jag är ju så inne i träningen nu. Jobbigt att komma tillbaka. Lär dig springa grejen lär jag ju göra annars har jag sprungit i onödan nu.

Jag har bestämt mig för att ta en Celsius paus. Får låta det vara lite tuffare ett tag helt enkelt. Jag älskar mina Celsius. Jag behöver dock dricka dom minst 20 minuter innan träning och sen måste jag ta ut mig mycket för att pirret ska lämna kroppen. Det funkar nästan jämt men som häromdagen när jag körde intervall så fick jag håll för att jag druckit den för snabbt och för kort innan. Grejen är den att jag gjort det flera gånger och det ger ju motsatt effekt för jag kan ju inte springa fortare då utan måste sakta ner och andas bort det onda. Sen påminde Per i stallet mig om att den innehåller massa skit. Fast jag tänker att det där är min enda last så då får det vara så, men det var enklare att tänka så när jag drack 1 per vecka, nu kan det bli uppåt 5 per vecka och det är kanske inte så sunt.

 

Den största orsaken till min paus är ändock den ekonomiska delen. Jag behöver helt enkelt pengarna till annat just nu. Så jag får dricka upp de Celsius jag har hemma i gömmorna, tror det är två. Ikväll är det ett tufft intervallpass som jag tänkte köra med Lina och Bronzac i mörkret.

Jag har ju börjat med detta "lär dig springa 5 km" på appen(ENDOMONDO). Jag har lagt upp det så att det ska vara otroligt sakta ökning för att det inte ska skada mitt knä. Men alltså shit vad svårt det är att inte göra mer än vad man ska när man kan. Det är ju alltid efteråt jag märker om jag gjort för mycket. Jag skulle nog kunna lära mig detta lite fortare än till februari men lite av utmaningen är att jag ska ha ett mål lååångt fram i tiden. Varje gång man gjort ett pass så får man en grön gubbe! 

 

Just idag var det spring 1 minut gå 30 sek, och sen spring 30 sek och sen gå 1 minut. Helt ok men jag vill gärna springa lite längre på sista delen haha.. Jag ska hålla mig. Men det känns skönt att kunna göra en sån här grej och känna att man orkar. Det gjorde jag inte förra året :).

Två gånger har jag kört intervallerna samtidigt som Lina ridit Bronzac och jag måste säga att det går bättre då. Lina är otroligt peppande och det är såklart roligare med sällskap även om jag inte kan prata så mycket. Tänk i februari då kan(ska kunna iaf:P) jag jogga hela 5 kilometer med Lina när hon rider Dansa (och Bronzac såklart!!).

 

Jag har alltid kollat på de som är ute och springer och tänkt att det där kommer jag aldrig att göra. Hur orkar dom? Varför vill dom springa? Är dom lite knäppa? Men jag måste säga att efter mina "monster pass" som jag körde förut på ca 7 km i gåjogg så fick jag en skön känsla i hela kroppen av totalutmattning fast på ett bra sätt. Jag tror att det är den känslan man är ute efter. Den vill jag ha.

Nu sitter jag hemma i soffan och funderar på vad jag egentligen vill skriva om på denna blogg. Känner att jag dras mellan alla delar i livet. Hästar blir mer och mer självklart. Maten försvinner mer och mer för jag är totalt oinspirerad och ganska ointresserad av typ allt som har med kost att göra. Vill bara äta fel mest hela tiden och det blir varken bättre eller sämre att skriva om det. Träningen känns mest bara som skryt. Jag har aldrig hört någon sagt något om Mig men jag har hört människor i min omgivning pratat om andra människors bloggar och Instagram att de bara SKRYTER! Tro på faan att man skryter när man gör nått som du själv inte orkar/gör/vill/kan/borde göra?!? Så träning blir det nog mer om för det retar sig människor verkligen på. De små framsteg jag gör med träningen är ju asbra för mig men knappast bra för en normal tränad människa så det borde ju bara vara pepp för de som är lika otränade och lata som mig.

 

Så om det här med lathet. Jag kallar ganska ofta mig själv lat. Ändå uppmärksammar min omgivning mig ganska ofta på att det är få som kämpar lika mycket som mig. Grejen med det är att jag är lat i huvudet. OM jag skulle få välja, dricka te i soffan ikväll eller köra det där kettlebells passet?! Så skulle jag självklart välja soffan. Men grejen är att jag ger mig själv inte det valet. Mitt val är "vill jag bli tränad?" Mmm och det är inte alla gånger det är lätt men jag tycker att när jag väl tagit ett beslut så skulle jag tycka att det var fruktansvärt att misslyckas. Det finns liksom inte riktigt i min värld. Dock skulle jag nog gett upp träningen om jag inte hittat tillbaka till hästarna. Nu har jag ett syfte till att få en mer tränad kropp, jag kan rida bättre, min balans är mycket bättre och jag vill bli bra! Så det här med latheten, joo jag skulle kunna träna mer och hårdare kanske. Just nu ligger jag på en nivå jag känner att jag klarar av och jag ska stanna här. Det är det allra svåraste att inte totalköra varje dag och grotta ner mig i träning flera gånger per dag. Kanske skulle det leda till en finare och starkare kropp fortare men min kropp pallar inte det och jag skulle ge upp inom 2 månader. Så just nu gör jag det svåraste jag vet, jag har balans, inte för mycket, inte för lite utan bara lagom och långsiktigt. Det kräver mycket vilja och INGA undanflykter. Jag är expert på undanflykter. Det jag kommit fram till är att jag är väldigt lat och får jobba med mitt psyke hela tiden men jag är ännu mer envis. Att jag är envis har jag fått höra hela mitt liv, inte på något positivt sätt. Nu kanske jag har hittat ett positivt sätt att använda min envishet. 

 

Ja så tillbaka till bloggen. Nu har jag bara rabblat ur mig allt vad jag funderade på för stunden. Vet inte vad jag kom fram till. Att jag ska tänka över vad jag vill skriva om här. Känns som att jag tappat hela ärligheten och impulsiviteten som är väldigt mycket jag. Just nu vet ingen som läser min blogg hur mitt liv är. Inte för att jag har det mest intressanta livet i världen men jag trivs otroligt bra i det och det genomstrålar inte så mycket som det borde i bloggen. Här är det mest ord utan känsla. Min blogg ska nog bli mer personlig igen.

 

Jag upplever det helt omöjligt att hålla både kost och motion i gång samtidigt. Det går bra några dagar, kanske en vecka men sen är det kört. Det absolut vanligaste är att jag inte äter. Sen att jag äter fel. Jag känner att "inte äta" nästan är farligare för mig just nu för jag tror att min kropp behöver energin. Idag har jag levt på te med grädde i och blåbär med grädde och yoghurt. Nu tog jag tag i mig själv och lagar lax men vissa dagar skulle jag ha struntat i det.

 

Det känns inte så att jag har fått det sunda matvanorna som jag hela tiden eftersträvat. Jag har fått bra matvanor när allting annat lullar på utan krusiduller. Vilket är lika bra som innan. Bara det att jag inte alls har lika många krusiduller i mitt liv nu som för.

 

Fattar inte hur jävla svårt det ska vara. Har ju liksom inte direkt någonting annat att tänka på heller och tiden har jag så det borde inte vara nå problemas. Men det är problemas hela tiden. Idag är jag besviken. Besviken och så har känslan att jag inte kommer lyckas med det här med maten.

 

Dock går det super bra med träningen. Ingen värk mer än normalt och bra energi. Idag slog jag rekordet på 10.10 min, så nu är min tid 9.53. Konditionsnivå är fortfarande LÅG men jag är galet nöjd att ha kommit under 10 minuter.

Före testet körde jag andra passet intervaller (för att klara 5 km i februari) och det var:

5 min gå

2 spring

1 gå

Träningen är igång igen. Har precis varit ute på en Intervall runda med en utmaning som avslut. Jag har Endomondo som träningsapp och på den finns nu en hjälpreda som kan guidea mig till att i februari kunna jogga 5 km. Det svåra är dock att den säger Gå i 12min/km eller Jogga sakta i 7min/km. Jag har ju ingen aning hur fort det är så jag kom 3.6 km iställer för knappt 3 som man skulle göra på 30 minuter. Det vore ju bra om den sa, saktare eller fortare. Just nu går det bra eftersom jag går eller joggar fortare än vad man ska men sen när det blir tuffare hur ska jag veta då?!

 

Sen har jag skaffat en utmaning som också finns på Endomondo. Ett fitness test. Du ska springa det fortaste du kan i 1500 meter. Det är ganska perfekt för mig som inte ska springa så mycket. Idag tog det 10.10 minuter. Det gav mig resultatet LOW fitness level och fitness poäng 24.4. Mellan 28-33 är FAIR och det är mitt nästa mål som jag ska ta innan jul.

 

Är på ruskigt bra humör idag!

Började dagen med en långprommis med Baltazar runt Stagården. Var ovanligt jobbigt så jag fick springa lite på slutet för att hinna inom tiden(har alltid ett mål och maxtid). Hemma igen satte jag igång med jobbsökandet, det tar tid att formulera och greja ihop varje ansökan. Johanna kom förbi en sväng och tjottrade inför imorgon då vi ska umgås precis hela dagen. När hon åkte mot jobbet åkte jag och Baltazar mot stallet för mockning, hästarna ville inte alls prata med oss idag.

 

Vi stack hem och åt mat och vilade en stund på soffan samtidigt som vi skickade iväg de sista ansökningarna för dagen. Sen åkte jag till Alfta för att träna ett Mixpass med Emma. Passet var lite snurrigt och mitt knä svajade till några gånger så jag fick inte ut så mycket som jag ville men känner mig efter förutsättningarna nöjd. Blev kvar och pratade en stund med Emma.

 

Nu sitter jag i soffan efter en kort rastsväng med Baltazar som verkar ha överdrivet mycket energi idag trots att vi varit ute på typ hela dagen. Känner mig riktigt nöjd med alla dagens timmar. Finns inte en kvart jag skulle gjort annorlunda faktiskt.

Jag har legat på latsidan med träningen den sista tiden. Så mycket vardagsmotion med flytten och ridningen av Winston och Tage och stallen. Men inga pass på gud vet när. Så nu läre jag sätta fart. Jag har 48 pass kvar och det är 9 veckor kvar på detta år. Så alltså mer än 5 pass per vecka ska jag genomföra för att klara utmaningen. Detta ska jag klara med min trötta kropp haha.. Känner mig sliten lite överallt i kroppen. Men jag kan ju bara inte misslyckas nu. 

 

Tänkte därför köra två pass idag. Nu promenad med min finaste och ikväll Mixpass med Emma.

Ny höst utmaning i "Sockerfri men söt ändå"! Samma utmaning som jag och mamma kör men det vore skoj om ni också ville hänga med på den. Med start imorgon så går ni 20 km per vecka. Antingen 2-3 km per dag eller 10 km två dagar i veckan. Man lägger upp det precis hur man vill.

 

Herre min gud. Det är helt sjukt vad tränad han är. Jag tycker att ni alla kan kolla på denna film. Man får verkligen en bild av hur jävla tufft det är att träna. Vilken kämparglöd han har. Jag tycker det är coolt att se hur stark man kan vara. Även om jag nu aldrig ens drömmer om att ha en synligt tränad kropp så vill jag vara stark och orka. Tänk att ha ett PT pass med honom! Kanske får ta det när vi träffas på julafton hahaha..

 

Ni hittar honom på SATS Täby och på Instagram: mikesealine

När jag går på ett pass så går jag för att ta ut mig. Annars skulle jag inte gått dit. Jag tycker inte att det är roligt att träna men om jag ändå är där så gör jag mitt bästa. Jag blir as svettig och ser ut som en fläbbig blöt klump. Idag gick det ap dåligt till råga på allt. Jag var inte alls i bra form för ett så pass hårt pass som kettlebells är. Jag har ont i handleden(som vanligt fast värre), ont i knät och så har jag ont i höger axel. Kettlebells är ett pass för hela kroppen och jag behöver vara ganska pigg och fräsch för att orka göra ett sånt pass bra. Men jag gjorde det och jag kämpade så bra jag kunde. Tränaren pratade nog mest med mig och det är lite jobbigt(fast väldigt bra såklart) för jag vill inte stå med bortförklaringar hela jäkla tiden och bara "nä jag kan inte böja knät så för jag är rädd att det ska hoppa ur led" eller "Ja fast jag vill inte ha den liggande MOT handleden för jag kan inte vinkla handleden så". Jag är så van att snedbelasta och rädda upp mig själv på grund av mina "brister" att jag inte ens märker eller tänker på vad jag gör och därför är det otroligt viktigt att få tips och råd så jag blir mer uppmärksam. Men det är när jag inte kan eller vågar göra dessa förändringar det känns som att jag är dålig. Men jag är nöjd med passet och jag gjorde det bästa jag kunde och var helt darrig och svettig efteråt.

 

Det jag egentligen ville skriva eller fråga om är; Går folk på träningar för att flörta?! Helt ärligt jag är inte alls smickrad av sugande blickar på min kropp när jag står och svingar ett jävla klot mellan benen och juckar fram den eller krälar runt på golvet i en burpee med en hängande magkluns under mig. Whats up with that?! Alltså jag förstår att snygga tränade människor som ser fräscha och starka ut kanske känner sig snyggare av det men jag? Nä.

 

Nu vill jag veta hur ni upplever det här? Jag är ju lite ovan med alla dessa blickar överallt i allmänhet MEN på träning, är det verkligen kul/bra/härligt?

Har köpt ett par nya skor, så kallade barfota skor fast för hösten. De känns som ett par extra hårda strumpor typ. Väldigt böjbara och mjuka men man känner inga stenar eller så igenom sulan. Vi gick en mil och jag har inte ens skavsår!

Jag gjorde om utmaningen så att den utmanade mig lite. Min utgångsspeed blev 6 istället för 3.5. Så om ni vill göra mitt schema så kommer det här.

 

Det kanske finns någon ny själ här på bloggen?! Så då passar jag på att berätta för er allihopa att jag har en grupp på Facebook där vi tjitteritjattrar om lchfkost, tips, träning, humör och sen så har vi utmaningar. Oväntat? Nja det är ju ändå jag som startat gruppen. Denna vecka gav Erica oss en utmaning som jag nappade på och jag tänkte att ni kanske också vill haka på?

Utmaningen är alltså ett pass på Gåbandet. Tycker dock det verkar underligt att man ska gå i 3.5 km/h. Det är sakta till och med för mig. Jag går typ 6.6 på bandet. Men jag ska prova för speeden emellan är ju däremot jobbigt fort. Men ser ni sista? 2.5 km/h i TRE minuter! Det kommer jag ha svårt att klara tror jag. Hmm ja ja allting går att prova en gång! Det är KUL med utmaningar!!

Jag skickade ett sms till Lina på förmiddagen och frågade om hon ville hänga med upp på Bolle en vända. Hon svarade ja! Så jag plockade upp henne och Sune och så stod vi där neranför backen 30 minuter senare. Jag kände redan efter 1/3 av backen att jag inte alls var i form. Förkylningen ligger och gror under ytan och kommer fram så fort jag anstränger mig. Skit tråkigt.

 

Vi kom nästan upp till kroken innan Lina vrålar rätt ut och börjar hoppa runt. En huggorm. Baltazar sprang rakt mot den och hoppade över den. Vi eller Lina tyckte att vi ändå borde gå upp så vi gjorde det. Det var jobbigt idag. Mina väder spänner oroveckande efter ridningen och ja jag är helt enkelt inte på topp. Men vi nådde toppen på berget och gick ner och ormen hade försvunnit. Det tog 23 minuter idag inte riktigt okej men jag fick upp bra puls och det kändes i benen så jag känner mig ganska nöjd!

Äntligen känner jag mig lite normal igen. Mitt katastoftänk är inte att leka med. Men nu är det klart att jag flyttar 1 november. Det känns för tillfället väldigt bra. Jag är dock helt utan inkomst för akassan har inte "godkänt" min arbetslöshet. Men jag söker jobb för fullt så det borde ordna sig inom några månader. De kanske godkänner den snart också jag är inte så himla insatt i hur de arbetar. Fick svar från ett jobb som jag sökt på Resia att de gått vidare med andra sökande och det kändes inte alls roligt. Jag vill ha ett utvecklande och bra jobb nu. Helst idag. 

 

Tidigare idag var jag på gymmet med syrran och körde på rätt hårt med armarna. Har börjat göra färre repetioner med tyngre vikter istället. Ska prova det ett tag framöver. Mitt huvud blir väldigt nöjd efter ett träningspass så att vara förkyld är inte bra för mitt psykiska mående haha..

Jag försöker få in lite knäövningar nu och då i vardagen. Så idag i förbifarten gjorde jag ett galet stabilt och fint videoklipp. Jag gör 10 upp på varje ben.

 

Har ni några enkla övningar som ni vill tipsa om?

Jag fick en idé för ett tag sedan att jag skulle ta mig uppför Bolleberget, Bananbacken. Nu har den legat och grott i hjärnan och idag tog jag tag i saken. Christine med sin härliga energi och glädje hängde med. Mitt mål var att inte stanna och att ta mig ända upp. Jag nådde inte mitt mål för jag stannade två gånger men jag tog mig upp. Orkmässigt skulle jag nog kanske orkat en vända till men jag vill se hur denna typ av pass påverkar knät. Känns som att det sliter ganska mycket nerför. Men jag klarade det och det var det jag ville!!

Jag fick tiden nästan 12 minuter upp och totalt 20:07. Jag får inte springa ner utan ska gå, annars kunde det ha gått fortare där. Totalt blev det 1.5 km bara men det är ju en slalombacke så det känns ganska långt.

Körde ett hårt, tungt och riktigt roligt pass på gymmet med syrran idag. Det är så himla jobbigt att träna med höga vikter tycker jag. Körde mest armar, rygg och mage. Ben maskinerna körde jag på väldigt låga vikter.

 

Sen försökte jag mig på benböj men jag suger ju på det haha.. Jag håller i de där stropparna så jag kan dra mig upp om jag skulle råka ramla eller om knät skulle glida. 

 

 

Kände mig smalare på gymmet idag motför tidigare när jag varit där. Har ju inte varit där på väldigt länge. Så det var en skön känsla :). Vill ni se mer från gymmet eller träningar i allmänhet? Jag älskar ju klipp för jag tycker det ger en mer rättvis bild haha.. Och lite roligare för jag har ofta väldigt roliga människor runtomkring mig :).