HannaKJonsson

Det är bara att inse att detta nu kommer att vara en väldigt vikt´ig blogg. Känner mig svullen och äter mest hela tiden för att inte falla i några som helst svackor. Det går ju bra i 4-5 dagar det vet jag. Sen kommer det att vara superlätt att ta fel val. Mitt bästa tips är fet ost i stavar, mola i dig!! 

 

Har kollat upp träningspass som kan passa och hoppas att jag får sällskap lite nu och då. Det är lite lättare i början då jag har sällskap. Sen har Fitcampen bytt dagar vilket är uselt för min del då det är dom dagarna vi aldrig kan rida på dagarna utan bara på kvällarna. Men just nu känns det helt överkomligt med 2 pass i veckan trots alla omständigheter.

Idag hände det. Dietsnacket var tillbaka. Fick en fråga från en om vad hon gör fel med kosten eftersom hon inte går ner. Hon äter högst 1600 kalorier(hon vill räkna för att ha koll) och 20 gram kolisar per dag. Äter ägg, kyckling, grädde, lite ost och bara massa bra saker. Jag fattade ingenting. Förstod verkligen inte hur det inte kunde gå ihop för henne. Sen kom det. Vin. Vin är en lömsk grej som stoppar upp viktnedgång och kroppen fluffas upp av vatten i mitt fall i ca 1 vecka. Vägningen veckan efter brukar dock visa desto bättre siffror så nu håller jag alla mina tummar för att detta ska ske även för denna super duktiga tjej!

 

Men shit så roligt det är med kostprat ändå. Idag berör inte okunniga människor mig alls. Tänk så olika det kan vara på dagar! Själv lever jag med en äggkartong och en tub majonäs i väskan för tillfället. Allt för att inte åka dit på suget.

Jag har lagt ner det för det mesta men vissa dagar alltså. En sån dag var det såklart idag då jag var svintrött och de som pratar snackar om Livsmedelsverkets rekommendationer. Ni som läser bloggen vet att jag inte tvingar alla att äta lchf men det är den kost jag tror på och som jag mår bäst av. De pratade om näringsbrister på de som äter rawfood och vegetariskt. Om de som äter "vanlig svensson mat" verkligen visste vad sakerna de stoppar i munnen gör med kroppen så skulle de inte prata så som de gjorde idag. Jag sa att jag verkligen inte skulle vilja att mina barn hade närlingslära i skolan som utgick ifrån livsmedelsverket. De ansåg att det är det normala och det vi människor mår bäst av. Jag blir illa berörd av sånt här.

Jag pratade ingenting om mig själv om vad jag har gjort för resa eller vad jag äter och inte. Jag vet att jag inte kan äta det dom kallar normalt. Betyder det då att jag är onormal?!

Äntligen börjar denna sjuka känsla i kroppen släppa taget om mig. Huvudvärken är borta och magen är lugn, lite fluffig men fin. Vet ni att jag nästan alltid känner mig fin i min kropp nu för tiden. Är det inte för härligt? Jag kom att tänka på det för några veckor sedan att hur det än är så trivs jag i min själv och min kropp nu. Jag sätter inte mitt värde i hur mycket jag lyckats eller misslyckats med viktnedgången eller något annat. Jag är alltid värd lika mycket.

Jag kände för att prata lite ikväll för jag håller på att bli lite galen. Så här kommer resultatet med alla felsägningar och den ultrabra bilden. Enjoy!

Jamen jag är ju så himla fluffig sen Mallisresan. Jag åt allt jag inte skulle äta och lite till. Så nu äter jag inga onödiga kolhydrater men ändå för mycket grönsaker för att räknas som strikt lchf. Jag har inget mål för tillfället. Jag fungerar bäst under press. Eller så är det det jag inte gör. Jag vet inte. Men jag äter inte rent socker eller mjöl och bara det gör att jag mår som en gnu. Ont i huvudet och seg i kroppen på grund av avgiftning.

 

Jag måste skaffa mig någon typ av målsättning. En enkel målsättning tror jag att jag behöver. Jag kan inte ta de sista 15-20 kilona till jul eller till min födelsedag för det fungerar ju uppenbarligen inte. Så jag måste fundera över detta en stund till och så återkommer jag när jag klurat färdigt.

 

Jag hittade mitt klippkort på Nordic i min träningsväska och det går ut i november. Därför ska jag så snart min fot är lite mer okej köra 1-2 pass per vecka. Känner att jag saknar träningspassen nu när det börjar bli höst igen och eftersom jag ändå kört på fitcampen 2 gånger per vecka. Det vore perfekt om fitcampen fanns här i Bollnäs. Just nu kan jag inte ens gå en rejäl promenad på grund av foten men det går nog om 1-2 veckor. Sen har jag onödigt mycket värk i handleden sedan jag hoppade på kryckor i början när jag hade gjort illa foten. Haha min kropp orkar inte med mig.

 

Men det jag har som prio att klara av de två kommande veckorna är ridningen. Och om jag känner mig som idag så kanske jag rider lite extra på mina vänners hästar. Ridning är sjukt bra träning!

 

Är det kosten och att jag vart ur fas som gjorde att jag var lite allmänt förvirrad på livet. Trött och sliten har jag känt mig. Är det kolhydraterna som orsakat min kropp en massa fluff? Jag vet inte men jag vet att jag inte vill vara där. Lina upplevde nog att jag var lite tröttare just på grund av jobbet, men jag tror mer att det var för att jag åt fel och hade lite för mycket inplanerat eller bara var lite lat. Kanske är det höstluften eller Fitcampen som kickat igång mig! Eller så var jag i sockernojja?!?!

 

Det känns skönt att äntligen tagit tag i mig och hamnat på "normal*nivå i energin. Jag känner mig riktigt lycklig och lite sprallig. Lite sådär farligt sprallig som gör att jag kan träna för mycket eller bli för full. Jag känner mig liksom sjukt taggad inför helgen som är en verksamhetsplanering med jouren?! Hur det ens är möjligt är för mig ett litet mysterium.

 

Det enda jag känner mig riktigt otaggad på är att söka jobb. Det måste jag vända. Hur vet jag inte riktigt ännu men jag ska nog gräva ner min stridsyxa mot ett möjligt alternativ. Ibland kommer mina gamla vanor tillbaka och mitt nya jag tycker lite att mitt gamla jag har RÄTT att vara tjurig. Men frågan är hur länge och om det är mig eller någon annan jag straffar i längden. Jag hoppas ju att det är någon annan men det kan ju vara en väg in för mig i framtiden om jag "ger mig". Men jag känner att det sitter lite långt inne haha.. 

Jag har crossat the line så jävla mycket. Jag vet inte hur jag fungerar. Jag trodde att jag visste men det gör jag inte. Om jag fortsätter såhär så kommer jag snart att rulla fram. Jag vet inte hur jag ska göra för att få tillbaka mitt bra tänk. Jag har undanflykter för allt och/eller så skiter jag i allt. Det är helt galet. Jag känner mig helt vilse ena stunden och den andra så känner jag att jag bara lever livet och är rätt nöjd med det. Det spelar ingen roll vad någon säger eller gör, det är på mig det ligger att förändra tanken, sättet, inställningen och livet igen. Jag har inte vart tillräckligt motiverad.

 

Men så la Lina ut denna bild på Fejjan och jag blir sjukt besviken på mig själv. Alltså jag ser ut som en riktig tjock människa igen. När jag känner efter så känner jag mig som en svullen svamp och magen buktar ut när jag har linnen på mig. Jag tänker, Hur har detta hänt? Men jag vet. Jag vet så jävla väl och jag har låtit det hända. Jag skulle vilja skriva att "nu jäklar ska jag ta tag i det" men jag skulle inte vara ärlig då.

 

Just nu måste jag hitta ny motivation och även om en bild hjälper så är det inte tillräckligt. Jag vill komma tillbaka men jag är inte riktigt redo. Jag hoppas att jag vaknar en morgon och är det. Men jag vet att det inte kommer att hända. Jag ska hitta tillbaka och jag ger mig denna vecka till att fundera Hur jag ska göra det. Skaffa mig en plan. För så som jag gjort förut fungerar inte längre.

 

Ps. Jag vill tillägga att jag inte äter och lever för att gå ner i vikt enbart för att se smal ut utan det är på grund av att min kropp ska få bära mindre, att jag ska bli starkare och för att jag ska ha mitt bästa mående. Men ibland kan man få ett uppvaknande när man ser en bild.

Jag köpte två par byxor häromdagen och idag har jag övnings gått lite i dom. Det är ju så himla varmt så jag kan inte direkt använda dom ute ännu. Någon kväll ska jag nog ta och göra det. Men jag är ovan byxor, har ju ägt typ 3 par i hela mitt liv, aldrig ett par jeans. Alla byxor är för korta för mig och det är ju svintråkigt. Nu har jag dock hittat dessa två byxor(likadana med ett par blåa och ett par svarta) som sitter tajt överallt. Mitt största problem i vanliga fall är att de är tajta i benen och inte sitter alls i midjan.

 

Detta är dock långa jeans men som jag vikt upp så att de blir som korta byxor. Jag känner mig tjock i byxor. Känns som att allting hänger över överallt. Men på något sätt känner jag mig glad, nöjd, stolt och att jag har uppnått ett av mina mål också! Att kunna ha byxor! Kanske att jag kan bli en byxtjej i framtiden :P!

OKej ni vet ju att jag ibland bara får en uppenbarelse när jag lyckas med någonting som jag inte klarat av förut. I söndags hände det igen. Alltså jag är så löjligt glad för det här haha. Det är ju en grej som typ alla människor klarar av MEN JAG har aldrig klarat av det. Jag kunde känna i kroppen hur det skulle kännas då jag ramlade rakt ner i vattnet igen med ett plask innan jag ens kommit fram till bryggan. Det sitter så djupt, alla mina misslyckanden.

 

Det jag lyckades med var att vara i vattnet och sedan hoppa upp med överkroppen på bryggan och kravla mig upp. Alltså ni vet sådär som folk gör i almänthet utan att tänka på att de verkligen lyckas ta sig upp. När jag var liten kommer jag ihåg att jag aldrig kom upp på flytbryggor och sånt som inte hade stege utan fick vara kvar i vattnet runtomkring.

 

Det här var inte snyggt på något vis utan man kan nog jämföra mig med en strandad val. Men känslan när jag insåg att jag inte skulle plumsa tillbaka var så sjukt härlig. Jag låg ett tag där med höftbenen på bryggkanten och benen i vattnet för jag visste inte hur jag skulle ta mig vidare. Men så kravlade jag mig upp och jag kom verkligen upp.

 

Vart? Vevlinge

När? Söndag 20/7-14 typ kl 21.00

Glad? Skojjar du, jag var så lycklig att jag dansade nått steg på bryggan och gick leende hela kvällen! Plus att jag skickade skryt sms till mina bästa vänner. 

Jag var på Lild häromdagen och impulsshoppade en jumpsuit. Jag tjejen som inte gärna vill visa sina lår eller som gärna har dom ihopklämda i ett par leggings eller träningbyxor för att de inte ska studs runt och göra ont. Ja den tjejen köpte en jumpsuit med ultrakorta shortsben. Jag chansade på storlek också, Tänkte att det vore ju bra att ha en större storlek så att den inte är tajt men 44 var den största så jag tog den. OCH den passar, jag älskar den in fact!

Jag vet att ni gillar kroppsbilder och framstegsbilder i min viktminskning. Jag är dock rätt trött på min kroppsfixering så jag har haft en paus som ni märkt. Men nu känner jag mig lite på G igen. Har ni frågor? Vad saknar ni i bloggen?!

Det enda han äter är mina matlådor, köpesallader, grillat och lite tillbehör som jag skickar med som ägg, parmaskinkor, ost och ölkorvar. Fatta så duktig han är! Jag är otroligt glad för hans skull och väldigt stolt för att han gör det han gör.

Men hur fan kommer det sig att jag vecka efter vecka lagar matlådor, i mängder, till honom MEN inte till mig? Nu ska jag börja. En hylla i frysen ska vara fullsmockad med matlådor så att jag äter riktigt och bra. Åkte och handlade nu när jag kom hem och tänkte att jag ska få slappa ikväll och laga maten imorgon. Ska även göra två plåtar ostbröd så att jag har massor i frysen. Jag har köttfärs, creme fraiche, grädde, mer ägg, ostar, frysta grönsaker, smör och lite annat smått och gott hemma också som jag kan använda i matlådorna. Gick igenom hela kryddhyllan på Willys och köpte alla som inte hade socker och koriander i sig, socker fattar ni varför och koriander är äckligt.

Detta innebär också att jag inte ska handla något mer alls förrän jag får nästa "lön". Eller jag ska få handla 8 laxfileér för det glömde jag idag.

 

Men allt ont har nått gott med sig? Jag sitter här i lite chock. Jag fattar verkligen inte hur tjock jag verkligen har varit. Jag känner mig liksom tjock nu. Men så blev jag osams med datorn för att den vill logga in genom mitt mailkonto BARA för att komma in på datorn!! Allting ska bli sammankopplat och jag hatar det, jag hatar verkligen Windows 8. Hela denna nya dator är en katastrof som gör att jag inte ens vill köpa en nya dator någonsin igen.

 

Men till det goda då. Plötsligt dök det upp en ny mapp på MIN dator där det ligger massa gamla kort på mig. Hur sjukt underligt?! Jaja det passade iaf perfekt med lite pepp en kväll som denna. Tänkte att ni också ska få njuta av den lite tjockare men lika glada Hannan.

Okej, jag borde egentligen inte skriva det här men jag viiiill. Sanningen är den att jag har haft ett mål, ett STORT mål om min vikt som jag ville nå innan jag fyllde 30 år vilket jag gör på onsdag. Just nu känns det lite svårt att nå eftersom det är 6 dagar kvar och kilona är 2. Jag vill ju egentligen inte banta på riktigt men det skulle vara så jävla härligt att nå målet. Om jag når målet så har jag TIO kilo kvar till mitt slutmål vilket känns som nada.

 

Dessa två kilon gör mig stressad. Jag äter inte bättre under stress kan jag säga. Jag skulle ju sluta hetsa över vikten, hur fan gick det med det?! Mitt huvud bara spinner och vikten går faktiskt neråt så det finns en chans att nå målet men då ska jag klara en påskhelg med massa god mat och goodis överallt.

 

Skyltarna på affärerna bara skriker ut REA på godis och jag bryr mig ju egentligen inte om vad det kostar utan VAD det gör med min kropp men det drar ju uppmärksamheten till sig. Så min plan nu är att undvika affärer under helgen. Käka en jävla massa ägg och rida hårt! Vad tror ni om mitt mål, är det uppnåbart?

För något år sedan gav Emma mig en bok där jag fick en stjärna för varje dag jag var "duktig". Det innebar ätit rätt saker, rätt antal gånger och ja men skött mig med allt. Jag har under en tid nu enbart kört på och inte funderat så mycket utan bara levt och inte tänkt så mycket. Då blir det lätt någon morot här och någon vattenmelon där och ett kilo godis. Det har gått bra, jag har mått riktigt bra och varit totalt ointresserad av matlagning. Matlagning som jag egentligen tycker är bland det roligaste som finns. Sen går jag inte ner i vikt.

 

Jag dras hela tiden mellan två tankar, ena är "Nu vill jag gå ner klart de här kilona så jag kan LEVA!"

Hur ska man kunna leva ett bra liv med den tanken? Hur ska jag LEVA efter? Jag vill ju leva bäst nuu. Jag känner att detta skapar mer tvång och dåliga känslor om mig själv än det skapar motivation och driv. Jag har hipp som happ ibland skrivit något inlägg här om att Nuu är jag på gång eller Nu kör vi hårt OCH jag menar det så jävla mycket varje gång men jag tappar fokus otroligt lätt. Jag kan inte ens motivera mig med att få rida längre, jag hade att om jag åt någonting fel så fick jag inte rida på två dagar tex. Det enda det gör är att hästen inte får motion och inte jag heller. För straffet som jag ger mig själv i huvudet är 100 gånger värre ändå. Varför gör jag så? 

 

Den andra är "Jag är nöjd, klar, jag accepterar denna nivå på min kropp" 

Men det är jag verkligen inte alls. Det är därför jag svajar hela tiden.

 

Ska jag vara helt ärlig så är jag väldigt besviken på mig själv att jag fortfarande inte gått ner mina kilon. Jag betraktas fortfarande som FET i BMI värde. Jag är också besviken på att jag får sån hangup på kilona istället för hur jag mår. Jag tävlar med mig själv hela tiden om hur duktig jag är eller har varit. Jag ska utvärdera allt och gör och vissa val jag gör är rent åt helvete(såklart). Jag vet faktiskt inte hur jag ska lyckas gå ner 20 kilo. Jag trodde jag visste hur man gör men det är himla svårt. Jag känner att jag har skapat mig ett mer stört förhållningsätt till mat än vad jag hade som tjock, åtminstånde är jag mycket mer medveten om hur sjuka tankar och handlingar jag gör. 

 

Jag vet inte vart jag vill komma med denna texten riktigt. Det jag vet är att jag vill må bra, vara stark i kroppen och sluta straffa mig för felsteg jag gör. Jag har några ideér som jag vill prova.

 

Steg 1.

Få tillbaka matlagnings glädjen! Det innebär spendera lite mer pengar på rolig mat och verkligen ta mig tid att laga mat och planera middagar mm.

 

Steg 2.

Tänka positivt! Får jag en negativ tanke om mig själv så ska jag genast försöka tänka en positiv. Det innebär att om jag tänker att jag har ätit dåligt så ska jag istället tänka på det bra jag ätit.

 

Steg 3.

Skriva några bra saker jag gjort varje dag! Gått långprommis med Ballen, lagat god mat, ridit förbi hästarna.. ja men bra val jag gjort.

 

Steg 4.

Tänka att jag kan! Detta har jag använt mycket i ridningen när jag känt att jag inte vågat eller velat göra någonting. Tror det hjälper när man ska ta bra modiga beslut. Just nu känner jag inte att jag har nått självförtroende i just viktnedgång. Viktnedgång kommer utav en lång rad bra beslut men kan även innefatta några dåligare det tar bara längre tid då.

 

Ja nu har jag babblat ur mig. Jag är på min 4 stjärndag idag. Åt vattenmelon i söndags. Så gott och jag ångrar det inte men jag vet vart det leder om jag inte ser upp väldigt noga. Jag kör inte hårt, strikt eller förbud nu, jag säger faktiskt inte ett endast jobbigt ord för hur jag ska göra framöver. Det jag tänker är att jag ska försöka må mitt bästaste jag. Det innebär att jag kommer att sträva efter mycket tid med hästarna!!, gå ner i vikt, äta gott och träna någon gång i veckan. Hur det går det vet jag inte men jag ska försöka skriva om mina upp och nergångar här.

Jag gick ner typ 3-4 kilo under 2013. Hur är det ens möjligt?! Jo för mycket unning och för lite pli på mig själv. Kroppen har dock omformats lite och mina lår har minskats. Jag upplever att kroppen är starkare och jag känner mig lättare än jag gjort i hela mitt liv.

2013 var året då jag tränade mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv och DET är jag STOLT och glad över. Mådde väldigt bra med mig själv. Nu är det 2014 och det är året jag blir klar med min viktnedgång!

Har fått en ny söndagssysselsättning. Som att inte mina söndagar är fullsmockade ändå. Detta är dock för en person som vill ha hjälp med sin kost. Han jobbar borta under veckorna och vill äta börja äta LCHF. Så nu har vi kommit överens om att jag lagar 6-8 matlådor varje söndag. Tänkte att det kan vara roligt som ett återkommande tema här på bloggen också. Jag började med att handla..

Detta är allt han ska äta på 3-4 dagar. Frukost består av ägg, stekta eller kokta. Som snacks finns små ostar och lufttorkad skinka.

I denna veckas lådor finns Curry köttfärsgojs och Lax med pesto och kokossås.

Laxfileér i ugn med en tsk pesto på varje. Lite grönsaker jag tog ekologisk broccoli, ekologisk squash, ekologiska gröna bönor. I samma form, klicka lite smör, 200 grader i 30 minuter, Klart!

Sås: 1 burk kokosmjölk 1 msk pesto, chili, salt. Koka ca 15-20 minuter tills den tjocknat.

Det är lätt för många att tänka på hur de vill se ut och må. Jag vet inte. Men jag vet hur jag inte vill vara och känna. Tur att jag alltid har känt mig älskad! - HannaKjonsson (Instagram)

 

En människa som mig som varit tjock hela livet har lite svårare att få en bra bild av sig själv att sträva efter. Men jag lägger in mycket mer i en bra bild än bara utseendet. Och då blir det lite lättare. Det jag kan göra är att påminna mig om hur jag har sett ut och hur jag har mått och hur jag vet att jag mådde just vid det tillfället. Jag har haft otroligt mycket problem med min mage och mått allmänt dåligt i perioder. Sen att jag nu oftast ser mycket piggare och gladare ut är ju ett plus.

Läste LCHFingenjörens inlägg om att gå ner det kilon man redan gått ner en gång. Hon verkar vara en himla klok tjej som verkligen peppar sig själv istället för att racka ner. Det måste vara otroligt bra. Jag tänker ju hela tiden på den vikten jag vägt som allra minst och allt ovanför det är inte ok. Som nu tror jag att det är typ 2-3 kilo dit och då räknar jag aldrig de kilon som jag förlorar ner dit. Kanske är det dumt. Kanske vore det bättre att tänka nu väger jag det jag väger och utgå härifrån. Jag firar ju sällan. Det enda min hjärna vill fira med är godis så jag skippar det. Men jag har ju en morotslista men de målen är ganska utspridda och nu på "slutet" haha de sista 15-20 kilona så går det ganska segt. Kanske borde ha ett mål var femte kilo?

 

Eller ska jag inte fokusera på kilon utan mer tänka att denna vecka har jag varit otroligt duktig med planering och ätning av mat så nu får jag unna mig nått?! Jag tänker ju mest på siffrorna där motför henne som tänker på vad hon presterat under tiden. Det har jag lagt nada fokus på. Hmm det är klurigt men jag vill också uppnå mål lite oftare.

 

Jag bestämde mig för vad nästa grej jag ska få är, en ny kamera. Lite nya morötter och några gamla!

 

 En FEST med alla mina Vänner & Familj!

 En resa typ till Ullared