HannaKJonsson

Det kändes lite bättre att rida i mörkret ikväll motför häromkvällen. Det regnade och blåste inte ikväll och Winston var inte ett dugg tittig. Väldigt skönt! Han var dock piggelin och sprang gärna både först och sist. Han drygade sig lite med att skjuta ut bogen och gå åt det andra hållet(hemåt) i svängen vid Årtalshuset. Han trodde att han skulle få springa vart han kände för liksom. Vi fick bara vänster galopp, inte ens i högersvängen tog han höger. Lina och Dansa var med och vi red hemma vid, till skola och en bit mot kyrkan. Hästarna vid kyrkan var ute och kom springande då vi kom så jag tyckte inte att det var värt att rida förbi där. Så himla synd att de är ute så länge på kvällarna. Men å andra sidan nu slapp vi rida förbi tåget haha.. Det får bli en annan kväll. Dansa hade vilat i en vecka men skötte sig jättebra som vanligt skulle man kunna säga. Winston blir lite tjurig när hon kommer nära igen och jag tror att det till viss del är mitt fel. Jag blir lite nervös för att han ska vilja sparka för hela kroppen blir liksom spänd. Detta sker dock nästan bara i galoppen nu och förut var det ju hela tiden i alla gångarter. 

 

Jag mockade till Winston men Lina fixade allt annat i stallet och jag åkte iväg på träningen. Fatta vilken lyx! Snart är denna rätt fulla veckan över och det känns både skönt och tråkigt. Jag älskar att ha mycket planerat men ibland känner jag bara att jag skulle behöva en paus. Jag har inte sett min hund på flera dagar och jag har planer från det att jag går upp tills dess att jag går och lägger mig. Det kan dock vara allt möljigt så som jobb, blogga, äta, rida, mocka, träna, måla, tvätta.. Allt är ju inte hyper viktigt men jag vill ändå göra allt. Imorgon sköter Lina stallet igen då jag kommer hem tidigast åtta så då tänkte jag passa på att göra klart köket.

 

Idag hände det. Dietsnacket var tillbaka. Fick en fråga från en om vad hon gör fel med kosten eftersom hon inte går ner. Hon äter högst 1600 kalorier(hon vill räkna för att ha koll) och 20 gram kolisar per dag. Äter ägg, kyckling, grädde, lite ost och bara massa bra saker. Jag fattade ingenting. Förstod verkligen inte hur det inte kunde gå ihop för henne. Sen kom det. Vin. Vin är en lömsk grej som stoppar upp viktnedgång och kroppen fluffas upp av vatten i mitt fall i ca 1 vecka. Vägningen veckan efter brukar dock visa desto bättre siffror så nu håller jag alla mina tummar för att detta ska ske även för denna super duktiga tjej!

 

Men shit så roligt det är med kostprat ändå. Idag berör inte okunniga människor mig alls. Tänk så olika det kan vara på dagar! Själv lever jag med en äggkartong och en tub majonäs i väskan för tillfället. Allt för att inte åka dit på suget.

Jag har lagt ner det för det mesta men vissa dagar alltså. En sån dag var det såklart idag då jag var svintrött och de som pratar snackar om Livsmedelsverkets rekommendationer. Ni som läser bloggen vet att jag inte tvingar alla att äta lchf men det är den kost jag tror på och som jag mår bäst av. De pratade om näringsbrister på de som äter rawfood och vegetariskt. Om de som äter "vanlig svensson mat" verkligen visste vad sakerna de stoppar i munnen gör med kroppen så skulle de inte prata så som de gjorde idag. Jag sa att jag verkligen inte skulle vilja att mina barn hade närlingslära i skolan som utgick ifrån livsmedelsverket. De ansåg att det är det normala och det vi människor mår bäst av. Jag blir illa berörd av sånt här.

Jag pratade ingenting om mig själv om vad jag har gjort för resa eller vad jag äter och inte. Jag vet att jag inte kan äta det dom kallar normalt. Betyder det då att jag är onormal?!

Alltså det här med att folk tycker att det är skönt att träna. När fan ska jag tycka det. Jag plågas, svettas och halvt dör. Men nu är ännu ett pass gjort och jag känner att det ska bli riktigt skönt med en hemmakväll imorgon. Jag är så trött. Vaknade halv fem imorse bara för att jag skulle vara duktig då jag la mig redan halv elva igår. Så min plan gick ju sådär.

 

Fick ett erbjudande av ett nytt sånt här pyramidspel ikväll och jag tror fan att jag ska hoppa på det. Jag vill tjäna pengar och jag vill att andra runt mig ska tjäna pengar. Jag och du kan förlora 400 kronor. Vad är 400 kronor egentligen?! När 14 personer är med så får jag casha ut över 30 000 kronor. Tänk att kunna ge det till mormor och morfar!! Jag ska dra med dom i det här, lätt :P

 

 

Ikväll var tanken att köra slut på monsterhästen. Idag var han helt perfekt i tempot. Kanske för att dagens pass passade honom bättre? Vi travade upp till branta backen och vände sedan. Han tog högergalopp två gånger och han lyssnade mycket bra på allt jag gjorde. Kunde inte vart mer nöjd med honom idag för han fick verkligen kämpa. Han reagerade dock lite på bilarna på hemvägen. Det blir ju så himlans mörkt så fort.

 

När vi kom hem till stallet så kom Lina precis. Så medans hon donade med Dansa så borstade vi igenom benen rejält. Han har så jäkla mycket hår den här hästen. Men nu är han finare än innan i alla fall. Nu ska jag skynda mig iväg på träning!

Min effektivitet i stallet har blitt sämre. Idag var jag där i 4 timmar och då red jag en av dom. Resten av tiden pysslade jag runt med allt och inget. När jag kom dit så mockade jag till alla innan jag hämtade in Winston och fixade honom klar för vår ridtur. När vi kom tillbaka fixade jag med höet, vatten, mat och tog in hästarna. Noa såg ut som att hon hade en lermask över hela sig så det blev en rejäl borstning. Dansa var helt lerig på ena sidan men helt ren på andra, hon löste dock massor med hår så jag körde gummiborsten på henne. Lukas var nog det renaste så han borstade jag bara av lite snabbt.

 

Winston var bakskygg idag. Det blåste väldigt mycket och det flög löv runt oss mest hela tiden. Han började trava lite nu och då och vid tåget drog han iväg rejält innan jag fick stopp på honom. Vi travade iväg och han var väldigt pigg och glad. Träffade på en gubbe med en hund som berömde fina Winston! Tänk att det fortfarande finns människor som inte har träffat oss som väljer att prata med oss och säga fina ord, så roligt! Vi tog galopp fram till bron och Winston studsade lite fram och tillbaka över vägen för han såg spöken i dikena. Bron vägrade han gå över. Det är långt prassligt sjögräs bredvid bron som han pustade och frustade åt. Jag orkade inte bråka med honom idag utan satt bara där och styrde honom rätt då han vile svänga runt. När vi sen gick över fick han eld i baken då gräset kom bakom honom. Han är lite fjantig ibland denna stora herre. Han sprang rakt igenom tågbyggnationen, han kollade inte på någonting utan ville bara fram fram.

Jag tänkte trava till huset på kullen men Winston drog hastigt och lustigt iväg i världens galopp. Han var sjukt stark!! Han brukar inte vara stark annars utan mer lite slirig att få stop på. Men jag fick inte stopp på honom förrän alldeles innan vänstersvängen upp mot backen. Det här var något ganska nytt för mig för han brukar inte dra på eller dra iväg bortåt överhuvudtaget. Grejen är den att jag tycker ju att det är lite coolt när han visar denna kraftfulla galoppsida men han kan ju inte börja bestämma över hur och när vi galopperar. Jag är väldigt glad över att det inte kom någon bil och att han till slut stannade. Sen så fort vi började trava så tog han galopp och började tjafsa. Så vi övade mycket på övergångar, skritt, trav, skritt, trav och ibland med inslag av en självvald galopp då. Han var inte stark resten av ridturen utan precis som vanligt lyssnade han bra när jag avbröt galopperna men han ville gärna fatta en ny direkt efter. Så jag vet inte om han bara var sjukt galoppsugen idag helt enkelt. Jag var också det så vid ladsvängen tog vi vänstergalopp klockrent i sakta takt sen ökade vi till fort fort och sen kortade vi igen innan jag bröt av och vi travade några steg inann vi tog en flamsig högergalopp fram till järnvägen.

 

Efter asfalten travade vi på långa tyglar och bara njöt av att han lyssnar så himla bra på min röst!

 

Jamen just det, åter till rubriken. När jag mockade sista boxen idag så smäller det plötsligt till så jävla högt att jag typ dog. Jag trodde helt ärligt att någon bombat stallet eller att en gasledning gått sönder eller så. Men det var skottkärrsdäcket. Jag pumpade det tidigare ikväll men hade verkligen inte i jättemycket luft men det måste ha blitt nått övertryck när den blev full. Jag blev så himla rädd att jag hade hjärtklappning i säkert en kvart. Sen fick jag köra skottkärran på kant på det andra däcket för att kunna tömma den haha.. Hoppas Lina hinner svänga förbi och plocka upp ett nytt däck imorgon!

Vi har kört mysmiddagar två kvällar i rad nu. Igår var Katja och Lina här och vi körde räkor, ostar, röror och bröd. Ikväll käkade Johanna och jag bakad potatis(till Johanna, kesobröd till mig) med laxröra och sallad. Två helt perfekta kvällar men alldeles för sena för att mig som ska ställa om dygnen.

En annan vinst i dessa härliga kvällar är att mina lådor nu snart är färdigmålade. De står utspridda över hela rumsgolvet. Nu ska jag sova och som jag längtar till stallet imorgon!

Idag ville jag bara åka till stallet och mysa runt och som jag mös. Jag hämtade först in Winston och putsade honom med 711 olika borstar medans Ballen hade godissök i hela stallet. Det var bara vi och det var ganska skönt. Jag har peppat mig själv för att ha en bra helg i stallet fast Lina lämnat stan, det brukar bli nått knas när hon är borta så jag har inte vart alltför pepp tidigare. Men idag kändes det skitbra med Winston och jag rider iväg med barbackagjorden och tänker mig en slappskritt tur till asfalten tog slut bortanför Golfbanan. Vi kommer till skolan och jag njuter verkligen av att vi bara ska ut och njuta, då svänger det ut en traktor från Golfbanevägen och Winston flyger runt och drar iväg i galopp. Jag kände mig som en trasdocka som flög runt. Men vi vände tillbaka och red vidare efter planen men så kommer jag på att den där traktorn kommer att komma tillbaka och ringer i lite halvt panik Lina haha.. Vi hade samma lösning så det var ju skönt :P Traktorn kom dock aldrig tillbaka så det var ju bra.

Det är ca 3 km asfalt innan man kommer till vägen mot Acktjära. Winston gick fint till vägen som svänger mot Österberget där vi ridit typ 3 gånger. Efter det var han som en uppblåst "rädd för allt" häst. Han bajsade TRE gånger, det innebär spänd häst för er som inte är hästmänniskor.  Men det var mysigt ändå. Vi fick som vanligt beröm för hur fiiin han är! När vi väl kom fram till grusvägen så tog vi en galopp fram till järnvägen och sen galopperade vi tillbaka. Sen galopperade vi en bit efter asfalten och sen skrittade vi hem. Hem var han mycket lugnare sjukt nog, han brukar bli piggare då. Han var pigg och började gärna trava men han var inte alls lika fessig och slirig. 

 

Summasumarum är att vi kommer rida dit igen och då ta en långtur så vi kan rida några kilometer på grusvägen också. Jag ville mest bara känna hur långt det var att skritta hela vägen dit och hem idag. 

Jag somnade inte före klockan TRE inatt så när klockan ringde hade jag sovit alldeles för lite. Jag gav mig själv dispans att få sova en timme till. Därför kom jag lite sent till familjedagen men de hade ändå bara fikat och det var ju bara bra att jag missade. Sen var det aktiviteter i några timmar innan jag fick stressa till Lina med Ballen och sen hem och byta om innan jobbet. Det var så roligt att jobba! Svårt såhär i början då jag inte kan namnen på alla barnen men jag hoppas jag kommer in mig fortare än jag får sluta. Jag jobbar på samma ställe till på onsdag nästa vecka.

 

Det snöade ju idag också så jag var lite nervös när jag satte mig i bilen för att åka till stallet. Jag slutade fem så det blev helt mörkt innan vi red iväg. Det var faktiskt lite läskigt, så mörkt, regnigt och blåsigt. Men det gick finemang med pannlampor och allt. Winston kändes faktiskt coolare och otittigare än på länge. Kanske var den mer rejäla ridturen igår som gjorde båda våra hästar lite lugnare idag. Provade att rida i mina nya softschellbyxor igen men det är svårt. Det blir så himla stumt så jag studsar liksom till ibland. De är åtminstonde väldigt skna och känns faktiskt lite varmare!

 

Vi var klara redan strax efter sju så då åkte jag hem och plockade ihop här hemma. Men som alltid så kommer jag på att jag ska "röja" och sortera och rensa så nu ser det förjävligt ut i köket igen då jag fick för mig att börja måla lådorna som är kvar. Det bästa var att jag hittade en ny laddare till telefonen, väldigt passande då min gamla har ballat ur. Men jag har också hunnit med att fylla påsar med grejer som ska upp på vinden och byta ut ljuslyktor, lite blomkrukor, kastat blommor och synat Blocket.se på vinterdäck och en skänk till hallen.

Shit vad den här veckan bara springer ifrån mig. Det är saker inbokade lite här och där och då försvinner dagarna i ett sprut. Men det känns som att jag funkar bäst när jag har lite grejer inplanerade så att jag har något att ha fokus på. 

 

Lina och jag red till Hårgasågen ikväll. Jag åkte och fixade det mesta i stallet innan hon slutade så att jag skulle hinna på träningen efteråt. Var så himla mysigt i stallet idag. Hästarna var ljuvliga och ridturen behövde jag verkligen. Det märks så väl att Winston har tränat upp sig en hel del. Nu är det bara jag som måste hänga med och bli lika uthållig. Winston gjorde någonting skumt idag. Vi hade galopperat uppför backen vid vitblåahuset och så skulle vi till korsningen mot Landa. Men så blev det lite jobbigt och Lina frågar om vi ska sakta av om han är trött. Jag kände att det var sista jobbiga sträckan så jag sa att det går bra. Jag smackar på honom lite och dutta till honom med spöt på bogen och han kämpade på lite till men sekunden efter gör han någonting med bakbenen. Jag ser hans högra bakhov i ögonvrån och så flyger jag fram på halsen en sekund och så studsar han vidare typ 2 gånger och sen gick han lite ojämt. Jag tänkte att shit helvetes jävla skit nu är han halt igen. Men jag tror att han kanske sparkade bakut och sen drutta lite efter med bakbenen i galoppstegen. Lina såg som vanligt ingenting, hon ser aldrig när Winston gör något fuffens haha.. Han vet nog när hon inte kollar. Men vi bröt av där och jag fick lite panik av att jag hade gjort honom halt på grund av att jag ville att vi skulle klara upp till korsningen. Men vi provade att trava en bit och han var precis som vanligt. Så ingen halthet utan han blev nog helt enkelt bara sur på mig när han inte fick göra som han ville. Han har ju lite den attityden den här killen. Dansa är väldigt enkel att ha med på ridturer och är till och med tuffare än Winston många gånger. Vi måste öva på att öka vårt förtroende och att han ska lita på mig i alla lägen. Grejen är ju den att jag inte alltid litar på honom så där i ligger lite vårt problem. Men vi ska öva på´t. Lina red på Noa också medans jag gick en sväng innan jag åkte.

I helgen ska jag försöka få med Katja till stallet för en fotosession så jag får lite nya fina kort på oss. Det var längesen vi hade med någon som fotade ute på en ridtur.

 

Ikväll har jag vart på FC träning med E. Sen har jag ätit två gånger. Baconröran och sen blåbär och grädde. Nu måste jag sova. Imorgon är det familjedag, jobb och så en ridtur med tjejerna!

Idag har jag haft en bättre dag än igår. Träffade syrran över en lunch för att ge henne paket eftersom jag missade hennes födelsedag. Annars har jag vart helt ensam idag. Kände att jag ville ha en sån dag efter allt tjattrande i helgen. Var till stallet och donade och fick min vanliga härliga känsla av att bara vara där. Provade att tömköra Noa och det gick faktiskt. Lina kom en sväng och pysslade om Dansa. Winston vilade idag då jag kände att jag hellre stressar lite imorgon och rider med Lina de här sista dagarna innan hon åker bort.

 

Jämt när jag inte känner så mycket eller blir lite likgiltlig som igår så får jag för mig saker jag vill göra som gärna utmanar mig lite. Bara för att jag ska få känna något. Igår kollade jag på gamla filmer. Mest på mig och Winston. Några av filmerna var från då vi "hoppade" och jag kände att det där skulle jag fan kunna göra bättre nu. Jag vågade knappt galoppera på filmerna, jag vänder tillbaka flera gånger. Det kan ju bli så att jag gör det nu med. Det vet man inte. Men jag skrev såklart detta till Lina för jag vill ju alltid veta vad hon tycker och tänker också. Och vet ni varför?!

Vet inte om jag är för tom på energi eller varför dagen idag inte blitt så bra. Var hemma på förmiddagen och gjorde mest ingenting. Sen var jag på intervjun och den gick bra, jobbet verkar intressant men jag kände mig inte riktigt som mig själv utan lite off och huvudet kunde inte riktigt finna orden ibland trots att jag visste exakt vad jag ville ha sagt. Var inte nervös före och var helt okej nöjd efter men inte sprudlande glad eller besviken som jag brukar vara efter en intervju. Så konstigt avslagen.

 

Så åkte jag och shoppade en jacka innan jag åkte till stallet och skruvade ihop en skottkärra. Det krånglade massor och inte heller då ville jag skita i det eller bli glad när det funkade. Jag mockade och fixade helt utan poddar eller musik och bara va utan att känna någonting. Så kom Lina och några som skulle rida Lukas. Jag fixade Winston och vi red en kort sväng mot E och Raskerns. Winston var seg och jättepigg och jag red skitdåligt. Jag blev inte ens sådär innerligt glad av att galoppera idag. Jag orkade inte förstå att Winston var häst idag utan antog att han skulle läsa mig tankar eller nått. Hästarna vid kyrkan var galna. Näe jag har vart riktigt off.

 

Nu ikväll har jag vart iväg på Fitcampen och det var jobbigt, men inte sjukt jobbigt eller roligt utan bara okej liksom. Så himla tråkigt att vara mig idag.

 

Jag har fan inte känt någonting.

Ny vecka med massa skoj! Idag ska jag på en jobbintervju, det är som vikarie men jag blir galen av att gå hemma så håll alla tummar och tår. Resten av veckan är också ganska uppstyrd. Det är Fitcamp träning måndag och onsdag. Jag jobbar torsdag och fredag. Katja kommer hem till helgen. Ska rida med Lina idag och på torsdag. Ska ta mig ut på en lite längre tur med Winston någon dag om han känns redo. Det kanske kommer att flytta in en kattfamilj här igen. Jamen veckan känns spännande och rolig!

 

Jag har vart på en härlig helg på Rönneberga i helgen. Långa dagar med mycket information som får tankarna att spinna. Så jävla mycket god mat! Sena kvällar med massa tjejsnack och en härlig relaxavdelning. En Geocachsväng och en sväng på det superfina gymmet hann jag också med.

 

Känner dock att jag spenderat väldigt mycket tid inomhus och knappt fått någon frisk luft. Mitt i natten i lördags satt jag i min underbara hotellsäng med fönstret öppet och bara kände lite panik av att inte ha fått andas riktigt. Jag är verkligen beroende av att vara ute och få ny luft i lungorna.

Nu är jag peppad och taggad och super trött!!

 

Min handled har fått fnatt, den gör så jävla ont. Jag har inte haft riktig värk i den på flera veckor och då senast var det i typ några timmar. Nu värker den så att tårarna rinner trots Voltaren. What the fuck is the problem?!

Idag har jag haft en riktig stalldag. Åkte till stallet mitt på dagen och mötte upp Linda som var snäll och kom och red Noa medans jag gick med Lukas och hundarna. Vi var ute i en timme och en kvart haha.. Det trodde jag aldrig men det blev så lång tid till slut. Vi red skrittrundan runt Hälla. Alla hundar, hästar och människor skötte sig utmärkt!

 

Tillbaka i stallet mockade jag och donade lite innan Lina kom. Jag hade tagit in hästarna så det var bara att fixa i ordning dom och rida iväg. Vi red ut mot E en kortis och sen runt Ladugården och Skolbacken. En soft runda på världens finaste hästar som vanligt. Winston är så himla kul att rida nu!

Idag hade jag bestämt mig för att rida på åkern på andra sidan vägen hemma vid stallet. Jag måste komma över denna otroligt jobbiga känsla av panik på åkrar. Men så kom Annika och sa att vi nu kan rida på Holmen och då tänkte jag om och bestämde mig för att rida dit och där istället. Det bästa var att Baltazar också kunde följa med dit.

 

Jag ställde in mig på att vara lugn och tro på att det skulle gå bra. Winston var lite spänd vid sjön där fåglarna flög runt men skötte sig såklart. Jag började med att skritta runt på åkern och bara känna mig för. Gick lite uppför backarna och lät Winston kolla runt. Sen började jag rida slalom mellan alla stenar och verkligen ställa om Winston i varje sväng. RED verkligen så mycket med kroppen att jag ibland glömde att jag var på en åker. Vi hade bra fokus och Winston sökte sig neråt ganska fort. Vänstersvängar går jättebra och höger är svårare att få till. Men jag kan tänka mig att vi skulle behöva göra detta lite nu och då för att mjuka upp och ha något att koncentrera oss på. Gjorde kanske 15?! svängar åt varje håll. Sen gick vi på en stor volt och jobbade med att gå fint. Vänster gick kalasbra så då bytte jag och höger gick lite sämre men ändå bra för att vara oss. Vi gör ju inte sånt här i vanliga fall. Winston pustade och frustade nöjt lite nu och då. Efter det fick han långa tyglar och vi strosade runt lite, detta var nog det hemskaste vi gjorde haha.. nada kontroll. Efter det travade vi uppför en backe innan vi vände och red hem. Var ute i totalt 40 minuter.

 

Baltazar skötte sig ypperligt. Jag har ju aldrig haft med honom på ridturer mer än hemma på gården och runt trekanten. Han har då vart lite närgången och inte flyttat sig för hästen. Idag gjorde han allt rätt. Höll sig på avstånd och lyssnade väldigt bra när jag sa åt honom att stanna eller ligga eller gå. Så himla roligt att ha ett ställe att rida på där han kan få följa med. Han tänkte dock stanna hemma på gården då vi red iväg haha han stod vid grinden och kollade innan han vände hemåt då han såg att vi red längre bort. Men när jag ropade kom han och sen stannade han igen, han fattade nog inte att det var sant att han skulle få följa med på riktigt sötnöten.

 

Det har vart en bra dag idag. Morgonen spenderade jag i soffan med att söka jobb. Jag tappar lätt lite motivation till det när det knappt är någon som ens hör av sig. Men nu är det ju så att det är bara att fortsätta söka tills dess att man hittar något som blir bra. Har hittat ett jobb idag som verkar intressant, som personligassistent till en tjej på 12 år. Det vore intressant och roligt.

 

Efter lunch åkte jag till ridskolan och mötte upp Linda. Vi umgicks, pratade och kollade på när de red i flera timmar. Det var stilbedömnings utbildning i hoppning. Riktigt spännande och lite lärorikt. Efter det åkte jag till stallet och mockade, packade höpåsar, red, tog in hästarna och borstade allihopa. Skriver ett eget inlägg om ridningen.

 

Sen var jag och hämtade ut ett paket från Börjes med ett par nya ridbyxor. Håller på att gå in dom nu. De är i softschell material och jag trodde inte att jag skulle kunna ha dom ens. Men de är på och trots att de är tajta så känns de sköna. Superfina är dom också!!

Jag borde ut och gå nu men jag har fan lite ondare i foten igen så jag skjuter upp det en dag till. Har inte gått nå riktiga promenader sedan jag stukade den. Jag prioriterar att klara ridningen och sen nästa vecka börjar en ny fitcamp. Tror jag ska ta ett varmt bad och sen göra lite varma mackor på det supergoda kesobrödet.

2-3 msk kokosfett utan smak (smält)

 

* Sätt ugnen på 200 grader.
* Mixa ägg och keso till en smet.

* Vispa i alla andra ingredienser förutom sesamfröna.

* Kladda ut smeten i en rektangel på ett bakplåtspapper.

* Strö över massa sesamfrön.

* In i ugnen ca 20 minuter mitt i ugnen.

 

Kesobröd

Idag hade jag en tanke med vart jag ville rida när jag kom till stallet. En väg som jag inte ridit på länge och som jag tänkte att kanske var lite för lång för Noa som har vilat mycket. Men när vi är i stallet så säger Lina att hon vill rida den vägen jag tänkt att jag vill rida. Så det var ju helt perfekt och då gjorde vi ju såklart det.

 

Vi red lugnt och bara andades och njöt av allt idag! Vi gör det annars också men idag tog vi lite längre tid på oss och lät hästarna strosa lite som de ville. Eller iaf Winston hann se sig lite omkring och njuta av allt lite mera. När vi sedan satte fart så gick det toppenbra i traven. Winston är så jämn nu och det känns å himla skönt i hjärtat(och benen och armarna). Så kom vi gräsvägen och i slutet då det är en backe upp så frågade jag Lina om vi skulle galoppera uppför grusbacken som kommer sen. Hon bara "Jaa nu på en gång eller?!". Så off we go och Winston tog i ända ifrån tårna för att komma ikapp Noa som inte ville stanna. Alltså efter en sån backe skulle Winston kunna få göra vad han vile, jag är så himla lycklig och knäpp att jag skulle kunna göra lite vad som helst. Det är sååå kul!!

Sen så ville jag gå tillbaka en bit mot Hårga igen och sen ta en vänstergalopp upp mot timmerstugan. Noa och Lina red först men precis då vi skulle svänga och ta galoppen(Winston behöver ibland hjälp att välja rätt galopp därför skulle vi ta i svängen) så drar Noa åt sidan så Winston jag jag far förbi och jag lyckas på något vänster få honom förbi Noa(vilket är sjukt bra) i vänster galopp (vilket är toppenbra) och så kommer vi kanske 20 meter då hör jag hur Lina ropar "Haaaannnaaa". Dom är inte med, jag sitter där på min yber duktiga häst och är så stolt och lycklig att vi har lyckats med det här och jag har missat att de inte är bakom oss. Noa hade dragit hemåt i sidled. När vi vänder om så är dom inte där och Winston börjar vifta med näsborrarna och jag får lite lätt panik då jag antar att de är borta. Men så kommer dom fram från svängen och Noa skuttar som en kängru och sparkar bakut och hoppar jämfota framåt. Winston är coollugn!! Vi vänder uppåt timmerstugan och ska trava. Noa småskruttar fram i ett travsteg och fem småsmå galoppsteg och sen tre travsteg och sen galopp igen. Winston håller sig otroligt lugn.

På hemvägen skrittar vi länge. Tills vi kommer till galoppbacken. Då ska vi trava och det går riktigt bra tills på slutet då Noa galoppar igen och Winston vill också men han kan ju absolut inte galoppera så sakta haha.. 

 

Jag är sjukt stolt över mig idag som höll mig lugn och glad trots att Noa var lite ostabil. Jag vet fan inte vart jag har henne. Lina är ju sjukt duktig på att rida men sånt här trams är fan inte roligt. Jag är väldigt nöjd och glad över att Winston tog allt så coolt idag. Han blev lite taggad av hennes hopp ibland men herregud så duktig han är på att lyssna nu motför för ett år sedan. Det var en väldigt rolig ridtur idag och jag längtar redan tills på onsdag då vi får sällskap av Lina igen fast då med Dansa som häst. Love love love it!

 

Igår red jag, Winston, Lina och Dansa upp en bit på Hårgaberget. Jag tycker att det är läskigt och jag ser björnar överallt eller jag inbillar mig om att det kommer vara en björn bakom nästa sväng och så ser jag i huvudet hur hästarna blir galna och skenar. Härlig känsla va? Nä men det gick bra ändå, vi red fort. Winston är inte igång i galoppen så när Lina sa att hon ville rida och galoppera upp på berget så sa jag att jag och Winston aldrig kommer att kunna galoppera först hela den vägen. Det är rätt mycket uppför och det är för jobbigt för mig att få honom att göra det så som han är just nu. Så då gick Lina och Dansa först och efter det var Winston den eviga jagaren. Han kämpar så in åt helvete i backarna och det går som allra bäst när Dansa gasar på lite för då blir det ju inte lika jobbigt för klumpen.

 

Det regnade också och vi sa på vägen hem att det är sjukt att vi kan sitta och vara överlyckliga för att vi får vara ute och rida blöta i regnet. Men jag blir verkligen sådär extra glad när vi springer lite fortare än vanligt och när han blir sådär taggad. Även om det är svårt att rida honom bra då så är det sjukt skoj!

Jag avbokade middagen ikväll och tog en hemma kväll. Middagen igår var hur mysig som helst och väldigt god mat!

 

Just nu är pizzan inne i ugnen men jag är ganska mätt så får se hur mycket jag får i mig. Sen har jag gjort pannacottor, det var så himla längesen jag gjorde sånna och de är ju väldigt smarriga och mättande så det är bra att ha i kylen. Efter pizzan kommer ett bröd åka in i ugnen, jag provbakar ett nytt bröd som utgår från ett recept jag hittade på 56kilo.se. Ska bli spännande att se hur det smakar.

 

Anledningen till att jag pysslar är att jag hade ägg och keso som borde användas i kylen och då passade det ju toppenbra att fylla upp kyl och frys med lite färdigt käk. Nu ska jag ta hand om tvätten, gud så jag hatar det.

Äntligen börjar denna sjuka känsla i kroppen släppa taget om mig. Huvudvärken är borta och magen är lugn, lite fluffig men fin. Vet ni att jag nästan alltid känner mig fin i min kropp nu för tiden. Är det inte för härligt? Jag kom att tänka på det för några veckor sedan att hur det än är så trivs jag i min själv och min kropp nu. Jag sätter inte mitt värde i hur mycket jag lyckats eller misslyckats med viktnedgången eller något annat. Jag är alltid värd lika mycket.

Äntligen kommer den hit och den kommer nu! Jag rekommenderar er alla att hänga med på det här tåget. Det är så himla härliga människor som håller i detta och känslan i passen är bättre än några andra pass jag vart på. Det är pepp och push och snällhet som genomsyrar hela campen.

Jag kände för att prata lite ikväll för jag håller på att bli lite galen. Så här kommer resultatet med alla felsägningar och den ultrabra bilden. Enjoy!

på den här hästen alltså haha.. Imorse åkte jag till stallet innan hästarna släpptes ut så att jag kunde rida innan Winston blev blöt(om det nu skulle regna). Verkligen en toppen plan förutom att när jag kommer till stallet så är det så tät dimma att jag knappt ser nån meter framför mig. Min tanke var att rida till Hårga och kanske badplatsen men jag kan inte rida efter vägen i det där vädret. Så jag ändrade om och bestämde mig för E trots att de är där och bygger vid nya järnvägen. Jag kommer till Annikas hus och hon berättar att det inte åkt några lastbilar igår och idag så då blev jag lite mer pepp på att det skulle gå fint. Det är lite trångt att möta de där stora lastbilarna på grusvägen som vi rider på.

 

Så vi rider vidare och möter massa människor som vanligt som vill berömma fina Winston! Alltså tänk så fina människor ändå är som stannar, tar sig tid och berättar hur fin och maffig och härlig Winston är! Jag är lite impad faktiskt, fortfarande. Så vi kommer till bygget och det är helt dött. Wopidoo, Winston tycker dock att det är underligt att gå förbi och på de nya vägen som de gjort. Men sen så rider vi iväg och vänder nästan längst ut. Vi fick ingen vänster galopp och jag vet inte varför. Winston var så jämn och fin men blev seg väldigt fort i galoppen. Han har ju vilat mycket nu också så jag körde inte så hårt med honom. Vi skrittade mest travade lite och galopperade lite.

 

Så kommer vi tillbaka till bygget. Då står det en grävskopa mitt på vägen och jobbar. Winston är HELT oberörd och går på framåt utan att ens tveka(Det här är alltså hästen som skyggar för småfåglar). Grejen är den att det är ca 1 meter mellan grävskopan och en bil med flak och jag vågar inte gå emellan där. Men han i grävskopan ser inte oss. Han plockar upp grus, plattar till, kör bakåt, kör framåt, snurrar och väsnas så in åt helvete. Winston rör inte ett öra men han börjar bli svår att få att stå stilla, han korvar sig liksom framåt. Så nu står vi nån meter ifrån denna grävmaskin och plötsligt får föraren syn på oss. Han knäpper av maskinen på ett ögonblick. Så börjar vi gå och Winston blir överlycklig och tar något travsteg tills han inser att det är något i ett stort rör så då börjar han frusta och pusta och vägrar gå framåt. Jag får stå där i pinsamheten och han i grävmaskinen fick säga till gubben i röret att komma upp och vinka till oss haha.. Det är så himla sjukt att Winston inte bryr sig ett dugg om denna grävskopa som gnisslar och väsnas men att det är en gubbe i ett rör var super läskigt :P

Vi och våra djur förgyller våra liv så himla mycket. Jag är bortskämd med en hund som allt som oftast lyssnar till vad man säger åt honom. Linas hund Sune vill helst göra på sitt eget vis, gå åt sitt eget håll och lyssna då han känner för det. Varje gång Lina ropar så börjar hon lugnt och fint med "Sune kom" och sen flippar hon ut med massa olika tonlägen haha.. Det är sjukt roligt. Sen är han så himla härlig för man kan hoppa runt, skrika rakt ut och jamen göra vad som helst och han bryr sig inte. Baltazar skulle ju dö och lägga sig på rygg och skaka av rädsla om man tjoar mycket. Det som värmde mitt hjärta lite extra idag var att Baltazar valde att stanna kvar med Lina några meter bakom när jag gick framför med Bronzac. Jag tycker att det är lite tråkigt ibland att Baltazar alltid väljer bort alla andra fina människor vi har runt oss och drar i koppel och smiter iväg, allt för att komma till mig. Men idag gjorde han alltså inte det och han valde Lina!

 

Idag fick hästarna vila för vi tyckte att det ösregnade så vi tog en shopping runda och sen lunch här hemma på förmiddagen. Fläskfilégryta med pesto och svamp. Sen åkte vi till stallen och i Lillstallet mockade vi och fixade maten. I storstallet tog vi en promenad med Bronzac och hundarna runt sågen.

 

Häromkvällen red jag och Lina vår första riktiga ridtur i mörkret. I hate it. Känns som att våra redan ganska utmanande ridvägar blir värre i mörkret. Men såklart så var det ändå helt underbart! Alltså det var mörkt, blåsigt, rådjur på åkern, Winston var frustig och prustig innan vi kom iväg och han vägrade gå över bron i mörkret. Men ändå själva ridningen var topp tio!! Han var så himla jämn och fin och helt perfekt!!!

Jamen jag är ju så himla fluffig sen Mallisresan. Jag åt allt jag inte skulle äta och lite till. Så nu äter jag inga onödiga kolhydrater men ändå för mycket grönsaker för att räknas som strikt lchf. Jag har inget mål för tillfället. Jag fungerar bäst under press. Eller så är det det jag inte gör. Jag vet inte. Men jag äter inte rent socker eller mjöl och bara det gör att jag mår som en gnu. Ont i huvudet och seg i kroppen på grund av avgiftning.

 

Jag måste skaffa mig någon typ av målsättning. En enkel målsättning tror jag att jag behöver. Jag kan inte ta de sista 15-20 kilona till jul eller till min födelsedag för det fungerar ju uppenbarligen inte. Så jag måste fundera över detta en stund till och så återkommer jag när jag klurat färdigt.

 

Jag hittade mitt klippkort på Nordic i min träningsväska och det går ut i november. Därför ska jag så snart min fot är lite mer okej köra 1-2 pass per vecka. Känner att jag saknar träningspassen nu när det börjar bli höst igen och eftersom jag ändå kört på fitcampen 2 gånger per vecka. Det vore perfekt om fitcampen fanns här i Bollnäs. Just nu kan jag inte ens gå en rejäl promenad på grund av foten men det går nog om 1-2 veckor. Sen har jag onödigt mycket värk i handleden sedan jag hoppade på kryckor i början när jag hade gjort illa foten. Haha min kropp orkar inte med mig.

 

Men det jag har som prio att klara av de två kommande veckorna är ridningen. Och om jag känner mig som idag så kanske jag rider lite extra på mina vänners hästar. Ridning är sjukt bra träning!

 

Alla jobb jag hade på min lista för dagen är sökta. Jag har en ny plan för att skaffa mig ett jobb. Jag letar upp jobb jag vill söka eller företag jag vill jobba för och sen ger jag varje ansökning sin egen tid och touch. Jag skippar numera mina fina prydliga och sjukt bra personliga brev och CV´s. Istället skriver jag väldigt personligt och rakt på om hur bra jag är och vad de skulle få ut av att anställa mig. Jag är så jävla missnöjd med att inte någon anställt mig ännu för jag är bättre än det här arbetslösa livet.

 

Mitt jobb där jag slutade på grund av allt skit som hände har tagit hårt på mitt psyke. Jag har trots att jag inte borde känt mig lite så värdelös som dom fick mig att känna. De ändrade sig ju efteråt och tog tillbaka allt skit de slängt på mig. Men det går inte att ta bort, man säger inte elaka saker som man inte upplever är sanna, så är det bara. Jag är väldigt ledsen på hur allting blev men jag är samtidigt väldigt glad att jag gick därifrån och inte stannade kvar och kämpade för att bevisa deras fel. Jag tror att de inser sina misstag idag och jag hoppas att det gör ont i hjärtat på dom. För ja jag gick in med hela min själ och hjärta i det jobbet och det var ju därför det drog ner mig så totalt att jag behövde välja bort det. Jag kommer inte att göra det igen. Jag kommer att göra alla framtida jobb ypperligt bra och ge mitt allra bästa men jag kommer aldrig att ge så mycket av mig själv.

 

Denna tavla pryder numera min vägg och jag tycker att den är riktigt klok. Ibland är det inte rättvist att bli nerknuffad. Men huvudsaken är att du kommer upp igen, man gör det, nästan alltid. Just med jobbsituationen har det tagit mig längre tid än vad jag trodde. Jag har såklart sökt jobb men jag har inte ofta trott att de skulle välja mig. Just på grund av de där tankarna där i bakhuvudet som jag ändå har kvar. Nu äntligen känner jag att jag är värd och förtjänar ett tokbra jobb där jag får utvecklas och ge massa bra saker tillbaka. Det är svårt att få ett jobb. Men någon gång ska jag väl lyckas. Puss och godnatt.

Efter ridningen igår så har jag en sjuk träningsvärk i mitt högra lår. Det innebär att min tvättning idag har tatt hela dagen eftersom trapporna går sakta haha.. Men så kom jag på den brilljanta idéen att stretcha ut låret och tar såklart tag i högerfoten och drar låret bakåt. Men det jag också gör är ju att jag drar ut den där onda senan eller vad fan det nu är på foten(ledband?!). Så nu gör det ju mycket ondare i foten igen.

 

Jag försökte hålla upp foten igår när jag red och drog då upp benet med lårmuskeln antar jag så det är därför jag har träningsvärk. Det blir ju alltid så att om man har ont någonstans så merbelastar man andra delar av kroppen.

 

Idag har jag bara vart hemma och letat jobb, hittat nio styckna att söka faktiskt. Så har jag tvättat, käkat tacos och kollat ikapp alla mina program som jag missat under veckan. Snart ska jag åka till stallet och få lite mer egen tid, det verkar ju vara så himla poppis!

Det är mest på resor och då man är borta man inser hur himla härligt liv man lever även om jag tänker på hur "lyckligt lottad" jag är oftare än många andra. Jag längtar hem till vardagen när jag är borta. Detta oavsätt hur bra och härlig resan är. Och jag är så glad för det. 

 

Jag är nu redo för nya tag i jobbsökandet, taggad för att våga lite mer i ridningen och öppen för att njuta av allt jag har i mitt liv. Å Lina alltså, vad vore mitt liv idag utan henne? Jag är väldigt glad att jag har henne i mitt liv varje dag!

Jag red idag, jag vet att jag ska vila foten och jag förstår lite nu ikväll varför haha.. Men satan så härligt det var! Jag älskar att rida! Jag älskar så mycket just nu och det är urhärligt.

 

Fotstatus är att jag inte haltar längre och den gör nästan inte ont alls. Det är bara i vissa böjlägen som den känns av och det har bara gått en vecka så jag kanske har bra läkkött ändå. Trava gick bra men nedförsbackar och knackiga ryck kändes lite väl mycket. Jag ville galoppera men jag avvaktar med det till minst imorgon. Jag trodde dock att foten typ var helt hel igen men jag inser nu att det kanske var på grund av att jag inte utsatt den för så mycket i en solstol i Spain. Det är ju lite skillnad på att rida och sitta stilla. Så slutsats är att den är mycket bättre än vad man kunde tro och lite sämre än vad jag trodde(men ändå gick det bättre att rida än vad jag hade trott).

 

Men ni skulle ha sett min avhoppning idag hahaha.. alltså jag var så rädd för att dutta ner foten så jag stod med ena foten på stubben och fastnade med den andra på Winstons rumpa. Sen stod jag så i flera sekunder och hängde innan jag tog mig därifrån. Det kändes helt galet. 

Hur är läget där hemma i Sverige? Höstigt med härliga färger, massa vindar och lite kallt kanske?! Jag längtas lite till det. Här på Mallis har vi det varmt och skönt. Idag har vi vart ute på en båttur till ett ställe som heter Formentor och det var mycket finare på bild än i verkligheten så det var lite trist. Sen så blåste det rätt så rejält när vi åkte båten så mamma var livrädd och båten gungade mycket. Efter det har vi vart på stranden en stund och sen vid poolen en stund. Vi vuxna gillar stranden mest och barnen poolen så vi skiftar lite nu och då. 

 

Nils vill flytta hit. Han tycker att det enda som vore jobbigt är att hans vänner måste flyga hit för att få träffa honom. Men han kan tänka sig att flyga hem ibland på vintern och åka skidor. Vi trivs verkligen på Mallis!!

 

Jag insåg idag att det bara är imorgon kvar och sen hemresedag. Känns inte som att vi har vart borta i en vecka redan. Men ändå känns det som att vi vart borta och vart här hur länge som helst. Kan tillägga att vi alla är sams och har vart det hela tiden. Vi bara njuuuter!