HannaKJonsson

Igår bjöd jag tjejerna på tapas, gud så gott det är! Jag delar med mig av det ihop plocket jag gjorde och tänker att det kan vara bra att ta fram ibland då man har tillbehörstorka. Det är så himla enkelt och gott!

Sallad med fetaost, kräftstjärtar, valnötter och ruccula.

Tomat och mosarella med persiljekrydda.

Halloumi med tapenade på , kör i ugnen 15 minuter.

Rödbetor med smaksatta ostar(vitlök och chili), kör i ugnen 20 minuter.

Champinjoner stekta i vitlök.

Omelett gjord på köttfärssås(1-2 potioner), svamp, 2 ägg, 1 dl grädde, ost, in i ugnen 30 minuter.

Parmaskinkrullar med gul paprikastav, vitlök och naturellost i.

Morotstavar med Chiliostdipp(Rör i lika mycket cremefraiche som ost).

Oliver med mandel i.

Oliver med vitlök i.

Salami.

 

Idag red jag och Winston en ny runda som är riktigt lång. Vi var ute i drygt 2 timmar och det var drygt 12 km. Vi stannade dock och pratade med lite människor här och där och så gick jag några kilometer i början och i slutet. Så jag satt på ryggen lite mer än en "vanlig" ridtur. Winston var spänd och lite spattig de första 6 kilometrarna haha.. Först är det 3 kilometer asfalt bland hus och sen var det en helt ny grusväg med hus och grejer runt om. 

 

Det var så himla mysigt att strosa runt och ta en galopp hipp som happ. Winston tvärnitade av skräck några gånger och ville vända om hemåt. Vi är ju inte vana med rundor så han tror ju alltid att vi ska vända. Han gnäggade och blir liksom lite som en annan mer energisk häst när han går på nya ställen. Idag gick det hur bra som helst, han var ju inte galen, bara lite smått uppstressad.

Det var fortfarande lite för hårt i marken för att vara toppenunderlag tyvärr. Men överlag var det en superhärlig runda med härliga raksträckor och några kullar. När Winston kom till vägen upp mot berget där vi gått förut blev han så lycklig av att han kände igen sig att han inte visste riktigt vart han skulle ta vägen. Underbara underbara häst!

Red ut med Lina och Dansa ikväll. Jag blir så glad av att rida. När jag åkte till stallet idag hade jag ont i magen och var lite allmänt tankspridd. När jag åkte hem var jag lugn och lycklig. Winston är en så underbar häst!

 

Vi red till Nya tåget och Winston gick först hela vägen och var helt lagomt pigg. Lite ojämn i benen i början men det kändes bättre när vi kom tillbaka. Vi red ju kort så han var helt mjuk och perfekt då vi skrittade hemåt. Man vill bara fortsätta rida haha.. Det tar en stund för mig och Winston att bli överens varje ridtur, att hitta balans liksom i fart och allt. Men det går snabbare och snabbare. Jag är så glad att jag har den där hästen! Sista sträckan mot Tågövergången travade vi och så ville Lina ta galopp absolut sista biten och Winston blev så lycklig! 

Imorgon är jag ledig och ska njuta av det och det fina vädret. Har tänkt en längre ridtur som är helt ny för mig och Winston. Plocka lite här hemma. Handla mat till kvällen då vi är några som ska käka middag. Katja kommer hem och ska bo här i helgen så hon dyker väl upp under dagen också. Fixa lite papper som ska skickas in behöver jag göra så jag borde även ta tag i det.

 

Idag har jag bara jobbat med alla härliga barn och sen vart i stallet. Nu är jag riktigt trött och ska ta en dusch innan jag går och lägger mig. 

Imorse vaknade jag med panik då jag öppnade ögonen och såg att det var ljust och soligt ute. Jag var övertygad om att jag hade sovit över och att klockan inte ringt. Men så kollar jag och klockan är bara sju, tänk att det är ljust klockan sju på morgonen. Jag var dessutom pigg och glad vilket jag inte direkt trodde att jag skulle vara inatt då jag var in här en sväng. Jag älskar jobbet, barnen är så himla roliga och kloka.

Plockade upp E påväg till stallet och väl där mockade vi och fixade. Sen gjorde vi Winston klar för en ridtur. Lina och jag red till Nya tåget och vände. Det gick så himla fort, kändes som att vi knappt hann börja rida innan det var slut. Jag är bortskämd med våra längre turer nu och nu när jag klarar av dom så vill jag ju rida massor. Men det är väl bra för hästarna. Winston hann inte bli trötter eller ens lugna ner sig på denna sträcka. Vi bytte så Lina red först hem och det fungerade så jäkla bra trots att Winston var väldigt pigg. Han var ljuvlig och jag skulle kunna ha ridit i flera timmar :P. Sista sträckan(Winstons taggsträcka) frågade Lina, galopp? Och jag kände jamen jag lever ju bara en gång haha.. Lite så var känslan på W idag. Han ville knappt gå, började trava så fort jag inte hade hundra koll. Haghästarna var vild och Dansa tyckte att dom var läskiga, med all rätt. Jag gick på backen så Winston var väldigt lugn men började trava två gånger när dom brassade runt i hagen och pustade.

 

Efter stallet åkte jag och E till Växbo för att hämta hem Baltazar. Pratade en stund med pappa och mös lite med kattungarna. Nu ska jag ta en dusch och bädda ner mig i sängen med min favoritkille. Är riktigt skönt trött och kommer lägga mig med ett härligt humör! Sen gäller det bara att somna också haha..

 

Jag ligger här på min spikmatta och kan inte få någon ro i kroppen. Igår var värsta drömmen, jag gick hem från middagen i ultra fart, duschade och la mig och sov till halv nio imorse. Så himla skönt att sova en hel natt. Jag ångrar lite att jag ska jobba imorgon nu och sen direkt till stallet efter det. Lär ju komma hem vid tidigast 20. Det bara kryper i kroppen och klockan tickar..

 

Kan ju passa på att välkomna er nya hit. Berätta gärna vem ni är och om det är nått speciellt ni tycker att jag ska skriva mer om?! Har lite tomt på ämnen och ideer känner jag.

Jag var ju bort på middag igår och den lägenheten var så himla fin. Så idag har jag tagit tag lite i min egen lägenhet. Resten av veckan innebär mest jobb och jag "jobbar" ju bäst under press så nu är nästan allting tipptopp här hemma. Jag ska byta mattan i köket till en rund lite större rosa matta och så ska jag köpa nya blommor igen. Jag älskar levande blommor men ibland undrar jag om det inte vore bättre för mig att ha platsblommor haha.. men tydligen är det en dålig blomperiod nu efter vintern?! 

Ikväll ska jag ha lite spakväll i mitt rena badrum och göra ansiktsmask och hårinpackning. 

Jag vet inte riktigt vad som hände på gårdagens ridtur. Först var den okej, sen blev det en riktig skitridtur och sen var jag helt lycklig. Winston var som en bulldozer, sådär som han var förut. Dragig och frustande och pustande och bångstyrig. Men jag orkade med honom så det var egentligen inga problem mer än att han inte kändes harmonisk(haha att ens skriva harmonisk i dagens inlägg gör att jag börjar fnittra). Vi red till Sågverket och där bakom häcken var det några barn som åkte matta i snön. Lina ville vända och gå hem(eftersom vi annars skulle behöva gå tillbaka samma väg) Winston är spänd på vad som är bakom häcken och när jag precis har vänt så blir W ännu mer uppspänd och det är på grund av att jag stressar upp mig(Jag stressar upp mig på grund av att jag stannar alldeles bredvid där "faran" är och att jag då vänder hemåt vilket är Ws pigga håll, vilket kan i mitt huvud innebära att han sticker). Jag hoppar av och kommer aldrig att göra något annat i det läget. För mig finns det inget som gör att det är värt att sitta kvar i den situationen(om jag hade vart själv så hade jag travat vidare och vänt när han är lugn. Vi gjorde detta typ förra veckan fast det då var en skidåkare som han tyckte var läskig). Så i det här läget var detta en riktig skitridtur eftersom jag heller inte kom upp i sadeln igen eftersom det är snö överallt. 

 

Så kommer vi till Blåvitahusetbacken och W tar höger galopp och håller den hela backen upp. Trots vissa svårigheter precis vid huset så klarar han det! Jag är så himla glad att han vill galoppera nuförtiden. Vilken kämpe han är! Jag blir så lycklig när han klarar någonting nytt!

 

Har inte lagat mat på hela helgen och det är ju lyxigt! I fredags fick jag tacos! Idag fick jag supergod spenatsoppa med lax, svamp och ägghalvor. Igår blev jag bjuden på mat på Strand

Hemma har jag ätit mest kokta ägg och matlådor med lax. Det var lite roligt att få piffa till sig lite i något annat än dagis och stall outfit också.. 

Jag har försökt att röra på mig och gå dit jag ska istället för att ta bilen. Men det har inte blitt några rejäla promenader mest på grund av lathet men också lite för att spara på knäna(ridit lite hårdare denna vecka) och att det är väldigt isigt men ikväll tog jag en längre väg hem från middagen. Det blev en läskig promenad i mörkret. Jag är ju inte så rädd när jag är ute och går men när mannen som gick framför mig började sjunga och titta upp i himlen och dansa då blev jag lite nojjig. Ringde Lina och viskade smått hysteriskt att jag var ute och gick vid tunneln ovanför OK och när jag var uppe på andra sidan säger hon.. Det finns ingen tunnel vid OK haha så tänk om jag hade försvunnit då skulle ingen vetat vart jag var. Nämen det var lite läskigt faktiskt och sjuka människor kan ju vara farliga även om de inte vill eller menar det. Nu vet jag ju inte om han var sjuk men ni fattar.

Så med det säger jag god natt!

Jag vill rida mera!! Jag vill rida en till runda när jag väl kommit igång. Jag älskar att rida! Men det har man kanske redan förstått om man hänger härinne. Det är synd att vi inte har någon annan häst i stallet som jag kan rida. Om Noa hade vart en storhäst skulle jag nog passat på att rida någon gång mer i veckan de veckor jag har tid.

Vi red till Hårga idag med Lina och Dansa. Först skulle vi klättra men det var för isigt och halt. Winston var inte riktigt på hugget idag. Han segade sig för skänkeln och lyssnade inte så vi fick inte riktigt något flyt i början. Så skulle vi trava och sen ta galopp upp mot berget och då börjar han tjaffsa och stanna och svänga snabbt åt sidan som han gör ibland. Jag hade ett par andra tyglar idag och dom har jag inte lika bra fäste på så jag vågar inte släppa ena handen och använda pisken på rumpan då när han stannar(vilket är det enda som brukar funka). Vi kämpade oss upp men det var ingen fin eller bra ridning. Om jag hade tänkt mig för så borde jag insett att detta var ett perfekt tillfälle för honom att göra detta då han inte ens lyssnade bra på mig innan. Och han brukar "bråka" lite upp mot berget. Efter våran dust i backen så var han med på noterna resten av ridturen.

 

Vi red lite bortanför renarna och vände. Dansa ville inte gå förbi renarna (eller hundarna) så vi stod i backen en bra stund och Winston blev först rädd för Dansa när hon blåste ut luft ur näsborrarna men blev fort lugn och stod sedan snällt och väntade på att Dansa skulle gå fram. Hem gick hon förbi mycket bättre!

 

Vi tog galopp neranför Blåvitahuset backen och Winston var riktigt taggad, vi låg bakom och han ville helst bestämma fart och gångart själv. När han lugnat sig nått steg i trav tog vi galopp och sen galopperade han utan problem till vägen mot Landavägen(ca 500 meter med mest uppförsbacke). Det var så enkelt, han ökade om jag smackade lite, han saktade av om jag proade lite och jag förstår först nu hur människor kan galoppera långa sträckor. Jag kunde prata hela tiden och vi bara gled fram. Den som hoppar upp och rider Winston nu kommer aldrig att kunna förstå hur han var för 1.5 år sedan. Det är himla roligt att vi gör den här resan ihop!

Inte så mycket skillnad men ändå 3 cm mage.

 

Jag vet att jag slappat lite med gå ner i vikt resan inläggen, det går så bra så jag har inget att skriva. Kanske skönt också att slippa höra om allt jobbigt som dyker upp i min hjärna?! Men näe det går spikrakt framåt nu och det är ju bara att hålla tummarna och fingrarna och mig själv i styr så att det fortsätter så. Imorgon tänker jag att jag ska mäta mig igen, det känns som att det hänt saker. Vägde mig imorse och snart kommer nog minus 5 inlägget upp förhoppningsvis!

 

Jag har ett sånt lugn i kroppen nu och inte alls mycket smärta vilket är underbart! Mitt humör är typ för bra, jag kan ibland inte sluta skratta. Idag på affärn blev Lina lite arg för att flaskorna inte gick in i pantmaskinen och hon blir verkligen såå arg haha.. Eller som när hon ramlar. Jag kan knappt sluta skratta nu. En dag ramlade hon utanför stallet och någon dag senare i Storstallet med alla höpåsar. Jag kunde inte sluta skratta :P Jag älskar när folk ramlar! Stackars Lina som får stå ut med mig dag ut och dag in.

 

Jag är liite trött på att prata om mig själv. Jag är lite inne i dejtingsvängen och det är så energikrävande kan jag tycka. Tid och energi går det åt massor men men kanske kanske värt det snart.. den som lever får se.

 

Ikväll åt jag grädde med choklad till middag, sjukt underskattat.

Winston var pigg redan från start idag! Kul men också lite läskigt. Han travade iväg redan då vi stod på gården och väntade på Lina och Dansa. Det är så himla underligt att han har förändrats så mycket! Men det är såklart mest bara härligt!

 

Vi red ända ut på E idag och höll igång mycket då vi hade två spralliga hästar under oss. Winston har det senaste varit alldeles mjuk och aldrig stark i munnen. Jag blir så imponerad och det är ju så mycket roligare och enklare att rida då. Sen är han ju pigg så han går fram av sig själv i ALLA gångarter mer eller mindre. Till och med galoppen höll han igång idag utan konstant påtryckning. Han var även väldigt duktig på att minska och öka galoppen idag. Traven gick sådär si och så haha.. Lina påminde oss några gånger om att vi sprang lite för fort. Men va skjutton någon svaghet måste vi ju visa ibland ;).

 

Jo just det vid nya tåget så tvärnitar W(från galopp) och hoppar åt höger så jag satt lite löst. Lina ser bara min rumpa och ropar Hanna sitt kvar!! haha.. Jag tyckte inte det kändes så farligt eller alltså jag tappade inte stigbyglar eller ja det kändes inte så hemskt som det kanske var. Men jag tackar för Winstons något grova hals för det var där jag landade istället för i snön. Efter detta var han lite på tårna men skötte sig!

 

Sista sträckan hem frågar Lina trav? och sen lägger hon snabbt till eller galopp? och jag tar självklart galopp! Alltså jag älskar att galoppera! Men ibland är W lite väl taggad just där och jag helt slut så då blir det inte så bra. Idag hamnade vi lite långt efter så jag fick välja, trava ikapp snabbt(eftersom dom redan var iväg i galopp) eller ta galoppen i svängen(det var blankis och jag är liiite nojjig för att halka omkull). Jag valde lite snabbt, ta galopp i svängen och han tar HÖGER!! Som han inte gjort riktigt på typ en vecka! Helt prickfritt och inte racerracer utan helt kontrollerat och jag kunde gasa och ta tillbaka! Vilken häst va?!

Igår red jag världens häftigaste häst!! Han var så himla maffig, powerfull och mjuk. Jag har aldrig gjort det förut. Tog jag i tygeln så var det lite lite som påverkade hur han rörde sig. Skänklade jag så kände jag hur bakbenen tog oss framåt med sån kraft att jag gungade lite bakåt. Så jävla häftigt!! Skänklade jag med bara vänster eller höger ben så dansade han över vägen i ett super stabilt och coolt gung. Hela han var som en stabil häst, förpackad på något vis med alla ben i samspel och en enda stor kraft. 

 

Lina sa att jag lät såå lycklig. Jag var nog lite i chock. Jag är ju inte så duktig med det här att gå i form och sånt men nu vet jag vad vi ska sträva efter. Igår travade vi, tänk då galoppen!! Hur sjukt kommer inte det bli!!

http://www.metro.se/metro-debatt/mattias-svensson-satt-stopp-for-de-praktiga-tobakshatarna/EVHobr!T8qQV1X076BY/

 

Det står så mycket korkat i denna artikel så jag kan inte ens ta den seriöst. Jag tror att den är ett skämt. Hur kan man idag inte inse skadorna rökning gör? Och om rökning skulle bli olagligt så skulle rökarna välja att bli kriminella. Gash vilka otroligt hemska åsikter denna människa utger sig för att ha. Jag blir rädd. Men jag blir ju rädd för människor som röker också, jag förstår det inte alls. Det är för mig samma sak som att jag skulle välja att varje dag ta en spruta med gift som tog mig närmare döden helt på egen vilja. Helt sinnessjukt.

 

 

Stek champinjonerna i smör. Lägg i vitlök och häll på grädden och koka ihop. Serverades med bönpasta. Sjukt gott!

Livet är liksom sådär lagomt härligt mest hela tiden. Jag ska strax gå och lägga mig men först ut med hunden och byta tvättid. Imorgon blir en lång dag och jag funderar på att börja den med en promenad till mormor och morfar med Baltazar istället för attt åka bil. Men det innebär en ännu tidigare morgon, det är 3.25 km dit så det blir 6.5 km totalt. Jag känner mig lite i "kämparmood" så jag kanske ska passa på.

 

Jag trodde att det var måndag idag! Sen är tydligen fitcampen slut så det blir ingen träning ikväll. Men jag laddar för en längre promenad. Kom nyss hem från jobbet och sitter här i soffan och fryser lite smått men jag känner att jag verkligen behöver röra mig lite. Fick lite ont i huvudet en sväng idag och jag vet inte om det beror på att jag druckit kaffe i några dagar igen(jag får ta tag i det när jag känner mig tryggare i kosten igen). Den gick bort av en kopp kaffe med massa vispad grädde så det kan ju vara det kanske. Idag valde jag att njuta av att det var Semmeldag och ta en lyxigare kopp kaffe med grädde. Hur gjorde ni?

Min vikt går segt neråt men snart är jag på minus fem kilo. Känns som att jag har bra tålamod just nu och det behövs ju ibland. På fredag är det mätdag också och det ska bli spännande. 

Jag och racer W var ut på tur till Renarna idag. Jag red på Hack för första gången på riktigt. Har skrittat runt hemma kring med det för längesen men aldrig ridit en ridtur. Jag tycker att det känns läskigt och lite mer okontrollerat. Min plan i framtiden är ju att kunna rida utan träns eller iaf bett så jag kände att detta är ett steg på vägen. Har funderat på detta ett tag men inte tagit mig för utan alltid ändrat mig och tatt tränset väl i stallet. Men idag var det dax, taggad av Linas tävling så kände jag mig nog lite modigare.

Vi höll igång ordentligt och fick en genomsnitt tid på 7.88 vilket nog är den snabbaste vi någonsin fått. Winston tog ingen högergalopp idag. Jag brukar ju fuska och böja honom lite när jag fattar den om han tjabblar men det är lite svårare med hack. Han var bara så underbar och duktig idag! Helt jämn och perfekt i galoppen. Ökade och saktade ner enbart med hjälp av rösten. Herregud vad lycklig jag var efter denna ridtur! 

Precis satt mig i soffan och slog faktiskt på tvn och det är Melodifestivalen! Nu blir det ett punkband från Skövde, intressant! Jag har gjort lite kladdkaka, inte i ordets rätta bemärkelse efter som det är sviingott. Hade i mörk choklad i förhoppning att det skulle smaka smarrigt men näe, det finns bara en kladdkaka och det är inte en nyttig sådan.

 

Vi åkte till stallet halv tio imorse och har vart där tills nu. Eller Dansa och Lina tävlade i Bollnäs och det tog ju halva dagen. Så himla roligt att se dom hoppa nu. Så duktiga och bara att vara på framridningen skulle döda mina nerver. Två felfria rundor gav två rosetter!!

Väl tillbaka i stallet red jag, skriver om det senare. Sen hamnade vi i Lilla rummet och pysslade. Nu är det typ klart och såå mysigt det kommer bli! Efter det var vi till Brolle också och pussade lite på honom. 

 

Punkbandet?! var helt ok, bästa låten hittills!!

Tanken var att jag skulle börja på ett nytt extrajobb i helgen. Nu blir det inte så i morgon men kanske på söndag, det är oklart. Men nu kan jag få se Lina och Dansa tävla så det helt okej. Ska även passa på att rida i ljuset med Winston såklart.

 

Jag längtar till så mycket med Winston nu. Vill rida i en paddock, vill hoppa ett hinder, vill ha honom lös i en paddock och bara mysa runt, rida till badet och fika, ha honom i Växbo och rida massa långa fina härliga rundor!! Det känns som att det kommer bli en härlig vår och sommar!

Winston var taggad och roliga att rida nästan hela tiden ikväll. Vi red sist nästan hela tiden för jag vill ju kunna göra det helt kontrollerat. Alltså i känslan, det är inte så att vi rider okontrollerat men känslan är inte att jag kan ha honom så som jag vill alltid. Vi travade mest och tog galopp två gånger till Årtalshuset och då var jag och W först. Han genade lite över vägen några gånger(tror han reagerade på att Linas pannlampa gjorde skuggor, jag rider utan pannlampa) och fjantade sig men kom båda gångerna igång rätt så fort och det gick rätt bra. Han var så himla fin idag med ett riktigt goo i steget mest hela tiden. Kul!

Igår red vi ut på E med Lina och Dansa. Det var vidrig väg med enbart is. Hästarna har ju broddar så de har bra fäste men Winston blev för första gången vad jag kan minnas lite osäker och spänd i gången. Det var ju typ lika gången innan men då brydde han sig inte så jag vet inte varför han liksom vinklade ut benen kändes det som och blev ostadig.

Vid Fågelladan fick Dansa syn på något och spände upp sig och ville vända hemåt. Hon kom inte runt, Lina avstyrde ju det. Men fy farao vad jag är glad att jag inte rider med hästar som blir rädda och sticker. Dansa har ju varit lite jobbig när hon blitt rädd att hon stannar eller till och med backar eller hoppar lite åt sidan och jag känner att det är en himla tur att hon gör det istället för annars skulle jag aldrig ha kunnat vara med under hennes inridning på en annan häst. Känslan jag får när jag inser att vi vilken sekund som helst kan fara iväg i racergalopp helt okontrollerat är hemsk. Ännu värre om vi först ska göra en slänga oss runt sväng och sen dra iväg. Lina fick sjunga en sång och jag andades och andades. Sen var det bra. Men jag kan inte säga att det lockade jättemycket att galoppera på det stället på vägen tillbaka så det var tur att vi bara skrittade och travade på grund av underlaget idag.

 

Winston var nog väldigt duktig överlag, var seg i skritten och tjurade lite när Dansa kom nära rumpan. Helt otittig. Men på grund av att detta var en längre(normal men längre motför våra tempopass som vi mest kör han och jag) runda så blev jag för trött för att kunna rida tillräckligt bra och då blir han inte rolig för han känner väl att han kan komma undan. Fick ont i ljumsken på höger också och blev lite ledsen för det känns som att när jag väl är pigg och frisk och smärtfri(typ, förutom det normala) så ska jag slås ner och tänk om jag alltid ska ha ont om jag rider lite längre liksom, hur kul är det. Jag vet att jag inte ska tänka så men det är lätt när jag är trött och det gör ont och det känns som att det kvittar lite vad eller hur jag gör så är det såhär. Det försvann när jag hoppade av och gick hem.

 

Winston kan numera travökningar i jämn takt och utan obalans ibland. Detta tack vare att Dansa har lärt sig det och vill öva. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om ridturen. Jag var nog mest glad åtminstonde. Det sjuka med våra gemensamma ridturer är att de gånger jag blir mest nervös och spänd är då vi gör saker som gör Lina mer lugn och trygg. Tex när det kommer en skoter så vill Lina ta sig till en avtagsväg och komma undan, gärna så snabbt som möjligt såklart. Detta gör mig sjukt stressad vilket visar sig på Winston och gör mig bara nervös, det känns också som att jag visar honom att det är farligt. Jag vill ju helst bara stanna och vänta tills skotern åkt förbi eller nått, Winston är ju liiite seg att få dit man vill också och det gör mig frustrerad när jag känner att vi måste för att allting ska gå så bra som möjligt. Igår trodde vi dessutom att det skulle komma en stor långtradare på Kyrkvägen och Lina vände om och gick in på en plats bredvid vägen där det är en sluttning med isunderlag, det är ju för att komma bort från vägen och lastbilen utifall Dansa skulle hoppa runt eller så. Jag får ju panik av bara tanken att gå upp där med Winston, speciellt när han är sprallig av att vi har vänt hemåt. Jag förstår Linas tankar och känsla helt och fullt. Vi har två helt olika hästar, jag bortskämd med en häst som knappt rör på öronen åt fordon(om han skulle göra det skulle jag slänga mig av) och Lina har Dansa som kan göra lite olika beroende på vad hon känner för för sekunden. Det är inte värt risken för Dansas skull att inte gå undan. Jag försöker anpassa mig till det här så gott jag kan men jag tycker det är otroligt svårt ibland för jag blir så himla stressad i kroppen. Ännu en sak att öva på.

Alltså om jag ska jobba såhär så läre jag dra ner på allt annat jag gör. Jag kan tänka mig att man hinner jobb och häst. Men att då lägga till ideella grejer någon gång i veckan, träning någon gång i veckan, träffa vänner någon gång i veckan, ha hund och vara kontaktperson en kväll per vecka det funkar inte. Frågan är vad jag ska ta bort?! Jag kan ju ha det så i några månader men sen blir jag nog för trött. Och hur stökig min lägenhet är ska vi nog inte prata om. Disken är odiskad och tvätten svämmar över men jag tänkte över min tid framöver och inser att söndag klockan 7 på morgonen eller måndag kanske funkar att ha tvättid. Haha men det är härligt också med fullspäckat liv i några dagar. Helgen är ganska oklar men hemma blir jag inte mycket hur den än kommer se ut.

 

Min största fundering just nu är NÄR ska jag hinna träffa bebisen nästa gång?! Lilla hjärtat <3

Ikväll var ridturen helt underbar, man förstår inte riktigt hur härligt det är förrän man är här, i hästlivet. Winston var helt perfekt och blev inte sådär stark och dryg trots att vi red bakom bortåt. Jag blev inte sur och stressad trots mörkret och isbanan på marken. Jag valde att försöka slappna av och ta allt som det kom. Jag är inte ett stort fan av att rida i mörker men ikväll gick det riktigt bra. Winston var också helt obrydd av precis allting och det är så skönt. Otittig men pigg och glad är ju det absolut bästa. Båda våra hästar skötte sig så himla bra! Jag har faktiskt inte så mycket mer att säga om kvällen än att jag bara är så glad.

 

Nu är jag så trött så jag vet knappt om jag orkar äta någon middag. Men jag har tacos i skåpet så jag ska picka i mig lite till ett avsnitt Body of proof i sängen tänkte jag. Imorgon är det jobb igen, sen häst, sen möte och sen träning är planen.

Imorse var det slitsamt att ta sig upp måste jag erkänna. Somnade först vid ett inatt och så upp före sex för att hinna skjutsa iväg Baltazar och sen till jobb. Att jag sen förlorar pengar på att gå upp och jobba är ju helt sinnessjukt ändå. Men det ger också energi, hjärnenergi. Jag är trött men ändå så mycket mer motiverad och taggad. Just nu tar jag en timme i soffan, har suttit här i 40 minuter snart och inte gjort nästan någonting men det är ganska skönt det med.

 

Snart ska jag åka till stallet och rida en temporunda med Lina och Dansa. Det kommer bli kanon. Hoppas alla hästar, skotrar och tåg håller sig borta, då skulle jag vara jättelycklig. Det känns så tomt här hemma när Baltazar är hos hundvakten. Jag borde städa men skjuter på det tills minst ikväll när jag kommer hem.

 

Idag har jag inte sökt ett endaste jobb. Inte ens kollat efter nått. Känner mig skyldig. Ja men det var nog allt jag ville säga. 

 

Idag red jag och Winston via Hårga ut till Storvägen (7,4 km). Vi rider sällan dit på grund av att Segersta vägen är så smal nu och det går stora lastbilar som kör fort. Men idag vågade vi oss iväg. Det var helt underbart!

 

Winston var så allert och rolig att rida. Bråkade lite med högergaloppen men tog den ändå till slut och kämpade på. Jag satt med ett stort leende typ hela ridturen idag. Vilken häst han är! Om jag för ett år hade vetat att han skulle bli såhär så hade jag blitt livrädd. För så pigg och kvick som han är nu trodde jag aldrig att jag skule klara av. Idag kom det en skoter och körde förbi oss på "bakhjulet", en stegrande skoter alltså i världens fart(ni inser ju hur fort man måste köra om man ska stå rakt upp med en skoter?!), Winston skuttade lite framåt och sedan hoppade han i sidled rakt ut framför en bil som turligt nog hade sett situationen och stannat. För några månader sedan hade jag slängt mig av och typ gått hem, idag red vi vidare i trav uppför Kulabacken.

 

Vi travade och galopperade längre sträckor utan att bryta av till skritt för att vi båda ska öva upp uthålligheten. Så sista långbacken ut mot vägen tog vi först vänster galopp sen trav förbi huset och sen höger galopp, helt utan problem! Vi får ju hjälp av att vägen svänger lite där men ändå. Jag är så stolt! I högergaloppen fick han syn på en skidåkare som åkte ute på åkern och då blev vi lite i obalans men vi bröt inte av utan tänkte ändå framåt fast han sprang lite åt sidan. På hemvägen travade vi ikapp och förbi skidåkaren och gud vad läskig han tyckte att hon var haha.. Han ville dock helst hoppa ut på åkern till henne men varje gång stavarna sattes i marken så ryckte han till. Hem travade vi från kurvan där man svänger mot Badet till Renarna och sen skrittade vi nedför och sen uppför backen vid Blåvita och sen tog vi galopp(försökte med höger men han tog vänster tre gånger) fram till Bergvägen innan vi travade lite och tog höger galopp till stenmuren. Så vi höll igång ganska bra tycker jag, för att vara oss och rida så långt. Sen hoppade jag av och gick hem.

 

I stallet mockade jag Noas box och så gjorde jag Winston klar för hagen och tog in Noa. Borstade henne och sen tog vi en prommis till bron ute på E(4 km). Det gick toppen tills det kom två skotrar då blev hon lite knäpp en stund. Baltazar älskar att få följa med ut på tur! När vi kom tillbaka så hade Lina kommit till stallet och Dansa fick massage. Nu är hon äntligen fit for våra ridturer igen! 

Jag och Baltazar tog en promenad på våra gamla vägar mitt på dagen. Jag saknar faktiskt mitt gamla område även om jag trivs kanon i min lägenhet nu. Det blåste en del och det är ju bara så härligt och uppfriskande. Känns så skönt att vi kan gå som normalt nu igen med Baltazars tass.

 

När Lina slutade åkte vi till stallet och mockade och sen gjorde jag i ordning Winston för en kort snabb ridtur. Vi kom inte så långt. Det stormade ute i träden och Winston var som på nålar. När vi kom bort till Kyrkan så toksprang hästarna i hagen och deras tråd ligger under snön nu så jag bågade faktiskt inte gå förbi. Kändes bara helt onödigt då jag bara skulle till bron och vända ändå. Så vi vände och red runt lite hemma. Han ryckte och tvärstannade och hoppade åt sidan för allt och inget. En gång då vi kom från storvägen mot Årtalshuset och en gren slår i en skopa och Winston hoppar upp och far fram till korsningen alldeles uppstressad och uppspänd och det kommer en fyrhjuling från Verkstan. Jag tänkte att nu är det kört men vad gör Winston då? Jo han blir lugn för typ första gången på hela ridturen haha sen ville han springa efter den. Ja vi gick hem igen och så tänkte jag att jag skulle filma honom lite så ni kan få se hur stor och fin han blir när han spänner upp sig men så kom det farliga hemska människor med en spark så då hoppade han runt så jag hoppade av och filmade från sidan istället. Då blir han ju dock mycket coolare såklart. Imorgon ska vi ut i blåsten igen! 

 

Efter den korta men intensiva ridturen lastade vi Dansa och åkte mot träningen. Dansa var jätteduktig som vanligt när hon är iväg. Idag var hon ännu mindre buffig och superduktig på själva träningen. Det är väl det absolut roligaste med unga hästar att de blir bättre så himla snabbt och att man verkligen ser skillnaden!

 

Nu har jag ätit tacos, badat och kollat på Body of proof. Klockan är redan halv tolv så imorgon blir det sovmorgon och sen stallet några timmar!

Jag tänker börja mäta mig igen här i bloggen. Vågen är ju viktig! Så är även styrkan och måtten så därför lägger jag till måttfredag. Tänkte att jag skriver måtten varannan fredag för att det ska ha möjlighet att hända massor. Har inte mätt mig idag men jag skriver startmåtten!

 

Magen: 110

Bröst: 106

Under bröst: 100

Tjocklår: 70

Arm: 33

 

Magen: 88

Bröst: 99

Under bröst: 89

Tjocklår: 61

Arm: 30

 

Motivation är denna vecka är att komma i och kunna böja mig åt alla håll i mina helskodda täckbrallor!

Det enda jag gjort denna vecka är att jobba och åkt till stallet känns det som. Idag har jag vart ledig och därför vart i stallet typ hela dagen. Har myst runt med alla hästarna, borstat alla, mockat, sopat lite i vårt nya rum, tränat lydnad med Noa och Winston ute på gården och suttit i höhögen och filosoferat. 

 

Gårdagens ridtur gick till E, Nya tåget. Vi red snabbt som attans och både jag och Winston var pigg. Han gjorde allt man bad om och var så snäll. När vi kom vid verkstaden så kom det några på två crossar utan lysen och en fyrhjuling. De såg oss inte eftersom de inte hade lysen så alldeles för sent börjar de bromsa och glider förbi oss i sidled. Jag är så himla glad att Winston är så snäll och orädd och att de inte kraschade rakt in i oss Och att Dansa inte var med. Jag tror inte att det är många hästar som skulle stå och kolla på maskinerna som far runt på isen bredvid sig så som Winston gjorde. Personerna tog med sig sina leksaker och sprang hem med dom. Winston blev då lite nojjig och småtravade nästan på stället och hoppade till av småsaker som en spade och en fågel.

 

Idag red vi till Tåget och så vände vi någon gång på raksträckan. Vi träffade på Linas mamma och stannade och pratade med henne i typ 15-20 minuter så jag blev kall om tårna och sen så skulle jag hinna mocka innan de andra hästarna skulle in. Winston ville gärna gå fram till henne och nosa i den öppna bilrutan haha.. Winston gjorde allting klockrent i ridningen men var lite bökigare med att dra ner huvudet idag igen. Vi tog båda galopperna och ökade och minskade farten rejält. I höger bröt han av men tog den direkt igen då jag bad honom någon meter efter. Jag krävde nog lite för mycket där. Sträckan vi galopperade var från lyktstolpen till sista huset på höger, ca 270 meter. Travade också en hel del och försökte hålla jämt tempo och tänka på hur jag gjorde med händerna. Hela ridpasset hade fokus på att jag skulle vara stabil i sits och hand och att vi skulle göra bra övergångar.

 

Jag har vart så trött de två senaste morgonarna att jag glömt väga mig. Imorgon börjar jag inte förrän halv åtta så då ska jag väl ändå kunna vara vaken nog att komma ihåg att väga mig innan jag äter eller klär på mig. Jag. nyvaken. är inte superbright.

 

Jag älskar att jobba! Det är givande att ha en sysselsättning. Jag har varit medveten om det och jag blir bara mer och mer övertygad om att jag mår bäst när jag jobbar. Allting annat blir så lätt. Och att jobba med barn är så himla roligt. Men det är värdelösa arbetstider och ganska dålig lön så det kanske inte är mitt livslånga drömjobb.

 

Idag jobbade jag till 16 och har sedan vart till Winston och fixat innan mötet klockan 18. Känner mig så lättad efter mötet då vi alla kom fram till exakt det min magkänsla vetat i flera veckor. Jag har verkligen börjat lyssnat på andras åsikter och värdesätter dom istället för att bara lyssna på mig själv. Magkänslekänslor ska man ändå tro på och gå efter så ofta man kan. Nu sitter jag hemma i soffan och ska strax lägga mig i sängen och se ett avsnitt Body of Proof.

Har jag några LCHFare här?! Kan ni inte berätta hur ni äter och hur det går för er?! Vad era mål är? Jag ser att det tillkommit en hög med klickningar sedan jag började skriva lite om kost och vikt igen så kan vi inte dela med oss med varandra?! Så kul att få veta lite om er också!

Fick ett sms av Lina där det stod att allting var klart i stallet! Men trots snöväder och mörker åkte jag till stallet och red även fast Winston skulle få ha vilodag. Han får vilodag imorgon istället då jag slutar 16 och sen ska vara på möte 18. Massören var till stallet idag då Lina var där och Winston hade något litet i vänster bak(men sen sa Lina höger bak så jag är lite osäker).

Winston var perfekt idag! Så lättriden, känslig och pigg men inte stark eller bråkig. Jag är lite i chock hur duktig han var. När vi kom ut på E så kom det två sportiga fyrhjulingar från Raskerns och jag kände lite, shit vad gör jag nu?! Men så fort dom såg oss så tvärstannade dom och slog av dom, så snällt. Winston gick rakt fram till dom och hälsade glatt, haha knäppa häst. Efter det skulle vi ta galopp vid fågelhuset och då bråkade han och sprang mot diket, jag vet inte varför men han skärpte sig snabbt och direkt efter tog han vänstergalopp!!! Idag hade jag känslan att vi hade kunnat galoppera hur långt som helst. I en jämn och härlig fart dessutom. Men vi saktade av en meter före bron och travade över och tog sedan galopp igen. Vågar inte galoppera över bron ännu :P . Vi kan nu öka och sakta ner galoppen, Framsteg! Idag kunde vi skritta, trava och galoppera på helt långa tyglar och ändå öka och minska farten, jag är så impad av denna underbara häst!

 

Gud vad glad jag är att jag åkte till stallet och red idag.

Just nu är det semlor överallt och jag som inte ens tycker om semlor blir sugen på semlor. Just nu har jag ett knep som verkar funka på allt. Jag ser mig och Winston hoppa över ett hinder. För att komma dit måste jag bli modigare såklart. Men det skulle även underlätta mycket om jag blev/kände mig smidigare och lättare för hans skull och starkare så att balansen är Perfekt eller ja ni vet mycket bättre i alla fall. Så så fort en frestelse dyker upp framför mig så blundar jag och tänker på vårt hopp. Det kanske blir så att vi aldrig hoppar. Men eftersom detta fungerar just nu så kör jag stenhårt på det. Ett annat knep är att jag intalar mig själv att bara en till dag, imorgon kan jag  äta  sova  vila  eller skita i allt för att det är sååå jobbigt. När nästa dag kommer så brukar jag vara pepp igen.

 

Jag vet att många äter lchfaktiga bakverk eller godsaker. Jag tycker inte att dom är riktigt smarriga. Ni vet sådär super goda. Så för mig är det inte värt det. OCH jag vill inte ersätta något dåligt med något inte så bra, det är ju faktiskt inte bra att ge efter för knasiga tankar. Kakorna jag bakade för ett tag sedan, dom åt jag för att i början få mig mer fett. Det var ett tips för att jag inte var så inspirerad av ägg och majonäs. 

 

Gud va härligt vi har haft det i helgen! Men tre barn är lite skillnad motför noll. Jag är trött och djuren är trött men också fyllda med kärlek och glädje. Tänk vad mycket roligt barn säger och gör. De har liksom inte levt så länge att de blitt inlåsta i tankar eller hur saker är. Väldigt befriande kan jag tycka!

 

Igår firade vi Johan i Växbo och idag har vi vart ute i den översnöade lekparken och sen stallet. Sen har vi såklart ätit massor. Till frukost yoghurt, ost och ägg. Till lunch fick dom köttbullar, ostkuber och två körsbärs tomater, dom tokälskade det. Mellis rester från lunchen. Lämpligt, mättande, gott och bra "ha med mat". Här kommer en mix av bilder.

Johan och Alice kom till stallet och passade barnen medans Lina och jag red en sväng till E. Winston var lovely idag! Blir så lycklig i hjärtat när han är såhär. Verkligen bjuder fram och inte på ett noshörnings vis utan bara som en vanlig rolig häst. Vi red efter bortåt och det gick bättre, mycket bättre skulle jag till och med säga. Jag kunde släppa och ge efter på tyglarna i galoppen och det är en så skön känsla då jag de senaste ridturerna knappt orkat hålla honom. Lina och Dansa travade över bron och sen tog vi galopp igen. Det är så roligt när jag känner att jag orkar hålla igång en bit. Det blir ju mer sammanhängande och Winston hinner ju inte heller vila sig pigg igen så allting blir mer harmoniskt.

 

Hemåt red vi först och även om han var segare i galoppen så tog han den ändå och kämpade på hyfsat. Var så skönt att vi ridit efter bortåt för nu visste jag att han inte hade ont eller nått utan bara tjaffsade då han vred sig i sidled och ville sakta av. Jag tror att vi kanske saktade av till trav någon gång eller vi saktade ner farten rejält några gånger i alla fall på grund av de här grejerna han gör. Men nu sa jag till honom på en gång och då fortsätter han ju som om ingenting. Ibland känns det som att han bara vill testa om jag vet vad jag vill.

 

Sammanfattningsvis en härlig ridtur i yrande snö och blåst som pinade våra kinder och ögon på vägen hemåt. Inga rädda hästar trots det lite uppiggande vädret.