HannaKJonsson

Jag är lite i chock men väljer ändå att skriva om detta nu innan jag glömmer någonting. Jag träffade en kvinna som sålde oljor på Hälsomässan och hon presenterade först en Lavendel olja eftersom jag sa att jag hade lite svårt att sova på nätterna. Efter en stund tar hon istället fram en olja för dålig självkänsla "Joy", hon pratar rätt mycket om den och tycker att jag borde prova den. Jag förstod ingenting för jag upplever inte att jag har dålig självkänsla. Vi gick vidare och jag bestämde mig för att prova på healing och en tarotkortläsning.

 

Kvinnan jag pratar med börjar med att öppna mina sinnen och ge mig healing sittandes mittimot. Det sipprade lite uppe på huvudet och kliades nästan. Jag vet inte om det var healingen eller om det bara var ändå. Sen börjar hon berätta att jag har tappat bort någonting viktigt i mitt liv. Att jag egentligen är en stark ledare men att jag på grund av det jag har tappat inte är det just nu. Det är som att jag har personlighetsförändrats. Och precis så känner jag mig, det känns som att jag tappat allt. Min motivation, min styrka, min självkänsla och respekten för mig själv. Fokuserar mycket på det jag gör dåligt. Jag är egentligen en målinriktad och sprudlande person enligt korten. Min grund och självkänsla är faktiskt rejält nertryckt. Om jag inte börjar tänka och tycka bra om mig själv så kommer inte livet att ändras åt det håll jag vill. Hon sa också att jag är en väldigt ensam person som inte har någon som sätter mig högst upp i sitt liv. Och det gör mig ledsen. Jag är inte den viktigaste personen i någons liv och det är såklart tungt. 

 

Jobb

Hon sa att jag måste vända ryggen till det som jag gör just nu och fokusera framåt. Ingen utbildning inom några år. Hon ser mig med barn. Jag ska jobba med någonting givande inte ytliga saker utan med hjärtat.

 

Kärlek

När jag hittat min självkänsla och återigen är en ledare så kommer jag att hitta en man som är väldigt bra för mig. Jag ska dock inte ge för mycket av mig själv.

 

 

När jag sen gick ner till Johanna och berättade allting så sjönk dom verkligen in och jag tycker faktiskt att det hon sa stämmer väl överens. Hon sa också att jag är frustrerad för att jag inte förstår vad som är fel när saker inte går bra. Jag mår helt enkelt inte bra själsligt och det är lite det jag har känt på mig, det är därför ingenting funkar. Så det var skönt att få allting bekräftat men ganska sjukt att det kunde stämma så bra.

 

Efter det tog Johanna och jag en varsin Ansiktszonterapi så nu är jag både klokare i sinnet och utan värk i HELA kroppen! Hur sjukt? Varför har ingen berättat för mig att detta finns? Så underbart och man slipper visa fötterna. Känner mig nu helt skönt lugn i kropp och själ. Detta trots att bilen gick sönder på hemvägen så vi fick sitta i bilen och vänta på att Johan skulle komma och rädda oss. Nu är det dax för lagning för både bil och själ.

Började dagen med sovmorgon och massa bus med djuren här hemma. Mitt hem känns verkligen så trivsamt med alla djur och nu julstämningen. Efter det åkte jag till stallet och fixade allting. Winston får vila idag då de var långt bort i hagen och Annika var inte tillgänglig utifall något skulle hända. Lina fixar insläpp och kvällsmatning så jag hade bara en snabbis i stallet idag.

 

Nu sitter jag och äter soppa, kokade ju en ny sats igår och den är inte lika god som den förra trist nog. Strax ska vi åka mot Hälsomässan och prova på lite olika behandlingar. Jag ser fram emot zonterapi!

 

Dagens plan med Winston var en längre tömkörningstur. Jag åkte till stallet och donade på med allt och inget. Jag hade varit in på Dollar och köpt en ny låda så nu får alla täcken plats utan problem. Vi har ju fyra hästar i stallet och jisses så mycket täcken det är till dom alla. Vi måste dessutom skydda dom från råttorna så alla måste packas in. Jag hämtade in Winston som såklart var längst ner i hagen. Dansa och Noa var på hugget idag så de följde med hela vägen hem och yrde runt i galopp men är respektfulla och håller avståd till mig och Winston nu vilket är skönt. De har ju stannat kvar alla gånger jag hämtat Winston den senaste tiden så jag tycker det är lite obehagligt när de springer med hem. Winston skötte sig dock utmärkt och gick bredvid mig. Han skuttade dock nästan på mig en gång då Noa sprang på hans rumpa innan jag hade satt på grimman.

 

Jag pysslade med honom och borstade allt hovskägg extra noga, vi ska ju på utflykt på söndag så då vill vi ju vara vita och fina. Klädde på honom Linas tömkörningsgjord och svarta tränset med tredelade bettet. Han var så lugn inne i stallet och stod lös hur snällt som helst.

Vi gick mot E och min plan var att få honom att gå på bra, lyssna och stå stilla längre stunder ibland. Stå stilla är tydligen yberviktigt när man ska bli körhäst och det är inte längre Winstons favoritsyssla. Jag har också ändrat mig angående sättet att få fram honom. Nu kör vi med röst och spö, inga snärtande tömmar. Vi hade med Baltazar också, han gick lös bakom mig längs asfaltsvägen och sen sprang han som han ville.

Allting gick kanonbra! Sjukt hur duktig Winston blitt på att lyssna. Jag har ingenting att klaga på faktiskt. Vi gick till nya tågövergången och skrittade hela tiden utom 3 kortare travsträckor.

 

När vi kom tillbaka till stallet så hade Lina kommit. Så fick jag reda lite på Dansas plan i vår och det låter toppen! Jag saknar Dansas stapatser. Så fixade jag lite med hö och donade och vips så hade det gått ännu 1.5 timme och det var mörkt. Dagarna i stallet bara flyger iväg.

Gick upp i tid imorse och plockade lite här hemma. Sen kollade jag lite på play och mös med katterna. Jag har liiite panik över att dom ska flytta ifrån mig. Inte nu såklart men ändå inom en synlig framtid.

 

Så åkte jag till stallet i lite för många timmar.

 

Kom hem och har städat, julpyntat, kokat soppa och fixat med Tjejjouren. Det är så himla mysigt när det blir juligt. Jag känner dock att jag behöver en oplottrig jul så jag kör på julgardiner, stakar/stjärnor och sen byte av alla ljuslyktor. Katterna älskar julsakerna!

Idag har jag vart så himla sugen på ALLT. Det har vart nära ögat att slinka in på någon affär och shoppa loss på något sockrigt. Istället åkte jag hem och lagade fattiga riddare. Så nu är jag proppmätt men ändå liite sugen på typ choklad. Hur sjukt.

 

Jag har tränat ett pass ikväll också och jag ska ju träna 2 på en vecka. Vet inte när och hur det blir. Satan vad jag är seg i kroppen. Har känt mig trött i kroppen hela dagen. Mockningen gick så sakta för armarna var helt slutkörda. Ridningen gick bra men jag kände att jag har lite träningsvärk sedan gårdagens ridning.

 

Winston var inte så rolig att rida ikväll. Han segade ner sig istället för att öka när jag använde skänkeln. Medans vi var ute och red kom det säkert 6-7 tåg och det blixtrar som tusan i mörkret. Det känns lite tråkigt för halva den ridvägen är nära tågrälsen så där kommer inte jag vilja rida själv på kvällarna direkt. Hästarna brydde sig dock inte men jag bryr mig och tycker att det känns olustigt. Imorgon ska jag ut och tömköra Winston för att få koll på start och stopp, tror vi ska gå en längre runda om det är hyfsat väder.

Nu ska jag krypa ner i sängen faktiskt. Är jättetrött och börjar äntligen ställa om dygnen till "normala" tider. Imorgon ska jag julpynta lägenheten och det innebär också städning. Kanske ska dra ihop en fredagsmiddag ocvkså, det vore ju mysigt!

 

Vilken morgon! Jag gillar ju skarpt mina mornar i stallet, det är bara galet jobbigt att at mig upp ur sängen. Imorse vaknade jag av två galna kattungar som rejsade järnet upp och ner ur sängen och hoppade och skuttade överallt. Crazy cats.

 

Hoppade upp och åkte och hämtade Baltazar hos mormor innan jag åkte vidare till stallet. Winston var kvar inne så jag pysslade massor med honom. Fixade med hovarna och allt sånt som är ganska tråkigt men som måste göras. Sen red vi iväg och vilken härlig ridtur vi hade! Det har ju varit helt ljuvligt väder idag och det spelar verkligen in på känslan. Winston var pigg och ville antingen springa på eller gå skitsakta men det gjorde liksopm ingenting. Jag kände på sitben, balans, kollade om jag kunde släppa tyglarna. Jo men han är bra duktig hästen! Det var såå himla mysigt att skrota runt ute på E bland folk som var ute och gick och solen som sken.

Vi travade massor, för jag måste få mer styrka i benen så jag orkar längre sträckor med kontroll. Sen galopperade vi sista rakan. Vänster dit och höger hem. Klockren galopp och fattningar.

 

Winston blev rädd för sin egen skugga när vi kom i en sväng haha.. knäppa häst..

Det här med inkörningen är hur roligt som helst. Mitt tålamod är riktigt dåligt. Jag vill ju rida massor OCH ändå köra in Winston. Men det är inte så många dagar på en vecka som jag skulle vilja. Idag red jag lite innan, kände att jag ville testa galoppen efter att massören vart där. Han var HELT annorlunda och tog skänkeln hur lätt som helst och jag som gått och inbillat mig att han inte är riktigt igång och kanske är trött. Nej han hade troligtvis ont och var knackig därför. En himla tur att Lina tog saken i egna händer och beslutade att kolla honom när massören var i närheten.

 

Tänker att jag ska hinna med att tömköra alt köra in med skaklar 3 gånger per vecka. Det innebär bara 2 ridturer, skit trist. Så vi får se hur det här går. Jag läste i en tidning idag hur man ska göra när man kör in en häst i flera olika steg. Jag borde tömköra mer. Göra 711 halter och tempoväxlingar och snurra runt träd och gå i kuperadterräng. Shit alltså jag måste skaffa mig ett bättre tålamod.

Det är bara att inse att detta nu kommer att vara en väldigt vikt´ig blogg. Känner mig svullen och äter mest hela tiden för att inte falla i några som helst svackor. Det går ju bra i 4-5 dagar det vet jag. Sen kommer det att vara superlätt att ta fel val. Mitt bästa tips är fet ost i stavar, mola i dig!! 

 

Har kollat upp träningspass som kan passa och hoppas att jag får sällskap lite nu och då. Det är lite lättare i början då jag har sällskap. Sen har Fitcampen bytt dagar vilket är uselt för min del då det är dom dagarna vi aldrig kan rida på dagarna utan bara på kvällarna. Men just nu känns det helt överkomligt med 2 pass i veckan trots alla omständigheter.

Johanna är en pärla i vår organisation. Hon fixar och grejar väldigt mycket och gör allting otroligt bra. Idag när vi hade utbildning hade hon fixat power point presentationer till HELA dagen, frågesport, tipsrunda och gjort ett kompendium som alla tjejer fick med sig hem. Jag är så tacksam och glad att hon är med i tjejjouren.

 

Vi hade alltså utbildning idag och allting gick väldigt bra. Super roligt att så många tjejer har valt att börja engagera sig i just vår organisation och med oss. Hoppas de hänger sig kvar och att vi inte har skrämt iväg dom efter denna mastiga dag. Det är så himla nyttigt för oss gamlingar att gå igenom alla grunder igen och väldigt intressant att man nu efter några år ser annorlunda på saker och ting.

 

Vi var på urmysiga BolleGården som är en nyöppnad och superfin anläggning vid Bolleberget. De kommer att ha Afterski och massa andra roliga aktiviteter framöver. Ni kan boka konferenser, middagar och lite vad som helst.

 

Jag vet inte vad jag tycker om dagens ridtur. Jag kände att det var härligt och jag var nöjd och glad. Men nu när jag tänker tillbaka så känner jag att vi var inte så jävla bra alltså. Jag fick ont i ljumsken så det blev svårt med högerskänkeln. Winston gjorde lite som han ville och hoppade i luften i galoppen flera gånger. Det känns som att han har överskottsenergi. Men det var inga problem direkt det var bara ganska okontrollerat från min sida. Jag lät honom springa lite som han ville faktiskt. Och det var härligt!!

 

När vi vände så blev han riktigt sur. Han ville knappt gå framåt utan bromsade sig verkligen framåt. Detta är helt olikt honom som gärna vill gå fortare hem än bort. Sen så var han ganska knepig hela vägen hem. Han ville gå förbi Noa vilket han inte brukar vilja alls. Sen drog han på ibland och ibland skrumpna han ihop och knappt gick framåt. Om han inte gick först då gick han fint! Jag vet inte vad som hände men han visade väl sitt humör för dagen som var upp och ner. Han var dock väldigt lättriden med skänklarna och höll inte alls på att skygga och fjanta sig utan det var bara farten som var av eller på.

 

När vi kom till Peter och Frida fick hästarna morötter och sen bytte vi ryttare en bit då de red till grannarna på middag. Winston var supersnäll som vanligt!!

 

Var hos Johanna och käka lunch igår och åt en sjuk god soppa så på kvällen när jag kom hem skulle jag göra en likadan. Johanna är bäst på soppor och mina blir mest smaklösa och blaskiga. Men jag lyckades ganska bra igår. Så jag sparar receptet här.

Jag är lite i chock och irriterad på mig själv. Jag har blitt tjockare. Mina byxor sitter tajt och det stör mig så inihelvetes mycket och jag fattar inte varför jag inte har känt av detta på kroppen. Eller jag har ju tyckt att min kropp har vart otymplig och tung den senaste månaden typ men jag har tänkt att det beror på dålig kraft i ryggen och kroppen överlag. Skitsamma nu är det fan hög tid att återta kontrollen. Imorgon ska jag väga mig för första gången på länge och så ska jag gå ner 7 kilo till jul.

Idag gick det om det går ännu bättre än sist. Winston var väldigt pigg när jag tog ut honom från stallet så jag beslutade mig för att rida en kort sväng för att coola ner honom. Hästarna i hagen brallade runt och Winston steppade fram men lugnade sig och trampade på i en fartig skritt resten av ridturen som var runt på vägarna hemma. När jag såg att Linda kom åkande vände vi och travade hemåt. Jag red barbacka även idag och det kändes bra trots att W var som han var.

 

Så selade vi på och satte fast skaklarna på en gång. Sen gick vi och det är så himla härligt att se Winston i den här situationen. Det ser ut som att han trivs! Vi gick till åkern på andra sidan vägen och trots allt oljud det blev på sfalten reagerade inte W det minsta. Väl på åkern gick vi som en åtta runt skogsdungen och sedan runt ner på Rådjursåkern. Ett gång åt varje håll. Winston hade en väldig fart i skritten idag och verkade tycka att livet var latjolajbans! Vi provade att trava också, bara för att vi kunde. Wiiiihooo vad det här är skoj!!

Jag fattar inte riktigt hur jag inte kan ha haft Lina i mitt liv hela livet. Hon känns så himla självklar och alltid närvarande. Good for me!

Jag skippade badet och sitter återigen i soffan efter en promenad, lite städning och en tur upp på vinden. Känner mig lite stressad och har egentligen ingenting att vara stressad över så jag fattar inte riktigt. Men det märks direkt för min hjärna glömmer av saker. Nu har jag skrivit upp allting i min kalender så nu ska jag bara komma ihåg att kolla i den ofta.

 

Simba kollar bloggen..

Började med morgonpromenad utan ryggont!! Så himla skönt att komma ut på morgonen så det ska jag försöka komma ihåg. Sen kom Johanna och vi planerade det sista inför helgens Tjejoursutbildning som vi håller i. Timmarna flög iväg men nu är det klappat och klart. Ska bara handla lite material och få budgeten godkänd.

 

Samma minut som vi blev klara åkte jag mot stallet och mötte upp Lina. Vi red en ridtur på Winston och Noa mot E. Vi grottade ner oss i hur underbara och härliga hästar vi har och tjitteritjattade om allt och inget. Helt underbar ridtur. Jag red med barbackagjorden och det gick riktigt bra även om jag inte hade full balans hela tiden. Men det kan inte bli bättre om jag inte övar heller så det är bara att kämpa på. Det gick bra med ryggen ända tills vi kom och red hemma vid Årtalshuset och det är något som smäller bakom Winston så han hoppar till och då klickade det såklart till i ryggen. 

 

När jag kom hem så kom Marie och barnen och hälsade på mina fina djur. Kattungarna blev lite skygga när det var två ivriga barn här men fann sig snart i situationen och gosade massor!

 

Nu sitter jag i soffan och jobbar lite med Tjejjouren. Har käkat tacos och tänt massor med ljus. Snart ska jag hoppa i badet och bara njuta! Imorgon är det full fart igen. Det roligaste är att vi ska köra Winston igen. Sen får vi besök till katterna och så ska Winston skos. 

 

Vi började med att ta ut Winston i grimma och backa honom in i skaklarna. Det gick hur bra som helst. Han tyckte att det var lite besvärligt att backa spikrakt men han brydde sig inte om skaklarna alls. Sen tog vi upp skaklarna och liftade lite med dom upp och ner. Sen släppte vi dom i marken bredvid honom när han stod där. Han brydde sig inte ett smack. Ville mest bara ta ngot steg fram för att äta gräs men helt relaxt.

 

Så vi tog in honom och satte på träns och sele. En longerlina i bettringen. Så drog vi på skaklarna bakifrån och tog sedan upp dom i rätt höjd och började gå framåt. Winston viftade lite på öronen men inte mer. Vi gick ett varv runt trekanten och sen satte vi fast skaklarna med småspännband i ringarna där de ska sitta fast sen. Om det skulle bli något kan vi snabbt dra av spännbanden och han blir fri. Men han gick superbra! Blev lite spänd i svängarna mest vänster men drog inte iväg eller något utan ökade bara steget något och drog in rumpan lite. Linda gick hela tiden bredvid på högersidan och jag gick på vänster och höll i honom. 

 

Vi gick alltså runt trekanten 2 gånger, en runda till Årtalshuset och gick ett varv på "volten" där och sen till verkstaden och sen hem. Det tog inte jättelång tid men det var som sagt första gången vi gick med skaklar och jag vill inte skrämma honom eller få honom att tröttna. Det känns som att han kommer att gilla att dra. Jag hoppas verkligen att detta går bra!!

Jag var ju på dop i Stockholm i helgen och det var för denna lilla kille! Idag kom han och hans mamma och hälsade på i stallet och självklart fick han prov"rida"!

Väntade hela långa dagen på att Lina skulle sluta idag. Så när hon slutade plockade jag och E upp henne och begav oss mot hästarna! Vi började med att mocka och Winstons box var A BIG MESS, jag har aldrig vart med om liknande. E fixade hö och kratsade Winstons hovar så jag slapp :P.

 

Sen hoppade E upp på Winston barbacka och red en runda runt skolan medans vi andra gick. Lukas fick också följa med och Lina klädde på honom Winstons ridreflextäcke som täckte hela honom. Hur söt?!

För att hitta ett nytt, roligt och utmanande jobb behöver jag en ny strategi. Jag är ju lite så att om det jag gör inte funkar så får jag komma på ett nytt koncept. Det jag har insett då jag kollat igenom mina aktivitetsrapporter är att jag faktiskt inte söker så många jobb. Jag gör väldigt mycket för att få jobb men just att söka jobb via ansökningar gör jag inte tillräckligt. Så min tanke är att söka ett jobb varannan vardag. Det låter inte så mycket men det finns heller inte så många jobb att söka på detta vis.

 

Mycket är via kontakter och att man får jobbet för att de redan vet vem man är och hur man jobbar. Det är därför jag vill ha eget. Att få jobba svinmycket för bara mig själv. Skapa jobb för de som är som mig som vill jobba men som kanske inte har rätt utbildning för jobbet. Jag är mycket mer en personlighetsmänniska som chef skulle jag tro. Men vad ska man starta eget inom?! Det är den alltid lika aktuella frågan i mitt huvud. 

 

Jag är alltid lite extra peppad på jobbasökande när jag vart bortrest. Så efter denna helg i Stockholm känner jag mig full av självförtroende och tilltro till att någon borde se mig och vilja anställa mig. Det värsta med att vara borta är hästen. Jag kunde inte låta bli att slinka in igår kväll när jag åkte hem och pussa lite på den största och mysigaste mulen jag känner..

På måndag är det vecka 47, vet ni vad det innebär? Jag har längtat hit ett tag nu och nu är det äntligen här! Linda och jag ska köra in Winston! Det ska bli himla spännande och jag tror och hoppas att det kommer att gå galant såklart!

Dagens ridtur alltså vi var verkligen taggade båda två. Winston var full av energi och tjurighet och jag var full av glädje och lite mer tjurighet. Egentligen ville jag rida bort till Hårga och klara av att galoppera uppför Kulabacken eftersom han varit så tjaffsig där. Men det gick så sjukt mycket lastbilar så jag ångrade mig. Jag började därför med att rida runt hemma för jag ville bara kolla av vad han var på för humör. Vi ägnade en stund åt att gå förbi en matta som en granne hade lagt efter vägen. Vet inte hur många gånger vi gick förbi den. Winston kastade sig runt och åmade sig som en fjant. Jag är så himla stolt att jag behöll mitt coollugna humör och bara gick fram och tillbaka tills han självmant gick fram och nosade på den hemska mattan. Sen brydde han sig inte mer.

 

Så travade vi lite och han var så himla himla fin!! Det blir ju lätt så när han är energirik för jag orkar inte riktigt få till det där fina när han är seg. Så det var helt underbart att sitta där och bara kunna vicka lite med fingrarna och han flyttade sig för skänkeln och var den perfekta hästen!!

 

Så kom jag på att jag måste rida Kulabacken för min hjärna har fastnat på att vi inte kan göra det. Så ut på Segerstavägen bland lastbilar och vattenpölar. Winston bryr sig inte ett smack om dessa stora dundrande bilar. Men jag tycker att det är obehagligt. Han reagerar dock när det skvätter vatten och hur fan är man funtad när man åker 2 meter från en häst rakt ner i en vattenpöl så det sprutar upp vatten på oss?! Winston hoppade bara lite åt sidan men ändå, Tänk om det hade varit någon annan häst!! Jag tycker att han skötte sig yppeligt! Dock kom hästarna galopperande i hagen precis när vi svängde mot Hårga och då tog Winston några rejäla skutt framåt och sen blev han lite på tårna faktiskt, drog in rumpan och struttade runt. Jag tänkte att det var bra inför backen haha..

 

Kula backen. Vi kom i trav första gången och han tvärnitade innan vi ens hade kommit till backen, jag smackade på honom med munnen och han for fram i en jäkla fart. Sen tvärnitade han igen och bråkade mot skänkeln. Han backade och snurrade och hoppade ibland framåt. Jag gav honom ganska mycket tyglar för att inte bromsa honom. Jag tänkte framåt på något sätt är bättre än inget. Så efter många tvärnitar, backningar och framåt hopp kom vi halvvägs upp i backen. Jag la då på spöt för att han ska förstå att han ska fram oavsätt vad han tycker. Då börjar han hoppa på alla ben samtidigt, DET har han aldrig gjort förut. Jag pratar med honom och till slut lugnar han ner sig och börjar prusta och frusta och går framåt. Sen travar vi upp och jag stannar honom efter en bit och vänder runt in mot huset. Väl nere tänker jag att nu måste det ju funka. Så vi travar och tar galopp men precis då kommer det en bil så vi avbryter, vänder tillbaka och börjar om. Han galopperar uppför hela backen men bryter sedan av och börjar skutta i sidled två steg innan han tar galopp igen och jag bryter av och vi går återigen ner. Sista gången går han klockrent! Glad, pigg och otjafsig. Vi drog till och med på lite efter backen och Jisses amalia vad skönt det kändes att ha kommit ur denna skitgrej för denna gång.

Har haft en mysig kväll med både musikal och hästhoppning. En middag hade gjort kvällen topp. Nu sitter jag hemma i soffan med katterna överallt och väldigt trötta ögon. Imorgon ska jag packa för resan till Stockholm, skriva aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen, söka jobbet på min förra arbetsplats och så ska jag ta mig ut på en ridtur om det inte regnar massa. Känns som att jag kommer ju vila massa i Stockholm så att rida en sväng imorgon kan inte skada. Lina har lovat att rida fredag och söndag om hon hinner, frågan är om hon kommer att kunna slita sig från missungarna.

 

Just det. Jag träffade min blivande man på affärn idag. Eller ja han jag tänkt att jag förr eller senare kommer gifta mig med. Världens finaste människa. Eller ja jag tyckte åtminstone det på den tiden jag kände honom. Jag känner honom inte längre och han är gift med någon annan nu haha.. Jag såg honom idag och jag insåg att jag vill inte gifta mig med honom längre. Han såg så sliten, ledsen och utan livsgnista ut. Så sorgligt. Men detta kanske öppnar nya dörrar för mig nu framöver när jag kryssat bort honom från platsen som min framtida karl?! Håll era tummar ;)

Dagen idag har vart lugn och stillsam. Jag tänkte ett tag åka till stallet på dagen och förhoppningsvis rida en sväng men inser att det är bäst att vila ryggen ett tag till. Den är så mycket bättre nu och det är så skönt! Så jag åker när Lina slutat istället så att det inte finns en chans till att hinna rida haha.. Sen är det ett stort plus att få ha sällskap i stallet såklart!

Hulken har vart här en stund idag. Världens största hundvalp som jag ska passa ibland då hans matte ska göra annat. Han är större än Ballen och så lugn att man skule kunna tro att han var lika gammal som Baltazar minst.

 

Ikväll ska E och jag på Musikal, ska bli spännande och kul med någonting nytt! 

Jag är lite less på det här snacket som jag hör extra mycket nu när jag är jourhem till kattungarna, att jag skulle vara bättre än någon annan. Jag har aldrig gillat det tankesättet. Jag pratar inte enbart om mig själv här utan i allmänhet att man jämför sig så mycket med någon annan. Det är som att man måste tycka att någon annan är dålig för att man själv ska vara bra?! Jag förstår rent praktiskt resonemanget men jag förstår inte syftet och jag stör ihjäl mig på detta. Jag tycker att jag är bra på många saker. Jag tar väl hand om mina djur. Jag är duktig på att jobba. Jag vet dessa saker i grund och botten, annars skulle jag inte må bra i mig själv.

 

Det är flera som har berättat för mig hur bra och snäll jag är nu när jag tar hand om katterna och det är fine. Det är väldigt snällt gjort MEN om jag inte skulle göra det så finns det massor med människor där ute som skulle ha gjort det. Det finns så många fina människor som bryr sig och som ställer upp. Som bara med kattungarna så har Gerd, Matilda, Camilla och snart Lina och Viktor vart inblandade i att hjälpa dom till att få en chans till ett bra liv. Jag tycker att vi måste höja varandra mer! Det finns faktiskt så många människor som vill väl och som fixar och donar med sånt som inte syns. Alla har inte en blogg och Instagram där de fläker ut att de är jourhem. Men de är värda massor!

 

Det är samma sak med Tjejjouren. Jag trivs med att hjälpa till där jag kan. Men jag tycker verkligen inte att jag är bättre än någon annan men jag tycker att jag gör en bra grej. Jag kan tycka ibland att folk gör det lite väl komplicerat att hjälpa till när det är rätt simpla grejer man kan göra. Men likväl så lever alla sina liv olika och det här är det sättet jag valt att leva mitt liv. Jag ger inte för mycket av mig själv. Kan man ens göra det? Jag är en doer jag är inte en person som sitter hemma och för över pengar till hjälporganisationer som så många andra!

 

Sen nästa ämne "Hästvärlden" OMG där snackar vi jämförelser hit och dit. Jag kan inte jämföra mig med någon jag känner för jag är inte ens på samma planet som de som finns runt mig. Jag mådde rätt så dåligt över det i början. Jag har nu funnit min plats och jag jämför mig sällan med någon eftersom jag är så mycket sämre eftersom vi varken tränar eller tävlar. Men det jag ofta har fokus på är ju känslan och där är jag bra. Jag älskar känslan jag har med Winston. Jag älskar känslan man ser mellan Lina och Dansa. Det finns inte att jag tänker Åhh jag har den bästa hästen och Lina har en såå mycket sämre. Fattar ni tanken här? Jag anar att ni har det här i er omgivning också`?! Jag tänker Åhh jag har den bästa hästen och det har Lina också! Faan vad vi är lyckliga och vilken tur vi har!

 

Jag tycker att jag kan applicera detta på allt från hovslagare som pratar illa om andra hovslagare till nagelfixare som säger att hon och hon är dålig till bönder som klagar på att grannen har fel sorts kor till hotell som säger att frukosten på det andra hotellet är blä. Det är klart att man som företag eller person tycker att det man har eller gör är BÄST men det betyder inte att alla andra är skit eller iaf sämre. Och om man tycker det så kan man vara tyst om det. Jag byter härmed bort personer som snackar skit om andra för att framstå som bättre själv. Jag har bytt nagelfixare till Madde som enbart pratar om sig själv, sin utveckling, utbildningar, aldrig ett ont ord om någon annan nagelfixare har jag hört. Jag har bytt hovslagare. 

 

Jag vet inte om det ligger i människans natur att för att höja sig själv så måste man sänka andra. Jag tycker att det är hemskt, fult och jag vill inte vara så alls. Jag tycker att vi ska vara rädd om varandra och jag tror att om du pratar gott om människor även om ni är i samma branch så ger det dig enbart positiva saker tillbaka!

Oj oj nu har du läst ett långt och svamligt men mycket viktigt inlägg. Hoppas ni uppfattar deta rätt nu för jag framstår ju som den perfekta människan som vanligt. Men ni som läser bloggen vet ju att jag inte alls är felfri och det tycker jag är alla människors rätt. Puss och gonatt.

Jag kom upp på hästkraken! Han var super duktig med markträningen idag. Vi kör i repgrimma och långt rep. Han gjorde allting klockrent och det är så roligt eftersom vi verkligen har legat på latsidan med denna träning. Förutom några små korta stunder nu och då och det är kanske det som gör det.

 

Men så satte jag på tränset och han blir som förbytt. Vägrar stå stilla, backar, svänger runt, går fram ja men allt han inte ska. Efter en alldeles för lång stund enligt mitt tålamod lyckas stå still så som jag vill att han ska göra innan jag sitter upp. Jag har ju glidit av tidigare på grund av att han går fram direkt efter att jag lagt över benet förutom och det är inte okej för det blir farligt med hans stora hovar.

 

Men så kom jag upp och han stod stilla. Sen hade han en sjujäkla skritt en stund då han frustade på presseningen och fjanta runt. Sen var han helt perfekt. Så mjuk och lyssnade bra. Jag ropade ut Lina och hon kom ut och knäppte lite kort. Så roligt att ha!! Han är så fin mitt stora hjärta!!

Idag känner jag hopp om att ryggen ska bli bra. Johan stretchade den igår och mamma masserade den, kanske det hjälpte. Man vet inte vad som påverkar det onda riktigt. Men igår när jag la mig i sängen och kände hur jag kunde vända mig utan att kippa efter luft så började en tanke gro om att jag skulle kunna rida idag. Jag ska inte ut och rejsa utan mer träna lite från marken och sen rida en sväng barbacka. Det vore toppen!

 

Ska strax bege mig mot stallet. När jag kommer hem ska jag bada småkatterna. Sen ska jag och E på bio ikväll. Blir nog en riktigt bra dag det här med!

Min familj alltså! Den ena skriker högre än den andra och ingen hör någonting. Men vi har kärlek och det är viktigast! Just nu är vi inte överens om julen. Eller julklapparna skulle man kunna säga. Nån vill inte lägga pengar på julklappar, nån vill inte ha julklappsspel, nån tycker inte att det är roligt att köpa julklappar, nån älskar allt som har med julklappar att göra(JAG), nån vill bestämma en summa vi ska köpa för och nån vill något annat. Vi kommer inte fram till någon bra slutsats hur som.

 

Mitt humör är lite bättre idag och det är skönt. Nu har jag precis kommit hem från stallet där jag inte gjorde någonting förutom att pussa på hästarna och stå och vagga som en gammal gumma. Jag har inte haft några sånna där krosskänslor i ryggen idag så jag har hållt mig på benen. Men att hoppa i och ur passagerarsätet är inte någonting jag kommer pyssla med ofta de kommande dagarna. Förarsätet går bättre så jag vet inte om det är ena sidan av ryggen som tjabblar. Höger gör ondast.

 

Just nu sitter jag i soffan och har dåligt samvete för att kattungarna är instängda i köket och jag funderar allvarligt om jag ska kämpa mig iväg och handla tacos. Vore himla gott och jag är så osugen på den mat jag hade tänkt laga.

 

 

Idag har jag vart iväg och gjort min naglar fina hos underbara Madde! Det är som en liten lyx jag unnar mig ibland och jag känner mig så mycket fräschare. Sen har mina egna naglar verkligen blitt bättre efter att jag började fixa dom vilket många inte tror. Men nu har jag långa starka naglar faktiskt. Om ni ska gå och göra naglarna så prova Madde. Ni kan boka här!!

Min rygg pinar mig idag och jag hade önskat så mycket att jag kunde rida en sväng med Lina och Noa ikväll men det är stört omöjligt. Så jag får åka dit och mysa nån timme och det är inte fy skam det!

 

Kattungarna har vart lösa i hela lägenheten inatt och jag har bara hittat en bajshög så dom är för att vara 4 veckor otroligt duktiga på att gå på lådan. Skönt!

Jag tänkte skriva att det var tisdag idag. Kul att det snart är helg igen!

 

Ryggen är sämre igen så jag tog en promenad med pojkarna. Tränade lite med Winston och han är verkligen duktig. Snart ska jag upp på ryggen och göra samma övningar, får se hur det går. Jag pysslade länge i stallet och bara umgicks med båda två. Känns jävligt att jag kände att jag inte kunde rida.

Hemma pysslade jag med kattungarna och la mig och vila ett tag. Lina och Viktor kom förbi och mös med ungarna en stund. De kräver fullständig uppmärksamhet annars skriker dom. Simba satt nyss utanför duschen och skrek i typ 10 minuter. Nu ligger dom och sover i mitt knä och snart ska vi äta och bajsa kväller innan vi hoppar i säng.

Drog iväg en sväng med E på handboll ikväll. Sara var snäll och var hundvakt, vågar inte lämna Ballen ensam med katterna. Elina fick spela, vilket de inte trodde innan. Hon blev både utvisad och gjorde mål!!

Låt mig presentera två lurvtussar som ska bo här hemma med resten av oss. Simba är den mest röda och Nala den lite blekare. Nala är superkelig och Simba är lite lekfullare. Ja det är väl det jag kan berätta efter att ha haft dom i några timmar. De är mammalösa och 4 veckor gamla.

Winston kände ju direkt att jag inte var helt hundra i ryggen idag då jag hoppade upp. Han var fan nästan lite hispig till och med. Lyssnade allmänt dåligt och gjorde lite som han ville. Tur att Dansa nu är som hon är så att det inte är hela världen att W börjar trava helt plötsligt.

 

Redan från start var han alltså lite dryg men så kommer vi till första backen och ska ta galopp och Winston totalvägrar. Sätter i tvärniten flera gånger och försöker vända sig om. Lina erbjöd sig att rida först men jag ville inte det heller, för det första ska han lyssna trots att han går först och för det andra visste jag faktiskt inte om jag skulle kunna hålla honom på mattan idag. Och jag ville inte ha några onödiga hopp eller stopp.

 

Resten av ridturen gick dock bra men jag fick vara riktigt på honom mest hela tiden. Vi red till Badplatsen och travade mest. Tog någon längre galopp på hemvägen och då var det inga problem. Tvärtom så var vänstergaloppen uppför backen vid blåvita huset den bästa på länge och högergaloppen borta vid sista backen tog han utan mankemang. Duktiga häst! måste jag ändå säga eftersom han vilat i dagarna tre och jag var inte helt hundra som sagt. Det jävligaste är att jag nu har ondare i ryggen igen. 

Igår var en bra dag! Idag kommer att bli en ännu bättre dag. Först ska jag rida för första gången på flera dagar!! Sen ikväll blir det en hemlis som jag kommer skriva om då. Och ryggen gör lite ont men har inte nästan några "knivhugg" och det känns helt underbart. Nu ska jag inte göra för mycket utan ta det lugnt och så snart jag kan börja med mina långa promenader igen. Promenader är det som gjorde min kropp slimmare. Jag vill ha tillbaka det.

 

Just nu ska jag fokusera på det som gör mig gladast. Promenader ökade mitt välmående i längden även om jag inte njöt under promenaderna. Ridningen är helt underbar fortfarande. Hitta på fler roliga saker med Lina. Hemlisen är en sån grej som verkligen gjorde att jag kände mig behövs och nära mina känslor. Träffa mina nära och kära mer, jag har gjort det nu i någon vecka och det ger mig massor så mer vänner och familj.

 

 

Eftersom jag inte kan rida så umgås vi jag och Winston. Igår var vi ute i hagen som ni ser i filmen. Idag var vi ute på stallplanen. Han är riktigt duktig på att lyssna nu motför tidigare. Idag gick vi över ett hinder och lekte följa john. Mitt mål är ju att kunna rida honom utan utrustning i framtiden. Inte sådär dagelidax men jag vill kunna göra det om jag känner fört. Jag känner att jag nu skulle kunna rida en sväng hemma vid i grimma tror jag. Jag har ridit på gården men inte utanför. Spännande och väldigt lärorikt.

 

Som vanligt påverkas jag väldigt mycket av att ha ont. Ryggen är mycket bättre men gör fortfarande rejält ont. Jag äter och smörjer Voltaren och så kämpar jag mig igenom dagarna. Allting är jobbigt, ta på strumpor, sätta mig i bilen, resa mig ur sängen.. så ja på den nivån är det fortfarande. Min jävla benhinna har nu gjort så att benet är uppsvällt och hett. Det värsta är att jag blir så otroligt trött. Sen att jag inte kan rida. Jag är fruktansvärt ledsen att jag inte kan rida.

 

Jag vet inte varför jag har fått ont i ryggen. Benhinnan tror jag att blev överansträngd i onsdags på träningen. Jag hade aldrig någonsin såhär ont i kroppen då jag var riktigt tjock. Jag tycker att jag gör allting rätt nu för tiden med träning och att jag rör mig så mycket mer. Så kroppen borde må bättre. Men jag tycker att det är något nytt mest hela tiden. Är det inte knät som hoppar ur led så är det handleden och när dom fungerar hyfsat så blir det något annat. Hela tiden är det något. Och jag hatar att vara gnällig MEN det är just det jag är. Jag kämpar och krigar mer än många nog tror men det gör ont. Och ont är typ det värsta jag vet. Ibland känner jag bara för att sätta mig ner och grina och sitta där tills allting går över. 

 

Ikväll när jag satt på möte så började jag må illa, ni vet "nu kommer magsjukan" illa. Jag tänkte ett tag resa mig och dra med Johanna och skynda mig utanför dörren utifall jag skulle kräkas. Ansiktet började hetta och jag kände att jag kanske skulle svimma om jag reste mig. Men så blev det fika och då sa dom att jag såg ut att ha feber men jag känner mig inte febertrött i kroppen bara varm och frusen. Mina ögon glittrar och mitt ansikte är lite hett och rött. Vet inte om jag kanske har en infektion i kroppen också då. Det behövde jag verkligen. När jag kom hem bröt magen ihop så det kanske var det som gjorde mig konstig. Även Voltaren har väl någon bieffekt. Nu mår jag bättre men är riktigt trött och klockan är inte ens elva så nu ska jag sova och hoppas på att jag inte vaknar fyra inatt.

Imorgon ska jag försöka göra lite yoga och böja ryggen mycket så att jag kanske kan rida på kvällen. Idag hade det funkat att skritta frågan är bara hur jag ska komma upp. Jag har så himla mycket att vara glad för i livet och så roliga grejer jag vill göra men just nu överskuggar det här allt. Jag hoppas på att jag har en bättre dag imorgon helt enkelt!

 

Wopidido jag känner verkligen av att det vart helg idag. Började dagen med lång sovmorgon med pysen. Fixade lite med lådorna i köket, ska flytta om sakerna så att det blir rätt från början. I stallet pysslade vi om våra kära vänner och red bort efter vägen där björnarna varit. Jag hatar verkligen vilda farliga djur finns i min närmiljö. Björnar, vargar och vildsvin har inget syfte what so ever i mitt liv. Jag hatar att jag känner mig begränsad på grund av att jag är rädd.

 

Sen skyndade jag mig hem och duscha innan jag träffade Johan en sväng, han är sjuk den stackarn. Efter det plockade jag upp E och vi åkte till Växbo för att hjälpa till med Halloween discot. Jag var häxa och e var Skallepär hahaha.. Så fina!

 

Ikväll tänkte jag gå på Tuppenz på MID men min rygg gör så ont just nu så att jag kan inte gå rakt. Det är i ländryggen eller svanken som det liksom hugger som tusen knivar och kroppen bara viker sig. Jag har det här av och till och för det mesta funkar vardagen men ibland då det blir såhär mycket och då njuter jag av att ligga stilla!