HannaKJonsson

Mitt tips för att få ett stabil mående hela dagen är att börja dagen med ägg. Idag blev det fattiga riddare. Två stekta ägg och två skivor valnötsbröd. Så himla gott och enkelt. Perfekt frunch som det blev idag.

Jag har ätit prickfritt denna vecka och vågen visar MINUS 2.7 kilo! Så jag har gått ner mer vikt denna vecka än på de tidigare 9 veckorna tillsammans. Gash vilken jobbig tanke. Men nu fortsätter vi härifrån. Totalt har jag gått ner 4.8 kilogram.

Har haft en riktigt bra dag och kväll. Fixade mig i ordning för en gångs skull ikväll och rakade benen och noppade ögonbrynen tidigare idag. Det är så himla skönt att få piffa upp sig lite ibland. Jag insåg under kvällens gång att jag är alldeles för gammal för vissa saker. Jag vill bara ruska om folk och bara "hallå". Men ni känner ju mig, den ödmjukaste bruden i stan(ironisk), jag sa inte ett ljud. Jag fick en chock ikväll, tror fortfarande inte min hjärna riktigt har fattat hur det är möjligt faktiskt. Väldigt underligt och oförståeligt och tråkigt.

 

Efter vi hade varit ute så hämtade jag hem Baltazar från Lina som var snäll och va hundvakt. Min älskade lilla pärla, vad vore livet utan dig(här syftar jag på Baltazar inte Lina). Nu ska vi krypa i säng och sen ha lång sovmorgon. God natt

 

Jag snubblade på vågen så då hamnade benet sådär, orkade inte göra om.

Första gången vi körde detta idag och det känns bra. Jag berättade ju om upplägget tidigare men vill ha med det igen.

 

Uppgifter:

1 km bandet

1 km roddmaskin (Vi kör level 5)

5 km cykling (Random)

Vi räknar ihop dessa tider och får en summa.

 

Sen kör vi plankan och drar av den tiden på summan ovan. 

 

Mina tider blev:

Rodd: 4,27

Cykling: 10,52 (allså leveln var helt sjuk, har aldrig cyklat såhär sakta)

Bandet: 8,04

Summa 23:23

Klarade plankan i 17 sekunder(min mage var helt slut innan så det blev som det blev)

Slut summa: 23,06.

 

Jag VANN!!

 

Sara fick 24:02

 

Vi är stolta att ingen gav upp och att vi genomförde uppgiften så bra som vi kunde. Har flera filmer på hur Sara kämpade men får inte lägga ut någonting här.

 

Så ikväll fick Sara bjuda mig på mat.. mysigt och gott!

Idag var vi många i stallet, Lina, Annika, Hedvig, Jonas, Anna och jag. Så istället för att fixa mockningen tog jag med mig kameran och en borste och gick ut i hagen. Alla hästar var myssjuka idag så jag hade det helt ok där ute i min ensamhet. Hedvig kom och joina mig utanför hagen en stund. Jag fick borsta Visas svans utan problem och även hals, ben och rumpa, ryggen var inte ok. Jag brukar aldrig kunna borsta henne lös i hagen, hon är inte en häst som uppskattar att bli borstad i vanliga fall. Men idag då gick det bra. Kul!

 

Sen fick hästarna komma in och Dansa skötte sig utmärkt idag med hovarna, skönt. Lina longerade henne nere på åkern och det gick väl sådär i början men sen gick det riktigt bra. Så svårt med all snö. Sen skyndade jag mig och fixa Visa och red en tur till ladugården och sen travade vi längre sträckor i olika hastigheter på småvägarna hemma. Borta vid ladugården åkte det ner snö från ett tak och Visa blev rädd. Jag hade tur som satt kvar, jag sitter liksom där i chock efteråt och förstår inte riktigt att jag sitter kvar haha.. Nu rider vi inget mer förrän all snö är borta från taken.

 

Lycklig

Jag har hur mycket som helst att berätta idag, men det får vänta lite. Lina och jag tog en promenad runt sjön med hundarna imorse och hon knäppte ett kort lite bakifrån som jag såg på Facebook nu. Jag inser mer och mer hur dålig kroppsuppfattning jag har. Jag ser mig själv som tjock fortfarande. Jag är fläbbig och sladdrig liksom. Men på vissa kort ser jag mig själv ur en annan synvinkel. Människan på det här kortet ser inte tjock ut, kanske ganska tjock men inte tjock så som jag tror jag ser ut. Nu vet jag att detta bara är ett kort och att det finns säkert massor av kort som visar min "andra" sida. Men ändå. Den första tanken som slår mig är "hon har nog redigerat den" haha.. Sjukt vilka tankar jag kan ha om mig själv utan att ens fundera över det.

 

Bilden var denna:

.. med lite mat och träningsinlägg kanske ni tycker? Jag är helt inne i rätt mood när det gäller maten, har inte haft en enda svacka eller sug sedan jag började om med hårdkörningen för drygt en vecka sedan. Himla skönt men lika förvånande varje gång. Kroppen går som en klocka och humöret är just nu på topp. Vågen slingrar sig neråt och det är ju det som är målet. Mätte magen igårkväll och ännu en cm har slunkit bort, najs!

 

Idag ska jag på gymmet med Sara igen. Vi ska börja med en ny grej. S&H tidsfajt! Det innebär att vi ska kämpa i tid mot varandra och oss själva också såklart. Men det är lite lockande att tävla mot någon. Sara är så mycket hurtigare än mig på gåbandet tex så där kommer jag att få kämpa järnet.

 

Tanken är:

1 km på bandet (motstånd bestämmer man själv)

1 km roddmaskinen (motstånd vet vi inte ännu, har aldrig rott)

5 km cykeln (motstånd är random)

Man lägger ihop alla tider och får en tid tex 20 minuter

Sen gör vi PLANKAN och drar av den tiden.

 

Funderar på att lägga in 13 situps också men det vägrar nog Sara, vi skulle dock behöva det.

 

Den som vinner bjuder den andra på mat på Tranan ikväll! Hoppas jag vinner eftersom jag går på min strama budget haha..

Detta ska jag proppa i mig nu innan vi drar till stallet. Green Mango te från Indiska med en skvätt grädde och en chokladbit.

Jag är så impad av Lina som alltid är lugn och bestämd och TÅLMODIG med Dansa. Igår när jag var nere i hagen så blev jag lite trött på henne. Hon ska upp så nära liksom. Om du vänder dig om så står hon där som ni ser på förra klippet jag la upp med benet, hon är alldeles nära. Men jag gjorde som jag ska och hon respekterade mitt avstånd efter lite bestämdhet. När vi kom tillbaka till stallet efter vi hade varit i Storstallet så lyfte Lina hennes hovar typ 20 gånger eftersom hon kickar som en ilsken kossa. Kanske hade Dansa en dålig dag/kväll?! Vem vet. Hoppas hon har sovit av sig det för idag ska vi ha aktivering.

 

Här är ett litet klipp från hörummet i hagen..

Jag glömde att vi gjorde ett fynd i hagen idag. Vidrigt.

 

 

Sorry att det ruskar så mycket, jag har kameran på bröstet så jag ska slippa hålla i den.

Dansa är verkligen en fin häst. Tror hon kommer att bli otroligt snygg när hon musklat på sig lite. Just nu är hon till och med lite knubbig och det gillar ju jag haha.. Knäppte av några kort när jag kom till stallet idag. Hon kom på en gång och stod och väntade på att någonting skulle hända. Imorgon ska jag berätta en nackdel med denna donna, filmen går inte att ladda upp just nu tydligen.

Nu kan du sno dom om du vill Lina..

Skickade iväg ett sms till Annika(stallägaren i Lillstallet) tidigare idag och frågade om jag fick ta ut Noa på lite NH övning. Svaret blev "Det blir roligt för henne!". Å jag tror faktiskt hon tyckte att det var lite kul. Hon var himla duktig och lugn. Vi började i hagen och sen gick vi ut på gårdsplanen. De andra hästarna blev lite crazy ett tag. Men lugnade sig snabbt. Noa var inte alls lika focuserad och lyhörd utanför hagen. Men det är roligt att ha någonting att öva på. Det var ju lite halt också så vi gick mest runt lite och övade halt, backa och olika svängar. Hon ville gärna pressa förbi sig och gå före mig så det blev många stopp.

 

 

Åhhh jag tjuvvägde mig imorse och jag måsta till och med klicka in mig på min Morotslista och mina nya morötter för att se vad som väntar om det går riktigt bra. Känns som att jag är på G nu. Jamie och jag har haft mysmorgon med alla djuren(de levande och plastdjuren).

 

 

Nu kollar jag på Det Okända och njuter av min rena lägenhet. Har käkat några finncrisp med philadelphia och paprika. Så gott! Nu ska jag snart hoppa i badet och värma upp mig, är så himla frysen. Sen tänker jag ta min bil som fungerar och åka till Lillstallet och mysa lite med hästarna i hagen innan vi åker till Storstallet när Lina slutar. Ska hämta ut mitt nya körkort också. Jäkla Posten att ha urusla öppettider.

 

Kanske stannar i Lillstallet sen och går en prommis, will see will see.. Life is good!

Gud min energi är verkligen tillbaka och jag inser nu hur energilös jag var för ett tag sedan. Det är väldigt väldigt härligt att känna att man orkar och att man vill. När man i en ganska lång tid nästan bara gjort saker för att man borde eller för att man borde tycka det är roligt.

 

Idag har jag totalstädat min lägenhet, torkat lister, torkat skåpluckor, ruskat mattor, torkat golv, diskat, plockat ordning i köket, rensat kylen och allt känns fräsch och rent. Sen har jag för första gången på länge lagat mat med en härlig känsla. Inte bara tvång. Utan verkligen njutit under tiden.

 

Vi käkade en liten men naggande god buffé här hemma ikväll..

Lax, ostgratinerad spenat, varm brieost, stekt halloumiost, stekta gröna bönor, vitlökssås, en fröblandning och till det en stor tillbringare saft!

 

.. med ett grymt träningspass(nr 15 av 31) på gymmet med Sara!! Jag var helt slut och knät var HELT OKEJ! Jag blir så lycklig när jag kan ta i utan att vara rädd att det ska glida ur. Ökade vikterna på alla maskiner idag. Kämpade som en galen människa. Vi gjorde även plankan och sen gjorde jag 13 x 3 situps eftersom jag tror muskler i magen och ryggen hjälper till mycket när man rider. Så stabilitet i mellanpartiet var det fokus på en kvart.

 

Jag tycker att det är himla synd att jag får så ont i handleden av att träna med hantlar. Det finns så många bra övningar för ryggen med hantlar. Men inte ens sjukgymnasten tyckte att det var en bra idé för mig. Så änsålänge låter jag bli dom.

 

Vände på träningen idag. Cyklade en mil "random" först på tiden 19.33, mycket godkänt. Sen maskinerna som vanligt och sen 13 minuter på crossen, 702 slides, inte jättebra men godkänt eftersom 700 är kravet. Benen var ju bra nog slut efter maskinerna så det blev ju mycket jobbigare att ha crossen sist.

Jag & Sara!! Trötta men nöjda tjejer!

 

En spännande ridtur. Jag höll fast vid mina ord och red till kyrkan och till E OCH vi galopperade. Om jag är nöjd, yes box. Ibland får jag för mig att jag inte lär mig fort nog i ridningen men sen får jag påminna mig själv om att jag inte ska någonstans i ridningen. Det viktigaste är att jag har bra balans i alla situationer och att vi hittar tryggheten. Det känns som att Visa litar på mig nu. Om jag är lugn så är hon mer lugn än om jag inte är lugn. Jag upplever dock att hon är lite fessig och motstretande när man rider bort från stallet. Hem vill hon helst springa. Jag får vara på henne ganska mycket för att hålla en bra fart bortåt men det gick riktigt bra idag. När jag kom till tågrelsen tänkte jag "bara det inte kommer ett tåg nu" sen tänkte jag att hon är inte rädd för tåg så om hon blir rädd så är det mitt fel. Så slappnade jag av och det kom inget tåg. Skrittningen bort till E gick lite si och så, inte världens snabbaste men vi kom ju fram och det var ju tanken. Från tågsvängen travade vi hela vägen bort till skogen till vänster. Det är så himla fint där! Bara massa åkrar och grusväg, fast just nu är det snötäckt. Vi skötte oss bra. travade fort, travade sakta, höll balensen och det vara bara så himla härligt! Sen kollade jag på klockan och det hade gått nästan 22 minuter så då vände vi och hemåt gick det ännu bättre(eller fortare iaf haha). Känns skönt att jag nu har koll på farten på ett annat sätt. Balansen är mycket bättre, tror det mycket beror på att jag inte är rädd längre. Om hon skuttar åt sidan så fortsätter vi ändå trava och jag korrigerar henne så att vi återgår till sidan av vägen igen utan större problem.

 

Det gick bättre på vägen hem, hon har mycket bättre naturlig fart då. Vi skrittade hela vägen utom en travsträcka in mot församlingshemmet. Kyrkhästarna och haghästarna brydde sig inte ett smack om oss på vägen hem, skönt! Är ju lite rädd att de ska kliva genom snön och komma ut till oss.

 

Hon började trava av sig själv någon gång på raksträckan och jag lät henne trava en bit. Det känns som att hon är så glad nu när vi är ute. Vi stannade en stund och pratade med Annika och Hedvig vid deras hus och det gick riktigt bra att stå stilla.

 

Sen galoppen. Mmm jag känner att jag är feg när det kommer till farten tror jag. Jag har liksom inte takten i kroppen och jag tror inte att man kan få det utan att öva. Så jag tänkte att jag kommer att ångra mig om jag inte provar en sträcka. SÅ sagt och gjort. Hon fattade galopp på en gång och vi galopperade från storvägen vid stallet till lite bortanför stigen hem. Där stannade vi helt och sen provade vi den andra galoppen. Det gick ok. Visa taggade till som bara den och verkar verkligen tycka att det är super roligt. Jag känner mig dock klumpig. Provade att hålla mig lite i manen för att stå lite stabilt upp och det gick sådär. Tur att hon är lätt att stanna och så stabil. Jag tar med mig att vi nu kan börja galoppera på en gång, ingen slängtrav. Mina hjälper är nog bättre och förhoppningsvis ska vi få ordning på balansen och sitsen även i galoppen innan sommaren. Det är mitt mål.

 

Idag var nog första gången allt kändes bra precis hela tiden. Jag tappade aldrig modet och det märks på Visa att hon gillar att se lite annat än våra vanliga vägar runt stallet. Det tar dock lite längre tid, men det mesta är ju skritt efter vägen så det är ju väldigt lugnt och mycket uppvärmning och avskrittning. Jag har en tanke om en ridväg som jag vill rida någon dag. Det är 6 km. Det är samma väg som idag fast lite längre efter vägen som vi var på. Bort till det röda huset. En dag kanske ni får läsa om det här. Då måste vi gå över en bro med röda broräcken, spännande. Vi var ute i ca 45 minuter idag.

 

När vi kom tillbaka till stallet släppte jag ut hästarna och mockade alla boxar. Najs morgon!

 

Nu kör jag en omstart i stallet, en modigare jag. Jag har börjat bli fegare igen, tror det är lite för att jag nästan alltid är själv och jag har ju inte kunskapen om om jag gör rätt. Grejen är att man kommer inte framåt i ridningen om man inte vågar. Och det jag chansar med är inte farligt för hästen och förhoppningsvis inte så farligt för mig heller. När jag kollar på klipp och tänker på hur jag bara satte upp Johanna på min häst som jag hade hemma i Växbo för hundra år sedan så känner jag bara att jag är för feg.

 

Jag ska lita mer på Visa och bara göra utan att tänka på allt som kan gå fel. Idag ska jag rida till kyrkan, kanske till E(ett ställe längre bort vid järnvägen) det beror lite på hur vägen ser ut men troligtvis. Sen tänkte jag prova en väg runt kyrkan. Får se om det funkar. Om det känns bra så kanske vi provar lite galopp på Vithebre vägen. Får se om vi hinner också. 

Vi kommer att bli ett bra team!

Imorgon börjar min "vara ledig mycket" vecka, känns skönt. Den här veckan har gått så himla snabbt. Jobbat massor, varit i stallet mycket, träffat flera vänner och ändå varit hemma ganska mycket. När jag sa till Lina att jag hade min vara ledig mycket vecka veckan som kommer så sa hon, "Då blir du uttråkad och rastlös!". Haha ja det brukar vara så. Jag längtar till lite ledighet men blir lite tokig när jag har den.

 

Morgondagen kommer bli toppen iaf. Först stallet, sen förhoppningsvis träning om knät känns lika bra som ikväll, snabbstäda lägenheten och sen barnvakt till Jamie. Känns som en bra dag. Kanske att tjejen som jag är kontakt person till kommer och umgås på kvällen också.

 

Jag längtas till torsdag och vägningen för första gången på länge. Sen längtas jag till helgen då jag och min bästis ska ut på bus. Är lite rastlös idag. Trött men pigg liksom.

När man pratar om LCHF handlar det allt som oftast om strikt eller inte så strikt. Jag har ju levt lite mellan strikt lite för länge. Så nu äter jag strikt. Vilket för mig innebär ingenting över 5/100 förutom bär. Och så ska jag försöka ha lite koll på att jag inte äter mer än 20 gram kolhydrater om dagen. Nu ska kilona bort, det bara är så.

 

Jag tjuvvägde mig nyss. Ikväll. Nu låg jag på minus 2.8 kilo. Det är 7 hg mindre än i torsdags. Så kanske att jag är på G?! Vi hoppas. Snälla kan ni inte hoppas med mig? Det vore bra.

 

Hur äter ni när ni äter på LCHF? Hur strikt är du?

 

Jag känner väl lite att när man ätit länge är det lätt att fuska till sig saker som inte är riktigt ok egentligen. Mina "små"fusk är saltade nötter, minst 20 kolhydrater. Mycket bär, nu högst 100 gram. Finncrisp, jag får äta dom jag har kvar hemma fram till den 23 april men inte köpa några nya. Vanlig fil/yoghurt, blir lätt 3 dl istället för 1 dl rysk yoghurt. Grönsaker, äter nästan alltid mest grönsaker men nu är det back to basic. Äter inga ägg, tycker inte alls att ägg är särskilt smarrigt så jag brukar undvika det men nu 2-3 ägg om dagen.

 

Stora ord men jag vill verkligen kunna känna och säga att jag är klar någon gång. Denna viktresa har varit väldigt förändrande och helt underbar. Men ibland vill jag bara koppla av och vara ingen alls. Inte den Hanna som äter LCHF och har gått ner 40 kilo i vikt. Den Hanna som alltid har blitt smalare. Den Hanna som har karaktär. Utan den Hanna som gjorde det och nu är redo för nya saker. Inte halvvägs, inte 20 kilo kvar, inte 3 kilo kvar utan helt KLAR. Det är min största önskan just nu. Förutom att bli duktig på att rida.

Jag jobbar hela denna helg. Det känns helt okej, jag gillar mitt jobb som tur är. Idag ska vi åka på skoterträff i Rengsjö och käka grillad korv och titta på folk och lyssna på skotrar.

 

Imorse missade jag Dansas löshoppning eftersom jag jobbar. Kändes inte värt att byta bort en hel helgdag för 30 minuter löshoppning. Men lite ledsen är jag allt. Men ikväll ska jag åka och rida Visa. Längtas. Sen är jag helt planlös för resten av kvällen. Ballen har återigen åkt till mamma och pappa och blir kvar till på måndag då jag jobbat klart. Så tomt, så trist men det är det allra bästa för honom.

 

 

Vikten står helt stilla, vägde mig imorse och det står irriterande stilla på minus 2,1 kilo. Men då har jag tränat 3 gånger denna vecka också så det är ju inte konstigt tycker jag men för alla andra skulle det ju vara väldigt underligt.

 

 

Bestämde mig för att mäta mig ändå och några cm var borta vilket var skönt. Varje steg i rätt riktning är ändå ett steg:).

 

 

Tre bokstäver som stör min hjärna. Jag har läst och läst om varför detta ord bör finnas och hur det ska användas men jag accepterar det inte. Jag tycker att det är ett jävla fjant låtsasord för människor som inte har något bättre för sig än att hitta på onödiga ord. Jag sitter här i soffan och kollar på Biggest Loser och det står hen, hen, hen tre gånger på en mening. Nä alltså det är inte okej. Finns verkligen det här påhittade ordet nu??

 

Jag stör mig nog mest för att det ser ut att vara felstavat, sen för att jag inte vet om det är en hon eller han dom menar och sen förstår jag inte syftet varför en han eller hon skulle vilja bli kallad någonting som inte finns heller. Varför är det så fel att vara kille eller tjej?? Fattar verkligen inte grejen och jag tänker faaan kalla varenda jävel för HAN, HON, KILLE, TJEJ, POJK, FLICKA lite för ofta från och med nu och i framtiden PUNKT

 

Eller ja jag kan ju lägga till att jag älskar att placera människor i olika fack och jag tycker inte ni som inte gillar det har mera rätt med ert runtflytande flummiga sätt att se på saker. Vi är olika, acceptera faktum och sluta använda detta påhitt.

Vaknade 13 minuter över 7. Har ont i huvudet. Knät känns bättre än igår men inte riktigt så bra som det kan kännas. Min tanke var att jag skulle träna idag så att jag är klar för denna vecka. Kan inte bestämma mig om jag ska chansa eller om jag ska avvakta tills imorgon. Känns rätt skönt att det är det jobbigaste beslutet jag måste ta idag.

 

Baltazar kom hem imorse så efter att vi kom in igen slumrade vi lite i soffan i några timmar. Han är ju så himla mysig. Provade att bada nyss, tänkte bada mig i form till träningen. Hela jag kändes bra när jag låg i badet. Men nu sitter jag i soffan igen och kisar med ögonen och känner illamåendet. Fan. Jag lyssnar på Morgan Allings sommarprat i P1. Han är riktigt klok.

 

Nu ska vi bädda ner oss och kolla på Det Okända innan vi bestämmer oss för hur dagen ska fortsätta.

Kom nyss hem från en trevlig kväll hos Veronica. Jag har druckit te, pratat skit och bara mått bra. Nu sitter jag i sängen och är riktigt skönt trött. Imorgon är jag ledig hela dagen, så efterlängtat.

 

Direkt efter jobbet åkte jag till Lillstallet och Lina longerade Dansa och när hon åkte vidare till Storstallet så tömkörde jag Visa. Vi gick till ladugården och vände, sen lite på vägarna hemma. Var ute i en halvtimme typ och jag fick inte någon jättebra känsla idag. Visa var dock lydig och mina händer var lite stabilare. Nästintill ingen trav för mitt knä accepterar inte det just nu.

 

Ser ni hur stor Dansa har blitt? Lina ser ut som en liten plutt.

Jag har tagit mig friheten i stallet att pyssla lite med Noa när jag har haft tid över. Myst lite extra med henne och några gånger har vi övat lite NH inne i stallet. Först var det att hon inte skulle tokspringa ut ur boxen så fort dörren öppnades, det underlättar om hästen stannar i boxen. Hon är sjukt lyhörd nu. I början tyckte jag att hon var lite väl springig och nervig, hispig liksom. Men nu är hon stencool och faktiskt en ny favorit för mig.

 

I måndags kväll hade jag lite tid över så vi övade först lite "stanna i boxen" sen tog jag ut henne lös och lät henne stå stilla medans jag borstade allting noga. Tog lite extra tid på mig vid ben och svans för att verkligen kolla att hon inte tänkte springa iväg. Hon var så himla duktig. Så fort hon försöker gå framåt(alltså börjar gå litegrann) så backar jag henne ett steg. Men släpper efter(flyttar mig) så fort hon backat. Till slut stod hon stilla i 7 minuter utan att lyfta hovarna det minsta. Vi mös, jag borstade, hon fick morot, jag klappade på rumpan och gick runt henne för att kolla av att hon står helt stilla. Det är ju ingen fara inne i stallet eftersom hon bara kan springa in i boxen igen. Men det är himla härligt att se att hon är så följsam. Hon förstår väldigt fort och tycker nog att det är lite roligt att få uppmärksamheten.

 

Nu kan man stå längst inne i hennes box och ha dörren öppen utan att hon går ut, det är helt sjukt bra om man vet hur hon var förut. Sen kan hon alltså stå stilla och bli borstad utan någon utrustning alls. Upplever att hon blir mer "stressad" när man har grimma och sätter fast henne i gången, då skrapar hon gärna med hoven och vill iväg. Just nu kör vi alltså små korta väldigt enkla sessions med NH inne. Snart kanske jag får övertala Annika att jag ska få börja öva med små grejer utomhus. Kan ju vara roligt för bruden att komma ut lite.

Så här fin är hon efter massa kligos i fejjan!

Alltså fy fan vad ovärt det är att äta godis för mig nu. När jag stod 59 minuter på crossen i Stockholm så gick det riktigt bra. Det var tufft men jag kände att jag skulle kunna göra det igen. Idag dog jag nästan. Mina fötter jorde så ont att jag inte ville ta ett steg till på dom. De kändes som två svampbollar som dallrade. Så ont efter 30 minuter. De sista 29 var en ren plåga. Jag stod på hälarna, på tårna på sidorna på alla sätt men det gjorde fördjävligt ont. Så aldrig igen. Jag kan just nu säga att det blir inge mer godis förrän efter den 23 april.

 

Tyvärr åt jag lite godis även idag, några polkagrisar. Så himla onödigt men det var innan jag visste att straffet var såhär hårt. Jävla pucko. Dagens pass var för godis som jag åt på bussen ner till Stockholm. Det jobbigaste är att jag har konditionen nu. Jag blir jävligt svettig och slut, hela min kropp pulserade och jag var lite svimfärdig när jag gick ut idag men det gör så jävla ont i fötterna att det finns inte.

Mitt mål med dagens pass var:

59 minuter.

2655 slides - det är 45 i minuten.

Minst 600 kalorier.

 

Som ni ser presterade jag över förväntan. Och DET är jag nöjd med!

Nya saker är spännande och utmanande. För att Visa ska få slippa ha en tung mig på ryggen jämt så är tanken att jag ska tömköra henne ibland. Har tänkt typ 1 gång per vecka men det kanske blir lite mer sällan. För då får jag ju "bara" rida två haha.. Men jag kanske rider 3 som vanligt och tömkör en extra gång. Vi får se hur allt hinns med och hur det går. Igår var våran första helt egna tur. Det gick över förväntat, det gäller bara att ha bra koll på tömmarna och planera vägen långt i förväg. Hon är ju lite ålig när man går ifrån stallet så där var det lite svårt i början. Men det gick iaf att få henne ifrån gårdsplanen utan större problem, vi var upp i en snödriva och snurrade ett varv innan vi fick rätsida på doningarna och kom iväg. Hon var mycket fessigare än när man rider, reagerade på varje liten grej hon kunde. Hon är ju väldigt ovan denna situation så det är ju inte så konstigt. I vanliga fall går man ju bredvid hennes huvud eller sitter på ryggen så då har hon ju stöd hela tiden. Tänk vad tuff Dansa är som inte reagerar på knappt någonting när vi är ute. Och Lina, fatta hur duktig hon är som navigerar den där busfian utan problem. Jag är impad! Jag blir mer impad ju mer jag lär mig själv. Det är svårt att förstå hur svårt det är när det ser så himla lätt ut när andra kan och gör rätt.

 

Visa ville väldigt gärna gå in mot Vattenhuset men det gjorde vi inte för jag ville inte, trodde inte att vi kunde gå där idag heller. Sen blir det väl meckit att vända där kan jag tänka. Fast det går ju bra ute vid vägen. Ja ja vi får la se nästa gång vi är ute på. Jag trodde att det skulle bli omöjligt att gå över bron men det gick mycket bättre än väntat. Hon blåste upp sig lite och poffade men hon gick över. Jag funderade lite på hur det skulle bli om hon tvärvände och rusade mot mig liksom. Jag vet inte riktigt hur jag skulle göra då men tänkte att jag får lösa det som dyker upp. Allting gick mycket bra. Jag litar nog för lite på Visa, hon kan och är inte rädd för saker. Får pränta in det. En situation var när vi hade gått över bron och jag såg att det kom två stycken och gick men sedan försvann de bakom en stor snöhög och kom aldrig fram. Jag tänkte att de kanske hade nå stora hundar med sig som skulle börja skälla när vi kom och gick förbi och det var därför de stannade bakom snöhögen. Så jag gick fram till Visa och ledde henne förbi snöhögskanten. Där står de två ungdomarna och TJUVRÖKER. Visa brydde sig inte alls men man vet aldrig. De struttade iväg efter att jag hade frågat varför de stod bakom en snöhög och gömde sig. De sa att de bodde i huset bredvid och måste skynda sig hem nuuu. Mmm tro på tusan de. Era föräldrar kommer nog inte att känna röklukten när ni gått 50 meter ute sa jag och då kollade de i backen och gick.

Visa och jag har massor att öva på. Men vi kommer framåt och vi kunde gå några varv på volten vid årtalshuset efter lite meck. Hon ska helst inte gå på volt men två varv är inte hela världen hoppas jag. Vi gick ett och travade ett åt vardera håll. Hon är riktigt fin i den här utrustningen tycker jag. Det roligaste är att hon verkar tycka att det är spännande och roligt att göra någonting annorlunda och hon lär sig väldigt fort. Jag behöver nog mer övning än henne.

Helgen var perfekt! Jag har faktiskt inte så många fler ord. Det är ett himla schåå att ha tre barn kan jag konstatera. Men Hanna gör allting med 100% kärlek och då finns det inte så stora problem. Jag älskar alla hennes barn och det är så himla mysigt att få vara en del av deras liv rent fysiskt för en gångs skull. Riktigt kul att träffa Sara och lille Elliot också.

 

Pix in a mix. Kunde inte välja. Blev för många.

I bilen från stallet slukade jag en Celsius med Cola smak. Inne i omklädningsrummet träffar jag på en gammal lärare som jag gillade(ja det var många jag inte gillade). Vi pratar lite smått om familjen och glider sedan över till träning. Hon har värk, jag ska bli smal.

 

Kommer in på gymmet och det är bara okända ansikten där. Ett riktigt fint. Han har dock elaka ögon, stirriga liksom. Står bredvid honom på crossen i 17 minuter. Han sliter, jag älskar folk som kämpar på gymmet. Det går även omkring en liten kille på typ 35 kilo och lyfter tyngder. Jag funderar på om han överhuvudtaget får vara där. Ser ut att vara typ 14 år. Han hänger en sån rund tyngdlyftsgrejs vikt runt midjan och drar hela sin kropp plus vikten upp och ner genom att hänga i armarna. Helt sinnessjukt.

 

Svetten rinner av mig. Kör maskinerna på minst det jag brukar. Får som kramp i baklåret på första benmaskinen, hoppar runt och skakar det tills det känns bättre. Tappar telefonen, ljudet dånar ut i gymmet för hörlurarna har åkt ur, en ny, väldigt tränad kille tar upp den och ger mig den. Armarna bultar, jag känner liksom pulsen i armarna efter första arm maskinen, underlig känsla men det måste ju vara bra tänker jag. Benen darrar när jag har kört sista benmaskinen. Kör inte jättehårt på sista arm maskinen, känner att kroppen känns bra, inte ett uns ont i ryggen, skönt!

 

Har bestämt mig för att jogga på bandet idag. Börjar med 100 meter gång. Sen ökar jag till 10.1 km i timmen och springer. Det går bra. Andningen är med mig, det är inte jobbigt, springer i 1 minut och saktar sedan av bandet. Går 100 meter och ökar sedan bandet igen. Knät börjar "klicka" i varje steg. Försöker ta i mer med armarna och råkar då slå i hörlurarbandet och telefonen åker i backen ännu en gång, en kvinna tar upp den och ler snällt. Jag tackar och knäpper sedan surt av bandet. Knät är paj. Jag blir riktigt less och sätter mig på cykeln och tar 30 minuter istället för 20 minuter och bestämmer mig för att det får ta lång tid idag. Huvudsaken är ju att jag kommer min mil och att knät inte blir värre. Knäpper av musiken, insuper gymmets energi och börjar cykla. Det kliver på en äldre snubbe på bandet och JOGGAR i typ 10 minuter. Det är vidrigt, jag är såå avundsjuk. Han hoppar av och jag säger "Gud va hurtig du är, riktigt bra gjort!". Han blir glad och det förtjänar han verkligen att vara. Jag cyklar på och småpratar lite med alla och tjoff telefonen flyger ur fickan på cykeln och landar under Crosstrainer. Snubben från bandet kommer och tar upp den. Han säger "Du får vara rädd om dina ägodelar!". Svetten gör att hela jag liksom dunstar ur varje por. Så obekväm men ändå bra känsla. Tänker att "shit vad jag har blitt bra på att kämpa!!". Tar upp min hela telefon och blippar runt bland alla appar och landar till slut på Facebook och löser dagens viktiga problem på "Köp och Sälj gruppen". Cykeln piper och resultatet blev 12.3 kilometer. Inte jättebra. Bra för dagen. Knät känns ok.

 

Tar mina grejer och går ut i den friska luften. Jag känner mig galet kissnödig och det känns som att min kropp är ihålig och att kisset bara kan flöda ut. Som om jag hade ett stupränna rör från munnen ner till rumpan haha. Sjukt. Känner mig stark och stabil i huvudet. Är alldeles svettig i rumpan av cyklingen så det känns nästan som att jag har kissat på mig när den kyliga luften sveper runt mig. Känner mig lycklig för att min kropp fungerar och går med lätta steg nerför backen mot parkeringen och ler..

 

Pass 13 av 31pass - CHECK

Fy vad skönt det är att må bra och vara pigg och leva livet! Dagen idag har innefattat jobb, stallet, träning och sen en dejt med Johanna. Man hinner mycket om man vill. Ändå sitter jag nu framför Det Okända och har flera timmar för mig innan sängen kallar. Jag har verkligen varit taggad idag. Haft massor med energi och verkligen tagit tillvara på mitt mående. Ni vet sådär busit glad!

 

Åhhh det är så himla skönt att ni kan inte ana. Gud va jag har längtat efter detta. Äntligen!!

Kommer att blogga om stallet och träningen i egna inlägg så håll utkik om ni är nyfnikna:)!

Äntligen har trycket på mitt bröst börjat släppa. Jag har alltid saker i mitt undermedvetna och medvetna som jag vill i mitt liv. Men ibland kommer allting bara över mig och denna gång blev allt bara för mycket. Det har varit en riktigt jobbig tid. Min hjärna har gått på högvarv och mitt mående har verkligen inte varit bra. Nu känner jag att jag har landat lite. Jag har fyllt livet med det jag gillar allra bäst. Lina, Johanna, Hanna, min familj och hästarna. De kan liksom inte göra någonting för att jag ska må bättre men jag behöver bara ha människor med mig lite mer än i vanliga fall.

 

Nu känner jag mig iaf lite taggad på träningen igen, maten flyter på och livet känns rätt ljust igen. Otroligt skönt. Jag ska fortsätta ha lite mer oplanerad tid i mina veckor. Jag har för lätt för att boka upp mig för mycket. Ja ja jag ville bara mest säga att jag ser lite ljusare på saker och ting igen.

Ohh shiit alltså, nu kommer dom mörda fel person i min bok. Ofta nån bara bestämmer sig för att hyra en mördare. Denna bok känns väldigt extrem. 16 åringar som knarkar kokain och har blandmissbruk, våldtäkt, mord, beställnings mord, relations problem det blir liksom för mycket. Det skulle räcka med hälften av alla grejer.

Förövrigt ligger jag redan i sängen på spikmattan och ska lyssna färdigt på boken i 2 timmar innan jag ska sova! God natt!

Alltså jag är chockad över mig själv. Jag skulle kunna ha ramlat av ikväll. När jag kom hem från Stockholm så åkte jag hem och bytte om och sen snabbt till stallet. Lina var där och det är så mysigt när det är någon mer i stallet och poar att det tog lång tid för oss att ta oss ut. Men det gjorde ju absolut ingenting eftersom vi hade all tid i världen.

Jag bestämde mig för att rida hemmakring och nästan enbart rida med rösten idag. Jag svängde självklart med tyglarna men mest ledande tygeltag och inga kortade tyglar alls. Det gick skitbra. Visa lyssnade klockrent. Hon var  pigg och uppmärksam och helt underbar som vanligt. Vi skrittade, gjorde halt, skrittade, travade, halt, travade.. Till och med från halt till trav tog hon direkt av några smackningar, duktigt!! Trav till halt gick också väldigt överaskande bra. 

 

Nu till Wiieét. Vi kom och travade hemifrån och så saktade vi av till skritt. Då blir Visa livrädd och SKUTTAR(om man har träffat Visa kan man inte tro att hon kan skutta) tre gånger framåt och sätter sedan av i fart. Jag satt ju där med långa tyglar och ganska avslappnad vilket nog var tur. Det gick så jävla bra. Jag lutade mig bakåt och pratade lugnande och saktade av henne. Fick inte panik. Kände mig överaskad men underligt nog lugn. Det här är min mardröms situation om jag skulle tänka på den. Men ikväll kändes den helt okej. Jag började till och med skratta. Jag kände mig så pass trygg att jag kunde skratta och lugna Visa väldigt bra. Det känns himla bra. Ju mer vi är med om tillsammans desto säkrare kommer vi att bli. 

 

Hanna är så himla snäll och hade fixat LCHF kost till alla måltider. Hon hade även fixat massa godsaker. Det är så himla uppskattat att kunna vara borta utan att behöva tänka. Några av mina måltider denna helg, alla LCHF ok:a!

Måltiderna var följande:

Middag: Fläskinnerfilé med coleslow och grönsaksröra.

Kvällsfika: Bild 1

Frukost: Bild 2

Lunch: rester av fläskinnerfilén

Middag: Bild 3

Kvällsmys: Bild 4

Frukost: Avokado & coleslow

Idag tog jag tag i "Godis straffet" 59 minuter på crosstrainern. Denna crosstrainer var annorlunda än den jag har hemma men eftersom jag inte hade några som helst krav förutom att röra på mig på en cross i 59 minuter så spelade det ingen roll. Den var liksom lättare i slidesen men det kändes som att man gick i en trappa så jag kunde inte höja leveln så mycket heller. Men jag klarade 59 minuter och det var huvudsaken.

 

Det blev

612 calorier

6002 slides

 

SVETTIG, det droppade svett av mig..

Bestämde mig för att ta en tur till Stockholm i helgen. Är ledig och jag kommer ändå att hinna rida Visa mina tre gånger denna vecka. Behöver ett break och det får jag här. Jag har med mig lilldatorn så antagligen kommer jag att blogga under tiden jag är här. 

Idag var ledordet på min ridtur Modig. Jag hade bestämt mig för att utmana mig själv lite. Alla mina ridturer handlar mest om min mentalt. Visa är en stabil häst som troligtvis vem som helst kan rida. Men jag är en fegis. Så idag hade jag bestämt att vi skulle gå till kyrkan och vända. Det betyder förbi haghästarna och vildhästarna. Så sagt och gjort, inga kryphål utan vi gick direkt dit. Haghästarna blev tokiga och galopperade runt och busade i den maghöga snön. Visa gnäggade lite och spände upp sig lite men gick framåt efter min önskan. Sen kom vi till delen mellan hagarna, där var hon lite jollig.. ville inte gå bredvid snödrivan eller postlådan utan ville åma runt sig och helst vända. Men nu var tanken framåt. Vildhästarna kom inte till kanten för det var för mycket snö. Och det var en nedrans tur för stängslet ligger under snön så det är ju bara för dom att traska över och kanske fastna. De gnäggade och vi travade till och med uppför backen mot kyrkan. Sen vände vi och red tillbaka samma väg. Innan postlådan så red vi in på en väg och travade en sväng. Det var svårt för Visa ville inte alls ditåt och hon reagerade på pinnar i snön mm. Men det var skitbra träning för mig att få kämpa lite med henne. Hon är ju så himlans lätt annars. Så dett var verkligen ett behövligt pass och jag var cool lugn hela tiden. Sen gick vi förbi haghästarna och gjorde lite halter och starter innan vi travade resten av biten hem över kullen till hundhuset. Så klockrent gick det! Kuuul!!

 

Sen skrittade vi en sväng och travade sedan in vägen mot vattenhuset och tillbaka. Det är nog en bra galoppväg senare i vår utvecklig eftersom vägen svänger lite hela tiden. Sen skrittade vi av och gick även en bit efter lillastorvägen. 

 

Känner mig grymt stolt och modig efter dagens strapats. Ju längre från stallet vi kommer dessto mer tittig men uppmärksam blir Visa vilket jag i nuläget uppskattar. I början gillade jag det inte alls.

Ops. Nu läre jag springa.. puss

Vägdag, men nu sprack det. Jag hade inte en tanke på att väga mig imorse. Osis. Tror dock jag har tränat för mycket för att ha gått ner nått iaf.Har jobbat hela långa dagen. Känner mig lite halv stressad. Men jag hoppas det går över i stallet imorgon bitti. Längtar som en galen människa. Ska nog rida till kyrkan och låta Visa traska på på långa tyglar. Ska öva lite på sitsen i traven också.Nu ska jag faktiskt försöka sova här på jobbet. God natt

En helt ledig dag är till ända. Började dagen med en lång sovmorgon och sen en promenad med Baltazar som drog ut lite på tiden så när jag väl kom in igen så snabbkockade jag lite mat och åt en tidig lunch. Halv tolv mötte jag upp Sara på gymmet och kämpade igenom ett pass. 13 minuter cross, trodde att mina ben skulle sluta fungera, de fanns inget direkt goo i dom idag. Trökigt när jag vet att jag kan mer, men att köra två dagar efter varandra är inte optimalt för mig helt enkelt. Gjorde maskinerna utan höjning för mina ben var rätt slut och mina axlar värkte lite. Sen körde jag 1 mil på cykeln, det är tur att jag har gjort det några gånger nu så att jag VET att jag kan för annars skulle jag ha givit upp idag. Men det gjorde jag inte så High five på den!

 

Sen skyndade jag mig hem och duscha och svirade om till hästkläderna. Lillstallet och Dansa aktivitet stod på schemat! Det är så roligt att se hur allting klaffar mer och mer för den här bruden. Väldigt charmig och tuff. Nu tycker jag snön kan försvinna så att hon kan ridas!! Borstade av Visa en snabbis, övade lite på inkallning i hagen också. Det verkar fungera bra den metod jag har bestämt mig för att prova. Tanken, min tanke är ju att jag ska kunna rida henne även när hästarna är ute i hagen i framtiden och då är det ju bra att kunna fånga henne och ta in henne. I nuläget går hon gärna in efter de andra. Så vi övar oss och det har även hjälp att jag varit ut i hagen och myst lite nu och då tror jag. Men som idag när jag har grimman på axeln, då är det lite klurigare.

 

Sen åkte vi till Storstallet och mockade(i flera timmar kändes det som). Jag var hästvakt till Elis och Tage. Så mockning, borstning stod jag för, Lina fixade maten. Sen red jag Tage. Kändes RIKTIGT bra. Vi travade två längre sträckor och nån kortis. Han är lite skvattig, hoppar liksom lite på alla ben ibland. Men idag gick det mycket bättre med tyglarna och halvhalter och balansen och kontakten mellan mig och häst fungerade iaf litegrann. Han är dock himla okänslig vid skänklar motför Visa så även om jag rider efter Lina så får jag jobba på lite med benen. Han lyssnar väldigt bra på rösten, smackningar och beröm så det är kul! Det är sjukt härligt att komma tillbaka efter en ridtur och man känner sig nöjd över någonting som gått bra och att man har lärt sig någonting. 

 

Kom hem och satte då igång med operation städning. Så nu har jag en ren men rörig lägenhet. Skönt! Sen har jag suttit framför datorn och skypat och donat med massa nödvändigheter. 

 

Nu ska jag hoppa isäng med min fina vän. Han har haft världens tråkigaste dag i stallen idag:(.

Jag berättade ju tidigare om att barn hela tiden figurerar i mina drömmar och även om jag vill lägga fokus på annat så blir det svårt när det "undermedvetna" hela tiden drar tillbaka tankarna. Nu har mitt undermedvetna bytt topic. Skönt men lite svettigt:P haha herregud alltså. Men jag känner mig iaf lite gladare ikväll.

 

Idag har det varit en bra dag, min dag i detalj kan ni läsa här:

Började dagen på jobbet. Sen fortsatte den på bästa sätt, en ridtur, Visa var helt underbar! Vi utmanade ödet och red bort till haghästarna, vände, red tillbaka och sen hem och travade litegrann. Galoppen sparar vi lite med, mina ben värker som bara den och jag vill vara stabil då. Annika blev så glad när vi gick förbi deras hus så där går vi nog fler gånger:). Sen borstade jag hästarna, satte på täcken, bar ut hö, mockade de 4 boxarna, slängde ner hö från skullen, matade och fick sen tio minuter över så jag gosade lite med hästarna ute i hagen innan jag åkte.

 

Klockan var då 11 och jag åkte direkt till gymmet för ett svettigt pass. Det gick riktigt bra, jag trodde att det skulle vara svårt eftersom mina vrister svider sen jag red Tage men men det gick över förväntan. 13 minuter cross, maskinerna lika tungt som vanligt, 5 minuter bandet, 17 minuter cross(cykeln var upptagen och bandet känns inte ok med knäna ännu).

 

Efter dusch och mat åkte Johanna och jag till Växbo och hämtade Ballen. Vi flummade runt och pratade bort några timmar. Kom väl hem vid 17 och slappade då i soffan en halvtimme.

 

Sen blev det Storstallet med E och Lina. Vi skulle tolka och leka runt lite med Bronzac men han verkade känna av ett ben så han såg halt ut ett tag så då gick vi hem. När vi prov travade hemma vid stallet så syntes det ingenting. Påvägen hem hälsade vi på Linas mamma i hennes nya hus. Så mysigt!

 

Nu har jag precis ätit igen och tänker gå och lägga mig på spikmattan en stund får se om jag blir trött, hoppas.

Jag har inte gett min kropp de bästa förutsättningarna. Men jag står nu faktiskt här med en ganska stark och bra kropp så jag får liksom utgå ifrån det. Jag kan inte få en lika fin kropp som syrran, kommer aldrig att hända. Jag få panik av tanken att operera bort en massa hud. Men det lär ju komma dit snart nog. Men just nu, just idag, just denna minut då jag skriver detta så känns min kropp helt ok. Jag utsätter den för så mycket olika saker och den klarar det faktiskt rätt bra. Jag pressar mig själv hårt på gymmet, får faktiskt ofta kommentarer av människor där att jag kör hårt och är duktig. Jag är helt svettig från att jag kliver in på gymmet tills dess att jag går ut. Jag tycker det ska vara så. Hellre dösvettig och kämpa i 50 minuter än halv lulla runt i 90 minuter. Effektiv.

 

Skulle göra tummarna upp men hann inte bestämma mig haha.. pass 11 av 31 pass är klart!

Det går bra med träningen igen. Blir dock hungrig mycket oftare och mer. Men jag äter oftast mina matlådor så att vikten inte ska påverkas. Men det gör den ju iaf. Skit samma.

 

Det jag skulle skriva var att jag åt godis i helgen och det betyder nu "ny regel". Om jag äter något jag inte ska så får jag stå 59 minuter på crossen. Har inga level krav och inte heller några slides krav. Bara att jag står där och rör mig i 59 minuter. Detta är alltså ett träningspass utöver de två vanliga såklart. 

 

Kul? Nääee men sånt är livet för en fuskare av rang. 

 

Opeppad - kör hårt - trött men vill inte ge upp - NÖJD tjej

Jag har panik i livet just nu som ni säkert har märkt och jag har bestämt mig för att dela med mig liite mer av mina funderingar om det som är väldigt tufft i livet. Man vet liksom inte vad man ska dela med sig av och inte. Jag står återigen vid ett tillfälle i livet då jag måste välja. Jag gillar mitt liv just nu men de senaste veckorna har livets stora frågor kommit upp till ytan. Det känns som att träning, kost och andra saker som är viktiga för mig i vanliga fall spelar mindre roll och det blir då väldigt svårt att blogga om det och vara sann och trovärdig. 

Vad vill jag egentligen med mitt liv? J O B B I G fråga.

 

Killen som busringde till mig tog upp min ålder, 28 år. Jag vill ha barn. Jag vill så himla gärna ha barn. Det finns nog ingenting jag vill hellre i livet än att ha barn. När man är 20 år är man som mest produktiv i barnskaffandet rent kroppsligt. Det var 8 år sedan och jag har inte ens en karl nu. Det finns så mycket mer med denna fråga i mitt liv som jag inte känner att jag vill skriva här, iaf inte just nu.

 

Alltså mina tankar snurrar runt runt runt 22 timmar om dygnen. Det tar all min energi. Jag är totalt hjärntrött. Jag hittar ingen lösning på hur jag ska lösa detta. Jag är förvirrad. Jag orkar inte tänka mera. Det finns ingen bra väg att gå känner jag. Varför kan mitt liv inte bara forma sig så som jag vill?! Jag vet vissa saker. Jag vill bo kvar i Bollnäs. Jag vill ha barn. Jag vill ha hästarna i mitt liv. Jag vill träffa en härlig kille som är trygg med sig själv.

 

Hur gör man? 

Fortfarande lite hoppfull men ganska hopplös..

6 timmar i stallen har gjort sin rätt. Min kropp värker och mina vrister svider. Lina var hård idag, jag skulle luta mig bakåt, vrida tårna inåt, inte röra fötterna, stilla, halvhalter, inte obalans...å nu TRAVAR vi. Mmm å se till att inte drutta av också. Att rida Tage är som natt och dag motför Visa.

 

Första turen blev med Tage, han är en dröm i stallet, står stilla, tycker om att bli ompysslad och reagerar inte på någon utrustning utan står mest bara där. Jag fick hoppa upp med hjälp av en pall som är typ 2 dm kanske, förra gången hade jag en stubbe som var typ 5-6 dm, lite skillnad men jag kom upp. Apnervös var jag såklart. Mest tyst tror jag att jag upplevs. Jag är tyst eller säger Nej eller Neee inte än..

 

Själva ridturen var snöig, nervös, jobbig och rolig. Vi travade mycket, säkert halva tiden och vi var ute i 40 minuter. Jag upplever det som väldigt svårt att rida Tage. Tage är hård och stark i munnen men känns ändå seg på något vis, okänslig vid skänklar, rak i kroppen och stabil, men man vet aldrig vad man kan vänta sig riktigt. Jag slet som en jävel. Lina var ju sträng och påpekade många av mina brister och fel idag. Det behövde jag, jag gillar att ha saker att träna på och lära mig rätt. Men jag blir tokfrustrerad när det inte går att göra så som jag vill. Eller när det inte blir som jag tror att det blir. Luta mig mer bakåt är det allra allra svåraste och det viktigaste. Lina sa också en sak som säkert skulle motivera mig men som jag bara kände what?! Hon sa "Du kan inte rida sådär med fötterna när du ska rida med sporrar!!" Nä men vet du Lina jag kommer väl aldrig att rida med sporrar i hela mitt liv haha.. Men jag vet att det var för en god sak, lite roligt bara.

 

Jag kände mig lugn idag och blev inte rädd en endaste gång. Han fick troligtvis en sån räddattack också när det var nå fåglar bakom en husvagn. Jag trodde att han snubblade rejält haha.. tänk om han hade stuckit med mig då. Herre gud vilken tur jag har som får uppleva att jag klarar mer än jag tror flera gånger om! Tage är otroligt spännande att rida. Jag känner mig jättedålig eftersom jag inte kan och har svårt att ställa om mig men ändå duktig för att jag verkligen kan och får rida på denna skönhet. Jag har en nedrans tur som har Lina som guidar mig och hjälper mig på alla sätt.

 

Andra turen blev med Visa. Visa är yber känslig och lätt i munnen och skänklar, hon är dock lite slingrig i kroppen. Alltså jag tror att de måste vara varandras motsatser. Försöker tänka på min sits och luta mig mer bakåt men det är fan så mycket svårare med balansen bakåtlutad. Benen ligger mycket bättre på Visas rygg så det är lättare att hålla fötterna bättre. Tror jag iaf, Lina är ju inte med och domderar där:P. Vi red huxflux och hon var till och med pigg bort från stallet idag. Vi stötte på lekande barn, en lös hund, två skotrar och sen utmanade jag ödet och gick bort mot kyrkan då vi skrittade av. Det var några som var till stallet och gick en sväng med Lukas så dom var borta vid kyrkan. Hästarna i hagen blev helt galna och gallopperade runt och busade så Visa blev helt till sig och skulle visa upp sig från alla sina fina sidor så då vände vi och gick hem. Hon vill typ småtrava mest hela tiden men då gick det jättebra och lugnt, trots bilar och att vi var påväg hemåt. Jag vill tillägga att Visa inte är rädd för någonting som traktorer, bilar, skotrar, hundar men jag är skeptisk till ALLT.

 

Jag är ju världens lyckligaste tjej när jag får rida.

Frågan är om jag inte är påväg att få tillbaka lite livsglädje. Jag har nog inte blitt irriterad på hela dagen. Kanske har det att göra med att jag umgåtts med Lina precis hela dagen. Eller jag blev ju frustrerad på mig själv när jag red Tage, men det räknas inte. Katten blev jag arg på också, gnälligare och drygare har hon aldrig varit. Men för övrigt känns det ok. Och ok är väldigt bra.

 

Jag sitter här i min säng och vill sova. Men det går ju inte. Alla ljus är fortfarande tända också. Inatt sov jag typ 2 timmar högst sammanlagt. Mådde dåligt, var nervös för Tage, tänkte och tänkte, var mätt, var hungrig, borstade tänderna typ 5 gånger, pillade på mobilen, pratade i telefon med folk som var fulla och ute i vimlet, gjorde flätor på Ballen, stirrade i taket, stirrade ut genom fönstret på snön som dalade ner. Men det känns som att det kanske gjorde lite nytta. Nu känns huvudet friare än på länge.

 

Sitter och funderar på om jag ska ställa klockan och åka på gymmet innan jobbet imorgon. Jag har 59 minuter på crossen att se fram emot. Kommer inte att kunna slappna av förrän de är gjorda. Ätit godis, mmm, det har jag gjort. Straffet är 59 minuter cross. Fy fan.

 

Sitter och finular lite på veckan också. En grovplanering är alltid bra.

Måndag - lite ledig, sen jobb hela dygnet.

Tisdag - Rida, träna

Onsdag - Ledig hela dagen, träffa Lina och E och tolka efter Bronzac?!

Torsdag - Jobba

Fredag - Rida, träna, åka till bort?!

Lördag - träna om jag inte gör det på måndag, gå ut?!

Söndag - Rida

 

En lugn och skön vecka ser det ut som. Brukar ju alltid pocka på lite under tiden också. Ska göra naglar bland annat men vet inte när. 

Det känns som att klockan är elva och det är rätt så bra för då kan jag snart gå och sova. Har ridit två hästar idag.. haha galet. Det var mindre än ett år sedan jag var i stallet första gången. Jag är ju inte duktig. Men jag har inte ramlat av iaf. Det var inte så jätteroligt att rida i snöyra och pinande blåst i Storstallet. Men det är ju alltid galet spännande.

 

Nu har Ballen och jag myskväll under tre filtar. Fryser hela jävla tiden. Har ätit finncrisp med lax på, så gott!

Vet ni att jag ofta tänker att det är onödigt att gå och lägga sig? När klockan börjar ticka iväg så känns det lättare att vara vaken hela natten än att sova och sen måste vakna. Att vakna av en skrikande klocka alldeles för trött är nog bland det värsta som finns. Och jag är alltid alldeles för trött för jag lägger mig alldeles för sent eller så somnar jag inte förren alldeles för sent iaf.

 

Mitt huvud är verkligen inte med mig. Idag tänkte jag inte att det var söndag imorgon då jag ska rida Tage så Lina till och med trodde att jag inte ville rida honom. Jag har blitt bortskämd. Förut längtade jag ju i flera veckor innan det var dax att rida. Nu har jag ju lyxen att rida flera gånger i veckan på Visa. Fast jag har gått och mått lite dåligt över Tages ridning för några dagar sedan. Blir ju alltid så nedrans nervös av honom. Jag känner mig helt maktlös som ryttare på honom. Han är hur stark som helst så det kan gå hur som helst. Men jag håller tummarna för att det går bra, ni kan ju också göra det. Tack!

 

Mamma ringde ikväll och frågade om hon fick bestämma vart vi ska åka helgen efter min födelsedag. Det skulle vara hemligt. Jag ogillar hemligt. Jag tänker "tänk att slösa bort en hel ledig helg på ???". All stalltid, alla sovmornar, all vetskap finns inte. Hon sa "Det blir jobbigt för kontrollbehovet va haha?!". Mmm skojjar du. Jag sa att jag skulle tänka på det. Men jag har nog nu kommit fram till att det nog är bra att öva mig på att släppa kontrollen. Jobbigt att det är så himlans länge kvar bara. 

 

Ridning är ju sjukt jobbigt för kontrollbehovet kan jag tillägga. Varje ridtur är ju en chansning. Det finns ingen som i förväg kan garantera att det ska gå bra och att inget dåligt händer. Så jag kanske snart kommer att vara bra på att vara okontrollerad.

 

Jag och Ella häromkvällen

Jag har skrivit ett inlägg till er som visas på måndag klockan 14 om jag inte tar bort det. Fortfarande lite osäker på den saken.

Måste bara berätta lite om Dansa också. Hon har haft lite vila och så har det varit dåligt underlag så det har inte hänt så mycket med henne den senaste tiden rent praktiskt. Men OM det har hänt mycket med henne mentalt. Alltså hon är så himla duktig och lydig så man kan knappt tro att det är samma häst som i höstas.

 

Igår gick Lina med på vår ridtur en sväng runt trekanten med Dansa. Hon gick som en hund, en lydig hund, ni vet Hundviskaren lydig hund. Inte något tok alls. Jag blev till och med lite pirrig i magen, så härligt var det att se henne promenera runt trekanten. Lina har lyckats bra där. Good job!

Här stod hon och väntade på mig i stallet idag..

Visa och jag strävar efter att bli ett tryggt stabilt team. Nu känner jag att vi är på G. Jag har fått väldigt mycket större förtroende för henne och det är nog det viktigaste för mig. Det bästa med just Visa är att jag får ta allting i min takt, vi tar små små myrsteg men vi kommer framåt. Just nu tränar vi på sitsen, jag ska sitta mer bakåt lutad när jag vill fortare framåt, har en förmåga att luta mig framåt för att hon ska gå fortare, inte bra. Vi övar på att trava i svängar och långa sträckor, där inflikar vi även tempoväxlingar. Traven går bra nu, jag känner att jag har kontroll både i takt och om jag hamnar i otakt eller sittande, obalansen och rädslan för att hon ska sticka är i princip borta. Nu tycker jag till och med att det är roligt om hon är pigg och vill trava på i tempo. Nu är vi precis i början på att öva på galopp, vänster galopp är lättare än höger.

 

Igår tränade vi för andra gången på galoppen. Från trekantsstigen till Årtalshuset. Det blev lite slängtrav någon gång innan vi fick in galoppen. Jag är ju lite feg där och vill liksom inte springa för fort men vill ändå galoppera. Så till slut längde jag tyglarna så att hon fick lite space och då gick det finfint, avsaktningen var nog inte de finaste jorden skådat men vi försöker. Och det roligaste är att Visa verkar tycka att det är jätteroligt. Öronen framåt hela tiden och mycket spring i benen. Känner mig så himla lycklig när jag gör någonting nytt. Alltså jag är ju alltid lycklig efter att jag ridit Visa, det är som att hon tar ner mig på jorden och får mig på andra tankar.

Lite seg dag idag, energin sprutar inte direkt ur öronen på mig. Snart slutar jag och då blir det stallen med Lina. Ska rida fina fina Visa med nya dojor och umgås med Tage och Elis en sväng. Sen ska jag våldgästa min bästa kompis som är sjuk. Ligga under en filt med en kopp te och inte prata. Det är vänskap det.

 

Kameran var seg och knäppte precis då jag börjat gäspa haha..

Förra veckan låg jag på minus 1,5 kilo, denna vecka är det minus 2,1 kilo. Skönt att det börjar smyga neråt.. hoppas plattan är över för denna gång. Jag tränade ju till och med en gång innan vägningen. Jag är nöjd med 0.6 kilo. 

Me today @ work

Sista passet på gymmet den här veckan. Jag var helt själv på gymmet för första gången på länge. Det brukar gå dåligt då men ikväll gick det riktigt bra. Förbättrade Milen på cykeln till 22 minuter. Har dock ont i rumpan och benen svider lite inuti haha.. Men nu behöver jag inte träna förrän på måndag tidigast, skönt.

Nu sätter vi focus på det positiva i livet, för det finns verkligen. Idag jobbar jag med ett jobb jag trivs bra med, det är det inte alla som har lyckan att få göra. Byggubbarna har flytt mitt hus så det är numera tyst och skönt jämt. Jag har en bil som fungerar. Jag har en fin och frisk hund. Jag har en frisk stark kropp. Jag har en helt underbar häst att pyssla med. Min familj är frisk. Ja ni ser, allt är precis så bra som det kan. 

 

Idag blir det en smockad dag. Först jobbet, extra jobbet, gymmet, en lång dusch, hämta Baltazar, käka någon god mat, kolla på dokumentären om Carolina Kluft. Sen tänkte jag sova. Ser ut som en ganska lång men väldigt bra dag såhär i förväg.

 

I stallet är jag aldrig en fin yta, där är jag bara Hanna rakt igenom. Jag kan tänka mig att det är därför Lina har lärt känna mig så snabbt. Jag brukar tycka att det är jätteskönt att ta paus från allt annat och åka till stallet. Men just idag orkade jag knappt med mig själv, tankarna far runt och jag orkar inte ta tag i något. Jag orkar inte vara ansträngt trevlig, det är nog bland det värsta jag vet, att vara trevlig mot någon som jag inte har lust att vara trevlig mot. Men oftast är jag väldigt trevlig istället, bara för att bevisa att jag är en bättre människa typ.

 

Vi tog en prommis till ridhuset ikväll och snön yrde och livet var rätt härligt där en stund. Lina och Bronzac tramsade runt och lekte och jag skällde för mycket på stackars Baltazar.

 

Nu har jag precis skjutsat Baltazar till mamma och pappa. Vi planerar en trip helgen efter jag fyller år. Ska bli sååå skönt! Sen funderar vi på att åka tillbaka till Gotland i sommar eller ta en kryssning som mamma tittat på som går till tre olika länder. Verkade mysigt! Sen funderar jag på att åka iväg på en trip nästa vecka, vill bara bort en stund.

Jag vill vara glad och må bra så idag körde jag en lurning på mig själv. Duschade, sminkade mig och gjorde allt med en väldig fart. så jag inte hinner tänka. Har gått med Baltazar, knäppt körkortskort, beställt nytt körkortsformulär, handlat(köpte bland annat celsius, inte bra för min budget), hälsat på Sanna och vart till veterinären med Baltazar för sista gången.

 

Kommentarer jag fått idag är "Du är alltid så pigg och fräsch!", "I farten som vanligt!" och "Hur kan du vara så glad och allert jämt?". Ha jag skrattar dom rakt i ansiktet för det är bara en fin yta.

Med en klick Klick i håret gliiiider man fram hela dan..

 

Jag var ju till Sannas hus för första gången idag och så säger jag "jag svängde in första vägen efter bron", då antar hon att jag svängt in på gåvägen och säger "men va åker du på gåvägen??". Haha men det skulle jag mycket gärna ha kunnat gjort. Känns som att hon har bra koll på hur flummig jag är:P.

Jag tycker att det går rätt bra med budgeten. Det är lite jobbigt att tänka på att jag inte ska köpa massa onödigt. Men nu känns det som att jag har kommit in i det, bara 24 dagar kvar haha. Jag handlar samma saker som jag brukar, för om jag inte gjorde det så vore det ju en helt annan grej. Jag kör på få bra grejer istället för många halv dåliga.

En middag i mitt liv kan se ut såhär. Ca 100 gram lax, 1/3 stekt ost, två "fusk" mackor(står lchf men är det egentligen inte) med Philadelfiaost och gurka.

 

 

Jag struntade i att jag inte skulle träna innan torsdag denna vecka. Kände mig rastlös och orolig i kroppen så gymmet blev mig boxningsbag ikväll. Jag klådde mitt Cross rekord, 745 slides på 11 och 13 level, sjuuuukt nöjd! Sen tog jag 40 kilo i knämaskinen som jag drar neråt, det är alltså plus 10-15 kilo motför tidigare. Det kändes att jag hade vilat i några dagar. Det är inte bra för mitt psyke att träna två dagar i rad, kroppen orkar inte kämpa lika mycket då. Sen bytte jag gåbandets 2 kilometer till 1 mil på cykeln(på grund av att mitt vänstra knät är urfuckat), tog typ 25 minuter. Svetten rann från efter 5 minuter på crossen till jag satte mig i bilen. 

 

Jag var grym idag!

Alltså när jag mår såhär skumt i kroppen så känner jag alltid bara för att skita i allt. Jag har ingen motivation till att äta eller att inte äta. Vill bara käka sju burkar Ben&Jerry glass och bädda ner mig i sängen med massa filtar och mina djur. Känner inte heller för at umgås med någon. Orkar liksom inte gnälla och dom som känner mig väl ser att jag inte är mig själv. Jag är omotiverad till typ allt. Jag bryr mig inte. Åhh jag vill bara vara jag igen.

 

Jag missade halva Det Okända. Det busringde en kille som jag pratade bort massa tid med istället. Roligt med ett avbrott i vardagen. Jag har en förmåga att hamna i lite underliga situationer. Häromnatten när jag gick hem från Lina så kom jag mitt i ett bråk. Orkade inte blogga om det men pratade in en inspelning på min telefon och tänkte nu återskriva den för er..

 

Nu när jag skulle gå hem från Lina med Baltazar så hade jag inget koppel, typiskt slarviga jag. Och när vi kommer vi första tunneln mellan Gärdet och Max så hör jag att det är ett väldans liv där borta, vid postlådorna typ. Så vi velade lite fram och tillbaka men sen så känner jag bara att vafan vi kan inte bara stå här och vänta på att dom ska sluta tjaffsa, det är ju alltid bråk överallt. Så då gick vi och Baltazar, den kloke, sätter sig och bajsar alldeles innan vi skulle gå över vägen. Så vi hamnar ju precis bredvid dom som skriker och gormar. En kille går ifrån dom som är riktigt full och helt hysterisk och så ska vi gå igen och så springer Baltazar lite före. Så jag säger bestämt "KOM HÄR" och då den här killen som är påväg därifrån ryter "VAAAA?!".. Å jag säger typ jag pratar med hunden. Men killen vänder och kommer emot oss. Jag känner bara Oh no. Så frågar killen om han får köpa Baltazar eftersom han är en så fin hund. Men jag säger "Nä jag tror inte du ska ha någon hund!". Så står jag där och flinar lite, för tänk om han med rakat huvud, svart glansig jacka, militär braller, svarta kängor med vita snören skulle gå runt med Baltazar, världens sötaste hund det vore ju helt sjukt, det skulle ju vara en jätte rolig syn. Så frågar han om han får klappa Baltazar, jag svarar att det bestämmer han om han vill eller inte. Så han satte sig ner och så känner jag när han sträcker fram handen att dom här som han har bråkat med tidigare står och ser vad han gör och då tänker jag att tänk om det här är någon grej att han ska visa vad han är kapabel till, att han är helt galen och kommer att rycka upp Baltazar och slänga in honom i en lyktstolpe eller någonting, det skulle ju kunna hända, folk är ju dum i huve. Men han kändes ändå lite snäll, men man vet ju fan inte. Om han var riktigt elak borde han ju bara gå fram och sparka upp Baltazar i luften och inte prata massa snällt först tänker jag.. Men iaf så klappar han honom och reser sig sedan och säger att han ska gå hem. Jag sa att det är nog en bra idé. Vi gick dock gammelvägen hem.

Detta är en sån typisk "händer bara Hanna grej". Ni skulle ha lyssnat på inspelningen haha.. en astrött Hanna som gäspar och flamsar.

Jag är lite trött på allt det ytliga som jag i vanliga fall gillar på internet. Jag har bara varit hemma ikväll och pysslat. Ska försöka vara bara hemma en kväll i veckan. Tror att jag behöver det. Ikväll har jag möblerat om, städat, bytt gardiner och sorterat bort saker. Jag fullkomligt älskar att ha sorterat bort saker. Det är en frihet.

 

Snart ska jag hämta sista tvätten i tvättstugan och då blir det en kopp te i soffan framför "det mest spännande avsnittet i Det okändas historia"!! Wohoo!

Alltså jag kan inte förstå vilken nedrans tur jag har som får ha hand om en häst som Visa. Så fin och snäll att det är sjukt. Jag ska rida henne tre gånger i veckan har jag tänkt och jag får det för ägaren. Värsta lyxen. Det är en så bra känsla så den känns lite osann. Just nu är det dock blank is typ överallt och eftersom hon inte har skor bak så har vi en liten vilopaus just nu. Men vet ni vad jag fick reda på igår?! Att på torsdag får hon skor och brodd på alla hovar. Så då finns det knappt några hinder kvar för våra ridturer!! Igår provade jag att tömköra henne.. det gick sådär.. jag är inte van att tömköra alls. Och när jag gjorde det förut så gick vi alltid rakt bakom eftersom det var travhästar som var van smackningar och tömmar på rumpan. Visa är inte van att ha någon bakom sig, hon tyckte allt att jag var lite konstig. Men hon skötte sig bra, vi blir nog bra med lite övning.

Jag har känt det i flera dagar nu att det är något knas med kroppen. Jag vill duscha, borsta tänderna och tvätta händerna mest hela tiden. Det brukar bero på att kroppen inte mår bra. Och min kropp mår inte bra just nu. Min mage är ostabil. Har haft mycket problem med den de senaste dagarna. Jag blir så himla slut i kroppen av att ha ont och må dåligt i magen. Jag vill inte äta något samtidigt som jag vill äta jättemycket. Är så himla trött på det. Men nu är det såhär och jag äter inte särskilt mycket lchf kan jag ärligt påstå. Det blir yoghurt med blåbär och musli. Ingen varm mat, bara jag tänker på det så mår jag illa. Det känns lite som när man är riktigt riktigt bakfull, jag har varit det typ två gånger i mitt liv som jag kommer ihåg. Det är som att man vet inte om man kommer kräkas eller inte. Man vågar inte äta utifall jag kräks. Jag tänker om jag kräks så kanske jag mår bättre. Det står mest uppe i halsen om jag tänker på varm mat speciellt. Magen kanske är full från tacosen fortfarande.

 

Jag har varit i sängen sedan klockan 20 ikväll och ska nu gå upp och dricka lite vatten och borsta tänderna innan jag ska sova. Var så glad fram till för typ en vecka sedan för att jag mådde så bra i kropp och själ. Nu mår jag inte så bra och det är faktiskt jobbigt. Det jobbigaste är att jag inte vet vad det är jag ska förändra för att få må bra. Sooo that´s my life at the moment. Berätta gärna om ditt mående och liv så jag har någonting att pyssla med här i sängen i några timmar för sova lär jag ju inte ska kunna göra förrän om minst en timme.

Alltid vid min sida!

Sitter och våndas lite när jag kollar ikapp fyra avsnitt av Ponnyakuten. Jag förstår verkligen inte hur föräldrar kan köpa helt galna ponnyer till sina barn. Det är ju livsfarligt. Jag är glad att jag har lugna fina hästar i mitt liv. I helgen är jag hästvakt och ska rida Tage. Är liiite nervös, men jag är alltid mer nervös innan än då när jag rider. Han är ju inte världens lugnaste häst direkt. Jag vill inte åka ner i isen.

Var till Gävle två gånger samma vecka för någon vecka sedan. Alltså inte på februari budgeten. Jag skulle ha absolut ingenting och det jag kom hem med var detta..

Sen köpte jag lite saker på IKEA en oäkta fårfäll bland annat. Och på Stadium Outlet köpte jag en svart jacka som jag tänker ha i stallet i vår sommar när jag blitt lite smalare.

Jag är helt ledig hela helgen igen. Så himla skönt. Jag vaknade dock halv sju imorse och hade grymt ont i magen. Tror att jag åt för mycket tacos igår. Två stora potioner. Så himla dumt men så gott. Jag vaknade alltså av smärtan och visste inte riktigt vad jag skulle göra åt saken eftersom jag aldig brukar ha ont i magen av för mycket mat. Men jag körde på samma metod som när jag får ont i ryggen och gick därför ut med Balazar. Så skön luft men det ond blev inte bättre snarare sämre så vi gick in och jag hoppade ner i badet i en timme. Sen blev jag sådär galet trött igen och la mig och sov i två timmar till.

 

När jag vaknade var jag pigg och städade därför ihop lite i lägenheten, plockade upp mina nyinköp som jag gjorde förra månaden(tänkte visa er) och satte på mig myskläder. Jag älskar mysbyxor och myskläder. Jag har aldrig kunnat haft sånna förut då jag var tjockare för låren gneds mot varandra. Dagens första höjdpunkt haha..

 

Sen satte jag mig i min egna bil som fungerar och åkte mot stallet i Växbo!! Så himla mysigt stall! Dock hade Loppan blitt skadad så det blev ingen ridtur. Istället väntade vi på veterinären i en timme och sen veterinärbehandlades Loppan med lugnande och syddes sedan ihop. Så vi blev kvar där i tre timmar, men det gjorde mig absolut ingenting.

 

Nu ska vi ha Melodifestivalmys med kidsen och Ballen i soffan. Underbara lördag!

Såg en film på bio i onsdags FLIGHT! En film om en flygkrasch men även så mycket mer. Piloten var alkoholist och drogberoende och man får verkligen följa hans resa genom en alkoholists sätt att hantera saker. Det är så klockrent att det är skrämmande. Det är verkligen så det fungerar. Och det är fruktansvärt. Jag rekommenderar alla att se den!

Om det finns någonting jag är totalt kluven till så är det beroenden. Speciellt alkohol och droger eftersom det är dom jag kan relatera till sedan jag jobbade på behandlingshem. Jag har kunskapen, själva informationen, faktan om vad det beror på i kropp och själ. Men när mina nära och kära lever med detta i sina liv är det inte lika lätt att förhålla sig på ett vettigt sätt längre. Jag har sett historien om och om igen, Exakt likadan med så många som jag har träffat. Jag vet att det inte går att göra någonting förrän de beroende själva vill, det är faktiskt den mest tragiska sanningen jag känner till. Jag vill så gärna peppa mina vänner fulla med hopp och tro på att "det kommer gå bra" den här gången. Men jag kan inte. Jag känner mig som ett okänsligt pucko. För det enda jag kan tänka är "sluta håll om ryggen". Det är tyvärr det enda konkreta jag vet som verkligen har hjälpt personer att erkänna/insett sitt beroende och det är först då de kan ta emot hjälp. Sålänge du sjukanmäler, skjutsar, handlar, ljuger, ler, döljer, uppehåller fasaden för att ingen ska inse hur det står till eller för att du älskar denne person så kan den beroende fortsätta sitt beteende.

 

Man ska bry sig och att ställa krav är att bry sig. Att vara konsekvent är viktigt. Om du inte vill att pappa ska få träffa dina barn när han är påverkad så stå på dig och gör inga undantag för födelsedagar, jul, buspalatset för att han bara var lite full. Utsett inte dina barn för samma sak som du blitt utsatt för. Alla har inte en farfar. Om du bara vill träffa din mamma när hon är nykter så vänd i dörren om hon inte är det. Om du inte vill träffa någon i din familj om de inte varit nyktra i fem veckor så är det helt ok. Det är för att du vill dom väl inte för att du inte bryr dig. Jag vet att raderna låter kalla och att jag får det att låta enkelt, men detta är allt annat än enkelt.

 

Jag blir så himla ledsen och arg på människor som om och om igen trampar på mina vänner. Jag vill ruska om mina vänner och få dom att inse att det inte ska vara såhär. Jag vill ge dom styrka.

 

Mitt råd är ställ krav och var konsekvent. Jag fick samma kommentar av två olika personer då när jag sagt detta "men tänk om hon dör inatt då när jag inte svarar i telefonen" sa dom. Det är tufft. Det är fruktansvärt att gå och bära på den bördan. Tänk om min mamma dör för att jag inte svarar i telefonen av ren vrånghet. Den ena har idag  ën mamma som upplevde att hon hade förlorat allt när inte ens hennes dotter ville svara i telefonen när hon ringde så hon gick in i en dimma och var i så dåligt skick när hon kom till sjukhuset att hon nästan dog. Idag är hon nykter alkoholist, en närvarande mamma med en galet glad dotter och till och med mormor har hon blitt. Den andra slutade inte svara i telefonen så de lever fortfarande efter 5 år samma liv, med oro om nätterna och med utskällningar var och varannan dag. Med detta vill jag har sagt att vad du än väljer så är det en chansning. Om du fortsätter göra som du alltid gjort så får du troligtvis samma resultat. Frågan är också vad du vill ha för livskvalité på ditt liv. Frågan är också vad har din beroende för livskvalité på sitt liv.

 

Jag kan ärligt säga att personer som har ett beroende är de mest kreativa och påhittiga personer som finns. Det finns så himla mycket talang och liv som går till spillo på grund av denna sjukdom. Jag kan bli så arg ibland när jag tänker på det och jag har svårt att förstå att det är sjukdomen som gör att det blir såhär. Men det jag vill framhålla är att alla människor har ett val. Tyvärr är det bara den beroende som kan bestämma om den vill välja att bli nykter eller inte. Jag tror inte att det fungerar att påtvinga en person en behandling men man ska alltid försöka att ge den hjälp, visa möjligheterna och pusha för att den ska ta behandling.

 

... & det är inte bara att sluta..