HannaKJonsson

Jag köpte två par byxor häromdagen och idag har jag övnings gått lite i dom. Det är ju så himla varmt så jag kan inte direkt använda dom ute ännu. Någon kväll ska jag nog ta och göra det. Men jag är ovan byxor, har ju ägt typ 3 par i hela mitt liv, aldrig ett par jeans. Alla byxor är för korta för mig och det är ju svintråkigt. Nu har jag dock hittat dessa två byxor(likadana med ett par blåa och ett par svarta) som sitter tajt överallt. Mitt största problem i vanliga fall är att de är tajta i benen och inte sitter alls i midjan.

 

Detta är dock långa jeans men som jag vikt upp så att de blir som korta byxor. Jag känner mig tjock i byxor. Känns som att allting hänger över överallt. Men på något sätt känner jag mig glad, nöjd, stolt och att jag har uppnått ett av mina mål också! Att kunna ha byxor! Kanske att jag kan bli en byxtjej i framtiden :P!

Jag måste tipsa nätet om ett nytt riktigt gott bröd som jag har bakat. Receptet har jag snott någonstans men kan inte hitta skaparen tyvärr. Innehåller 52 gram protein, 67 gram fett och 31 kolhydrater. Vill man ha lite mindre kolhydrater(- 5 gram på hela satsen) kan man skippa moroten och ha i ca 1 dl mer squash.

 

 

 

 

Jo ni idag kom det en lite kick från gubben bus. Han saktade av när han inte fick så jag manade på honom igen och då kom det en liten spark med bakbenen innan de återinställde sig i galoppen. Idag kände jag att jag tycker att det är lite roligt att han också har humör för det har ju jag massor. Så små saker kan jag ha överseende med så länge jag kan sitta kvar.

 

Vi red till E med Lina och Dansa idag igen och det gick väldigt bra. Winston är jävligt jobbig i skritten, han går verkligen inte en meter i lite fortare takt än sköldpaddssakta om jag inte är på och skänklar hela tiden. Det är nog det jag tycker är mest tråkigt för det känns inte som att han tycker att det är roligt då och jag vet ju att han kan gå fortare för han går ju liiite fortare hemåt åtminstone.

 

Vi galopperade mycket idag och det gillar ju Winston! Han var dock svår att få i högergalopp så jag bröt faktiskt av superfina vänstergalopper för att han ska lära sig. Till slut tog han en höger och då fick han som belöning springa på lite uppför sista kullen vid nya tåget.

 

När jag läser vad jag skrivit så känns det som att jag snöat in på "problemen" idag. Men jag tycker att det kan vara lite roligt att ha med det som har vart våra svårigheter också. Känslan i ridturen var dock hur bra som helst och Winston tyckte att det mesta (utom skritten) var latjolajbans!!

En solig dag i Galven med fina vänner och hundar blev det idag. Tog tag i dagen rätt så sent men det var kanske bra att ha lite innetimmar innan solen fick vräka sig över min kropp igen. Har vart hundvakt till Sune också så det blev en himla blandning med människor, barn och hundar. En rätt najs dag må jag säga!

Idag var det en händelserik ridtur, eller så kan man kalla den händelselös det beror på hur man ser påt. Vi red mot E med Lina och Dansa och vid tåget skulle dom gå först, det gick bra en bit. Vi började till och med trava men sen tvärnitade madamepompado och gick mer bakåt än framåt en stund. Winston stod helt stilla och var världens lugnaste och duktigaste! Sen kom vi vidare i trav och galopp till bron där hon återigen började stanna, backa gå lite framåt och sen inget mer. Winston och jag ställde oss mellan två stenar så att hon inte kunde komma in i oss, alltså så att vi inte var ivägen. Lina hade väääärldens bästa tålamod, jag skulle ha fått krupp och kramp.

 

När vi väl kom vidare så hoppade hon i luften i galoppfattningen och då blev Winston lite putt och drog in rumpan så jag knappt fick stopp på honom. Den känslan gillade jag inte att ha när Dansa är med och rätt sprallig även hon. Men så kan det bli ibland. Vi har ändå lätt de bästa hästarna i världen ;)!

 

På hemvägen berättade jag för Lina att Winston blev rädd för folk på kyrkogården en dag och vi går ändå där flera gånger i veckan då det är folk där bakom häcken. Helt plötsligt drar Dansa iväg med fart i sidled och Winston hänger med. Lina skriker "HANNA SITT KVAR!!" och jag fattade knappt att det var något farligt som hände mig och Winston. Han drog iväg lite i sidled och vände liksom men Dansa skuttade ju mycket fortare så det var ju svårare för Lina och ändå är hon rädd att jag ska ramla av. Det är jag med haha jag vill inte ramla av! Min mardröm är ju att Dansa ska dra iväg och att jag inte ska kunna hålla Winston och att jag såklart flyger av i farten.

 

Jisses amalia vad varmt det är ute det är nästan skönt att vara på jobbet(inomhus). Imorse hade jag ont i huvudet och Johanna och jag hade bokat promenad. Jag kom hem och la mig på soffan och sen ville jag inte gå upp haha.. Johanna skickade dock ett sms "nu går jag" så då drog jag mig upp och gick ut och satte mig på gräsmattan. Så kom Johanna och joinade mig. Vi kunde lika gärna ha stannat i skuggan hela dagen men till slut tog vi oss samman och hurtade iväg. Vi gick dessutom en längre runda för att vi ville gå i skuggan. Hoberget kryllade av ormar!! Vi såg ingen men jag hörde dom överallt haha.. Väl hemma la vi oss på gräsmattan, det var meningen att vi skulle göra lite "hemmaövningar". Sen så kom mamma med Baltazar och då bröt vi upp och jag gick hem och klippte Katten lite. Jag behöver en rakmaskin så hon blir lite finare, hon ser så tufsig ut nu. Sen jag cyklade iväg till stan och köpte byxor!

 

Jag hade inte budget för byxor egentligen men de satt så bra häromdagen då jag provade dom och de var faktiskt på rea. Det bästa eller det sämsta var att det var ännu mer rabatt idag 70%!! Så då köpte jag två. Så nu har jag två par byxor så jag kan äntligen använda någon av mina tröjor som jag har. Skoj!!

 

Resten av dagen spenderade jag med Mina på en uteservering! Nu har jag varit hemma en stund och ska strax åka mot stallet.

Skillnaden är alltid rolig och inspirerande att se så det är därför jag har en liten hookup på jämförsbilder nu. Jag hoppas jag ska finna motivationen att fixa dessa sista kilona någon gång. Det svåra är att fånga min förändrade känsla på bild. Hela jag mår bättre och det får jag aldrig aldrig glömma. Utseende är kul, men hur man mår är det allra viktigaste.

I onsdags var jag på Orbaden med familjen och vänner. Så varmt men riktigt härligt ändå. Blev lite rastlös så jag badade nog mest av alla och sen så sov jag haha.. Hade tatt med mig frysta pizza bitar som tinade perfekt i solen tills jag skule äta lunch, så lämpligt! Doppade dom i beasås också, fett fett fett. Så köpte jag mig en glass, herregud så gott det är med glass. Dumt kanske men jag ångrar mig inte. 

Min mage har vart bra länge nu men igår började den göra ont och jag var däckad klockan 22. Blir ju alltid så trött av värken den äter upp all energi. Men jag hade ju inget riktigt "anfall" igår utan bara ont av och till. Var ju på jobbet också och det skulle ju inte funka vid ett "anfall". När jag vaknade idag kände jag mig ok, tom i magen men ok. Vågade inte äta någonting eftersom vi skulle ut och rida. På hemvägen åt jag ett äpple. Sen åt jag ett äpple till senare under dagen. Magen kändes lite knarrig men ändå helt okej.

 

Så åt vi middag i Växbo. Linda hade gjort jättegoda sallader och så grillad lax, kyckling och kött. Jag åt en halv lax, en halv liten kyckling bit och typ 3 kvadrat cm kött plus massa sallader och sås. Det var otroligt mycket för min tomma mage men jag tänkte väl att det skulle gå bra. Det gjorde det inte. Började få ont efter typ en timme och sen blev det bara värre. Tog en dusch för jag SKULLE ju faktiskt ut ikväll med min bästa Johanna. Klädde på mig, sen dog jag, alltså det värker så att jag tror att magen ska sprängas eller något. Det är inte så att det vill ut heller utan det vill liksom ligga där och grotta in sig i varje tarmsväng eller nå. Gav upp utgången och packade in Katten och massa grejer i bilen.

 

Kom till kapellet innan jag måsta kräkas. Kräktes så mycket men var ändå så glad för efter jag har kräkts mår jag så mycket bättre. När jag kom hem kunde jag ha gått ut. Nu mår jag bra igen. Är trött men mår bra. Ska sova nu för imorgon jobbar jag igen. Hoppas jag får må bra då!

När jag började med lchf så tänkte jag att jag bara skulle prova på den bantningsmetoden precis som jag gjort med alla andra metoder. Jag blev dock fast och trots en alldeles för ostrikt diet just nu så älskar jag hur min kropp fungerar på LCHF kost.

 

De sista 20 kilona verkar vara svåra att få bort för min motivation är inte lika bra nu som tidigare. Men om man ska prata om hur jag mår så är jag ju ännu mer en kämpe nu och energinivån är bättre. Så det jag vill säga är att även om jag inte har nått mina mål och inte direkt har motivationen så är faktiskt kroppen jag har nu sundare än tidigare.

 

Idag när jag skulle ut i solen idag så insåg jag att alla mina bikinisar var i tvätten och då hittade jag denna gamla goding som jag alltid knäppte veckoupdates i i början. Tänkte därför att det var lite roligt att ta nya kort. Det syns kanske inte hur annorlunda denna sitter nu motför förut. Kan dock meddela att den är stor runtom(tidigare skar den in i huden och skapade en klump överhängande fett på sidorna) och att den nu täcker mina boobs med marginal. Jag gillar den!

Våra fina hästar kämpade på ute i värmen imorse. Vi red mot Hårga och hade sällskap av Lina och Dansa. Idag gick Winston så som han brukar göra när vi rider själv. Det berodde på att jag enbart hade fokus på honom och inte på att vi måste skynda oss lite. Jag fattar inte hur svårt det ska vara för mig att förstå att allting blir bättre om jag bara gör det. Men nu är jag nog påväg att komma in på rätt bana.

 

Winston får bara +++ idag. Han tog den galopp jag ville, var lite snabbare på skänkeln än vanligt och verkade ha skoj hela tiden utom då Dansa kommer precis bredvid, men alltså bakom och framför.

Ni vet ju att Lina och jag inte varit vänner sen barnsben utan funnit varandra för bara något år sedan. Det är så sjukt för vi är ganska olika men ändå väldigt lika. Det är också så himla härligt att jag vet alltid vart jag har Lina! Hon står ALLTID på min sida i de viktiga frågorna i livet.

 

Det är inte bara det att vi fungerar med varandra heller utan vi har väldigt skoj ihop. Vi stöter och nöter alla beslut och ämnen dagarna i ända. Det är befriande att umgås med Lina. Hon har minst lika många egenheter som mig och om vi hade mötts lite tidigare i livet så hade vi aldrig blitt vänner. Jag skulle aldrig fixat det då och det är inte för att Lina är jobbig på något sätt utan för att jag inte klarade av människor som VILLE lika mycket som mig. Jag ville bestämma allt. Jag är lite flummigare än henne och i vissa för henne stressiga situationer kan det nog driva henne galen att jag inte är allvarligare. Jag ser mest den mognare sidan av henne, säkert på grund av att hästarna är superviktiga i hennes liv. Jag är ju lite mer layback även om jag vill att hästarna ska ha det toppen.

 

Varför vi alltid umgås och tycker att det är roligt är på grund av vårt sätt att behandla våran relation inte på grund av att vi alltid tycker lika eller alltid anpassar oss. Sen tror jag att vi lär varandra mycket just på grund av att vi inte är lika. Lina har hjälpt mig bli modigare, tro mer på mig själv, mer anpassningsbar, fått mig att se mer glädje i allt jag gör, peppar mig i allt jag tar mig för vare sig det är kost, motion, jobb, ridning eller vad som helst. Jag har nog mest fått henne att inse att allt inte behöver vara perfekt, det räcker gott och väl med en bra känsla/energi haha.. Och att hon är GALET bra!!

 

 

PS Blogg.se fungerar inte för mig alls just nu så det blir rätt tomt här under helgen då jag är borta för jag har inte kunnat förbereda ett endaste inlägg.

Du tog mitt minneskort så nu kan jag inte blogga haha.. 

Jag har äntligen tagit tag i promenaderna igen. Jag älskar hur kroppen känns när jag är klar. Just nu är det ingen direkt njutning under tiden eftersom min kondition har POFF försvunnit. Jag har en plan att om knäna börjar värka så tar jag en paus på två dagar. Men än så länge går det bra.

Igår när jag gick så var vattenspridarna igång på kyrkogården. Då vet man att det egentligen är för sent för att vara ute och gå men jag kände att jag behövde lite luft och Baltazar hade inte gått på hela dagen eftersom det har varit så varmt. 

OKej ni vet ju att jag ibland bara får en uppenbarelse när jag lyckas med någonting som jag inte klarat av förut. I söndags hände det igen. Alltså jag är så löjligt glad för det här haha. Det är ju en grej som typ alla människor klarar av MEN JAG har aldrig klarat av det. Jag kunde känna i kroppen hur det skulle kännas då jag ramlade rakt ner i vattnet igen med ett plask innan jag ens kommit fram till bryggan. Det sitter så djupt, alla mina misslyckanden.

 

Det jag lyckades med var att vara i vattnet och sedan hoppa upp med överkroppen på bryggan och kravla mig upp. Alltså ni vet sådär som folk gör i almänthet utan att tänka på att de verkligen lyckas ta sig upp. När jag var liten kommer jag ihåg att jag aldrig kom upp på flytbryggor och sånt som inte hade stege utan fick vara kvar i vattnet runtomkring.

 

Det här var inte snyggt på något vis utan man kan nog jämföra mig med en strandad val. Men känslan när jag insåg att jag inte skulle plumsa tillbaka var så sjukt härlig. Jag låg ett tag där med höftbenen på bryggkanten och benen i vattnet för jag visste inte hur jag skulle ta mig vidare. Men så kravlade jag mig upp och jag kom verkligen upp.

 

Vart? Vevlinge

När? Söndag 20/7-14 typ kl 21.00

Glad? Skojjar du, jag var så lycklig att jag dansade nått steg på bryggan och gick leende hela kvällen! Plus att jag skickade skryt sms till mina bästa vänner. 

Jag red ut på Winston själv kväll efter åtta eftersom det är så varmt. Han har vilat i nästan en hel vecka och idag blev han nyskodd. Jag skakade när jag hoppade upp, så nervös var jag. Men han var så himla cool så jag lugnade mig fort.

 

Han spatserade på väldigt piggt men var inte alls rädd för saker och då har jag inte alls något emot att han är framåt. Vi stannade och pratade med Lina vid Annikas hus. Hon tyckte också att hovarna såg ut som på en vanlig häst nästan haha.. De är så småa nu. Känns som att han får mycket bättre stöd och lättare att trycka ifrån. Inte ett uns ömfotad kände vi av heller. Han var nästan lite lik en vanlig häst att rida idag. Inge seghet, inte så tung att skänkla, lite stark att få stopp på hemåt men jag vet faktiskt ingenting som kunde ha gått bättre. Det är ju sååå roligt att rida.

 

Han skyggade en gång kom jag på nu och det var när vi kom i galopp och det flög upp en fågel alldeles bredvid vägen så det var ju inte alls konstigt. Han var ljuvlig att rida idag. Världens bästa häst skulle man kunna säga!

Jag läste detta på Aftonbladet och jag känner att jag blir lätt irriterad. Jag fattar verkligen inte grejen med att påpeka att det finns massor med fler Rockstjärnor som är killar än tjejer och att det är sååå fel. Det kanske finns fler tjejer än killar som är popstjärnor?! Jag förstår inte att folk ofta har fokus på könet istället för prestationerna. Killar kanske är bättre på rock? Det tycker jag, jag har nog inte hört en enda bra rocktjej faktiskt.

 

Det som stör mig är alltså att vi människor tänker mer på könet än vad människor utför oavsätt om det är rockmusik eller ett chef jobb.

Jag har vart på den bästa konserten ever! Hoffmaestro kan vara det bästa bandet i Sverige faktiskt. Jag var på dom när dom spelade i Freluga i söndags och jag njöt varenda minut. Det går inte att beskrivas med ord. Ni ska få se filmer när jag får dom från Katja, PROMISE!

Ååååå vi var på tutbingo häromkvällen och jag var sååå nedrans nära att vinna. Satt och väntade på ett nummer hur länge som helst, och vinsten var FEM tusen! Gud så jag skulle behöva dom femtusingarna nu. Vi var fyra stycken och vi fick ha igång bilen lite titt som tätt och det är så mycket roligare då än när det är helt dött. Ska försöka ta mig iväg någon mer gång i sommar, synd att det tar så himlans lång tid.

Jag var ut igår, nästan i alla fall. Vi hade förfest hemma hos mig med Mina, Lina, Katja och Johan och Lars. Det är så roligt och mysigt tycker jag. Lina och jag sjöng singstar och det är så kul. Vi tolv åkte vi ner till Långnäs men insåg att vi inte ville betala 160 kronor för att gå in i drygt en timme så då gick vi till stan igen och på "Night Life"?! Heter det så? Jag kände bara för att gå hem trots att det var en och annan bra låt ibland. Så sen gick jag hem och satt utanför min port och väntade på att dom skulle komma hem med nycklarna, så korkat att inte ta varsin nyckel. Men jag satt där frusen och trött och insåg ändå vilka himla fina vänner jag har och hur mycket jag gillar mitt liv! Att gå ut ibland är skoj Men jag har faktiskt minst lika roligt med Lina i våran hästvardag och med min familj då vi träffas och med mina andra vänner.

 

Det är verkligen en Good morgon idag för idag ska vi hämta hem hästarna till stallet!! Är lite nervös för att Winstons hov ska gå sönder men han måste ju hem förr eller senare. Det är verkligen så tråkigt att vi inte har haft möjlighet att utforska vägarna vid sommarhagen. De kanske ska dit igen och då får vi la rida jättemycket då. Jag blir alldeles varm i hjärtat (med en touch av gigantisk oro) när jag ser våra hästar.

Vi hade tur som bestämde oss för att åka till Långvind idag istället för att göra mest ingenting hemma. Vi åkte först en sväng till hästarna och pussade på dom. Sen åkte vi över Segersta till Långvind som är ett av mina barndomsparadis. Det var precis lika fint idag och det gör mig glad i hjärtat att tjejerna också gillade det!

 

Det var till och med varmt i vattnet så vi badade rätt så mycket. Så solade vi och åt tonfisk sallad. En riktigt härlig dag!

Jag är återigen sambo och jag älskart! Idag när jag kom hem var det diskat och fint i lägenheten tillexempelt. Jo det blir en del mer grejer med men gud så härligt det är med sällskap av en rolig och snäll människa! 

Mina djur älskar att hon är här för då får dom mer gos och sällskap.

 

Ikväll bakade vi pizza och så kom Mina och Lina hit och käkade och tjattrade med oss. Tänk att slippa laga mat till bara sig själv, så mysigt och så mycket roligare. Imorgon blir det kyckling!

Winston och Dansa går just nu ute på bete och har det skönt. Winston tappade sin sko första dagen de var där så vi har inte kunnat rida en endaste gång på de nya härliga ridvägarna som finns. Vi är dit varje dag och pussar på dom och just idag fick Dansa åka på hoppträning så då fick Winston sällskap av Lukas en stund.

Att det är upp och ner med hästar är ju ett faktum. Men just nu är Winston så himla duktig i ridningen. Känns som att han har fått lite mer energi och det är skoj! Men och detta är ett stort men, han har börjat bli lite olydig från marken. Han står mer sällan stilla då jag hoppar upp och vill helt enkelt själv välja när han ska gå och när han ska stå stilla. Vi tränar bort detta just nu men det är sjukt störande, speciellt när jag har lite bråttom eller bara vill att allt ska gå utan problem. Det här är det problemet vi har just nu och det är en petitess i jämförelse motför vad vi har kämpat med. Han är inte pigg från marken i övrigt utan står gärna och sover och hänger hela huvudet på oss människor!

 

Jag tycker att det är bra att ha saker att öva på och saker att öva på har vi i överflöd. Det känns riktigt skönt att slippa ha så mycket "Det här måste vi lära oss" i ridningen och nu börja lära oss mer. Eller mig kanske det ska stå. Det är jag som är mycket av våra problem. Vi har övat på massa saker under den här tiden vi haft ihop. De saker jag är rädd eller tycker är jobbiga nu känns mer okeja för det är ganska skrämmande saker för folk i allmänhet. Tex rida nära tåget.

 

Det enda jag just idag tycker är obehagligt är när Winston blir riktigt stark eller spänd när vi har Dansa med. För om hon springer så kommer jag inte att ha så stor chans att stoppa honom. Men Dansa har aldrig stuckit så mina tankar har fantiserat ihop detta men det är ju absolut inte någonting orimligt. Sen är jag ju rädd för får, kor och allt annat som kan skrämma Winston också men det är inte så att det stoppar oss och det känns befriande.

 

Oj jag glömde det absolut bästa på hela dagen.. min ridtur med Winston! Vid verkstaden mötte jag en av alla de fina grannarna vi har vid vårt stall och sen tog vi sällskap. Hon med sin hund och jag på världens finaste och underbaraste häst(som ibland retar upp varje cell i min kropp). Det blev därmed mycket skritt men vid bron tog jag tag i vår ridtur och taggade igång med lite galopp som satt som ett smäck på någon meter!! Duktiga häst! Jag känner att han börjar springa ifrån mig nu, han blir liksom duktigare än mig och det går ju inte. Jag saktade av och travade på en bit innan jag vände och sen tog vi en tokgalopp! Winston blev så lycklig och jag likaså! Ridturen körde vi med lite längre tyglar och nedsaktningar med nästan enbart rösten, så coolt!!

 

Vid järnvägen kom vi ifatt de vi gick med så då skrittade vi med dom hem igen. Galet nöjd med de senaste ridturerna!

 

Det kryllar av tankar, ideér, grubblingar och värk i mitt huvud idag. Har vart en krävade dag i min kropp men jag kan liksom inte sätta fingret på vad det är som känns konstigt. Har haft ont i huvudet och det stör ju mig sjukt mycket, mitt humör blir som en vulkan och jag kan få utbrott precis när som helst. Jag hatar verkligen att ha ont i huvudet. Sen kom åskan och då försvann den som tur var så nu ikväll har jag haft det kalas bra.

 

Började dagen med att städa här hemma i mitt kaos. Är sjukt trött på mig själv, att jag inte kan ha ordning och reda här hemma. Det är kläder och saker överallt och det är hemskt. Hur jävla svårt kan det vara att lägga sakerna där de bör ligga?! Jag fattar det inte.

 

Träffade Mina tidigare idag, hon är hemma i några veckor och det är skojigt. Vi åkte och kollade på soffa och så köpte jag och Lina en stor kista till stallet som vi ska ha massa grejer i på Erikshjälpen. Efter det åkte Lina och jag till Växbo för att dumpa Baltazar och byta till min bil som min snälla pappa återigen har lagat!! Vad skulle jag göra utan honom?! Lina och jag gjorde även kistan råttinbrottssäker med hjälp av trälim, planka och spik. Nu står kistan i baksätet på min bil i väntan på leverans till stallet.

 

Sen så skyndade vi oss hem och bytte om till stalloutfit. Väl i stallet fyllde vi boxarna med spån igen eftersom städningen och målningen av stallet blev klart igår! Det är sååå fint i vårt stall nu! Man vill liksom inte smutsa ner någonting utan bara låta det vara rent och skinande haha.. Sen så skoddes Dansa och det tar en stund. Hon är ju så fin våran bebis. Det är dock lite jobbigt att se henne på lugnande. Lina gör ett strongt jobb som står där vid hennes huvud hela tiden. Jag bytte av en kort stund så jag fick pussa lite på henne.

Utifall någon har lyckats missa det. Folk har gått bananas och just nu när jag sitter här i min soffa med balkongdörren öppen så hör jag två olika låtar på ganska hög volym, undra om jag skulle ha gjort det om det vart regn idag. Jag har spenderat några timmar i Segersta med Veronica och A idag. Vi låg på en strand men det vara bara jag som badade och vi låg mest i skuggan haha.. Jag blir helt rastlös och får lite lätt panik av att ligga i flera timmar. 

När jag väl kom till stallet brann min rumpa så jag bestämde mig för en barbackatur till Badet. Vi kom halvvägs sen vände jag på grund av att det var så jävulskt mycket kusar(bromsar, mygg, flugor, ALLT), min rumpa brann och det var så himla varmt så Winston var redan svettig. Kändes inte okej att slita ut honom för mycket i denna hetta. Han var i vilket fall som helst hur duktig som helst.. Tog båda galopperna och var riktigt pigg och allert!!

Jag har väl skrivit om att det är björnar runtom i skogarna vi stallet. I lördags red jag själv till Badet och mitt hjärta skuttar så mycket att jag håller andan då jag rider förbi åkrarna där. Jag får alltså hjärtrusningar på grund av att jag är så rädd för att det ska vara en björn någonstans runtom oss haha.. OCH jag hör hur jävla fjantigt det låter men jag kan fan inte påverka mig själv. Jag har "utmanat" eller utsatt mig för det jag är rädd för så många gånger och det går inte över. Jag är hela tiden beredd på att det snart skuttar ut en björn nånstans.

 

 

Min plan var att skritta till Badet och hem men det gick inte med alla bromsar så vi gasade på i perioder och köra mycket tempoväxlingar vilket jag upplever är den bästa övningen på Winston, han blir liksom sitt bästa jag då.

Träffade ju den nya hovslagaren idag och han har en riktigt bra energi. Jag går ju mycket på vilka energier folk har och det spelar mycket in hur jag sedan känner för dom och om jag litar på dom eller inte. Han förklarade att hovarna är i obalans och att de måste riktas upp. Det var inte någon livsfara med hovarnas skick men de måste bli bättre. Det stora problemet var att de har flytit ut vilket gör att han lätt kan bli ömfotad och att lamellerna är utdragna. Alla hovslagare har ju olika syn på saker och ting. Men denna nya hovslagare har jag enbart hört positiva saker om och han känns väldigt proffisionell.

 

Massören var också til oss idag. Hans energi är underbar, man blir liksom lugn i magen. Hästarna älskar honom också! Winston var lägre i högerbak då det var något som satt fast och tryckte ner det benet. Han hade även en rejäl låsning i vänster fram vilket troligen bidragit till att han haft svårare att dra på i vänster galoppen. För övrigt var han i fint skick och smidigare än tidigare.

Ni vet när man sitter där i bilen och bara älskart och så kommer det en stor fet seg framför en.. jag brukar bli galen. Idag kände jag bara fine jag har faktiskt ingenting att stressa upp mig för. Sen hände det en gång till och denna gång var det en traktor med två stora hövagnar efter. Farten?! 5-10 kilometer i timmen. Arg? Irriterad? Galen? Näe faktiskt inte.

Eller ja bilen som nästan inte startar stressade mig lite kan jag erkänna. Men nu är den fixad!! Snodde ett batteri från en annan bil och så fick den sig en ny mutter i någon hjulrelaterad pinne. Så nu är den lika fin som förra året typ.

 

Idag har jag sprayat en säng vit, det gick inte så himla bra när det blåste men den blev finare än innan. Rensat bland grejer i Växbo och hittade en kjol som mamma fick sy ett kuddöverdrag av. Tagit hem min kista. Borstat Baltazar. Solat i ca 30 minuter på en strand innan jag åkte till stallet. Hästarna skriver jag om i ett eget inlägg.

Det var en gång en åsna och en SAAB som möttes på en väg.

- Hej bil, sa åsnan glatt.
- Hej åsna, svarade SAAB:en men då började åsnan gråta.

Denna onsdag består av saker jag vill ha fixat. Började med att åka på Tuppz för att köpa ett nytt bilbatteri eftersom min bil kräver en stunds "hålla andan startning" just nu. Tyvärr hade dom inget batteri så nu kan jag fortfarande bli fast överallt där jag knäppper av bilen. Efter det åkte jag till Växbo och duschade Baltazar. Ska även borsta igenom honom grundligt.

Skulle även måla om min kista och en säng som jag ska ha som extra säng i lägenheten ett tag eftersom Katja kommer och bor hos mig i några veckor. Men alla är borta och jag kan inte bära någon av dom själv. Så nu sitter jag här och funderar på vad skjutton jag ska hitta på istället. Mina planer funkade inte riktigt.

 

Senare idag så kommer den nya hovslagaren och kollar på hovarna, massören kanske kommer och så ska jag rida till Winstons ägare för att hämta kontraktet. Det blir nog en lugn barbacka tur eftersom det är så himlans varmt. Ikväll ska jag ta tag i min lägenhet, det är totalt kaos, kläder överallt. 

Dansa är igång igen så Winston och jag fick sällskap till E. Vädret var varmt men ganska blåsigt, vilket kan vara det bästa vädret! Hästarna var lite sega men Winston kändes ändå glad vilket är en så härlig känsla. Första galoppen tjafsade han i precis som han gjort tidigare gånger och då jag har blitt frustrerad. Idag var jag bara lugn och bestämd. Jag kände mig åtminstonde lugn och bestämd. Så efter inte alls många metar tar han tillslut galopp och är jätteduktig. Han blir tveksam och saktar gärna av när vi ska förbi människor efter vägen men idag lyssnade han på mina signaler och körde på.

 

Resten av ridturen var en dröm! Så pigg och glad och suget till galoppen var tillbaka. Jag har ju i perioder tyckt att det vart lite jobbigt att han inte kan trava utan vill dra iväg i galopp men som jag hade saknat det! Han får hundra gånger mer gärna ha det suget än att vara en tjurskalle som inte vill gå fram. Lina och Dansa gick först ganska mycket idag och det gick så jävla bra från tåget till huset på kullen. Winston hittade en galopptakt och sänkte huvudet och kämpade på i en ganska sakta takt bakom Dansa och detta utan att rycka med huvudet eller försöka dra på. Så himla stolt!! Sen skulle Dansa ta höger sista biten efter kullen och behövde då bryta av någon gång. Det var inte Winstons favvo så när han väl fick ta galopp så kom det en Wiiiiihoo spark men det gick bra. Jag känner mig så mycket lugnare och mer stabil på honom nu att jag kan ha överseende med en spark i månaden;).

 

Han håller fortfarande på å skyggar för grejer ibland och i galoppen kan det vara lite riskabelt. Han studsar ju liksom till med frambenen och det tycker jag inte om. Idag var jag kvick att smälla till honom på bogen så han precis var påväg att stanna någon gång och då skärper han sig och fortsätter. Det känns som att jag bara behöver lära mig att vara lite före honom hela tiden så att jag hinner korrigera innan han gör nått större för då har jag mycket mer chans att sitta kvar.

Som jag har längtat.. or not. Jag gillar att jobba, att ha en bra sysselsättning förhöjer livskvaliteén. Men i mitt sommarjobb ingår 8 dagars sammanhängande ledighet på schemat. Jag skulle lätt kunna ha jobbat några fler pass istället men nu är det såhär och då får jag lov att utnyttja ledigheten.

 

* Borsta/bada Baltazar.

* Fixa klart balkongen.

* Städa hela lägenheten grundligt.

* Måla några väggar i stallet

* Duscha Winston.

 

Annars ska jag njuta av fina vänner och familj som alla andra dagar på året. I helgen ska jag nog ut på fredagkvällen och sen åker jag troligtvis till Vinströmmarna på lördag. Självklart ska jag även vara i stallet och pyssla med hästarna men Winston blir så svettig så det blir inte så hårda pass i denna värme och så ska han ju vila två dagar i veckan. Havet lockar också när det är soligt och varmt så en dag dit vill jag klämma in. Det kan vara så att jag hinner med en tur till Stockholm också, ska se om jag kan ta mig råd till det.

Vi har haft det lite knaggligt igen jag och Winston. Han har inte gått fram upplever jag det som. I onsdags cyklade Lina med oss och hon upplevde att ha gick fram bra. Nu var han bättre den dagen men ändå stannig om jag inte är på honom hela tiden. Men jag tror helt ärligt att det är att han inte vill gå hemifrån nu, han vill inte lämna hagen och kompisarna. Det plus att han märker att jag blir tveksam och frustrerad så då utnyttjar han det. Jag hörde att det fanns någon som sa att hästar inte bråkar med oss människor utan om de jäklas så beror det på något. Det tror jag inte på.

 

Vi red till E och traven går galant. Galoppen gick bättre än på ett tag. Jag har börjat göra skitdåliga fattningar och hela jag rider liksom sämre då jag får ligga på honom mer. Jag kan inte hantera allting på samma gång, där är nog problemet.

 

Lina påminde mig om att jag inte är tillräckligt kvick, tex om han inte börjar trava så ska jag kräva det inte vänta 20 meter. Det är så svårt, jag vet ju att han kan vara snabb men min hjärna inbillar mig ibland att han behöver kanske lite tid?! Jaa herregud. Sen sa hon att jag har slutat prata och tjoa till honom. Jag pratar otroligt mycket med Winston mest hela tiden. Lina är van men om jag har med mig någon annan till stallet så frågar dom alltid VA`? någon gång under tiden vi är där. Tjoandet är han ju när han är duktig i galoppen och jag vill att han ska kämpa ännu lite till. Grejen är den att vi har liksom inte kommit dit den senaste tiden. Vi har typ inte fått galopp alls och om vi har fått det så har han vart så tittig så jag har inte villat bralla på honom nått mer. Men i onsdags var han nästan helt som vanligt och då märks det verkligen hur mycket mitt prat gör. När vi rider själva säger jag alltid gångarten och då tar han den men jag har inte tänkt på det. Lina märkte det på en gång, hon sa att jag borde säga galopp för det lyssnade han på nyss. Och då gick det himlans mycket bättre. Och så glad han blir när man tjoar lite! Underbara häst!

 

Winston passade på att bli rädd för en traktor också¨. Vi kom på samma väg som vi rider i filmen och lite innan traktorn drar han rakt genom diket och upp på åkern. Diket kändes mer än vad det ser ut på filmen haha.. Lina trodde att jag skulle flyga av för jag hamnade lite snett på vänstersidan men jag lyckades hålla mig kvar. Väl uppe på åkern stannade han och stod helt stilla och väntade på nästa instruktion vilket var att gå tillbaka och ta galoppen ni ser på filmen. Fjantpelle är han verkligen ibland.

Den stora hästen som allt som oftast är en dröm är ju inte min egentligen. Jag har honom till låns och det är jag jätteglad för. Kontraktet gick dock ut sista juni och sedan dess har jag mest haft ont i magen och vart lite orolig att de nu kommer och tar "min" häst. Idag blev det dock klart, han blir kvar på obestämd tid. Det firade vi med att köpa ett nytt knallblått schabrak, en ny repgrimma och mysa lite ute på gården med NH övningar.

Han har en riktigt bra ägare som verkar tänka på Winstons bästa och som gärna vill att han står kvar hos oss och det är jag otroligt glad för. Det känns skönt att hon upplever att han har det väldigt bra med mig. Jag erbjöd henne att provrida när vi fixar med kontraktet men hon avböjde alla inbjudningar. De två går inte ihop och hon är verkligen rädd för hans krumbukter. 

 

Det kommer att bli lite ändringar, jag ska tex byta hovslagare från en som hon ha velat att jag ska ha till en annan som jag vill ha. Kommer möjligen att prova att ge honom havre någon gång i framtiden också istället för att köpa extra mat. Och jag ska ta tag i att hitta ett sätt att kunna flytta honom. 

 

Jag slutade jobba nio imorse och gick direkt hem och städade en gång till i köket innan jag tog en uppfriskande dusch. Sen åkte jag på stan och shoppade lite med Lina. Hittade en sjukt fin klänning som jag ska ha på pappas födelsedagsmiddag. Hittade även ett par träningsbrallor jag ha velat haft men som varit för dyra tidigare för halva priset så då slog jag till. Så eftersom de var så billiga så unnade jag mig en ny härlig träningströja också.

 

Nu ska vi åka stallet och jag ska försöka rida en lite mer krävande ridtur. Känns som att Winston har bullat upp med massa extra energi och det är därför han är så tittig och lättskrämd. Gräs är tydligen väldigt energigivande och de har gått och betat av en åker nu i två dagar så vi får se hur det går haha..