HannaKJonsson

Igår skulle vi rida till E, ett tempo pass. Men när vi kommer till tåget så är det grönt så jag vill att vi vänder och väntar tills tåget åkt. Bommarna går dock aldrig ner och tåget kommer aldrig men det vet man ju inte i förväg. Det känns som att de där lamporna förstör mer än de hjälper. Jag vill inte vara precis vid bommarna när de går ner för på andra sidan är en djupt brant dike och där vill jag inte hamna med Winston.

Men vi vände alltså och red hem igen och Winston var så himla känslig och lydlig Hela ridturen. Skulle nog vart lite för stark om vi hade ridit efter men nu red vi mest före. Red hemma på vägarna och fram och tillbaka till kyrkan två gånger. Det var så himla roligt!

 

Han ville fortfarande inte ta galoppen så smidigt som han gjort tidigare utan sänker huvudet och börjar slängtrava in i galoppen. Det blir helt obalanserat och jättesvårt att få någon ordning på. Men jag ska kämpa med det nästa gång vi rider själva.

 

Imorse hade jag ställt klockan på 13 minuter över 7 och hade tänkt åka till stallet för att rida en sväng. Men jag ångrade mig och lät honom få en vilodag istället. Var så trött för jag har knappt sovit inatt, har massa träningsvärk och så är det nysnö så det kan bli styltor. Jag hade tänkt ett kortare men väldigt kontrollerat pass och det skulle inte fungera idag. Åkte med Lina och mockade och fixade stallet vid halv nio istället och sitter nu nyduschad här hemma i soffan och väntar på att barnen ska komma. Barnvakt står på mitt schema i helgen!

Det gick bättre än förväntat och vi kom lätt över 6 km i fart. Med lätt menar jag att vi stannade några gånger och uträttade hundärenden ;) och ändå kom vi över 6 km i timmen. Det blev 6.93 km på 1:08:37.

 

Tog med nya kameran och klickade av lite bilder. Vi är inte riktigt lika sams som min andra som ska vara exakt likadan men det är nog nå inställningar som jag inte klurat ut ännu. Jag gillar verkligen den här vägen med alla hästar i hagarna runtomkring.

Fredagen är här och jag är sjukt peppad på allt. Jag har träningvärk i typ hela kroppen MEN min ljumske känns inte av alls idag och det njuter jag av. Jag ska strax ut och gå min gamla runda som var min vardag. Längre promenader måste återinföras i mitt liv och jag ska se det positiva de gör för mig istället för att se det negativa med att aldrig kunna öka till joggning. Just nu funkar det ganska bra att gå utomhus igen så jag avvaktar med crossen för jag vet att den tar mer på knäna.

Till lunch idag blev det Pasta gjord på gröna ärtor, 17 kolhydrater per 100 gram, jag tog 40 gram. Så ca 8 gram per portion. Kändes riktigt lyxigt att äta pasta. Blandade ihop den med Champinjonsoppan som blev kvar igår och jäklar vad gott det var!

Det blev en bra dag idag! Tog sovmorgon och njöt av att få vakna sent, annars brukar jag känna att det är lite slappt av mig. Gjorde min dagliga koll av jobb och skickade iväg en ansökan trots att jag aldrig kommer få jobbet. Kollade på något avsnitt Unforgettable. Lagade mat, champinjonsoppa, blev inspirerad från igår. Den blev god och mättande!

 

Fick ett samtal om ett jobb i sommar. Gud va jag vill ha ett jobb. Jag vill både ha jobbet och pengarna. Tänk att få göra någonting vettigt i alla fall någon gång varje vecka. Är så fruktansvärt trött på att vara "sysslolös" och pank.

 

Nu har jag kommit hem från träningen!! Fitcamp pass. Jag var seg i benen men kämpade på som en galen människa. Jag skrek till och med tre fyra gånger. Jag blundade och såg Winston och mig hoppa över ett hinder, det gav motivation. Vi hoppade alltså på riktigt, vi sprang inte över det. Nu kommer jag få träningsvärk. Jag undvek någon övning då man lägger mycket tyngd på handen och gjorde situps och rumplyft istället. Jag var helt slut efter passet. Good for me.

 

Innan träningen var vi i stallet och jag gick en prommis medans E skrittade Winston och Lina red Dansa. Gick bara en kortis. Gud va jag älskar denna häst. Så fin och så duktig och snäll.

Lina bjöd på middag i stallet, Svampsoppa! Supergod och krämig med massa svamp. Jag fick innehållet lite sådär i förbi farten så här kommer det.

Svamp

Grädde

Vatten

Mögelost

Persilja

Salt

 

Mums!

Vi red ända ut på E med Lina och Dansa. Vi red bakom hela tiden och det behöver vi verkligen öva på. W var som en noshörning i galoppen, ner med mulen i backen och bara framframfram. Jag var trött i benen och typ i hela kroppen. Jag orkar inte rida så som jag vill och det är otroligt psykisktnedbrytande. Jag hatar att jag inte orkar. Winston har ju fått mer kondition och mer muskler så det är såklart han blir starkare och när jag inte kan rida riktigt som jag vill så blir det inte bra. En gång kom Lina och Dansa ganska långt före oss och försvann bakom en kurva. Jag såg framför mig hur Winston stack och jag dog typ. Det var längesen jag var så rädd. Han blir liksom lite galen och om jag hade varit pigg i kroppen så hade jag nog klarat av det bättre. Men när jag känner mig slut och ostark så skrämmer detta livet ur mig. Jag vände honom hursom bakofram och skrek LIIINA. Hon kom snällt tillbaka och sen red vi vidare.

 

Det här är mitt problem som jag måste lösa. Antingen kan jag inte göra mig såå trött utan sluta innan eller så måste jag bli väldigt mycket starkare. Winston är inte problemet utan det är faktiskt jag som måste träna upp mig.

 

Efter stallet åkte jag och plockade upp Sune hos Ingrid. Sune går inte så bra ihop med Katten så att vara hemma i flera timmar innebär att jag får stänga in någon i ett rum och sen byta runt. Så istället åkte vi till Växbo och plockade upp grejer som jag ska ha som miljö/bruksträning till Winston. Det är parasoll och flaggor och en madrass som vi kan tolka med. Svängde in till kattungarna en sväng och gosade. De blir så stora och fina. De är nyfikna på snön nu och altanen var ju som en enda stor lekpark tyckte dom.

Idag traskade jag och W iväg på egen hand till Hårga. Jag kommer inte ihåg sist vi red dit. Innan all snö kom var det åtminstonde. Det var sådär lagomt kallt, solen sken värmande, inga störningsfordon och livet var bara sådär underbart som det kan vara på en hästrygg. Men då ska han såklart börja tjalla och inte vilja gå fram. Jag förstår att han blir van att gå med andra hästar och jag förstår att det är jobbigt att lämna alla hemma och jag antar att han helt enkelt inte vill gå ensam. Men det här är inte okej. Jag får ont i hjärtat och det gör ju allting så mycket värre för då utnyttjar han det till max. Jag börjar tro att han är halt och överväger säkert 5 gånger att vända och gå hem. Börjar han trava så travar han liksom hackigt och segt som kola. Skrittar han så går han i snigeltakt och åmar sig fram över vägen och gärna ner i diket. Men nej jag bestämde mig för att ändå prova rida en vända till Timmerhuset.

Så när jag väl hade bestämt mig slutade jag tveka och känna av varje uns av ojämnhet. Winston är alltid lite ojämn, speciellt i början och då han är på det här sättet. Han kändes bara då mycket bättre. Vi travade från Bergvägen fram till korsningen och då ville han mer än gärna dra iväg i galopp uppför backen men det fick han inte utan istället skrittade vi och han fjantade vidare. Vi vände om och jag fick som lite en ny häst. Pigg allert och inga problem att trava smidigt. Galopp ville han dock inte ta alls utan började istället slängtrava och slänga med benen. Tog vänster en gång men tog slut fort och då fick han bara beröm för att han hade lyssnat och försökt. Höger tog han också men han galopperade långt och låg i kroppen. Så det var inte riktigt nå fart i honom idag men alla har vi mindre bra dagar. Ridturen var inte alls dålig även om texten kanske låter så. Känslan var så mysig och skön! Det var också helt underbart att få rida en sväng och se någonting annat än E som vi numera rider till mest varje dag. All snö på träden och solen som sken gjorde att man nästan ville nypa sig i armen för att se om allt var sant.

 

Min slutsats är att han nog har någon spänning, träningsvärk eller konstighet i kroppen och att vi får försöka rida bort den i någon dag och om det inte funkar får vi ta in massören.

 

 

Haha jag trodde aldrig det skulle stå dessa siffror på vågen idag. Jag är såklart överlycklig!

Unnar mig en Celsius idag!

Jippi! Det går riktigt bra nu. Good för jag behöver det. 3 kilo av de 19 planerade är nu borta. Helt utan stunder av hunger. Bara av att ha ätit riktigt god mat. Frysen är fortfarande ganska full och det underlättar så att jag äter riktig tillagad mat. Har ibland med mig ostbitar om jag inte vet när jag kommer hem nästa gång.

 

Ingen träning men ridning båda Två dagarna detta kilo tog på sig att försvinna.

 

Idag mötte vi upp Peter och Frida för miljöträning med fyrhjulig. Jag insåg än en gång vilken klippa Winston är. Han var lite tveksam att gå fram till den men stod sedan och nosade på den. Brydde sig inte ett skvatt om fyrhjuligen vid möte framifrån, stillastående eller bakifrån. Så skönt! En gång skvatt han till men det var för att Dansa dansade lite där bakom. Känns som att träningen gjorde gott för Dansa och de sista gångerna vi mötte eller när fyrhjulingen kom bakifrån så gick det så bra som det behövs. Anledningen till att vi tar tillfället i akt att öva är för att Dansa reagerat lite farligt vissa tillfällen då vi stött på fordon på vägarna. Och vårt stall ligger i fyrhjuling, traktor och skoter land så dom är överallt.

 

Efter träningen red vi en sväng ut på E och travade och galopperade. W var taggad och så himla mjuk. Vi red bakom och det märks såklart med ännu mer energi. Men det gick riktigt bra. Sista galoppsträckan hem var inte helt kontrollerad men kul var det! Han tog både höger och vänster galopp och det känns toppen!! 

Skulle kunna ha bett Frida knäppa lite kort vid fyrhjulingen men glömde bort det. Så här är ett kort från då vi återigen var hemma på gården. Fina fina Winston!

Winston var en ridhäst med toppbetyg idag. Var så lyhörd och härlig i alla gångarter. Vi red till Nya tåget likadant som häromdagen. Vi höll igång från Kyrkan till Kyrkan förutom nedförsbackar då. Trav till Fågelhuset och sen höger galopp till Bron då vi tog trav och sen galopp til Nya tåget. Vände och skritade till innan bron, tog trav över och sen vänster galoppfattningar som strulade. Tog på 4 försöket men avbröt sedan och tog höger. Så vi travade till sista svängen och tog då höger på riktigt och stannade strax innan Tågövergången. Han pustade och stönade och jag med. Sen travade vi till Kyrkan och där hoppade jag av och gick hem.

 

Tanken idag var att vi skulle miljöträna med flaggor, plastsäckar och parasol mm men eftersom jag böev ensam så tog vi en ridtur istället. Miljöträning fick vi ändå med hjälp av tre traktorer och en snöslunga. Snöslungan var döläskig om man frågar W. Men han skötte sig väldigt bra. Jag var superlycklig efter ridturen då jag nästan inte hade ont någonstans alls. Första gången på länge som kroppen kändes inte helt paj. Wihooo!

 

Det rullar på, det är nog så jag mest kan beskriva detta kilo. Även om jag räknar 19 kilo från 8 januari så kan jag ärligt säga att jag vägde lika mycket i söndags den 18 januari. Så minus 2 kilo sedan dess. En vecka. Det är relativt lite för att vara "första" veckan men det är ändå 2 kilo mindre. Så 17 kilogram kvar till 23 april. Har tränat ett Fitcamp pass och ridit och inget mer.

 

Jag är taggad och känner mig lugn i kroppen trots att jag nu är på den 5-6 strikta dagen. Det är nu det brukar spricka. Jag försöker hålla fokus och försöker äta innan jag blir hungrig. MSMen gör att jag känner mig lite förkyld i magen och det liknas lite med hunger så det är en risk. Men att ha ondare i kroppen anser jag vara en större risk så jag fortsätter for now. MSM är ett naturmedel som jag äter för att minska värk i kroppen, mest handleden.

 

Snart kommer mina bröst börja tunna ur igen. Det är en dålig bieffekt av viktnedgång. Men det är ändå så värt det. Jag var på stan häromdagen och letade en ny klänning. Provade en i storlek XL och fick knappt på mig den, alltså den var slimslimad. Expediten sa att kläderna var något små i storleken. Men jag vet inte när jag provade ett klädesplagg i XL sist och inte kunde ha det. MOTIVATION!!

 

Ja det var en samanfattning av - 2kg tiden.

Idag har jag haft en härlig dag med pyssel och fina människor. Annika ringde mitt på dagen och sa att det var hål i hagen så Winston hade rymt. Hon hade dock fått in honom och  nu var alla hästar inne i stallet. Jag åkte dit och hjälpte till att laga hagen, det tog mycket längre tid än man tror.

Men nu är den hel och fin. Sen mockade jag åt W och fixade hö innan Katja skickade ett sms och sa att hon var i Sibo. Så jag slängde mig i bilen och kom hem samtidigt som henne. Jag duschade och dog sen en stund i soffan.

Sen åkte vi och firade mormor som fyllde år och fikade med hela familjen. Jag drack kaffe med lite mjölk och Katja fick äta kakor och tårta, perfekt! Nu har vi kommit hem och jag har jobbat lite och nyss åt jag middag, uppvärmd pizza från frysen med beasås. Katja är här för hela helgen och jag älskar det!

 

* Smält smör i en stor kastrull, när det fräser har du i grovhackad lök.

* Efter en stund ploppar du i morötter, broccoli och purjolök som du skurit i bitar.

* Salta, ha i pesto rör om och häll i vatten så att det täcker.

* Koka upp och koka i 30 minuter.

* Mixa till den konsistens du vill ha. Den kan stå så och vänta tills du vill använda den.

* Skär laxfiléerna i små bitar och salta och krydda med chili. Låt stå i en skål i kylen tills du vill använda.

* 30 minuter(beror på hur mycket den kallnat) innan du vill äta knäpper du på plattan, häller i resten av vattnet, grädde, creme fraiche och kokar upp. Späd med mer vatten om den blir för tjock.

* 7 minuter innan servering har du i laxbitarna och rör om.

* Klart!

Gjorde denna till ett möte vi hade med Tjejjouren och den blev verkligen riktigt god. Trots nästan inga kryddor så smakar den massor och med lax i blir den lite lyxigare. Rekommenderas verkligen. Serverades med 

Svingott bröd med keso & solroskärnor

Det är inte ofta vi bryr oss om vädret i stallet. Men nu de senaste gångerna vi har behövt rida på kvällarna i mörkret så har vi inte haft optimalt väder direkt. Så även ikväll, 5 cm nysnöad snö ovanpå blank is, det nästan vräker ner ännu mer snö och det blåser. Jag tycker liksom att det räcker med att det är mörkt och vinter. Det är inte bara det att det är lite opraktiskt att rida i snö som yr och blåser och blir blött. Utan det känns också mycket farligare då det blir halare och alla bilar har sämre sikt och det yr snö efter dom. Så nog om det.

 

Vi red hemmakring och W var superpigg och rolig att rida. Han lyssnade verkligen på skänkeln och det är så stor skillnad på att rida honom då. Jag blev svettig och W likaså. Lina ch Dansa svävade mest runt i sin fina trav och fina form, så kul! Enda rycket hästarna fick idag var då det var någonting som knackade och båda hoppade iväg en bit. Dansa coolar ner sig efter 3 meter för W tar det tre travryck till och typ 70 meter haha..

15 kakor

Blanda alla ingredienser och platta ut som pluttar på en plåt med bakplåtspapper. In i ugn i 200 grader ca 5-7 minuter. Mättande, feta och goda!

Jag har snöat in på den igen så jag väger mig konstant. Har tänkt att jag ska skriva ett inlägg för varje kilo jag går ner men jag missade - 1kg(är nu nästan nere 2 kilo men jag vill ha med 1 kgs inlägget också :P). Så här kommer det. Jag skrev ju ett inlägg den 8 januari och planen är ju att gå ner 10 kilo till min födelsedag den 23 april. Jag känner mig nöjd om jag håller mig till den kost jag ska äta nu. All träning är bonus. Viktminskning ger mycket motivation och det behöver jag. Men om vikten inte minskar så uppstår en sviktande motivation istället. Min tanke är att jag inte ska ha några problem att åtminstonde gå ner dessa 10 kilo så vågen får hänga med fram tills dess.

 

Just nu äter jag väldigt mycket precis som jag alltid gör i början av en ny period. Problemen blir ju när jag drar ner på maten på grund av att jag vill gå ner i vikt snabbare och då istället äter någonting annat efter ett tag och så är jag tillbaka på ruta ett igen. Så jag ska verkligen försöka äta 3 gånger per dag och äta mycket ägg och cocosfett.

 

Så första kilot är borta och det innebär 18 kvar. Det känns just nu kanonbra! Jag reflekterar över om min hjärna försöker lura mig åt något håll och är snabb med att få tillbaka fokus på det jag vill. Just nu går det relativt lätt. Får se hur nästa kilos minskning kommer kännas.

Jag berättade ju om att jag ska börja med crossen igen. Känns som att jag verkligen kommer att komma igång på den innan jag kan börja med promenaderna igen. Men jag var verkligen totalt otaggad på att åka på gymmet igår. Känner att jag verkligen måste vara jättepepp för att åka dit för jag kommer nog känna mig som världens sämsta efter mina minuter på crossen. Jag tappar flowet rätt fort det vet jag och nu har jag inte gått på den på länge. Sen hade jag ingen hundvakt och så har jag ju lite ont i benen och jag vill inte att det ska bli värre.

 

Min lösning blev ett Fitcamp pass. Det var ett bra alternativ kan jag tycka. Det var sjukt jobbigt. Mina ben är verkligen slitna för dom orkar inte utan dör efter en stund. Så det blir till att vila men ändå träna upp dom. Två av övningarna ersatte jag med alternativa men resten gjorde jag.

3 minuter över sju satt jag i bilen imorse. Plockade upp Lina och halv 8 var vi i stallet. Lina hade räknat ut någon plan för att hinna allting till kvart i tio då hon måste hem och jobba. Vi började med att ge hästarna mat och sedan donade vi med att fylla hö och borsta hästarna innan vi sadlade och tio över åtta var vi ute och satt upp. Efter ridturen mockade och fixade vi resten istallet innan vi åkte hemåt 5 minuter före beräknad tid.

 

Vi hade en kort men ganska intensiv ridtur. Mina ben kändes så mycket bättre idag men dom dog rätt så snabbt. Höll igång en hel del eftersom vi hade tidspress. Dock så pajjade allt för det kom ett tåg och då fick vi skritta runt lite innan vi travade hemåt. Dansa hann bli rädd för en epa så hon skuttade ut på en åker också. Annars skötte hästarna toppen! W är riktigt pigg mest hela tiden nu och det är otroligt skönt då vi rider ensamma eller först men lite jobbigt och svårt då vi rider efter.

Jag vet inte hur jag fungerar bäst. Ena stunden känner jag att det är bäst att bara äta bra eller att bara ha fokus på träning och ena stunden känner jag att jag måste köra all in för att få det att funka. Men nu känner jag att det finns ingen "metod" som fungerar lätt för mig. Jag måste vara 99% motiverad hela tiden annars fallerar det. Jag kan inte börja laborera med kosten och jag kan inte gå ner mig på grund av att jag får problem med någon kroppsdel av träningen. Om jag håller 99% motivation och fullt fokus på min resa så ska det gå. Jag är hoppfull. Det får bli så att jag håller kosten och sen tränar jag det jag kan hårt, när det inte går så har jag ännu mera fokus på kosten. Det har jag aldrig provat så det kanske funkar?!

Så detta är förebilderna, tagna på kvällen men det är likabra. Jag är inte missnöjd med min kropp nu faktiskt och det är skönt. Jag vill känna mig lättare och starkare igen. Känna gooet i benen och känna att jag orkar! Så även om detta innebär att min kropp kommer att ändra utseende så är det som vanligt känslan jag vill åt mest. Jag vill dock se slimmare ut, så som jag tidigare har sett ut faktiskt. Det jag dock kommer ihåg är att det medför sladdrigare kropp och det är mer psykiskt jobbigt än att vara lite fluffigare som nu. Jag ska dock ändå tillbaka dit. Det är mitt första mål!

 

Det jag kommer prova nu eftersom jag inte kan gå snabbare promenader är mitt gamla gym och den maskin jag har mest hatkärlek till av dom alla CROSSEN. Jag tänker 33 minuter minst 2 gånger helst 3 gånger per vecka. Jag håller alla mina tummar och tår att alla kroppsdelar håller.

Det är så jag känner idag. Har ont överallt i kroppen och känner mig trött. På ridturen idag kände jag bara för att lägga ner. Det är alltid något krångel med min kropp. Är det inte knän som hoppar ur led så är det handen som inte orkar hålla tygeln och just nu är det ljumskarna. De gjorde så jävla ont idag att jag tappade luften. Jag vet inte om det är något som ruckats lös av all skrittning för det är efter det den här känslan har kommit. Det är helt ohållbart att rida med denna ondhet. Jag kämpade på så gott jag kunde idag men det var inte kul och det gjorde jävligt ont. W var snäll som aldrig förr och bara gick och gjorde precis det jag ville. Eller ja det gick nog bra eftersom vi fick rida först i traven annars skulle han nog dragit mig ur sadeln. Jag får ju ingen kraft och känner mig helt värdelös där jag sitter.

 

Fan vad hatar det här. Jag känner sån stor maktlöshet över min kropp. Varför kan den inte bara funka och må bra. Jag blir så himla ledsen av det här. Känns som att hur mycket jag än vill så funkar det inte. Jävligt less. Och som idag red vi med Lina och Dansa och Dansa ska gå vissa pass per vecka men det funkar ju inte när jag inte kan. Innan det här med ljumskarna så hade jag ändå inte tillräcklig med ork i låren, de orkar inte så mycket som jag vill och tappar man styrkan så försvinner balansen och all något så när bra ridning totalt. Fuck.

Var på tjejmiddag hos Lina i helgen och så kollade vi på en gammal film på mig och W. En film där vi försöker hoppa men jag är för feg så jag bromsar och så. Men till grejen hör att jag var så mycket slimmare i kroppen då. Jag blir så himla ledsen när jag ser kort eller filmer som är lite gamla eftersom jag är tjockare nu. Men jag väljer nästan alltid att vända det till pepp. Men det är inte lätt.

 

Jag blev riktigt peppad till att börja med promenader igen men det går ju typ inte när det är svinhalt. Så nu ska jag komma på en annan lösning. Har en idé men skriver om det när jag provat för jag tror att jag kommer bli sjukt besviken och nertryckt av min förslappade kropp när jag provar och då kanske jag ger upp. Det tycks ju vara lite mitt mönster att ge upp. 

 

Idag skrittade vi ut med Dansa och Lina igen. Lyxigt att ha sällskap nästan varje dag! Hästarna var lite uppe i det blå. Det började med att Dansa blev spänd för att någon hackade is eller nått och hon spände upp sig och ville inte gå framåt. Så ska jag och Winston gå och då ser han faror överallt, bron, gubben som hackar is, en som är i verkstaden och ja men allt på en gång. Coolar dock ner sig fort och resten av ridturen var han cool förutom en gång då han blev rädd för en hackspett. Dansa reagerade på två fyrhjulingar, en ekorre, några fåglar, var vrång vid en bro och sen hoppade hon i diket när en skoter kom och brassade förbi oss på en smal väg. Jag förstår inte hur människor på sånna där fordon tänker ibland. De bara åker på som om att vi inte finns. Idag höll sig W lugn vid alla fordon men det är ju inte alltid så.

 

Vi fick gå efter ganska mycket idag så det var skönt för mina något trötta ben. Skritta alltså det är inte min grej.

 

Idag hade vi ett räserpass om vi frågar mig och W. Lina tyckte att vi tog det relativt lugnt med massa skritt, men jag glömmer skrittpauserna. Vi red Landavägen och jag har faktiskt lärt mig att inte hata den i vinterform. Nu sover ju förhoppningsvis björnarna och då känns den mer okej helt enkelt.

 

Vi tog galopp uppför backen och Dansa spurtade på så mycket att jag inte behövde bromsa W förrän vi kom upp på det platta partiet. Kändes ganska okontrollerat från mitt håll men det gick finemang. W var väldigt på och inte trött så vi skrittade tillbaka en bit nerför backen och vände sedan och tog galopp sista biten i backen och sen det platta partiet. Först tog W vänster men sen stannade Dansa och studsa lite så dom kom vi i trav och sen drog han iväg i höger igen och eftersom vi ska öva mer på den så lät jag honom få bestämma. Han var helt sprallig och ville inte stanna.

 

På hemvägen kom vi i trav i backen innan timmerhuset och vi låg en bit bakom så W passar på att dra iväg uppåt i två bakutsparkar, varav jag landar lite på halsen på den sista. Sen galopperade han i vänster som han nog aldrig har gjort förut, tur att jag återfann balansen fort. Herregud vad han tog i och det var riktigt svårt att få stopp på honom när vi väl kom till huset. Dansa blev då rädd för någonting på högersidan där vi kom farandes och då kom han av sig lite men trippade fortfarande fram som värsta dåren haha.. Jag blir helt galet spralligt lycklig efter en sån här händelse. Det är helt sjukt att jag inte flyger av och att jag väljer att inte hoppa av. 

 

Jag var helt död i benen efter denna ridtur. Det är riktigt jopbbigt att rida och det är lika jobbigt när han är slö som när han är pigg, båda tar väldigt mycket kraft ur benen. Men shit så skoj det ääääär!!

Stallet där Winston står ligger så till att vi alltid måste gå efter mer eller mindre trafikerade vägar. Det är bara ca 10-15 minuter men ändå de minutrarna. Jag har ju tidigare aldrig ridit så mycket bland fordon. Eller i så fall på mindre grusvägar där de åker väldigt sakta så att man knappt behöver tänka sig för. Men nu har jag ju vant mig ganska mycket med trafiken. Men idag var det sjukt mycket trafik när jag red. Först kom en cross som puttrade som bara den, W ökade på steget något precis när den åkte förbi men var annars helt cool, sekunden efter kom det en bil bakifrån så de var tur att han höll sig på sidan. Så kommer det en traktor med snökedjor, det har vi aldrig mött, två gånger har W sprungit ut på åkrar då vi träffat på traktorer, så jag kände lite att det här kan gå hur som helst. W taktade lite i sidled upp i snöplogkanten och frustade lite vilket jag tycker är helt okej med tanke på hur den lät och hur nära den var. SKÖÖÖNT tänkte jag och så går vi bort till kyrkan, då kommer den tillbaka. Den stannar långt bort och väntar så vi kan gå in på en väg och så åker den förbi. Snälla förare älskar jag! Vi träffade även på 8-10 bilar i olika hastigheter. Fyrhjulingar. En lastbil. En mindre traktor.

 

E var med idag så jag fick lite film. Älskar att kunna se hur det ser ut, ibland skiljer det sig rätt så mycket motför med hur det känns. Men idag kändes det som det ser ut. W segare ner sig precis när vi rider förbi E men är annars positiv och roligt framåt. 

 

 

Igår red jag och Winston med Lina och Dansa igen och Winston har äntligen lagt ner sitt tjabbel om att inte lyssna på skänkeln och vara allmänt seg. Så vi hade en riktigt härlig ridtur med alla gångarter och en mycket roligare W. Lite knagglig i skritten i början men tror det kanske beror på skoningen. Det blåste och snöade och det kunde ha varit hur hemskt som helst men det var bara helt fine. Känns skönt om W nu kommer acceptera att även Dancing queen är med på våra ridturer!

Jag stör mig mycket på mina lår. De är flebbiga och dallriga. Men nu när jag gått upp några kilon igen så har jag mindre problem med blåmärken på grund av att låren guppat runt motför tidigare. Jag vill ju dock gå ner igen så låren kommer ju bli sladdrigare snart igen. När jag häromdagen såg mig själv på kort i mina gråa ridbyxor så kände jag att jag tyckte att låren så helt ok ut. De gråa ridbyxorna är yber tajt och trycker väl ihop benen så dom blir mer välformade och det är ju toppen.

 

När jag igår skulle knäppa ett kort på tröjan jag köpt så råkade det bli en bild på mig själv bakifrån i spegeln först. Och det är bra att ibland få se sig själv från olika vinklar haha.. Jag kände att jag såg helt okej ut. Skönt!

 

By the way går maten toppen. Träningen är obefintlig. Ridningen orkar jag med och kämpar vidare med att bli starkare i. 

Skulle skynda oss ikväll istallet och jag kom hem tjugo över nio. Hade tänkt vara hemma till halv åtta typ men vi fastnade en stund i ridhuset på vägen hem. Lika bra var det för annars skulle jag nog bara somnat i soffan.

 

Jag red W en sväng. Skyndade mig iväg och så när jag är vid Annikas hus så inser jag att jag har glömt att ta på reflexer. Jag hade reflexjacka och en stark pannlampa men om jag nu ska ramla av så är det såklart en gång jag glömt reflexer på hästen. Så vi travade hem och satte på det och följde sen med Lina och Dansa på deras promenad istället. Vi skulle rida rätt fartigt idag men jag blev bara stressad och näe det blev bara fel. W var dock piggelin och väldigt otittig motför de senaste kvällsturerna vi vart ute på. Kanske vara det för att vi var ut en runda själva först så att han inte behövde varna Dansa för att spöken i buskarna eller så har han helt enkelt vant sig. Så himla skönt och jag älskar att sitta på den här hästen! Traven var det goo i och galoppen skulle nog vart helt underbar.

 

Använde mig av en ny pad som jag fick hem idag. Kändes som att den passade perfekt och att den gav det resultat jag hoppades. Den dämpar dunsar, fördelar vikten över ryggen och den kommer längre upp från manken vilket var min största förhoppning.

 

Gud va härligt det är att jobba! Jag älskar verkligen att prata med barnen och pyssla runt med allt som hör till dagarna där. Tänk att jag får vara en del av deras uppväxt. Det är ju helt sjukt när man tänker på det. Jag ska skriva ihop lite inlägg nu så att det poppar upp lite här framöver.

 

Har köpt lite grejer från Hööks, bland annat denna tröja som kommer bli en favorit i vår om ärmarna inte blir kortare efter några tvättar.

När jag kom från jobbet idag åkte jag hem och lagade wok innan jag plockade upp Lina och åkte mot stallet. Om jag hade satt mig ner så hade jag nog somnat. När jag stod och blundade när Lina fixade klar Dansa så ville jag typ inget hellre än att lägga mig och sova i höet. Ja nog om min trötthet.

 

Vi red till E idag. Vi har ju en meter plogkanter nu och massor med snö på åkrar och även rätt bra packat på vägarna. Om man kollar på bilden så är det ju helt tomt på snö och det var ju bara för någon dag sedan också. Winston var piggelin men jag antar att det berodde på att han fick trava också. Jag har ju fått kämpa som en galning nu när vi har vart ute och bara skrittat med Dansa tidigare. Vi red först och sist och bredvid och allt gick kalas. W är lite tittig på det mesta i mörkret och just idag gjorde det ingenting, det piggare bara upp mig lite. Sista sträckan efter Årtalshuset så är det någon i husen som slår igen en bildörr och W tycker det är super läskigt och drar iväg en bit framåt. Dansa springer lite för att Winston gört. Han är en liten fjant i denna stora kropp. 

 

Nu har jag precis duschat och ska hoppa i säng. Förstår inte riktigt hur jag ska komma upp ur sängen imorgon bitti. Mina grannar spelar någon kryptisk orgentalisk musik på hög volym också men jag lär nog tokdäcka oavsätt. God natt.

 

Jag känner mig lite uttråkad och sysslolös på dagarna. Har hur mycket tid att blogga som helst men har de senaste dagarna bara öppnat datorn för jobbsökandet. Nu har jag två fulla dagar framför mig och jag hoppas att de blir många fler. De ringde in mig på jobb två dagar, jag behöver egentligen tre för att jag ska tjäna på att jobba men jag vill så gärna jobba så jag får stå ut med att förlora pengar denna vecka.

 

Idag har jag vart till stallet och pysslat runt. Mockat, fixat mat, packat höpåsar, sopat, sopat, tvättat vattenkoppar, sopat, packat halm, kastat ner hö, fyllt vatten och pussat på min stora kärlek. Det är ganska mycket att fixa i ett stall och jag trivs verkligen med att poa runt där.

 

Efter det åkte jag och shoppa lite grejer till lägenheten. Några lampor som jag vill piffa upp med och nya glas. Röda. Spåtanten sa att jag borde ha mer rött runt och på mig. Så nu kör vi på det. Fick en röd kopp av mamma när jag var till dom med Baltazar också. Innan dess var jag och hälsade på min Johanna och hennes och Andrees lilla bebis. Vilken lycka!

Baltazar höll på att bli påkörd ikväll. Och jag var helt maktlös. Jag kunde bara stå där och se på medans en bil kom närmare och närmare mitt hjärta. Baltazar älskar snön och var överlycklig när vi kom ur bilen. Jag tänkte ta ett kort så jag tog upp telefonen och vips så kom den andra bilen och Baltazar var där. I sista stund ser det ut som Baltazar vänder men han skriker ett kort skrik och sen är bilen mellan oss så jag ser inte vad som händer. Bilen åker iväg och jag ser Baltazar komma springandes. Haltar inte och verkar ok men lite rädd. Känner igenom honom när vi kommer in och han verkar inte ha ont.

 

Så jag sätter mig i soffan och donar lite på datorn och så ska jag gå och hämta ett glas vatten och då är hela golvet fullt med blodspår. Han har tappat en klo. Jag ringer mamma för jag kände att jag typ svimmar snart. Jag är nog i chock och Baltazar tycker att jag är jättekonstig som sitter på golvet och grinar och andas. Ringer Lina och berättar vad som hänt och jag börjar grina igen. Jag orkar inte ens tänka "Tänk om" om det här. Jag är bara så himla glad att han klarade sig levande.

Jag har haft en sån himla skittråkig dag. Det har inte hänt något speciellt och jag har inte haft ett endaste dugg att göra. Men så ikväll åkte vi till stallet och mös runt med våra fina hästar. Vi red en runda i enbart skritt förutom när hästarna busade till det lite. Ikväll hade jag kunnat vara i stallet hur länge som helst. Winston fick fredagsgodis av Lina precis som alla andra hästar och sen hade han full koll på vad hon pysslade med haha.. Dansa spanar efter Lina så fort hon går in eller ut med saker. Kanske kommer hon med något skojigt eller gott :P.

Winston går ganska lugnt fortfarande. Två mer aktiva ridturer per vecka har vi fått till men sen har vi mest skrotat runt. Vi rider med Lina och Dansa 3 gånger per vecka och då har det vart enbart skritt. Nästa vecka ska de börja röra sig lite mer så det blir skoj. Vi red ut mot Holmen en sväng först idag så att Baltazar fick springa av sig lite, Annika kom med alla hundar också så vi fick sällskap. Lite svårt att rida bland alla hundar som sprang kors och tvärs. Winston kollade förundrat på dom och tyckte nog att det var lite underligt. Sen red vi ut på E eller till bron. Travade från tåget till bron annars skrittade vi bara. Idag var han riktigt på viset, så himla jobbig, seg och bara allmänt trökig. Men hur han än är så blir jag alltid lite lyckligare efter en ridtur. Ibland 100% lycklig och ibland 10% men alltid lyckligare än jag var innan. 

Jag har faktiskt hört att några har undrat vad som händer med mig och min vikt"resa". Som de flesta sett om man är uppmärksam så har jag gått upp i vikt vilket syns. Men det är ingen som kommenterar det till mig och ena stunden är jag tacksam för jag skulle vissa stunder inte alls klara av det, men vissa stunder känner jag bara att jag skulle behöva någon som bankade in det i mitt huvud. Det är ju så med mig att jag måste förstå det på riktigt och även känna känslan. Det har jag gjort nu. Grottat ner mig i skiten och grinat och mått skit. Jag har faktiskt mått så dåligt att jag inte orkat skriva om det. Men jag har övat på att skilja på mig som person och sen på vad jag gör. För det är ju det jag gör som gör att jag går upp i vikt. Det gör mig inte till en sämre människa.

 

Jag tycker att så fort jag känner och skriver eller säger att jag är taggad så är jag det i 5 dagar typ. Sen bryr jag mig inte tillräckligt för att kämpa. För det är kämpigt. Jag vet inte om jag är redo att kämpa. Det är svårare att hitta motivationen nu. 

 

Jag har givit mig ett ultimatum. 19 kilo ska bort detta år, det är ett lågt mål om jag ska se till vad jag borde kunna gå ner men det är ett helt realistiskt mål som jag ska uppnå. 10 kilo ska bort till min födelsedag. Om jag inte uppnått det så måste jag gå och ta någon typ av hjälp för hur jag äter och inte. Det spelar ingen roll hur jag tränar sålänge maten inte funkar. Jag vill ha tillbaka känslan då jag inte tänkte på någonting jag ville äta varje minut.

 

Jag kommer att uppdatera ca 2 gånger per vecka om hur det går med allting. En känslomässig update och en planerings update. Är det någonting annat som skulle vara intressant att läsa om min fortsatta viktresa så kommentera gärna! 

Åh herregud jag är sådär sprudlande nervös. Ni vet ju att jag ska göra mer saker i år som jag inte brukar göra och att jag ska ta tag i det på en gång. Så underligt att något som jag är livrädd för och som verkligen kräver att jag kastar mig ut i det okända just nu ändå ger mig a good feeling. Jag tänker på allt jag kan vinna istället för hur trist det kan bli. Jag får öva på att vara jag och vara nöjd med det. Inga undanflykter. Jag har haft drop downs också såklart men nu utnyttjar jag mina vänner och i just den här situationen har Mina fått ställt upp som en stabil grund. Ni kan väl vara så snälla och hålla alla tummar och tår ni har imorgon för att jag ska ha en bra dag! Om jag var min vän så skulle jag vara avundsjuk på mig själv men det är ju för att jag gillar när det händer bra grejer för mina vänner och då jag slipper vara i fokus.

I söndags följde Linda med till stallet och fotade massor! Detta från att vi hoppade upp tills dess att vi hoppade av. Jag älskar så många av bilderna. Det känns så dumt att lägga upp dom såhär i ett enda inlägg men jag vill visa dom och jag kan inte ta en i varje inlägg även om jag skulle vilja visa dom var och ett för sig. Här kommer mina favoriter just nu.

Jag åkte till mamma och pappa igår ikväll för lite mys med kattungarna. Jag erbjöd mig att laga middag, jag borde laga middag en gång i veckan åt dom egentligen så mycket som dom hjälper mig. Mamma har vart här och lagt upp gardiner och strykit häromkvällen och det blev så fint! Om hon inte hade gjort det så hade dom hängt lite för långa och skrynkliga nu. Sen har hon hjälpt mig med en grej som jag älskar hur den blev, ska nog ge bort den så kan inte skriva vad det är. Jo nu till maten. Det är världens enklaste och så gott.

 

 

 

Jag serverade med smörstekt vitkål. Mamma och pappa åt med potatis. Man väljer själv som vanligt. Riktigt gott!

Alltså livet känns så himla bra just nu. Eller jag försöker tänka positivt och lösa saker på en gång och sluta vara så bekväm och seg. Njuta av nuet! Tror jag har lyckats rätt så bra den här veckan. Har verkligen gjort det bästa i alla situationer som dykt upp.

 

Idag red jag och Lina ut på en skritt runda med våra kära hästar. Winston var helt sömnig i stallet och det visar absolut nada om hur han kommer vara på ridturen. Han var riktigt allert idag och mina ben var också ganska pigga vilket gjorde att vi fick en riktigt behaglig ridtur även om vi bara skrittade. Vid Annikas hus fick han nå fnatt och drog iväg något språng i galopp. Dansa som gick först var hur cool som helst och fattade knappt att vi gjorde något bus där bakom. Sen ville Lina vända vid tåget och då kom jag på den fantastiska idéen att rida runt en åker på en väg som går där. Jag vet ibland inte vart jag får mina fina idéer. Men det gick kanon och Lina gillar den nu lite mer än mig haha.. 

Jag har haft ett så himla skönt och behagligt lugn efter jag lagade tanden att jag känt mig lyckligare än på länge. Så tog jag äntligen tag i att flytta sängen så att jag kan sova bra. Tänk att jag har legat tvärs över sängen sedan jag flyttade hit. Nu har även resterande möbler hittat sin plats. Jag känner mig samlad och det är så skönt.

 

Jag har inte riktigt någonting på hjärtat idag som jag vill skriva om. Har haft superhärliga dagar i stallet men kan inte bestämma mig om jag ska fortsätta skriva "häst inlägg" eller inte. Kommer dock komma upp massa fina bilder någon dag så Linda var med till stallet och fotade när vi red idag. Så roligt att ha riktigt fina bilder.

 

Imorgon har jag en To Do lista som jag vill beta av så snart som möjligt. Det är massa jobbiga grejer som jag behöver ta tag i. Jag ska försöka komma ihåg "efter tandläkaren" känslan. Men grejen är att även om jag bokar tider på de ställen jag borde så kan jag ju boka av dom innan tiden kommit. Det är ju ett problem jag har. Men jag tänker att om jag bokar en tid så kan det ju hända att jag dyker upp på den också, om jag inte bokar någon så finns det ju ingen chans alls.

 

Ja och just det, den hemliga "julklappen" mysteriet är löst. Det var från en av mina närmsta vänner <3

 

Linda var här och käkade middag igår, en ljuvlig kycklinggryta. Senare på kvällen då vi sitter i soffan så får jag för mig att plocka upp julklapparna som stått i en påse sedan jul. Eller jag har ju tatt upp vissa men några låg kvar i påsen. Då hittar jag ett kuvert med HANNA skrivet på. Det känns som typ ett pärlhalsband eller nått och jag fattar inte varför jag inte har öppnat det. Så jag öppnar det och hittar detta:

Imorgon kommer Lina hem från sin semester i norrlandet. Det har vart rätt så roligt att pyssla om alla hästar varje dag. Jag har verkligen tagit mig tid i stallet dessa dagar. Jag har även aktiverat Noa en del och Dansa har jag bara pysslat med inne i stallet förutom en promenad idag. Linda var imponerad av hur bra hon sköter sig, hon erbjöd sig även att ta henne när jag ville vända vid haghästarna och inte gå förbi. E gick med Winston och herregud vad seg han är att gå med. Dansa spatserar på och är nyfiken på allt på ett härligt sätt.

Har fått ridsällskap av Linda två dagar och det är ju lite lyxigt. Idag red vi till sågen med lite mer fart än igår. Winston var taggad och piggelin och valde höger galopp 2 gånger trots att jag tog vänster. E gick efter med Baltazar och när vi möttes på hemvägen så bytte vi så jag gick med Baltazar. E red helt själv hela tiden och travade till och med. 

Jag ringde till tandläkaren imorse och när jag väl kommer fram så är det en telefonsvarare som ska ringa upp?!! Pust då är det bara att vänta ännu längre. Men de ringde efter några minuter och jag hade bestämt mig för att be om samma tandläkare som jag hade sist. Han som sa att det inte var något fel på mina tänder, tänk vad bra det vore om han sa det nu också :P. Då sa hon "Ja då blir det 13:45". Å jag bara ??? IDAAAG?? Sen började hon prata om vem jag brukar gå till på undersökning och då fick ju jag psykbryt och bara "JAG HAAAA(tar)... eller jag menar jag är inte så bra på det här med tandläkare.." Då sa hon jaha okej nej men då tar vi det här först eller nu tar vi det här idag, det är bra att du kommer!!!". Haha stackarn kvinna men jag klarade inte av att tänka längre än just boka en tid och så fick jag en tid IDAG.

 

Sen låg jag på sängen och mådde dåligt. Blodet pumpade runt och jag insåg ganska snart att vara hemma till 13:45 skulle bli en omöjlighet. Så jag åkte till Linda och gick ut och gick med Baltazar medans hon red Jusse. Det var svinhalt och blåsigt, alldeles perfekt för att sysselsätta mina tankar och känslor. Bara gå rakt fram. Sen gick det bra fram till när jag sitter vid hennes köksbord och ser klockan på micron som visar 13:12, 33 minuter kvar. Jag ångrar mig, shit vad jag ångrar mig. Jag maler på om allt och inget så Linda får ont i öronen och sen åker jag.

 

Kommer 2 minuter före och kan inte sitta ner så jag står rakt upp och ner i väntrummet. En kvinna ropar upp mitt namn och jag går mot rum nummer 7. De tittar på tanden och det går rätt så bra. Tårarna droppar såklart och kroppen är på helspänn men det funkar. De informerar om att de ska borra på tanden så att fyllningen fastnar. Då spricker det och tårarna sprutar och kroppen bultar och darrar. De frågar om jag vill ha bedövning men jag säger att jag troligtvis är mer rädd för nålen är för smärtan, den där ilande smärtan försvinner ju ändå inte med bedövning. De ber mig andas och andas och andas.. Det går ju fan inte att andas. De borrar och fixar och det gör inte så ont, troligtvis för att det inte är nå karies, för det är ju tydligen det som gör ont. Men jag är ju ändå smått hysterisk så de tar bort allt ur munnen och ber mig andas och slappna av hahaha.. De väntar i vad jag tycker är en evighet så jag säger "Det blir nog inte bättre än såhär, jag kommer inte vara lugnare!". Så de grejar klart och förklarar allt som om jag vore ett barn. Lampan gjorde svinont, allt detta ilande är fördjävligt. Men vet ni vad? Nu är det gjort! Och jag är så jävla jävla glad att jag fick den här tandläkaren och sköterskan? och att jag verkligen gjorde det!

Efter det åkte jag till Lillstallet och red ut med Linda i världens läckraste månljus. Jag kände mig typ odödlig och riktigt jäkla glad. Vid Annikas hus kom en stor lastbil farandes med blinkande lampor, strax efter bron kom en fyrhjuling farandes i mörkret och på hemvägen kom tåget precis när vi gick förbi tågövergången så jag hoppade av trots att Winston var helt coollugn och Lindastackarns ben darrade av skräck haha.. Men jag kände mig aldrig rädd idag. Detta har vart en dag med känslor!

Ett mål eller önskelmål som jag har med mig och Winston framöver är att vi ska gå någon typ av kurs eller lektion inom bruks/NH. Jag tycker att det är jätteintressant med hur man kan få hästar att göra saker genom att själva vilja det. Sen vill jag såklart öka förtroendet mellan oss och det tror jag man gör om man lär sig hästarnas signaler och hur man kan tolka dom.

 

Så har jag någon kunnig läsare som kan tipsa mig om hästmänniskor, böcker, filmklipp eller dylikt som skriv gärna. Jag vill grotta ner mig så ini bangen i allt hästigt.

 

Winston har blitt otroligt mycket mer avkännande sedan vi har umgåtts mycket och bara inte gjort någonting speciellt. Han känner av energierna och flyttar sig till och med för mina händer utan att jag nuddar honom. Det är kul att se att han och jag har hittat någon sorts kommunikation utan proffshjälp.

 

Om det är någonting jag mår otroligt dåligt över och som jag därför skjuter upp, så mår jag otroligt dåligt så mycket längre. Därför är en ny vana jag ska införa i mitt liv att ta tag i saken direkt. Jag har övat lite på det under 2014 men det är himla svårt att bryta ett "fungerande" mönster. Jag slipper ju göra grejen och kan därför ligga på nivå 7/10 istället för 9/10 just för sekunden. Ni fattar?

 

Lina är väldigt duktig på att tag tag i saker direkt när de poppar upp. Hon vill liksom ha det ur vägen eller få det klart. Det vill ju jag också men inte lika mycket som jag inte vill komma upp på den där 9/10 på skalan. Men jag ska inspireras av hennes sätt att hantera grejer för när grejen väl är omhändertagen så kan jag ju komma ner på normalnivå på skalan typ 0/10.

 

På nyårsafton bet jag av en bit av en tand. Det låter kanske inte så farligt. Men jag är livrädd för tandläkaren, jag hatar den rent av. Jag var ju faktiskt till tandläkaren en gång förra året på grund av att jag hade så fruktansvärt ont i min käke och jag kommer ihåg min vånda för att behöva gå dit. Jag grinade i flera dagar om jag ska vara helt ärlig. Min nyårsafton blev därför ganska förstörd, min kropp bultade och och försökte förtränga att jag verkligen måste gå till tandläkaren igen. Den här tanden har nu tagit upp snart 1 dygn av mitt liv. Det ilar, gör ont, jag kan knappt äta och tandläkaren kostar massor men jag bryr mig inte ett skvatt just nu. Om jag hade kunnat leva såhär resten av mitt liv så hade jag gjort det. Jag kommer må dåligt för pengarna efteråt. Men jag vet också att jag kommer vara så överlycklig att jag inte längre behöver gå till tandläkaren så det kommer att väga över massor.

 

Så det jag skulle säga med allt det här är att i och med att jag bestämt mig för att inte skjuta upp saker så ska jag imorgon bitti ringa tandläkaren det första jag gör. Boka en tid och hoppas att den är väldigt snart. Om jag inte hade bestämt mig för det här så hade jag väntat in i det längsta, säkert en månad innan jag ens övervägt att ringa, alltså inte ens ringa för att boka en tid utan bara ringa för att kolla vad dom skulle kunna tänkas göra. Puh det här låter så himla enkelt i skrift men mina händer darrar när jag skriver det här och jag lär inte sova många minuter i natt.

 

Jag tror att 2015 kommer bli året då ni verkligen får lära känna mig på djupet. Alla mina rädslor ska få sig en omgång för det här med tandläkaren är bara min första fajt i år!

Jag tänker inte ha några Nyårslöften iår. Jag kommer dock ha några önskemål. Men jag ska finula lite mer på dom och sedan välja vilka jag ska skriva ut här och inte. I all röra med mig själv har jag glömt att planera Winstons år 2015. Det ska bli himla spännande att se vart vi kommer under året.

 

Jag är väldigt taggad på året och mina ledord för 2015 är

 

Stark - Jag kommer att göra allt för att återigen känna mig stark i både kropp och sinne. Jag kommer att göra detta på lite andra sätt än jag tidigare gjort och börja lite från andra ändar. Sen kommer jag att vara snäll mot mig själv hela tiden.

 

Kärlek - Jag kommer att ge så mycket kärlek jag kan och även ta del av den kärlek jag får. Jag kommer att göra allt med kärlek och omtanke. Jag tänker dock inte ta skit, det finns inte i min värld 2015, nu vill jag leva i en kärleksfull värld.