HannaKJonsson

Sitter nu hemma i soffan efter en dag hemma hos Johanna. Vi har planerat 30års presenter. Planen är att vi ska göra någonting gemensamt istället för att ge varandra saker. Nina var också där men hon gav upp och gav mig och Johanna ansvaret för att planera allt. Johanna och jag är taggad på äventyr. Men just nu lutar det åt en weekend resa. Nina ville att vi skulle åka imorgon. Jag tänkte att det var en bra idé så jag slipper oroa mig för flyget senare. Johanna tyckte att det var alldeles för impulsivt. Så nu vet vi inte när vi åker och inte vart men vi ska åka någonstans, det är bestämt.

 

Nu har jag förberett maten tills ikväll, Lina kommer hit och käkar! Strax ska vi åka mot stallen och mysa några timmar. Känns som en himla bra fredag. Rösten är lite bättre men långt ifrån bra. Har vart utan internet idag, tydligen något fel på hela systemet så därav min frånvaro. 

Har precis fått hem min ögonsten från hundvaktarna. Det är en himla tur jag har dom! Men nu är han min för några dagar igen. Imorgon blir det inget jobb och det är nog bra för min röst att få vila lite för jag är fruktansvärt hes. Jag pratar hela tiden på jobbet eller sjunger, läser bok, nynnar eller tröstar. Rösten slits väldigt mycket och lätt på mig.

 

Ikväll åkte jag till stallen med Lina och mös runt. Winston har verkligen blivit gosigare, kan stå och krama hans stora huvud länge nu innan han tröttnar. Han fick vila idag och troligtvis även imorgon. Även om jag helst skulle vilja sitta och skrota runt på hans rygg flera timmar om dagen nu. Det är mycket funderingar i mitt huvud just nu och jag hatar när mina nära inte mår bra men det känns bra att jag vet att de inte mår bra och att jag kan försöka finnas där. Igår blev jag lite besviken på mig själv. Jag gjorde ett val som verkligen inte alls var så som den jag vill vara. Det är en himla tur att jag har fina vänner som kan ta ett ändrat beslut mycket bättre än vad jag hade gjort. Idag känns det mycket bättre att jag tog tag i situationen istället för att låta det vara (vilket hade vart det enklaste MEN inte det jag vill stå för).

Minus 5.5 kilogram under januari månad. Inte helt fel kan jag tycka, dock tappade jag ju 5.2 av dom första veckan i vatten. Sen har det gått lite upp och ner de olika veckorna. Nu sista veckan gick jag ner ca 5 hg och det beror nog på att jag slutat träna på gymmet på grund av förkylningen. Så nu hoppas vi det fortsätter neråt. 

Winston fick besök av massören igår då jag var på jobbet. Passande nog var Lina hemma och kunde åka dit och fixa in hästarna. Winston hade kommit tokgalopperande hem till henne när hon ropat.

 

Massören sa att det inte alls var konstigt att han har haft problem med höger galopp. Winston var tydligen lägre på höger fram och sen var det en liten låsning vänster bak. Vänster bak pratade han om förra gången också, det var då korsleden har jag för mig. Nu är allt tillknakat så nu hoppas vi han får ha en härlig kropp igen. Massören hade sagt att kroppen såg fin ut!

 

Stängde ikväll och blev lite försenad eftersom man ska plocka ihop och låsa och greja och jag är ju lite ny. Så kom till stallet när det var mörkt redan såklart. Snälla underbara Lina, Annika eller Frida hade mockat till Winston och gett honom hö som han stod och mumsade på när jag kom. Hade bestämt mig för att rida till E. Jag upplever att Winston är lite fessigare dels när vi är själva och när det är mörkt. Men jag tänkte att det går nog bra, det känns faktiskt tryggt och bra med honom nu igen. Dock var det längesedan jag red ut själv och jag har aldrig gjort det i mörkret.

 

* Rida minst till bron(detta ändrade jag snabbt när jag insåg att det blåste som faan i stallet till kyrkan:P)

* Höger galopp

 

Ja enkelt kan tyckas men för oss är det helt okej. Ville verkligen bara ha en ridtur som genomgånget gick bra och att vi var glada ihop. Vi lyckades!

 

Vi skrittade till Tåget(Markerade typ 4 gånger och började backa 1 gång vid infarter och en postlåda, men det känns som att han lägger ner det där snart, kanske, mycket mer lättövertalad idag iaf). Travade till svängen då vi stannade och backade och fjatade oss en stund. Galopperade till bron i tillslut höger galopp, wihoo. Skrittade över. Galopperade till tågövergången där vi återigen gick som en slingrig orm och gick fram och tillbaka en extra vända för att jag ville gå bredvid en vägskylt(som Winston verkligen inte är rädd för egentligen). Sen tog vi en längre höger galopp upp mot backen och där var jag nöjd så jag avslutade i vänstersvängen upp mot backen och vände hemåt. Tog då vänster galopp och lät Winston rejsa på, han älskar det! Kom till tågövergången och Winston går alldeles bredvid skylten, Wiihoo! Så galopperade vi till bron och travade över och sen körde vi lite tempoväxlingar i traven för att han ska lyssna och inte ligga på. Han blir lite på och dragig hemåt men inte alls som när vi rider bakom Dansa vissa gånger. Sen provade vi galopp från skritt, det gick sådär men han tog höger galopp. Tvärnitade från galoppen till stoppskritt vid en liten bäck som finns på vänstersidan innan svängen. Drog på lite efter svängen fram till järnvägen. Sen skrittade vi till uppförsbacken och sen travade vi en bit innan vi tog en sista galopp vid kyrkan. Sen långa tyglar nästan hela vägen hem. Smilla kom och skällde på oss så Winston susade iväg kort bit(han är inte rädd för hundar så han passar nog mest bara på). Han var svettig och kändes precis lika nöjd som mig när vi kom tillbaka till stallet.

 

Om ni hade frågat mig för en vecka sedan om det fanns något som kunnat förhindra att jag lyckades med januari utmaningen så hade jag nog svarat "Knappast, om jag skulle bli riktigt sjuk då kanske men nä jag tror inte det". Vad händer? Min kropp tar egenhändigt vila. Den orkar knappt gå uppför trapporna hem till lägenheten. Jag kan nog kalla det en riktig förkylning. Min hjärna går på sparlåga jag kan inte hålla i någon tråd i samtal eller bara vad jag skulle hämta i köket om jag reser mig ur soffan. Jag är totalt slutkörd.

 

Dock är jag extremt nöjd med att jag kämpade på sålänge jag var frisk. Känner mig mer än peppad inför februaris utmaning som kommer att vara lite mera vardaglig och gå lite mer på känsla än januaris kravfyllda sifferutmaning. Tror att februaris kommer bli mer en utmaning för hjärnan och januaris var mer för kroppen.

 

Jag hoppas kunna gå på crossen på torsdag och fredag men jag tänker inte göra det om jag känner att det är någonting av förkylningen kvar. Tänker inte vara sjuk längre än vad jag behöver. 

 

Igår skulle Dansa till tandläkaren och det är ju typ det värsta jag vet. Hon var dock jätteduktig. Han slipade, drog och fixade i hennes mun så nu hoppas vi att hon är fit for fight för vårens äventyr!

Har en tid funderat på att prova Winston på hackamore men har inte funit tillfället. Igår kväll var perfekt för jag frågade Lina om hon ville rida en sväng och då kan jag ju prova allt haha.. Så jag gjorde i ordning Winston med enbart hackamore, alltså ingen sadel. Men så kom jag ut och insåg att jag ville kanske prova ändå. Så jag bestämde mig för att rida till grinden, ja alltså grinden ut från gården. Dock lära jag ju ta mig upp först, klantig som jag är så skulle jag skynda mig så att Lina skulle tycka att jag var snabb för en gångs skull. Så jag står på stubben och lägger över ena benet och då går Winston och samtidigt kommer Lina ut i från stallet och jag?! Jo jag ramlar i backen såklart. Winston stannade och jag låg där på marken. Så det var bara att börja om och när jag precis lagt över benet säger Lina "Han viftar väldigt mycket med huvudet, jag kanske ska rida först ändå utifall han hittar på något!!". Jag har tänkt på det någon gång förut att han gärna rör lite på huvudet då jag hoppat upp barbacka så jag tänkte att jag chansar. Det gick bra, alltså att rida till grinden, tillbaka och till grinden igen :P haha.. Sen hoppade jag av och Lina red till verkstaden. Hon rekommenderade inte att rida ut på hackamore för han svänger knappt och stannar vet vi inte.

 

Anledningen till att jag ville prova var att de som haft honom sa att han gick bäst på hackamore och det upplever inte vi efter en provning. Men det beror kanske på hur man rider och vad man vill ha ut av det. Det är flera saker vi upplever annorlunda så det kan ju vara så att Winston förändrats.

Idag tänkte jag en uteritt i min ensamhet. Vi får se hur pigg jag känner mig ikväll efter jobbet. 

Det är helt underbart att ha en "normal" vardag igen. Det var en sisådär drygt 3 år sedan jag hade det, alltså ett måndag-fredag jobb. Jag har haft "lyxen" att de senaste åren jobbat mest dygn vilket gör att man jobbar otroligt få tillfällen. Så att jobba på veckodagarna känns som att man jobbar mest hela tiden. Det är liksom tre jobb dagar kvar även denna vecka. Sjukt konstigt. Skulle aldrig vilja ha det i framtiden i det långa loppet i mitt liv. Men som sagt just nu känner jag att det är väldigt skönt att få lite ordning på dagarna och livet.

 

Att jobbet sen är helt underbart med härliga och fina barn gör det helt klart värt det. Det är krävande och så himla roligt och givande.

 

Det som är mest synd är det här med tiden. Känns inte som att jag har någon kvar efter att jag jobbat. Kan bero på att jag är lite sjuk fortfarande. Energin är inte på topp direkt. Men ikväll efter stallet hängde Lina med hit och käka lite tacos så nu har jag goda matlådor hela veckan. Jag vet dock inte om jag får jobba något mer efter imorgon men det är bra att vara förberedd. Det jobbet jag har nu är alltså som timvikarie på en skola/förskola, ingen tillsvidare och ingenting fast utan endast då de behöver mig. Känns helt okej för stunden. Har verkligen känt mig sysslolös och obehövd och det är inte bra för mig.

 

Nu ska jag skynda mig att knopa ihop några inlägg till imorgon. Vet ni?? Äntligen har mitt kilo som jag gått upp försvunnit igen, Yeeaaay!! God natt

Mockningen idag tog dubbelt så lång tid som i vanliga fall. Varenda muskel värkte men det var skönt att vara ute i friska luften en stund. När allt var klart och jag är påväg till bilen så tittar Winston upp långt bort i hagen när jag ropar hejdå och börjar gå hemåt. Jag gick in och hämtade morot och tog sedan Baltazar under armen och gick ut i hagen. Söta Winston var då vid diket och kom traskandes rakt mot oss. Vi kramades en stund och pratade om livet.

 

Efter ett tag uppmärksammar de andra hästarna oss och kommer hemåt även dom. Då tycker Winston att det blir jobbigt för Noa och Dansa vill ha uppmärksamheten så då åkte jag hem. Men jag blev himla glad i hjärtat att han valde att komma hem och mysa en stund!

Efter detta är knäppt blir de galna av att traktorn kommer och tokspringer ut på stora åkern och runt runt. Dansa bockade och sprakade bakut som en galning. 

Jag har blitt förkyld. Det kom väldigt fort så jag hoppas det försvinner lika fort. Igår var kroppen helt seg, inatt var halsen så öm att det nästan inte gick att svälja och nu har jag ont i huvudet. Min enda uppgift idag är att mocka och fixa stallet och jag tänkte åka och göra det strax så att det blir klart. Ikväll ska jag iväg på en clinic så jag hoppas jag piggar på mig tills dess.

 

Fick bilder av Lina från igår! 

Det blev en riktigt bra ridtur till slut idag med! Skritten går segt men traven gick väldigt bra idag, fartig och pigg. När vi svängde upp mot Hårga berget tog vi galopp och Winston var så seg. Han kändes så himla svår, det kändes jättejobbigt för honom, att han inte orkade gå på utan saktade ner men höll ändå galoppen. Jag tänkte att det var någonting fel på honom. Han har aldrig känts såhär. Men kanske hade han bestämt sig för att han inte ville åt det hållet vi gick?! För när vi kom upp på kullen så började han tjafsa om att ens skritta framåt. Jag vet inte, men det var inte en bra känsla.

 

Vi fortsatte vägen och han tog galopperna men det var ingen fart i honom idag. Sen vände vi och Lina och Dansa gick först. Då blev det fartigt, han blir så himla på. Dels för att det är hemvägen och plus att dom är före. Men när jag lyckas få honom att gå bra så går han så himla fint. Resten av tiden är det en dragkamp och mest "Meeen Winstooon!" från min sida. Skritta går finemang! Nere på den större vägen bytte vi och vi red först igen och travade en bra bit och uppför Winstons racebacke. Det gick jättebra då var han mjuk och fin och lyssnade riktigt bra.

 

Jag skulle vilja vända på det och rida hemåt först och bortåt sen haha.. Han blir alltid piggare på slutet oavsätt vilket håll vi rider. Det är i början det är klurigt. Kände mig matt i kroppen idag och det kanske påverkade mer än vad jag känner. Har även lite ont i ryggen och i ena vaden. Det tar på hela kroppen att rida så jag längtar till februari då jag ska ha en mer vilad kropp. 

 

Tydligen klarade inte min mage av chokladfondanterna, inte två stycken åtminstonde. Så klockan 6 när jag vaknade imorse kände jag av att magen inte var i bra form. Först tänkte jag att jag kanske hade fått magsjukan av Linus haha.. Men sen kände jag att värken började dra sig mot ryggen. Gick ut och runt lite för ibland kan det släppa då. Det funkade inte. La mig i soffan för jag blir trött av detta mående och somnade i två timmar och vaknade vid 11.

 

Hade tänkt träna vid 10 men det hade jag sovit över. Kände fortfarande av magen men tänkte att jag kan ju prova träna för det kan gå över när man rör på sig ibland. Åkte dit, gick in, satte på skorna, fyllde vatten och ställde mig på crossen. I tre minuter höll jag ut, sen gav jag upp och åkte hem och la mig i badet. Det känns skit tråkigt att inte ha gjort mina 33 minuter idag men å andra sidan så kommer livet emellan ibland. Jag har inte varit sjuk en enda dag tidigare under utmaningen. Jag tycker att det känns bra att jag försökte för annars skulle jag nog ångrat mig.

 

Nu efter badet mår jag lite bättre och ska strax åka mot stallet. Hoppas det blir bra när jag får vara ute och röra lite på mig. Hade tänkt en barbacka tur med Winston idag och det kan ju hända att jag blir så pass pigg att vi kan gå en runda. Blir nog en promenad i Storstallet också med Lina och Bronzac.

 

Jag känner mig nöjd med att jag inte slår ner på mig själv idag utan väljer att göra det bästa av situationen. Jag har absolut inte haft kramper eller jätteont idag utan mer känning av att den kan freaka ut.

I ena inlägget skriver jag att jag ska leva på bacon och ägg och i nästa tipsar jag om bakverk. Det är ju så typiskt mig. Åt Chokladfondanter till middag ikväll. Inget bacon och ägg. Jag har hamnat i bryr mig inte tänket igen och det är dåligt. Vet inte vad jag ska göra för att ändra tanken heller. Så nu är det såhär, det blir så när jag mår för dåligt eller för bra, just nu mår jag för bra. Det känns som att jag anstränger mig sjukt mycket i och med utmaningen och då vill jag så gärna ha ett bra resultat men jag borde ju ha lärt mig att jag får inget resultat på vågen av träning. Nu är det bara 6 pass kvar på crossen. Sen tar mitt gymkort slut och jag tror att jag ska pausa gymmandet då och få njuta lite av känslan att känna mig stark i ridningen. Just nu känns min kropp sliten och lite trött. Men mitt huvud känns på topp, träning gör alltså att mina tankar blir klara och grubblet tunnas ut. Så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det, så att jag får de positiva delarna av träningen men inte de dåliga haha..

 

Vet ni vad jag mer gjorde idag? Jag köpte massa godis på Videohallen, de ska lägga ner. Så min smarta hjärna fick psykbryt och bestämde sig för att köpa godis nu innan de stänger. Känns bra att ha dom. Dock kommer de väl bli hårda och gamla innan jag får äta dom haha.. Videohallen har världens godaste godis. Jag köpte två sorter i en stor påse. 50 kr = + 5 kilo?! Min tanke var att inte äta något fel under januari månad men det sket ju sig en gång för två veckor sedan. Tänkte dock då att en gång är ingen gång och att det är mycket bättre att återgå till bra kost än att tänka att det är kört och käka massa annat skit, vilket jag lätt kan göra. Så det jag vill lyfta fram är att jag valde att ta med mig det jag gjorde positivt och bra av vad som från början var ett dåligt beslut.

Känns som att jag inte kommer att gå ner ett gram förrän jag slutar med min 33 minuters utmaning. Men efter det kanske jag rasar. Vem vet. Jag är taggad på att få bort dessa sista envisa kilon nu. Anledningen till att jag åt choklad var för jag har knappt ätit en kolhydrat idag.

Frukost: te med cocosfett

Lunch: köttfärs, ost, lite gurka, 2 oliver.

Middag: 2 chokladfondanter.

Har varit mätt och nöjd hela dagen. Inte haft en tanke på att äta godiset jag tänkte på och köpte. Nu är jag proppmätt och trött så sängen lockar!

Jag har hittat någonting åt lchf hållet som är ok som fikabröd. Jag läste Ljusnan idag och såg en bild och ett recept på en chokladfondant. Självklart var det ikke lchf ingredienser men jag tänkte att om jag gör om lite så kanske det funkar. Hade 100 gram 86% choklad hemma och gjorde därför om receptet utifrån det måttet. Choklad är inte lchf så detta är en lite på gränsen recept. Det blev dock riktigt gott!

 

Sätt ugnen på 200 grader! Smält smöret sakta på typ halvsvag värme, det får inte brynas. Lägg i chokladen och låt den smälta när du tagit av kastrullen från plattan. Vispa ägg, fiberhusk, stevia och vaniljpulver pösigt. När chokladsmeten kallnat något så du kan stoppa i fingret utan att skrika så häller du i det i pössmeten och rör runt. Häll upp i 6 stycken muffinsformar som står i en muffinshållareform. In i ugnen i 5 minuter. Gör du stora så bör du öka tiden något.

 

Jag gjorde en beställning på hårprodukter häromdagen. Två organiska produkter utan allt så som siliconer, parabener och sånt. Sen två produkter som är hyffsat bra i innehåll men inte toppen men som är för lockigt hår. Jag vill ha tillbaka mitt Balsamkurenhår. Tänkte att jag ska prova dessa och hoppas att mitt hår blir lite mindre frissigt. Klippte mig igår också så nu har jag alla möjligheter att få ett bra hår igen!

Nu har jag fått min första jobbdag! Känns så himla skönt! Det krockar dock med min tränings utmaning. Idag lära jag gå upp jätte tidigt så jag kan vara på gymmet 6 alltså nu. Sen jobb 8.30 till 16.30. Sen stallet eftersom Vidar har börjat på "ridskola" i Lillstallet med Lukas! Sen hade jag tänkt att rida Winston en lugn sväng barbacka eller prova dressyr sadeln. Sen ska jag vara klippsällskap med Lina. Känns som att det kommer bli en himla bra torsdag.

 

Har galet god lunchlåda idag Tacooos!

Jag känner att lugnet för ekonomin kommer komma snart! Bra tanke första jobbdagen va? Jag önskar er alla en helt underbar torsdag!

Okej jag speedskriver detta inlägg för jag borde gå och sova nu. Vi red till E, jag på Winston, Lina på Dansa och Frida på marken med Sune. Allting var helt perfekt. Vädret, Vägen, Störningar, Hästarna, Sällskapet. Vi skrittade till järnvägen och sen travade vi lite och galopperade massor! Lina sa att vi galopperar bortåt och travar hemåt. Jag sa att vi galopperar hemåt också. Hon frågade om jag kunde hålla honom, Winston blir så nedrans stark. Jag sa att vi provar men var nog tillräckligt övertygande om att jag skulle lyckas. Om vi aldrig provar så vet vi ju inte. Å vilken fart han fick min stora ögonsten, det blir låååång stoppsträcka men vi stannade till slut alla gånger. Han älskar att springa hemåt. Sånt drag i galoppen och det är så roligt! Att galoppera är det bästa jag vet! Han skötte sig upperligt på alla plan idag! Dansa skötte sig exemplariskt! Hon tyckte att det var så himlans skoj att komma till ett nytt ställe tror jag. Kändes som att vi var ute i 10 minuter men vi var ute i strax över en timme. Det tog dock mest tid att skritta till järnvägen och tillbaka.

Jag är så nedrans glad idag! Började dagen med en helt underbar ridtur, ni kan läsa om den på Linas blogg sålänge. Sen åkte jag och hämtade sjukt barn på skolan, svängde förbi en affär och köpte nödvändigheter så som Coca cola och Piggelin. Sjuklingen åt köttfärssås, 3 Piggelin och 3 glas vatten när vi kom hem och sen blev han pigg.

 

Så då tog jag minstingen med mig ut på en skidtur. Min första på typ 18 år skulle jag tro. Kallt åt fötterna, segt underlag, djupsnö, läskiga nedförsbackar och mycket skratt. Hela Växbo hörde nog mina "nästan ramla" vrål haha.. Tycker att jag var modig som provade. Nu vet jag att jag behöver ha pjäxor i typ 3-4 storlekar för stort så jag kan ha massa sockar och helst plant underlag. Uppförs och nedförsbackar var inte min grej. V skrattade så han kiknade åt mig när jag flaxade omkring.

 

Efter det har jag spelat Finns i sjön och myst i soffan med två killar som var nöjda och glada! Nu är jag hemma och har precis ätit två burkar makrill. Snart ska jag iväg på gymmet och köra 9onde passet, jo ni nu har jag börjat räkna ner istället för upp. Snart är dom slut! Efter det ska jag maila två personer om jobb och sen tänker jag hoppa i säng. Imorgon ska jag upp tidigt tidigt för jag ska jobba ;)!

Jag får så himla mycket pepp av folk att jag skäms. Jag är så imponerad av att människor verkligen kommer fram till mig och ger mig komplimanger och beröm. Det är så himla fint och snällt! Just nu när det går lite si och så med vikten känner jag att det är extremt nödvändigt att ha lite koll på kroppens form istället. Jag tycker att jag ser likadan ut, jag känner ingen skillnad just nu. Mina lår kliar och flebbar runt. Min magen hänger och dallrar. Mina armar är så vita att varenda bristning syns. Jo sörreni KOLL det har jag på de mest dåliga sakerna på min kropp. Jag börjar bli bättre på att se de goda/positiva delarna av min kropp också!

 

Häromdagen kom det fram en kvinna som bor här på området som jag ganska nyligen flyttat till och säger "Hur mycket har du gått ner nu? Vad gör du? Hur orkar du? Jag ser hur du ränner i träningskläder hela tiden!!!". Jag blir lite stum, tänker att hon kanske känner igen mig från nånstans och säger sen "ja jag har väl gått ner 47 kilo kanske och". Hon skriker då rakt ut FÖRTIOSJU kilo?!? Men du har väl bara bott här 2-3 månader??". Då säger jag "Jaha ja sedan jag flyttade hit har jag inte gått ner ett gram". Hon säger "Det måste du ha gjort, 7 skulle jag tippa på". KUL att hon tycker att min kropp ser 7 kilo smalare ut haha.. Så jag antar att träningen tar på fläsket :D!!

 

Jag skickar ut ett stort varmt tack till alla ni fina människor som hänger med mig på denna resa antingen hela vägen eller en kortare bit. Det är så himla härligt och oväntat att jag har kunnat gjort denna förändring med hjälp av så många okända personer!

Jag tänkte att jag ska visa er vilka fina hopp och skutt som fångades på kort på Dansa igår. Hon är för det mesta riktigt snäll och markbunden nu för tiden. Så hoppen är faktiskt undantag mer än regel. Jag känner att det är tur att jag rider först i princip hela tiden så jag slipper se deras konster de dagar hon är studsig. Jag ser i ögonvrån och det räcker haha..

 

Jag är sjukt imponerad av Lina som klamrar sig fast och som håller Dansa under så pass mycket kontroll att de inte drar förbi mig och Winston. Det är lite därför vi rider tillsammans så att de har lite som en stoppkloss framför sig. Dansa är dock mer för att stanna och studsa än för att studsa och gasa samtidigt vilket jag tycker är en underbar egenskap som unghäst!

Det går skitbra med maten. Jag äter och äter rätt. Just nu lever jag på tacos. Idag är sista dagen sen måste jag hitta på en ny rätt att kocka ihop så jag slipper laga mat i några dagar haha.. Blomkålssoppan måste ju göras innan blomkålen blir gammal. Kanske blir det idag då. Om det blir gott så lägger jag självklart ut receptet!

 

Försöker klura ut en ny utmaning till nästa månad och jag tror att det kan bli något med maten. Inga mjölkprodukter? Mera fett? Minimalt med kolhydrater(alltså onödiga grönsaker som jag bara äter för att det är gott)? Jamen lite åt det extrama hållet. Har ni några förslag?

 

Idag hängde Frida med till stallet och fotade och filmade. Tyvärr hade inte jag och Winston vår bästa dag men det blev lite fina foton ändå. Ridningen kändes klumpig och osmidig. Dansa var lite fjantig och skuttade runt lite. Winston blir rädd för Dansa och blåser upp sig och frustar. Winston sparkade bakut en gång mot Dansa för hon studsade lite för nära tyckte han kanske?! Han blir ju lite taggad av Dansas moves där bakom och det är helt förståligt även om jag får andas djupt och nynna på en sommarsång i huvudet. Är ändå nöjd med dagens ridtur! Det viktigaste idag var att jag var lugn hela tiden och att vi gjorde vårt bästa för stunden. Vi hade en fartig ridtur då Dansa inte stannade och tjura. Å det är ju så himla roligt att rida hörreni!!

JA den är i farten igen. Lina vill rida på en åker idag och jag tror ju att Winston kommer skutta iväg med mig då. Men nu har jag börjat fundera på om jag ska våga mig ut i en galopp. Anledningen? Jo Frida ska vara med idag och filma och knäppa kort. Vore ju så himla himla fint att ha en bild på galopperande oss i snön! Jag kan ha den som header. Att stå vid kanten och kolla på känns rent av livsfarligt. För då tror jag att Winston också vill springa fort. Bättre att underhålla honom kanske?! 

 

Jag har kollat på Ponnyakuten nu och tänker att om barnen rider på dessa vilda hästar så kanske jag kan sitta kvar på Winstons skutt. Men det vet man ju aldrig och barn har bättre läkkött än mig, garanterat. Sen vet jag ju inte om han kommer att skutta heller. Det var nån vecka sedan han gjorde det. Men åkrar alltså. Shit.

 

Carina kom och hälsade på idag. Passade ju så bra eftersom jag har en hemmadag. Vi tog en promenad på en timme runt ridhuset och travet. Funderar på om jag ska få räkna det som ett pass för vi gick fortare än 6 km/h. Sen satt vi vid köksbordet och pratade barnuppfostran, kost och träning bland annat. Carina har väldigt sunda värderingar och det är så skönt att bara få ta del av någon annans tankar kring olika ämnen.

 

Nu sitter jag och klurar på om jag ska unna mig lite tacos ikväll. Vore mysigt och smarrigt! Annars borde jag kocka ihop blomkålssoppan som jag planerade för typ två veckor sedan. Recept och nya maträtter är inte riktigt min grej.

 

Idag är gymmet stängt och det känns kanon för mina slitna ben. Igår när vi travade tappade jag kraften i låren helt lite nu och då. Ganska sjukt att en halvtimme om dagen kan ta så mycket. Men det är bara 2 veckor kvar nu. Hästen vilar också idag. Han har bara gått 3 dagar denna vecka. Det känns som att jag har ridit mer. Lina skulle fixa stallet idag så jag är helt ledig från allt.

 

Baltazar har kommit hem igen. Gud så okompliserat det är att inte ha hund. Som igår då kunde jag gå upp, äta lite utan att ha klätt på mig och sen åka direkt till gymmet. Hem duscha och sen till stallet och sen hem duscha och sen på middag. En vanlig dag skulle ha blitt gå upp, gå ut i typ 30-40 minuter, glömma att äta, byta om, skjutsa Baltazar till hundvakt, skynda till gymmet, hämta Baltazar, hem, gå en sväng med Baltazar innan en snabb dusch, låta Baltazar springa av sig lite ute, åka till stallet, åka hem duscha, ut med Baltazar en längre runda innan vi skulle iväg på middagen. Tur att han väger upp allting med att alltid finnas här och vara den fina hunden han är!

 

 

Idag var jag och Winston grymma, jo ni det står på Linas blogg. Nä men helt allvarligt trodde jag aldrig att det skulle gå att rida Winston på det här sättet. Vi anpassar oss mycket efter hur det går för Dansa och Lina. Det kan innebära galoppfattning, avbryter och skrittar två steg, galoppfattning, avbryt till trav 4 steg, galoppfattning.. Ja alltså när Dansa stannar och "tjurar" så avvaktar vi lite med farten så det inte blir så långt fram till oss. När dom väl kommer ikapp så läre vi vara kvicka på att ha en bra galopp.

 

Förstå att jag galopperar, försöker hålla Winston i jämn galopp och kikar bakåt mest hela tiden. Winston får en guldstjärna för sina galoppfattningar idag. Det blev ju några. Han är så himla duktig och pigg nu. Jag är en stolt matte. Tänk att han går med på det här, det tycker jag är snällt. Idag var han inte rädd för någonting, inge spattig, tittig eller brydd. Bara otroligt pigg och så drog han ner huvudet några gånger vilket jag inte uppskattar.

 

Två gånger gav jag honom tyglarna sista biten i galoppen och "Tjohooa" så han fick galoppera på lite. Det gillar han!

Dansa och Lina var lika duktiga som vanligt! Dansa kändes mycket lugnare idag från start. Vi travade ändå en del för vi väntade på att Annika skulle komma och leka fotograf med oss men hon hade missat vårt sms som jag skickade när vi red iväg. Så vi får ta fina snö bilder en annan dag. De övar på att gå först lite nu och då. Det gick riktigt bra idag. När vi skulle trava tjurade Dansa lite och Winston blev som förbytt, han har verkligen fattat grejen med att gå först nu så att gå sist var otroligt frustrerande. Han blev så jäkla stark och drog i väg i trav efter trots att jag försökte få honom att sakta ner. Blir ju spännande att se hur det kommer gå framöver eftersom tanken är att Dansa och vi ska kunna gå på alla ställen i "ledet". 

 

På mitt gym går det många som har problem med kroppen eftersom det i grund och botten är ett rehabgym. Det är bra att påminna mig om hur bra fungerande kropp jag har. Sjukgymnasten sa att de flesta som varit så tjock som jag var har väldiga problem med sin kropp även när de blitt smalare. Jag har ett knä och en handled som inte fungerar optimalt. Fast jag kan rida och träna det mesta. Jag kan göra precis allting jag vill i vardagen. Jag måste ha lätt att haka upp mig på det jag inte kan. Ni vet gräset är grönare. Jag är galet tacksam för min kropp och att den ställer upp på det mesta min freakade hjärna kommer på!

 

Det är lite lika med hästen. Jag tycker att jag kämpar och gör grejer jag inte riktigt vågar och ändå blir det bara nya svåra saker. Jag vill tänka på det som går bra också. Tänk vilken lugn människa jag är nu när jag rider motför förut. Winston kan hoppa och skutta lite som han vill utan att jag får totalpanik. Jag är ute och rider med Lina och Dansa. En unghäst som ibland är mer vild än tam, oftast jättesnäll. Igår kände jag mig ont i magen nervös inför dagens ridtur för Dansa hade visat upp sina konster igen. Idag känner jag att det kommer att gå bra. Och om hon ändå bråkar så känner jag att jag nog kan lita lite på Winston nu. Jag hoppas han finns där för mig.

 

Vaknade av att grannen damsög klockan halv åtta imorse. Lite irriterande då jag inte hade något att pyssla med idag direkt. Kolla av jobbmarknaden, vilket för tillfället är snabbt avklarat. Så jag slumrade runt här hemma fram tills jag åkte på gymmet vid tolv. Lina gav mig hästledigt idag så jag åkte hem och duschade och njuter nu av att vara ren och lukta gott.

Var på stan med Nils och hjälpte honom shoppa en present till Vidar som har kalas imorgon. Sen köpte vi alldeles för mycket godis på Biggans.

Efter det åkte vi runt i bilen och mös. Tur att vi båda är bilåkarnördar. Men så ringde Linda och sa att hennes bil inte starta så då fick vi åka dit och hjälpa henne och sen fick hon också åka med oss runt. Var in på gamla Svanen och köpte en ny ergonomisk sele till Katten. De ska stänga så det är minst 50% på allt..

 

Ikväll är jag bortbjuden på mat så det blir nog rätt så dött här inne!

Gick åt helvete med vägningen idag. Jäkla skit kropp att inte tappa vikt. Men jag får fortsätta kämpa och hoppas det ser bättre ut nästa vecka. Det är bara så himla frustrerande.

 

Idag unnade jag mig lite färdigmat. Orkade inte kocka något efter gymmet och stallet. Köpte laxfileer med fyllning, 2 för drygt 60 kr. Åt båda och hade ostskivor med smör till.

Försöker fylla mina dagar som vanligt. Idag började jag med gymmet, städa lägenheten och tvätta. Jag har så stor lägenhet nu så jag glömde städa sovrummet haha.. Skönt att allt är rent nu igen.

 

Jag hade lovat att hålla i Dansa när hon skulle få vaccination mitt på dagen. Jag hade i farten helt glömt bort att det innebar en spruta. Jag dog nästan, tänk om jag hade svimmat?! Dansa var jätteduktig och allt gick bra. När jag ändå var i stallet mockade jag 3 av boxarna så att vi slipper det ikväll när vi ska dit.

 

 

Efter stallet handlade jag lite och sitter nu helt utslagen i soffan. Om en timme åker jag återigen mot stallen och ikväll ska jag nog rida Winston och sen ska vi tolka i Lillstallet efter Bronzac. Jag lär vara ännu tröttare när jag kommer hem. & kanske ännu gladare!

Jag var med som sällskap när Hasse klippte sig idag. Han har varit i Australien och en dag hade de letat drömfångare i flera timmar haha.. Han informerade om att man vid fullmåne(som det är inatt) ska vifta sin drömfångare fram och tillbaka 3 gånger och sen andas in och ut 3 gånger och sen hänga den ovanför sängen. Man har då rensat den och ska få sköna fina drömmar.

 

Inatt drömde jag att Lina flög av Dansa och att jag kånka upp henne på Winston och gick med hästarna och henne i släptåg hem. Så jag tänkte att det kanske vore bra för mig att få lite roligare drömmar. Jag tänker därför prova detta och det finns ju liksom ingenting att förlora på att göra det?!

 

Tror ni på drömfångare? Jag är ju mycket för energier och känslan i saker och ting och jag tror på någonting. Jag har dock aldrig rensat min drömfångare förut. Sweet dreams! & Tack Hasse för denna fantastiska info!

Om ni råkade missa nattens fullmåne eftersom jag skriver detta mitt i natten så kommer den igen den 15 februari. Den dyker upp en gång i månaden och om ni vill veta när så hittar ni en månkalender här!

Hästarna var lite på tårna idag. Vet inte riktigt varför men Dansa började studsa innan vi ens gått ifrån gården. Winston blir mest rädd för Dansa haha.. Han var så himla duktig idag! Bröt av galoppen 1 gång(det brukar vara 3 gånger per sträcka) men de andra gångerna hade vi verkligen bra fart och flyt. Lyssnade väldigt fort på skänkeln i trav och galopp, sämre i skritt som "vanligt". Han har ett så himla driv och drag ibland i galoppen så jag blir alldeles svag(på ett bra vis). Det är verkligen sjukt roligt att galoppera, jag känner bara "Wiiiihoooo" och så springer vi lite fortare haha.. Det är mest det Dansa behöver träna på också så passen med Lina och Dansa blir mycket galopp och nu ser jag fram emot det. Winston älskar att galoppera, i alla fall i vänster galopp. Höger tycker han nog är för jobbig för han är mycket svagare där. Men idag tog han höger galopp två gånger. Vi galopperade bara 4 längre sträckor så det är inte så att vi är ute och galopperar i en timme. Idag fick vi trava mer än vanligt i början också eftersom Dansa vara så nipprig. En gång studsa hon typ in i Winstons rumpa och det tycker jag kändes skönt för då har hon gjort det och Winston stannade snällt kvar.

 

Så himla mycket enklare när Winston och jag är samspelta så vi kan sakta av och vänta in Dansa när hon bråkat och sen sätta fart på ganska kort bit igen. Det funkade inte för 4 dagar sedan haha.. Så nu hoppas jag att vi bara går framåt från nu. Winston var himla pigg idag också, lite spattig.

Åkte och hälsade på Veronica och lilla Alice idag. Älskar energin i deras hus. Veronica är en himla klok och bra människa! På vägen därifrån åkte jag förbi en olycka, det bara knyter sig i magen på mig. Det var riktigt riktigt halt idag. Efter åkte jag direkt till stallet och red.

 

5 timmar senare kom jag till gymmet och körde crossen 33 minuter. Jobbigt men det går bra fortfarande. Imorgon och framåt kommer nog benen börja bli lite stumma igen. Tre dagar på raken är ok. Så resten av veckan blir det till att kämpa. Linda och Linn var på gymmet och höll mig sällskap. Unnade mig blåbär och grädde till middag! Sen kom jag på att det är vägdag imorgon, shiit.

Lina gav mig ett förslag på att göra Grekisk pyttipanna. Fick såklart göra om receptet ganska mycket eftersom det i vanliga fall innehåller en nedrans massa kolhydrater. Men jisses vad gott det är!

 

Marinad (olja, kryddor jag tog vitlök och chili)

Fetaost (jag tog en burk fetaost med marinad)

 

* Skär kycklingen i mindre bitar, lägg i marinad som du gör själv och låt ligga kallt till dagen efter.

* Sätt ugnen på 200 grader och lägg kycklingbitarna i en stor ugnsform.

* Grädda endast kycklingen ca 20 minuter. Under tiden skär du upp paprikan och rödlöken.

* Ta ut formen och häll i allting och grädda i 40 minuter.

Har inte känt mig sugen på fel saker på flera timmar. Woopido! Tidigare idag var det förjäkligt. Jag och huvudvärk ni vet. Jag tror jag har kommit på vad det beror på nu, huvudvärken alltså. Chili, i princip alltid när jag ätit mat som innehåller ganska mycket chili så får jag huvudvärk.

 

Varit på möte i flera timmar ikväll, kommer framöver kanske att introducera ett av mina fritidsprojekt här på bloggen. Det är många i vår omgivning som behöver hjälp och jag vill göra det jag kan för att förbättra läget lite.

Bestämde mig för att promenera hem och det uppskattade Baltazar och eftersom jag liftat dit, var utan koppel och pratade i telefon så tog han alla chanser till att nosa på varenda snöflinga på marken. Galna hund jag kan inte förstå hur mycket han kan nosa och kissa. Börjar bli riktigt bra väder nu också när graderna börjar gå upp lite. Tänk vad fint allting blir med snö på sig! Nu har jag kollat klart på 2013 års Julkalender. Kan vara den bästa ever!

 

 

Vaknade med huvudvärk och såg ett sms från en vän som jag skulle hälsa på på förmiddagen. Det stod att de tillbringat natten på akuten och att vår dejt därför var inställd såklart. Jag gav mig själv sovmorgon. Vaknade någon timme senare och hade fortfarande ont i huvudet. Gick som en zombie här hemma och försökte se ett avsnitt Förhäxad.

 

Sen ändrade jag taktik och åkte till stallet och tänkte att det är bättre att få allting klart så kan jag dra täcket över huvudet sen. Efter stallet väntade dock crossen och det var lite av en pärs idag. Kroppen kändes dock rätt så pigg men huvudet klarade nästan inte av min härligt peppiga musik på högsta volym :P.

 

Nu har jag lagat mat, kommer ut ett till recept väldigt snart. Snart klä på mig nu innan Emma kommer och hämtar upp mig för kvällens möte. Vilken dag. Tänker nog unna mig en extra middag ikväll om jag orkar eller en skål blåbär och grädde Mmm..

Tänkte kocka en annan rätt igårkväll men när jag kom hem strax före nio så passade det inte med någoting som tog en evighet. Så jag kockade ihop lite räksoppa. Den blev faktiskt så god att jag vill spara den här och dela med mig till er.

 

2 portioner:

1 vitlök

1 msk chilikrydda

3 msk tacosås

1 burk kokosmjölk

1 tsk salt

3 dl frysta räkor

1 msk hackad persilja

 

Red en sväng med Winston när Lina tömkörde Dansa. Vi skrittade nästa bara. Gick en sväng borta vid kyrkan. Winston var piggelin och lyssnade grymt bra. Jag red med barbackagjorden och det är ju så himla mycket enklare att känna av hästen då tycker jag. Winston var lite rädd för Linas långpisk när den slog i luften eller marken så han skuttade nått steg några gånger. Det gick bra. Lina påminde mig om att för bara en vecka sedan så ville jag knappt hoppa upp på hästkraken. Det går upp det går ner och någonstans där i mellan ska vi hitta en balans.

 

Om hästarna är hemmavid imorgon då jag ska dit så kanske jag rider en sväng och galopperar lite. Så klurigt med att han blir svettig och så dock. Vill inte att han ska vara yber pigg på onsdag då vi ska rida med Lina och Dansa igen.

Maten går skitdåligt nu, har nada motivation och är inte sugen på någonting som jag får äta. Idag har jag vart runt på olika affärer för att hitta ett åkdon och det är godis överallt. Varför kan jag inte bara få tillbaka min sköna "jag vill inte äta något skit känsla"!! Jag klarade mig dock idag med nöd och neppe. Köpte en Cola zero och tröstade mig med att det är bättre än en påse godis.

 

Många säger att jag är för hård mot mig själv. Så denna gång med fusket igår har jag bestämt mig att inte vara så hård utan mer tänka. "Dumt gjort Hanna, gör det inte igen så går det bra". Kan annars vara lätt att tänka att allting är kört ändå och då äta 10 saker istället för att låta det stanna vid 1. Ni hänger med va? Jag tror dock på att vara hård, det funkade ju första gången. Dock inte andra och tredje. Så nu kör vi en ny metod och hoppas det funkar i längden. Jag tänkte om jag nu inte fuskäter något på minst 12 dagar så har jag ju klått 2014 rekord som var 11 dagar. Jag tänker att 12 dagar är bättre än färre dagar. Fast å andra sidan hade jag ju tänkt inget fusk på 31 dagar och det gick ju åt skogen. Så nu ska jag tänka mest på träningen så kanske jag glömmer bort vad jag inte ska äta.

 

Mår förövrigt riktigt bra. Hela mig kropp är beredd att bli kär tror jag. Saknas bara en passande karl som vanligt. Mötte en kandidat vid gymmet igår, såg väldigt snäll och intressant ut. Har dock aldrig sett honom där tidigare så han kanske aldrig kommer tillbaka. Men jag har ögonen öppna!

 

Vill ni veta någonting annat?! Idag utanför gymmet så mötte jag en kvinna som jag genast tyckte att jag kände igen och som jag tänkte hejja på. Hejdade mig i sista stund. Har sedan dess funderat på vem hon kan vara. Satte mig nu i soffan och klickade igång mitt älskade Förhäxad. Då SER jag vem jag mötte, en högt uppsatt demon som vill sno systrarnas barn. Hahaha.. de är alltså så lika! Det gick chockerande bra på crossen idag, tiden bara sprang iväg och jag fick höra att jag ser så glad ut jämt och ständigt "Hur orkar jag?!". Ja det undrar jag med för jag tycker mest jag muttrar och stönar på gymmet.

Ny vecka med allt vad det innebär. Det innebär bland annat att gymmet är öppet så strax blir det en vända dit. Johanna är snäll och går prommis med Baltazar under tiden. Ska åka och kika på ett åkdon till tolkningen senare idag också.. Woohoo nu äre vinter! Jag kommer vara glad i ca en till två veckor sen kan det gärna få bli vår. Nu har Baltazar ätit upp så nu ska jag skynda mig iväg. 

Jag ha ont i axlarna idag, beror det på min starke häst eller på grund av att jag stått på händer och dansat hulahula tro?!

Vincent var här tidigare och knäppte på tvn. Jag har aldrig tvn på annars, kollar endast på boxar. Men nu blev jag fast. Det här kan vara den filmen som har bäst budskap ever. Jag ligger nu här i soffan med tårar i ögonen och är lycklig i själen. Tycker att alla borde se den faktiskt. Jag har sett den fem gånger tror jag.

 

Mormor och morfar har ni sett den? Annars borde ni göra det!

 

Var ut en snabbis med Baltazar i pausen så nu kan jag gå och lägga mig direkt. Skönt!

Fan alltså 12 dagar in kom bakslaget. Åt ett bröd jag hittade. Så nu har jag slängt allt jag hade i frysen också(har haft lite smått och gott som jag tar fram när barnen är här eller när någon sover över). Går inte att ha någonting hemma. Så påt igen ba. Hade gått upp ett kilo på vågen imorse så jag vet inte om det påverkade min hjärna. Tänker lägga fokus på framåt nu och inte älta ner mig i nederlaget.

 

Men nu vet världen och jag har det svart på vitt. Skit.

Idag var jag inte nådigt nervös inför ridturen. Tillbaka till "brottsplatsen" alltså samma väg som där jag och Winston hamnade i konflikt om hur man ska bete sig. Sen att det snöade och blåste gjorde inte saken bättre. Att Lina säger att hon är nervös gjorde det verkligt. Vi skulle ut på våra fina hästar och utmana energin och vädret. När vi väl gått från stallet och Winston känns coollugn och pigg så känner jag mig mycket lugnare och Lina likaså. Vi hoppade upp vid stugan och red iväg. Winston lyssnade mycket bättre på mig denna gång även om han reagerade då Dansa kom nära hans rumpa eller upp bredvid. Han tycker verkligen inte att det är roligt att gå först med Dansa i släptåg men just nu får han acceptera läget. Vi vill inte att Dansa sticker ifrån oss så han får psykbryt och vill hänga på så jag tycker att det känns bäst att ha dom där bakom. Jag slipper även se henne luftacrobatic som jag ibland hör ljuden av.

 

I galoppen idag fick jag tjoa på och kvittra för att Winston skulle vilja gå på. Sista gången kändes dock bäst och jag fick stoppa honom när jag ville. Vi slutar med allting efter Lina och Dansa och då brukar Winston ta saken i egna händer och stanna när han märker att de inte hänger på längre. 

Öva på!

Mer fart i galoppen.

Trava på fortare.

Skritta fortare även om han var duktigare idag och på hemvägen.

 

Detta gjorde vi bra!

Höll galoppen nästan hela vägen sista sträckan.

Gick förbi Dansa tre gånger utan större problem och övertalning(som det vart tidigare).

Det kändes som att det var vi idag, Winston och jag jobbade tillsammans och jag hade mer fokus på att vi skulle klara saker än att Dansa skulle få sin träning.

 

Syftet med våra gemensamma ridturer just nu är att Dansa ska få sin träning. Men jag kände idag att om jag tänker och panikar för att Dansa inte kommer framåt så ger det absolut ingen bra känsla. Och energi och känsla är det som måste funka för att jag ska funka. Så genom att tänka mer på mig och Winston och hur vi ska göra saker så hjälper det i sin tur Dansa mer än om jag tänker på henne.

Ridturen gick så mycket bättre än vad jag kunde ha anat. Tänkte till och med säga åt Lina att hon kanske kunde övertala Frida att rida istället för mig. Men jag vill ju helst rida själv egentligen men min hjärna går bananas och bara vill slippa innan och efter är jag lycklig. Det är så himla jäkla roligt att rida!!

Tog ut Winston på en lugn barbackatur idag. Pratade med alla vi mötte och strosade runt och bara mös. Jag älskar att rida barbacka. Fast jag fuskar och har en barbackagjord men jag tycker att jag känner hästen mycket mer utan sadeln. Himla mysigt!

 

Han blev rädd lite här och där idag. Plogar, traktorer och mycket rörelse ute på. Vårt stall bor ju i skotrarnasland nu också och det vet jag inte om Winston gillar direkt. Travade en sväng på asfalten mot kyrkan då var han som en sengångare i början och sen blev han riktigt fin och fartig. Fina fina häst! Idag fick han många morötter!

Så skönt att det är gjort!! Det gick inte så värst bra idag eller ja mina krav ökar ju vartefter och jag tror inte riktigt det är så klokt. Så jag ska tänka "Jag uppfyllde grundmålen"! De första tio minutrarna idag var pest och pina, benen är riktigt stumma. sen gick det bra i drygt tio minuter sen var jag slut så det blev en kamp mot slidesen på slutet. Men nu är dom gjorda och om två veckor kommer jag inte ens att komma ihåg om jag gjorde 1650 eller 1688 slides. 1650 är målet men man vill ju alltid klå målet med marginal heller hur :P?

 

Tog mitt favoritlinne idag för att peppa mig lite. Det gick ju sådär med träningen men humöret blir i alla fall på topp. Har lyckats få igång båda mina kameror igen efter flytten så här kommer outfit bilder ala Hanna..

Kände mig tillräckligt modig igår i all min speedhets att jag sa ja till att rida med Lina och Dansa ikväll. Det gick bra. Winston stod stilla när jag hoppade upp. Gick mycket bättre framåt än förra gången vi red tillsammans. Jag måste be cool och stay calm. Mina ben dog typ efter tio minuters travande. Mina ljumskar herre gud. Dansa blev rädd och drog iväg en gång, Winston tog ett galoppsprång efter och sen stannade vi. Nöjd med oss ikväll!

 

Tog en promenad med Winston och Baltazar igår efter ridturen..

Körde med musik i öronen idag och det gick mycket bättre. Mina ben är ganska stumma nu vilket innebär att crosstrainer 33 minuter om dagen har effekt. Igår när jag red i skogen upp och ner så fick högerlår kramp i en nerförslutning, det var inte riktigt lika kul men tänk vilka lårmuckler jag kommer att besitta sista januari!

 

Det känns skönt att gymmet är stängt även på lördag för det innebär att det bara är ett pass kvar denna vecka. Ikväll ska Lina och jag ut och rida tillsammans igen och jag hoppas benen är fit for fight för det. I helgen blir det också hästliv så det blir min träning då.

 

Jag behöver äta mer nu när jag tränar så idag blev det två avokado, en mugg med 1 dl mandel, 0,5 dl cocosflarn, 1 dl yoghurt och 1 msk kanel efter träningen.

Har kommit på att när jag har i "uppdrag" att skriva ner allting med kost och träning så håller jag mig nog mer fokuserad. Så nu kommer jag att peppra bloggen med allting. Det är så himla roligt när jag får höra hur det går för er och hur ni gör också. 

Första veckan rasar ju allt så det är inte konstigt att jag tappat 5.2 kilo! Men det känns ändå helt underbart! Detta var dock kilon jag nästan alla gått ner förut. 45, 4 kilo har jag nu gått ner totalt. Herregud om jag nu inte ska lyckas med att bli klar någon gång.

 

Har bestämt mig för att börja med "naken bilder" igen eftersom jag upplever att det är lättare att se skillnad då motför i spegeln. Så här har ni mig! Det är detta jag ska klå nu framöver..

Jag vill klargöra en sak som människor har påtalat för mig angående mina svårigheter med Winston. Jag har full förståelse för att hästar har sina grejer för sig och att de inte kan vara felfria. Men det jag har haft det jobbigt med är de saker som jag upplever som farliga och som jag inte förstår anledningen av. Jag tycker faktiskt att man ska komma ihåg att jag kommit över många saker som jag under tiden upplevt som obehagliga också. Jag har inte gett upp som jag mycket väl ha kunnat gjort på grund av feghet. Det är stora djur med mycket vilja och det kan lätt bli farligt. En hel kväll låg jag och grunnade på om det verkligen är värt risken, jag var så ledsen och kände mig helt hopplös. Det är inte bara att vara en nybörjarryttare, ha en ny häst, vara ny som hästägare och få allting att stämma alla gånger.

 

Jag älskar utmaningar och det älskar jag i hästlivet också. Men som sagt det jag tycker är jobbigt är när jag känner att det blir för farligt och jag blir rädd för att ens hoppa upp på hästen. Så tillbaka till de här sakerna som jag upplever som mindre bra men som jag ändå hanterar idag.

 

* Sparkar bakut - jag var livrädd för detta och tycker fortfarande att det är obehagligt att han gör det men nu ser jag det som en del av honom och något som jag får acceptera. Jag har lärt mig att vara försiktig i galoppfattningar och stå i lättsits för att ha bäst möjlighet att stanna kvar i sadeln. Eller nej jag landar nästan alltid uppe vid Winstons öron och det är inte så kul men jag upplever att han gör detta på grund av att han tycker att han får ha skoj och det är ju ändå positivt att han inte bara vill slänga av mig.

 

* Trycker ut bogen - Detta gör han när han vill smita iväg från saker han upplever som jobbigt. Det innebär dock att jag tappar all kontroll och han gör precis vad han känner för. En gång sprang han rakt ner i ett dike i galoppen. En dag sprang vi rakt ut på en åker och hoppade ett dike. Det är inte direkt roligt, det gör mig rädd och jag känner mig maktlös och okunnig. Men vi övar på det och häromdagen fick vi några riktigt bra tips.

 

* Springer - Ibland i vanlig skritt på långa tyglar kan han bara dra iväg rakt framåt i galopp. Jag upplevde detta som otroligt obehagligt och skrek rakt ut varje gång han gjorde så. Han har inte gjort det på länge nu men jag är heller inte lika rädd för det för jag vet att jag ändå fått stopp på honom varje gång och att han lyssnar om jag skriker.

 

* Pigg hemåt - Winston kan bli nästan trippig hemåt. Känslan säger att han kan flyga i luften och sticka vilken sekund som helst. Detta är mest påtagligt då vi rider ut själv. Han har inte gjort det hittills och jag hoppas att han aldrig kommer att göra det.

 

Jag tycker att jag ändå jobbar på bra med alla mina rädslor. Min värsta mardröm är att han ska skena och jag ska flyga av precis som jag gjorde sist innan jag hade mitt hästuppehåll. Eller att han ska börja backa så vi hamnar mitt ute i vägen framför något fordon vilket känns som en risk just nu. Ni kan inte ana hur mycket rädslor jag har. Bara att gå över ett dike får det att vända sig i magen på mig. Det är ett under att jag ens sitter på en häst haha.

 

Och om man tycker att jag är gnällig och otacksam när jag har en så fin och snäll häst så får man tycka det. Jag upplever saker på mitt sätt och om jag ibland upplever att Winston inte är världens snällaste häst utan även har sina brister så förstår jag inte riktigt varför det ses som ett problem. Jag tycker inte att Winston är en dålig häst för det. Problemen uppstår på grund av att jag inte är en tillräckligt bra och trygg ryttare ännu. Vi har massor att jobba på och det gör vi men det är inte alltid så lätt. Jag tycker att ni där ute borde fokusera på hur mycket bra jag skriver/säger om honom också och att jag ändå försöker bli bättre och modigare. Jag blir faktiskt ledsen och känner mig ännu mer dålig när jag hör att Winston är en så himla genombra häst EFTERSOM jag ibland upplever att jag inte klarar av honom så som jag skulle önska. Men jag får påminna mig om att ni har aldrig ens träffat Winston och kommer troligtvis aldrig få göra det heller. Om ni skulle göra det skulle ni se vilken underbar, charmig, STOR häst han är MED mindre bra sidor precis som alla andra.

Men fy faan vad jobbigt det är att känna suget. Kvällen ikväll har varit förjävlig. Min hjärna har planerat en bilresa till godislandet säkert 100 gånger. Är så jävla trött på det. Blir galen. Jag känner mig som en galen människa. Ringde nyss Lina och bara "Säg nått så jag slipper tänka"!! Hon trodde att jag skulle säga att jag ville sätta mig i bilen och typ köra ihjäl mig. Detta när jag förklarade att jag ville slänga mig i bilen för att gasa till affärn till godiset, glassen och chipsen(What vad hände där liksom?!).. Så galen låter jag alltså just nu. Det är helt sinnessjukt vad min kropp är speedad just nu.

 

Jag tror det beror på crosstrainern. Även om jag bara står på den i 33 minuter så får den igång hela min kropp och system så det känns som att jag kokar. Typ som när man har feber och bara svettas och bara vill försvinna ur sin egen kropp. Najs och det har gått ÅTTA dagar av trettioen. Herregud. Om jag klarar detta klarar jag allt!

 

Peppar med jämförsbilder. Fokus fokus FOKUS nu för faaan Hanna. Vad gör ni i svackor? För ni lär väl ha några? Gaaah jag har ätit(kycklingtaco)  och ätit(blåbär med grädde) och druckit(stevia saft/vatten) och druckit(te med grädde) och hoppat och legat och blir inge klokare.

Har bestämt mig för att rida lite hemmavid denna vecka och känna mig för. Idag red vi till skogen vid ladugården och övade på att lyfta på benen och gå i backar. Winston var jättepigg, lite tittig och traskade på bra. Stannade och backade tre gånger men sen gav han sig och det är ju helt underbart. Så resten av ridturen hade vi bara skoj och galopperade lite och gick in mot Vithebre för första gången på länge. Där fjantade han sig och ville inte gå på gruset som låg ovanpå gräset MEN han gav sig efter lite lugn men bestämd övertalning. Gick över åkern hem.

 

Dagens minus är små förutom första punkten:

* Han vägrade stå stilla vid upphoppning så vi var kvar på gården i 18 minuter. Han får inte ta ett steg nu så det är lite pyssel. Hoppas han lär sig snart.

* Fjantig/tittig

* Lyssnade inte fullt på höger skänkel när jag ville flytta honom.

* Fick aldrig högergalopp. Jag bröt av flera gånger för att korrigera men nope.

* Backade.

 

Dagens plus överväger stort:

* Lyssnade väldigt bra på skänklarna framåt.(förutom när han backade då)

* Blev lite spänd men gjorde absolut ingenting dumt trots att de sågade med någon typ av skrikande såg i Annikas grannhus. Vi hörde den hela tiden i skogen och det skar i öronen.

* Mosade sig rakt genom allt buskage där jag ville att han skulle gå.

* Brydde sig inte om all trafik på storvägen.

* Tog galopp hur enkelt som helst och vilken galopp!!

* Gav upp med backningarna.

 

Har funderat hur mycket som helst vad jag ska ha för mål med ridningen och Winston. Kommer dock inte fram till så mycket mer just nu än att jag skulle vilja ha en bra känsla och slippa känna oro när jag ska ut och rida själv. Det tror jag dock är en inställning och inte något jag kan öva bort. Så jag tänkte att jag skriver en lista på det jag skulle önska hände under året.

 

* Att vi blir samspelta och att NH övningarna sitter som ett smäck. Min dröm är att kunna få honom att springa runt mig utan utrustning och ändå ha full koll på vad jag gör.

 

* Att vi hoppar ett hinder.

 

* Att han alltid kommer när jag ropar på honom i hagen.

 

* Att vi medverkar i någon typ av tävling eller utmaning(typ rida runt en sjö som Lina pratat om).

 

* Att vi går en NH kurs tillsammans.

 

* Att vi ska kunna rida en helt vanlig ridtur i alla gångarter.

 

* Att vi ska kunna rida alla gångarter barbacka.

 

 

Jag är ju otroligt duktig på att äta enformigt. Laga en rätt och sen leva på den i flera dagar. Det jag lever på nu är Västerbottenpaj och lax! Underbart gott dag efter dag!

Jag lever på dessa godingar! Jag är så oplanerad eftersom jag inte behöver vara det och tiden går ofta fort i tex stallet. Då är dessa nötter perfekt. En påse = en lunch! Väldigt mycket fett, väldigt lite kolhydrater och sinnessjukt goda!

 

Målet med dagens ridning var att gå i alla gångarter. Bättre känsla idag. Han lyssnade riktigt bra. Sköt ut bogen lite nu och då och jag hade problem att lösa det men nu ska jag använda yttertygeln och räta upp honom. Vi travade lite korta sträckor och två väldigt korta galopper. Hoppade av då jag svängt åt alla håll jag ville och var nöjd. Lina hoppade upp och red ur honom. Hon tyckte att han var kanon i galoppen och att han lyssnade bra.

 

Idag stannade han en gång och backade två steg. Det ser jag inte som ett problem, det är när han gör det 11 gånger på rad och (nästan) inte ger sig som jag ser som ett problem. Så ridturen idag gick precis så som jag ville.

Sitter här med ett leende på läpparna. Så himla skön känsla. Energi påverkar mig väldigt mycket och det här upp och ner måendet är sjukt jobbigt för mig som alltid bara vart i mitten. Men jag få väl vänja mig. Träningen gick bra idag med. När jag kom dit var det flera kända ansikten som jag inte sett på typ 2 månader och vilken pepp att några av dom inte ens var säker på att det var jag. De tyckte att jag hade blitt så smal och ännu snyggare. Jag behöver verkligen pepp i träningen nu för jag tycker att de där 33 minutrarna är jobbiga. Och att prata med folk gör att tiden går mycket fortare på crossen.

 

Känns otroligt välbehövligt och roligt! Hela tiden hon har vart borta har jag haft sällskap av en liten råtta i stallet. Som visat sig väldigt mycket motför vad de brukar göra. Idag hittade jag den död i Winstons box. Tog tillfället i akt och busa lite med Lina och la musen på Dansas "hylla" där hon brukar stå och hänga med huvudet. Lina kom och vi tjottrade på bra länge och jag glömmer råttan. Men helt plötsligt skriker hon rakt ut och det var ju himla skoj :P. Jag fick dock plocka bort den igen och begrava den i hästskiten. Hon läre ju faktist få nått straff för att vara borta så himla länge.

Efter rituren på Winston fick Dansa ut på en liten tömkörningstur. Jag ville inte ha med dom på ridturen för jag ville att Winston skulle gå själv och jag ville inte att om nu Dansa skulle bråka så var idag fel dag för jag var redan så nervös. När vi kom ut hade det börjat regna mer men Dansa skötte sig exemplariskt som vanligt kan man faktiskt säga nu. Himla fin är hon vår lilltjej!

Min plan idag var att rida runt Trekanten, det är en åkerplätt och vägen runt är väl sisådär 100 meter?! Ja men det var iaf mitt och Winstons mål idag. Eller ja vi hade ju kunna fått gått flera varv om han inte lyssnat bra från början. För målet var att gå ett helt varv utan att stanna(om inte jag bad honom) eller backa. Kom dock på när jag skulle svänga hemåt på stigen att det var där han tjafsade mest den där dagen. Så jag bestämde mig för att rida till Årtalshuset och vända(typ 50-100 meter).

 

Jag var stel som en pinne, sjukt nervös och det var kolsvart men hade bestämt mig för att ha tålamod och behålla lugnet hela tiden(även om vi skulle stå vid ett vägskäl i 40 minuter). Jag tycker att det är det som funkar bäst för mig på honom.

 

Han gick utan nå problem precis där jag ville. Han krånglade lite när jag skulle hoppa upp och flyttade sig framåt eller pekade ut rumpan och så vilket det är nolltolerans på framöver. Men han gick igenom grinden utan att tveka och enda anledningen till att han gick sakta idag var att jag höll in honom för att jag var rädd att han skulle flyga i luften och springa hem(vilket han aldrig har gjort så jag borde inte ens tänka så). Provade skänklarna och det fungerade idag. Han lyssnade mest hela tiden tyckte jag, inte alltid tyckte Lina och det ska han göra. Så framöver har vi även nolltolerans på ignorans mot skänkeln. Han reagerar inte alltid och det ska han alltså göra. Jag vill ju ha en känslig häst så det är bara att tänka på det hela tiden och lära mig göra rätt så att han blir bra. Travade några steg och kände av honom lite och han kändes som innan backdagen. Alltså helt stabil och underbar. Jag känner mig dock fortfarande som att det är någon av de första gångerna jag rider. Vi får jobba ett tag på att återfinna förtroendet för varandra nu. 

Känslan jag fick den där dagen var att det var något knas. Kanske var det för att en sko satt lite lös, kanske för att han vant sig vid att ofta ha sällskap, kanske för att han hade en dålig dag eller så var det bara för att testa mig. Det är ju det som är det kluriga med hästar jag skulle så gärna vilja kunna prata med dom. Men det går ju inte så jag får lära mig att läsa av honom. Vissa dagar kanske vi ska sadla av och gå till skogen, umgås och käka gräs.

Känns som en riktigt jäkla bra nystart på bantandet. Alla vätskekilon är borta! Jag vet att jag inte skulle ha fokus på vikten men det är himla peppande så de första veckorna går det bra att ha koll på vågen. Sen blir det ju mer deppande att se den så då får jag väl undvika den. Jag väljer att se detta som en bantningskur denna gång PRECIS som jag gjorde från början när jag började på LCHF. Tror att det är lättare att vara konsekvent och strikt om jag ser ett slut datum. Sen kan jag ju flytta det datumet för så gjorde jag ju i början.

 

Har gått riktigt bra dessa dagar jag kört hårt igen. Dock är min hjärna som en jävul och hittar på alla möjliga orsaker till att jag ska äta något annat. Jag vill ju verkligen inte det så jag vet inte vart dessa tankar kommer ifrån. Jag har tex en påse lussekatter i frysen som jag bjuder besökare på och dom vill jag smocka i mig titt som tätt, har dock inte gjort det ännu. Likaså tyckte hjärnan att jag hade varit så "duktig" som gått ner 4 kilo att jag kunde käka godis. Nä fy tusan att allting inte bara stängs av och går utan ett uns problem. Men så är väl kanske livet, speciellt när man vill ha en förändring.

Jag sitter fortfarande kvar här och blippar på datorn trots att klockan snart är 2 på natten. Förhäxad har varit på "Episode Selection" i cirka tre timmar. Jag har varit helt uppslukad av att söka jobb. Sanna har hjälpt mig med mitt CV och personliga brev så att söka jobb just nu är rätt najs. Jag skriver ju dock om det personliga brevet till varje jobb jag söker men det är skönt att ha en grund. Jag har dessutom hittat vissa jobb jag verkligen skulle kunna tänka mig.

 

Klickade in på Facebook och inser att jag har många kloka vänner. Jag vill vara lika klok så jag tänkte att jag delar länkarna som de har delat fast här inne. Det kan ju vara så att ni inte har hunnit se dom ännu. Länkarna innehåller information om alkolism. En fruktansvärd sjukdom som behöver uppmärksamhet.

 

Den första länken "Till botten med spriten" går till Fredrik Backmans text på Cafe.se. Det är bra att människor som inte är insatta i ämnet undersöker det och ger sin bild av saken. Jag upplever att han hittat en väldigt sann bild som stämmer väl överens med min uppfattning.

 

En annan läsvärd och enkelt förklarande text av Gunnar Bergström (Alkohol- och drogterapeut) finns på debattsidan på Aftonbladet.se. "Nej, en alkoholist kan inte dricka måttligt" som är ett svar till Sven Andreassons(läkare) debattinlägg där han på ett väldigt dåligt sätt försökte få fram att de med missbruksproblematik(alltså inte de som är alkoholister utan endast har problem med alkoholen) inte behöver sluta dricka utan kanske kan lära sig att dricka måttligt. Han anser att alkoholister drar sig och/eller undviker att söka hjälp på grund av att de vet att de då måste ge upp alkoholen helt. Jag känner att om man drar sig för att söka hjälp på grund av att man inte kan tänka sig att vara utan alkohol så borde man verkligen söka hjälp. Tycker det är otroligt korkat att ge hopp till de beroende som inte kan dricka men som kanske får en tanke om att det kanske går och någon kanske till och med provar vilket är otroligt ledsamt. Jag tycker att man får tänka sig för innan man uttalar sig. Därför tycker jag att Gunnars svar klargör tydligt och bestämt.

Den tredje texten är "Det är inte en förlust att avstå från alkohol" av Camilla Kuylenstierna. Om man träffat många beroende personer som jag gjort. Så kan man på inget sätt se att det skulle vara någonting negativt eller en förlust för dem at avstå från alkoholen helt. Jag har ingen förståelse för det resonemanget alls.

Det finns även flera skrämmande exempel på texter som får utrymme i media. Tex denna av Anders Hammarberg (med. dr beroendecenter Stockholm). Antabus hjälper ingen i längden. Att han pratar om att man kan ha toleransökning ändå är helt uppenbart. Det är många kriterier du måste uppfylla för att få diagnosen alkoholist. Toleransökning är ett väldigt tidigt symptom och innebär inte att du är alkholist eller ens har problem med alkohol. Alla jag känner har upplevt toleransökning någon gång i sina liv. Abstinens kan vissa förväxla med bakfylla även om de som verkligen upplever abstinens uppger att det inte ens är i närheten. Att en läkare kan uttrycka sig såhär är för mig helt vidrigt och jag trodde faktiskt att de hade mer kunskap.

 

För mig är ett beroende ett tillstånd som inte kan återgå till det "normala". Det finns många olika termer beroende på vem som uttrycker sig. Men för mig är missbruk precis vad det låter som, man missbrukar någonting, dock kan man återgå till att endast bruka detta om man bestämmer sig för det. Det är lite som att jag är allergisk mot nötter så då undviker jag det resten av mitt liv. Det finns liksom inget syfte att utsätta mig för det jag är allergisk mot?! Nu är den fysiska allergin endast en del av beroende som sjukdom men jag kan inte förstå varför människor ska vara så himla bekymrade och beskyddande över att alla inte kan och borde dricka.

Ikväll var vi på bandy och det var riktigt skönt. Bara göra någonting helt annat en kväll. Jag dras lätt med i sport nu för tiden och det är befriande att bara stå och hoppas på nästa mål och att rätt lag vinner! Men sen har jag ingen koll på hur det går när jag inte är där. Just bandy är en grej som jag var på när jag var yngre och stod i klacken och skrek så jag kan alla ramsor, känns ganska sjukt men roligt.

 

Känner mig på riktigt bra humör. Johanna var här i går kväll och gav mig massa energi och bra tankar. Imorgon ska nog julen städas bort och nya fina gardiner sättas upp. Att göra om lite hemma är alltid trevligt och tid har jag ju. Jag ska rida en sväng också hade jag tänkt och jag hoppas att Winston kommer att tycka att det är lite roligt att komma ut en sväng. Liiina kommer hem!!

 

By the way Bollnäs vann!

Snart ny vecka och mitt prio ett kommande vecka är att jag måste hitta ett jobb(hur man gör har jag ingen aning om). Min hjärna får ingen ro utan jobb och min ekonomi går inte ihop överhuvudtaget utan ett jobb. Jag har ju precis flyttat och fördubblat min hyra. Jag har slutat ett jobb som gav mig dubbelt så mycket pengar som jag får nu. Jag har skaffat en häst som kostar några tusen varje månad. Så två större utgifter och en mycket mindre inkomst det går inte riktigt ihop. Jag tror att allting skulle kännas lite lättare om jag bara kände att jag hade råd med allting utan att snylta på sparpengarna hela tiden. Jag trodde aldrig att jag skulle vara arbetslös såhär länge. Känns som en spiral som jag verkligen vill åka åt det andra hållet i.

 

Det känns som att det här påverkar mina tankar om Winston mer än jag trodde också. Winston kostar lite mer än en "vanlig häst". Tex skoningen kostar nästan 2000 per gång. Sen äter han lite annan mat på grund av att han inte äter spannmål så det blir några hundra extra per månad. Skor specialbeställs. Han äter typ dubbelt så mycket(fast det ingår just nu i min extremt låga stallkostnad) som en "vanlig häst" på grund av sin storlek. Jag har alltid varit medveten om dessa saker jag har bara inte tänkt så mycket på det som problem(kanske beror det på att vi har lite problem i ridningen just nu?!). Han är ju den typ av häst som jag önskar och vill ha. Dock blir det en stor kostnad när man inte har så mycket inkomst varje månad. Detta ändock inte ett så stort problem egentligen för han kan leva på sparpengar ett bra tag. Men att gå runt på inkomsten per månad skulle ändå vara skönt!

 

Sofia hängde med till stallet imorse och hjälpte till med mina sysslor. Himla roligt att ha någon att prata med och som bara finns där. Känns som att Lina har varit borta väldigt länge så det ska bli roligt att hon kommer tillbaka i veckan! Det var en råtta i stallet idag, Baltazar hittade den i vår morotshink. Han stod där så himla länge att jag lära kolla efter vad det var han ville ha och då såg jag en liten råtta i morotshinken. Ohuu jag visste att den skulle hoppa upp och springa iväg men ändå skrek jag rakt ut när den kom farande. De är så himla snabba och läskiga. När Annika kom tyckte hon att jag skulle ha haft ihjäl den haha.. som att jag någonsin skulle våga slå den. Den snor havre och morötter av oss hela tiden och lägger bakom ryktlådan.

Våra "små" hjärtan har nu blitt vänner och kliar varandra och står nästan alltid bredvid varandra i hagen. Det känns skönt att de hittat sin plats i gruppen. Nu hänger Noa och Lukas ihop och så Dansa och Winston då. Eller ofta står de allihopa tillsammans men annars går de gärna två och två.

Nu blir det något avsnitt Förhäxad innan jag ska på bandy med E. Tydligen är Bollnäs skitdåliga i år så de lär förlora som det låter. Men vi får sjunga och peppa på läktaren så kanske de vinner. Det finns ju alltid en chans :)?!

Idag har det vart en riktig stalldag. Åkte till stallet vid åtta för att leta en sko som Winson tappat i hagen. Baltazar och jag gick fram och tillbaka i hagen i regnet och geggan och lyckades faktiskt hitta skon. 

Vid halv tio åkte jag mot gymmet för att köra crosspasset. Dörren är dock låst så jag slapp. Min utmaning lyder "33 minuter cross alla dagar gymmet är öppet". Kändes galet skönt för jag var trött. Åkte till Sofia och mös bebis istället. Vid 13 åkte jag tillbaka till stallet med en kebabsallad i sällskap. Efter 14 kom hovslagaren och skoningen gick bra. Han gillar verkligen Winston och det är ju bra. Under tiden packade jag hö, fyllde vatten, hjälpte Annika att laga dörren till krypinet som de hade pajjat igår, fixade maten och drog i och ur broddar.

 

Nu sitter jag hemma i soffan och tänker ha en kväll alldeles för mig själv. Trökigt för jag skulle kunna tänka mig att gå ut ikväll. Men Förhäxad vann även ikväll.

Tänkte rida till Hårga idag igen bara för att. Men jag känner att jag vill ha en bra känsla i kroppen igen så träningskläderna åker på, 33 min cross och sen en lång promenad i repgrimma med Winston och Baltazar. Lina gav mig lite andra tankar igår motför mina egna negativa tankar. Vi har faktiskt inte bråttom. Jag är väldigt mycket nybörjare. Winston är inte en nybörjarhäst. Därför är det inte så konstigt att jag inte klarar av honom så som jag vill i alla situationer. Men det gör ändå att jag känner mig skitdålig.

 

Har nog känt mig lite stressad i ridningen eftersom jag vill att jag och Winston ska klara av allting själv innan vi ska rida med Lina och Dansa. Då är det liksom väldigt mycket på allvar. Sen har det ju gått så himlans bra så vi har kommit framåt väldigt fort. Men när problemen kommer inser jag att det är ganska självklart att vi får kämpa lite mer eftersom jag inte är rutinerad. Jag vill verkligen att vi ska funka. Jag måste komma i håg att vi faktiskt funkar i många situationer också. 

 

Nu ska vi fokucera på ett starkare band. Många timmar tillsammans. Mycket NH. Mycket grundövningar som halt och framåt. Jag ger honom nog lite för mycket space. Men jag vill ju att han ska välja det rätta själv(godtrogen). Vi måste hitta ett förhållningssätt som håller även när det blir något problem i framtiden!

Var ju lite skakig igår efter gymmet så jag tänkte att jag fick sno ihop något snabbt. Shoopade in räkor i micron medans jag duschade. Mosade en avokado, rev i vitlök och blandade i 2 skedar kesella. Stekte valnötsbröd och Ta Da så hade jag mig en(eller TRE) sjukt god räkmacka!

Åkte direkt från stallet till gymmet och crosstrainern. Jag tänkte ge upp efter 4 minuter. Jag tänkte ge upp efter 10 minuter. Jag tänkte mest ge upp hela tiden. Det var fruktansvärt jobbigt. Svetten sved i ögonen och rann efter ryggen och benen. Fötterna värkte, kroppen ville inge mer och huvudet försökte slingra sig ur på alla sätt det kunde komma på. Så jag kan inte säga att dagens pass var mitt bästa MEN jag gjorde det jag skulle. Stod 33 minuter på crossen på level 7 och 11 med minst 55 slide i minuten. Jag ångrar bittert att jag ska göra detta varje dag i typ en hel månad till.

När jag satte mig i bilen efter träningen började min kropp pulsera och jag är inte så van det nu. Jag drack vatten och kroppen lugnade sig lite. Så klev jag ur bilen på parkeringen och allting började svaja. Det var som om jag var jättefull och lamporna blev jättesuddiga och virvlades ihop. Började må väldigt illa och tänkte att jag kommer att kräkas. Benen kändes som att de skulle vika sig och jag trodde jag skulle svimma. Fick tag på Lina och pratade med henne till jag kom in. Då kände jag mig mycket bättre. Har nu duschat och käkat massa mat. Måste bli bättre på att komma ihåg att äta. Det är ett måste nu när jag ska träna mer igen och även rida som är väldigt krävande. Var otroligt läskigt och jag kommer att göra allt för att undvika att det ska bli så igen.

Innan ridturen så var Winston otroligt kelsjuk och mysig. Stod helt lös i stallet och skötte sig exemplariskt. Under ridturen var han riktigt på viset, så det blev ingen fin ridtur. Han backade mer än han gick fram idag. Först strula han när jag skulle hoppa upp vid stugan. Sen vägrade han gå framåt mot Hårga. Han tvärnitade och började backa så fort jag la på skänklarna. Efter mycket övertalning kom vi typ 40 meter sen stannade han igen och samma sak upprepade sig. Tredje gången stannade han vid vägen in innan första backen. Han backade ner i diken och säkert 50 meter på grusvägen som går in där. Lägger jag på skänkeln känns det som att han ska explodera. Så jag lirkar och lirkar med tyglarna och tar ett steg fram och två tillbaka. När jag väl fick fram honom uppför backen så stannade jag honom och hoppade av och gick tillbaka till stugan och red samma väg igen. Han stannade likadant igen och jag fick lirka fram honom för spöt bryr han sig verkligen inte om. Jag fattar inte varför han fortsätter för jag ger mig inte.

Vi gick iaf hem och jag hoppade upp på gården och han vägrar gå från gården. Han backade rakt upp i grushögen och så står han där och ålar sig. Så himla vrång. Samma sak vid stigen på andra sidan Trekanten då backade han rakt genom diket och ut på åkern på höger sida. Det känns som att han måste ha något fel eller ont?! för så här vrång kan man väl ändå inte vara. Massören ska komma och kolla till honom så att jag vet riktigt säkert. Det som talar emot att han har ont är att han inte alltid gör såhär, att det bara är på bortåtvägen, att det oftast är i en korsning och att han går på utan några problem alls hemåt. 

 

Han blev rädd för sopbilen idag också. Sprang runt mig två varv när den kom och frustade och pustade men det fick han ingenting för utan vi stod kvar tills han blev lugn. Efter Segersta vägen kom den igen och Winston flyger rakt ut i vägen och gör en volt runt mig eftersom jag stod kvar. Vid stallet håller sopbilen på att tömma tunnorna så då gick vi nära för att han ska sluta med dessa knäppa grejer. Han är liksom inte rädd för dundrande lastbilar, traktorer eller någonting annat som låter bra mycket mer än en sopbil. Kanske är det för att den är blå?! 

 

Det känns himla svårt och tråkigt när han gör såhär. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att lösa det heller. Jag kanske inte passar som ryttare för jag tycker inte sånna här saker är kul utan mest bara läskigt. Winston gör ju bara annorlunda saker med mig och jag tror att det är för att han känner att jag inte kan. Ridning kanske är för farligt för mig, jag är inte tuff nog.

 

Har bara vridit och vänt mig hela natten. Jag var jättetrött igår när jag la mig men det tog ändå två timmar innan jag somnade och sen vaknade jag strax efter igen. Imorse låg alla mina kuddar utom två på golvet så sovrummet såg ut som samma kaos som natten har känts. Jag känner mig ändå hyfsat pigg och ser fram emot dagens aktiviteter.

 

Äter chokladmousse till frukost idag också. Samtidigt som jag fixar lite telefonsamtal, tittar på ett avsnitt Förhäxad och bloggar. Idag är första dagen på "Januari - Do it", alltså 33 minuter på crossen. Innan dess ska jag ut på en tur med Winston och fixa stallet.

 

Sanna och jag har våra klara favoriter som vi nästan alltid äter när vi träffas. Lax med lapptäcke var våran standard rätt på nästintill alla lördagsmiddagar. Igår blev det samma rätt men med lite modifikation.

 

 

Lägg laxen i en ugnsfastform, salta, blanda ihop osten och kryddorna och ha på laxen. In i ugnen 200 grader 20-30 minuter.

 

 

Lägg allt i en stor skål och salta, riv i vitlök, ha på olivolja och blanda runt. Detta gör med fördel några timmar innan tillagningen. In i ugn i 200 grader ca 30 minuter.

 

 

Riv gurka och vitlök. Tryck ur så mycket vatten du kan ur den rivna gurkan. Blanda ihop med yoghurten och salta. Låt stå någon timme innan servering.

 

Till efterrätt åt vi vår favorit chokladmousse med hallon! Eller Sanna åt och jag åt min till frukost idag. Den är väldigt mäktig och jag åt så himla mycket mat. 

Jag har vissa mål jag ska uppnå varje månad av 2014. Detta för att jag ska uppnå mitt stora mål - Att bli klar med min kroppsförändring. Det kommer att vara lite olika taktiker och sätt men alla kommer alltså att vara för att nå mitt större mål. Jag kommer att släppa lite på viktfokuseringen och satsa mer på att stärka min kropp och få den att må det bästa jag kan.

 

Januaris Do it:

Gå 33 minuter på crosstrainern 6 dagar per vecka! Det är 27 tillfällen och tillsammans 891 minuter. Syftet är att kickstarta med konditionsträning för att underlätta joggningen senare under våren.

 

Stora målet som ska vara uppfyllt nästa årskifte innefattar några punkter:

* Väga 88 kilo (högst).

* Mäta 88 cm runt magen (högst).

* Kunna hoppa ett hinder med en häst. (Detta innebär att jag måste ha mycket bättre kontroll på min kropp)

* Springa 5 kilometer sammanhängande. (Helst på 33 minuter)

* Stå 90 minuter på crosstrainern (Jag har aldrig förstått hur man kan lyckas med det så detta år ska det bli gjort).

* Hoppa upp på hästen smidigt utan stubbe, pall eller länga stigbygeln.

* Känna mig stabil i kropp och sinne!

Sanna kom hit och åt middag med mig tidigare. Tänkte att jag ska blogga om maten imorgon, det var dock bara gamla favoriter i repris. Vi tog en promenad runt stan i blåsten och jag måste ju säga att jag fortfarande älskar den när jag inte är i stallet. Det var väldigt uppfriskande men Baltazar var som ett grustag när vi kom hem så han fick duscha. Hon åkte dock hem innan tolv så jag har suttit här med Katten och Baltazar och kollat på Förhäxad och pillat lite på datorn. Klickat hem en beställning från Cubus, det känns lite dumt att beställa för sparade pengar men nu är det gjort.

 

Känns lite overkligt att det är nyår helt utan snö och vinter. Känns lite som vilken kväll som helst. Baltazar har dock haft en lite jobbig kväll med alla smällare och raketer. Han ligger och flämtar, krafsar på mig och kryper upp i knät eller bakom ryggen. Det har dock smällt otroligt mycket mindre här än på stan där jag bodde förut vilket känns skönt. Nu ligger djuren och sover i sina "sängar" och jag ska göra detsamma strax.

 

Vad har ni gjort ikväll?